Barmhärtighet – ett ord att värna om…. och lite till

Barmhärtighet – ett ord att värna om

Ordet behövs inte försvaras och sparas bara för att det finns. Inte heller för dess stavning eller att det låter fint.

Nej, ordet barmhärtighet behöver bevaras och värnas för sin betydelse. Barmhärtig betyder medlidsam och ömsint. Synonymer är medlidande, förbarmande, nod, godhet och försköning.

Frågan är om en yngre generation vet det djupa värdet i detta ord…

Ordet barmhärtig betyder en som förbarmar sig över någon. Alltså dels att tycka synd om men också göra något. Ta hand om någon.

I en egocentrisk värld, och som blir det mer och mer, blir det allt viktigare att ‘barmhärtighet’ får mer spelutrymme.

Barmhärtighet är att se den svage. Hjälpa den behövande, stödja och hjälpa. Det är att ge av sin tid för någon annan som har behov.

Bibeln har en liknelse om tre personer som kommer till en slagen man. Två går förbi. Dom verkar tro att det finns annat som är viktiga. Den tredje, som har blivit kallad ‘ den barmhärtige samariten”. Han hjälper och gör mer än han kanske behövde göra.

Att vara barmhärtig är att inte gå förbi utan stanna upp. Vi behöver fler som är beredda att stanna upp. Att stanna till vid en behövande.

Kanske skulle man kunna säga att man har hjärtat på rätt ställe när man är barmhärtig.

Handlar om att se och handla. Att vilja göra.

Vi behöver värna om ordet barmhärtig men kanske ännu mer om dess innehåll och betydelse.

Söndagstankar – ”Tänk inte på mina ungdoms synder utan tänk på mig efter din nåd, Herre”

”Till dig, HERRE, lyfter jag min själ. Min Gud, på dig förtröstar jag. Låt mig inte komma på skam, låt inte mina fiender jubla över mig. Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig. På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt. HERRE, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. På dig hoppas jag alltid. Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet. Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.” (‭Psaltaren‬ ‭25‬:‭1-7‬ SFB98)

Igår möttes jag av denna psalm i min årsutmaning. Jag följer en ettårsplan i en bibelapp jag. Denna psalm andas nåd och barmhärtighet.

Hur lyfter man sin själ till Gud? Kan vara ett svårt begrepp. Man skulle kunna säga att vi vänder vårt sinne, tankeliv, vårt inre åt Guds håll. Är han uppe i himlen eller vart är han? Ja, det är lättats att tänka att han är uppe himlen. Jag vill dock påstå att han är överallt och mycket nära dig. Så därför tänker jag mig att vi riktar vårt tänk till/åt Gud.

Att förtrösta är ett vackert ord och hållning. Det andas hopp, att förlita sig på, att lita på något och tro på något. När man känner en sådan skön känsla att vi kan lita på någon, och kanske tom vågar anförtro oss till någon, infinner sig en trygghet i relationen. Att förtrösta på Gud är att lita, tro, hoppas och förlita sig på att han kan ha omsorg om mig.

När vi förtröstar på honom leder han våra liv och vi följer honom. Jag tror att det är det bästa sättet att leva sitt liv.

Sista delen i versen andas barmhärtighet och nåd. Jag tror ingen av oss kan påstå att vi är felfria och så varit hela livet. Vi har nog något som ibland kan dyka upp och gnaga lite. Som påminner om vår svaghet och bräcklighet att falla igenom där vi inte ville fela. Att då få utrycka bönen att Gud inte skall hålla min ungdoms synder mig till last är att få krypa in under nåden. Att då vädja till Hans godhet är skönt. Att få be om förlåtelse för felstegen och uppleva hans barmhärtighet. Gud har en, av alla, förmåga att förlåta, glömma och lämna bakom sig. Det är vi människor som är långsinta och minns på tok för bra.

Herre, till dig lyfter jag hela mitt liv. På dig förtröstar jag. Förlåt mig dom fel jag gjort. Herren tänk på mig efter din nåd för din godhets skull. Amen.