Vi kan bättre….

Ytterligare ett hockeyuttryck …..

Vi kan bättre…

I detta fall är det ett citat från en Leksandsspelare efter förlust mot Skellefteå. ”Vi kan bättre!”

Och det är väl rätt klart att efter en förlust om det kännas gott att säga så. Och det är med all säkerhet rätt. Om det hade varit ett bättre spel så hade man vunnit.

Och tittar vi på mänskligheten kanske det citatet fungerar även där …

Vi kan bättre…

Världens olika krig visar verkligen att vi människor kan bättre.

Tittar vi sen på jämlikhet, fattigdomsbekämpningen där det är så orättvist olika i världen, den stora skillnaden på demokrati kan vi verkligen använda uttrycket…..

Vi kan bättre…

När det gäller att ta hand om varandra har vi nog ändå kommit en bra bit på väg inte minst genom den pandemi gått igenom. Där vi sett varandra, hjälpt varandra och skyddat varandra. Ändå är det nog så att även i detta så…..

Vi kan bättre…

Vi kan helt enkelt bli bättre på att vi kan bättre. . . . Är det ett stressande måste? Skulle vilja påstå att … nej, inte alls. Det handlar mer om sunt förnuft och en drivkraft om att det ska bli bra för alla.

Det var bättre förr

Det är ett uttryck som återkommit på tex tv sista tiden. Till exempel i fråga Lund. Eller programmet som berättar om sjukdomar och annat från förr. Påstående är

”Det var bättre förr”. Eller kanske mer ”Det var inte bättre förr”.

Men hur är det med det egentligen? Är det bättre förr eller inte?

Jag minns berättelsen från gamla Märta som blev över 100 år. Berättelsen hur hon upplevde när typ allt vi tar för givet nu var en äkta ”första-gångs-upplevelse”. Alltså första gången det verkligen var första gången. Då var det ju fantastiskt bättre än tidigare. Men i vår erfarenhet var ju det inte alls något bättre. Betänk telefonen. Då kunde man bara ringa via en växel. Nu kan man rullning med ringa med satellittelefon. Vi kan se film på vår telefon. Mm mm. Betänk bilen. Ingen skulle köpa den idag för dagligt bruk. Så inte tycker jag det var bättre förr om man tänker så.

Men kanske var familjebanden och släktbanden mycket starkare rent allmänt. Man bodde kvar på gården generationer ihop. För i ett land som vårt där singelhushållet dominerar så måste jag nog ändå säga att det var mig bättre förr under hänseendet.

Igår på jobbet påmindes jag om att vi hade det nog rätt så bra när mamma lagade all mat där hemma. Vi som stod och pratade om det insåg att vi var nog rätt bortskämda. Tänker man så så var det klart bättre förr. Så tycker i alla fall jag.

Förr hade man färre pengar på kontot. I alla fall jag. Men ändå kan jag tycka att det i vissa situationer var klart bättre förr.

Så jag tänker nog att det helt beror på hur minnet är från förr. Och hur jag jämför det med nuet. Så var det bättre förr?

Det beror nog mest på hur jag vill minnas förr. Och hur jag vill värdera nuet.

Men hur det än är med förr och framtid så är det ändå viktigast att vi lever i nuet. Och att vi gör det bästa vi kan av just detta ”nu” vi lever i just nu.

Vi gör varandra bättre!!

Var på kurs igår. Att lära sig mer är aldrig fel. Att utvecklas kan vi alltid göra. Vi blir nog aldrig färdiga liksom. Tur är väl det. Det finns alltid något man kan bli bättre på.

En mening, av många, blev kvar ett tag i tänket…..

Vi gör varandra bättre !!

I en egoistiskt tid då man ska sätta jaget före laget blir denna mening en utmaning. På ett sätt blir det en konflikt mellan sin egen utveckling och andras. På andras bekostnad så tar man för sig för sin egen utveckling.

Så glömmer vi en annan och bättre väg. Vi gör helt enkelt varandras bättre. Genom att lyfta fram varandra. Stödja varandra. Uppmuntran. God feedback. Konstruktiv kritik.

Tänk vad vi kan investera i andra. Vi kan se varandras potential. Genom att ge det utrymme så utvecklas vi själva också.

När gav vi uppmuntran senast? Det är en viktig ingrediens i livet. Att uppmuntra ger en god känsla och ett bättre självförtroende.

Så en fundering vi kan dela du och jag är: ”Hur gör vi någon annan bättre?”

Vad har du för möjligheter att gör någon bättre? Hur kan du locka fram något gott hos någon annan? Hur kan du ”backa” undan till någon annans förmån? Hur kan du gå före i ditt sätt att vara så att det gör någon annan skickligare i sitt uppdrag?

Hur kan man arbeta tillsammans så att man samtidigt gör varandra bättre?

Kanske blev för många frågor och för få svar. Men kanske det just ligger i sakens natur att ställa just fler frågor än att ge färdiga svar. För då kanske vi blir mer kreativa.

Att vänta på bättre tider …

Har ju semester. Kan inte klaga på att vara ledig. Haft ett skapligt väder. Men det slår mig att jag sitter och väntar på bättre väder. Liksom hur uthållig ska man vara? Lär har det regnat över? Vad gör man i väntan på bättre väder? 

Tänket och läsandet av diverse väderappar säger att det kanske kommer idag eller i morgon. Så jag ger det ett chans. Risken är ju att det kan bli klart bättre än utlovat men också sämre. Risken är att man blir sittande och bara väntar med en kopp kaffe i handen. Så missar man allt man kan göra av upplevelser trots att det regnar. 

Så är nog livet i stort också. Man väntar på bättre tider.  Vill se bättre tider.  Drömmer om saker och ting och längtar. Nitton allt smitta missar man det som passerar just framför ögonen, på livets bana, just här och nu. 

Att vara nöjd med det man har är inte alltid så lätt. Man glömmer så lätt bort det. Visst, kan vara saker och ting som skulle kunna se annorlunda ut. Men ser man allt lite mer i den större bilden så är det ganska bra. 

Sen kan man ju faktiskt göra något åt det hela så att nuet blir bättre. Kanske först gilla läget. Sen göra något med det läget. För att sitta och gnöla över läget lär ju inte bli bättre. 

Men det är lite för lätt att tro att allt är dåligt och att det kommer säkert något bättre. Kanske är det just vi själva som är detta ”bättre”. Undrar vad hi väntar då väntar på? 

Kan det möjligen vara så att just nu formar vi det som kommer sen? Vi skapar förutsättningar för framtiden? I så fall är det ju vi själva som skapar bättre tider….?!

Vi får se längre fram. Det kan ligga något i det….. 

Om det fanns bättre alternativ…

Kommentaren fälldes i en intervju i radion för någon morgon sedan. ”….om det fanns bättre alternativ så….”

Frågan gällde om vad kommunen gör för våra tiggare. Norrköpings satsar inte på härbärge för tiggare i år. Känns ju mindre lustigt när det är typ -15 på natten.  

Kanske skulle dom åka hem, tyckte reportern. Svaret kom direkt: ”om det fanns ett bättre alternativ” ….. skulle dom säkert inte sitta och tigga då det är så kallt. Så sant. Så Norrköpings kommun borde tänka om. Tillsammans med många andra aktörer kan man hjälpa. Nu!! 

”Om det fanns ett bättre alternativ…”  Visst skulle mycket se annorlunda ut om det just fanns det. Något bättre. Men det finns inte alltid det. Ibland får man ta det näst bästa och gilla det. Att skicka bistånd som kläder till Estland är näst bäst. Pengar vore bättre så att den inhemska produktionen kom igång. Men har vi inte pengar så….

Att skicka hem tiggare med både pengar och nytt jobb vore bättre. Men har vi inte det så får ett härbärge fungera. Näst bäst det också. 

Ibland kan vi inte få det bästa i våra liv. Då får vi nöja oss med det ”näst bästa” och vara nöjda med det. 

Livet erbjuder inte alltid det bästa alternativet. Det betyder inte per automatik att det ”näst bästa” inte är tillräckligt bra. Ser vi närmare på det så är det inte alls så tokigt. Faktiskt ganska bra. 

Vi använder dom alternativ som ges oss. Sitter inte och suktar och tycker synd om oss under tiden. En dag får vi ett bättre alternativ. Då tar vi det bättre alternativet. Tills dess kan vi faktiskt vara ganska nöjda och glada. För det som ges för stunden är gott nog. Eller hur?

Om det fanns ett bättre alternativ …. Kanske är det tom så att vi kan skapa förutsättningar för ett bättre alternativ. Vi i den rikare världen hjälpa många länder att klara av att hjälpa sig själva. Hjälpa till att skapa förutsättningar för att skapa jobb och tillväxt. Det finns säkert på många fler områden som det skulle vara möjligt. 

Söndagstankar – Se genom Jesu ögon 

Låg och funderade på en sångstrof som är: ”Fäst dina ögon på Jesus”. Ett utryck som inte alls är så självklart enkelt att förstå. Använder man hammare och spik till det? 

I min värld handlar det om att genom allt, hur livet än svänger, så väljer jag att fokusera på Jesus. Att försöka införliva honom så mycket som möjligt. Ibland lyckas det mindre bra och ibland riktigt bra. 

Vi möter så mycket av konstigheter idag. Människor som gör oss illa. Situationer som sårar. Händelser som man skulle vilja ha missat. 

Jag tänker att alla dessa situationer skulle vi behöva se genom Jesu ögon. Det är ju ingen enkel ekvation precis. Vem kan se genom någon annans ögon? Ingen. Men tänk det som att han var dina glasögon. Om vi kunde det, vilket jag tror är fullt möjligt, skulle vi få en nyanserad bild på det vi ser och möter. Kanske tom en förändrad bild. En bild med en större förståelse för situationen. 

Jesus har en så mycket större ‘filter’ av nåd och barmhärtighet. Mycket mer av förståelse och väg vidare i sin blick än vi. Han kanske inte önskar alla våra handlingar men han ser vägen vidare ut ur det. Hans blick har ett möjlighetstänk inbyggt. Men framför allt en stor portion av kärlek och omsorg om den han tittar på likaså händelser han möter. 

Tänk om vi kunde på det sättet se genom hans ögon.  Tror du inte att det skulle förändra mycket av vår syn på mycket? På händelser och människor vi möter? 

Genom att fästa vår blick på Jesus gör det denna ekvation mera möjlig. Vi lär oss att kunna se genom hans ögon när vi delar gemenskapen med honom. Det sparar oss massa onödiga reaktioner. Onödiga omdömen. Onödiga fördömande. Det leder till kärlek och omtanke till vår omgivning. Mycket större förlåtelse och barmhärtighet. 

Det tror i alla fall jag. 

Nu känns det så mycket bättre

Måste säga att det känns så mycket bättre nu. Nästan som om hela världen blivit ny. Kanske att ta i lite väl mycket. Men det känns nästan som att födas på nytt. Typ.

I måndags cyklade jag till jobbet igen efter flera veckor av ryggproblem och annat trams. Bara känslan i det var en befrielse. Men det var inte själva grejen egentligen.

När jag cyklade hem var det ljust. Åh vad skönt det var. Inte nog med att solen sken, det var lagom kallt (läs varmt). Det var en underbar vacker februaridag. En vårvinterdag i sin allra bästa stund.

Jag minns särskilt dom där februarimorgnarna då jag körde barnen till skolan och solen just gått upp. När det hände visste jag att nu är snart vintern slut. Att tidigare åkt iväg i mörker och hem i mörker var nu ett minne blott.

I måndags var det ett sådant ”moooment”. Det ger mig en sådan kick på något sätt. Takdroppet som ger en så skön känsla. Nu säger du ”ja ja vänta du bara. Det kommer många bakslag”. Säkert gör det det. Men dom kan inte förringa denna i underbara känsla. När den infunnit sig så är det bara så underbart. Nu är det på gång. Alla bakslag blir efter detta inte så långdragna. Dom överlever jag för nu har jag fått smak på våren igen.

Att få smak på våren kan göra underverk inom oss. Det väcker nytt liv. Idet skede kan man gå till olika buskar och träd och inse att dom är faktiskt mer på gång än man kunde förvänta sig. Det är som att även naturen har fått smak på våren.

Så jag är så tacksam. Nu känns det mycket bättre. Mycket bättre.

Ps För att inte tala om att det är ljust när man cyklar till jobbet. Lika underbart! Ds

IMG_7866

”En gemensam bild av omgivningen blir så mycket bättre än att titta själv”

Jag satt på ett seminarium på ledarforum som Erikshjälpen höll i början på veckan. Pär Pettersson säger då följande kommentar som jag fastnade för:

”En gemensam bild av omgivningen blir så mycket bättre än att titta själv”

Visst är det så sant?! Ibland blir vi trångsynta och tror att vår egen bild är den enda Sanna bilden. I och med det tappar vi en stor del av den verkliga bilden.

Att dela bilder med varandra gör ju allting så mycket bättre. Vi får möjlighet att få underlag till ett bättre beslut. När vi tolkar situationen tillsammans har vi bättre möjlighet att se nyanserna. Vi hittar fler möjligheter. Vi har bättre möjlighet att hitta eventuella brister för att eliminera dom.

Ett hinder för detta är väl att vi inte vill ha någon annans bild. Att vi inte vill påverkas. Att vi inte vill bli korrigerad. Men ett bättre resultat borde vara tillräcklig drivkraft för att dela och byta bilder med varandra.

Det kan möjligen ta längre tid att komma till beslut men det är det värt. Speciellt när förutsättningarna till ett bättre beslut är större.

Så sprid ut er. Tittat på samma sak från olika vinklar. Dela vad ni ser. Då har ni den bästa förutsättningen för att ta det bästa beslutet.

Det var bättre förr

Det var bättre förr.. Vi har nog alla sagt det någon gång. I jämförelse med vad då? Troligen det man möter i tillfället då man säger det, antar jag.

Visst var det bättre förr. Då vi inte hade bil, telefon, flygplan, tv, dator, iPad, fax, mail……. Mm mm
Det var bättre i den meningen att vi var tvingade till mer fysisk gemenskap. Tempot var lägre. Man levde mer i nuet. På sin gård med sin familj i generationer. Morfar, mormor, pappa, mamma och barn. Den stora utflykten var väl till marknaden och kyrkan. Då möttes man.
Det var inte bättre i ljuset av att man var nog rätt isolerad från omvärlden. Idag kan vi har kontakt med andra sidan jordklotet både i bild och ljud i realtid. Vi kan sätta oss intet flyg och på några timmar är vi på en annan kontinent på vår jord.
Det var bättre för ljuset av att vissa produkter var mer gediget gjort. Höll längre. Men p andra sidan höll dom så länge att det var svårt att byta ut något som fungerade så bra. Och så fick man stå ut med sina gamla prylar. Nu köper vi en matta billigt på IKEA och när den blir smutsig köper vi en ny. Det lönar sig inte att skicka den på mattvätt.
Det var inte bättre förr i ljuset av att idag kan vi producera samma sak billigare och vi har mer pengar att röra oss med idag. Ändå kan vi tycka ibland att det var bättre förr.

Jag vill inte ha tillbaka ”förr” om det skulle innebära att jag inte hade dom kommunikationsmöjligheter jag har idag. Vissa händelser skulle jag vilja ha tillbaka bara för att jag uppskattade dom så mycket. Minnet av dom får duga gott.

Att det var bättre förr kanske bottnar i att vi aldrig riktigt blir nöjda. Kanske är det motsägelsefullt. Vi borde ju bli mer nöjd nu. Men vi har en förmåga att glömma hur det verkligen var. Vi tror oss minnas att då var det bättre.

Att det var bättre förr bottnar nog också i att vi är obekväma i förändringar. Vi vill ha det som det det alltid har varit. Om allt står på sina vanliga platser, om allt fungerar som det alltid ha gjort så vet man vad man har. Visst, det kan vara tryggt. Men det blir ingen utveckling i det. Man kanske rent av är rädd för förändring.

At det var bättre för kanske också bottnar i att vi har svårt att leva i nuet. At vara nöjd med det man har. Visst har vi tappat mycket som vi hade förr. Men det är lika sant att vi har massa att upptäcka. (som vi troligen kommer att ha samma känsla för som vi dag har om det som var förr nu).

Lev i nuet. Blicka framåt. Gör något av det som kallas ”idag” och spana framåt och se möjligheterna. Gårdagen kan du inte göra något med. Bara välja hur du skall förhålla dig till den.

Carpe Diem!

(Carpe diem är latin och betyder fånga dagen men bör snarare tolkas ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen.)