Börja om

Ibland händer det att samtal kan gå fel. När det händer mig på jobbet brukar jag säga att ”kan vi få börja om det här samtalet?” Det har hänt att jag lämnat kunden för ett kort ögonblick. Gått till mitt kontor och andats ut. När jag kommit tillbaka till personen har jag bett om att vi ska börja om. Det fantastiska med det är att det funkar nästan jämnt. Jag minns inte när det inte fungerade. Kanske överraskar det personen eller så är det just det vi båda vill. Men någon måste ta första steget. Våga bryta det dåliga och våga börja om. Det är inte det lättaste. Risken är att man uppfattas först feg men jag tror det ändå handlar om mod.

Du kanske har kommit på att det är flera andra tillfällen man kan behöva börja om på. För man har liksom ”kört fel”. Då är det helt klart läge att börja om. Det är som när man ställt in sin GPS på bilen. Så kör man fel. Då börjar den maskinen om och skapar en bra väg till målet. Inte den man började kanske men man kommer i mål , rätt mål.

Och det är det jag tror händer. När man vågar börja om når man dit man tänkte. Hade man däremot i dumdristighet fortsatt ,hur illa det än verkade gå, så köra man helt enkelt jättefel. Och allt blir pannkaka.

När man kör fel i tron gäller samma sak. Att börja om. Att fortsätta på den inslagna vägen är inte ett bra val. Det kommer bara att gå ännu mera fel. Det är så mycket som kan gå sönder. Så mycket som kan gå fel. Tänk vad viktigt det är att då ödmjukt få be om att börja om. Kanske inte är givet men det är verkligen fullt möjligt.

Tänker på en gammal sång. Texten är hämtad från Jeremia kapitel 18. Tonsatt möjligen på 70-talet. Den uppmuntrar till att vi får börja. Men också att Gud kan få börja om. Jag har uttryckt så att Gud är en mästare på att börja om. Läs igenom Gamla Testamentet så lär du upptäcka hur många många gånger Gud började om med sitt folk. Så behöver du börja om så är du i gott sällskap.

– ——————————————————————————- –

1. I min Mästares hand synas skärvor av ler av ett käril som misslyckat var. I sitt hjärta han sörjer, ty genast han ser, av förhoppningar intet finns kvar. Men i ömmande kärlek han börjar igen, han vill skåda sin avsikt däri. Då han formar det åter, kan hända det än dock ett hedersamt käril kan bli.

Refräng
Börja om än en gång i mitt liv, börja om än en gång i mitt liv! Jag vill formas av dej, av ditt heliga bud, gör mitt liv till ett redskap för dig!

2. I din hand, o min Herre, jag lägger mitt liv, att din vilja med mej helt må ske. Ur mitt hjärta och sinne allt orent fördriv, att din avsikt med mej du må se. Jag vill vara ett redskap, till tjänst blott för dej, för att bära välsignelse ut till en värld som försmäktar på ökentorr stig, jag vill verka tills dagen är slut.

3. Blott ett ler i Guds hand vill jag vara idag med en bön att bli helig och ren. Med mitt liv vill jag leva till Herrens behag, för att för att verka för Honom alle´n. I hans händer jag vilar så tryggt, ty jag vet, han ej lämnar det bräckliga ler förrän målet han vunnit för tid, evighet, och sin avsikt med redskapet ser.

Börja om

Under en tid har mina tankar snurrat omkring begreppet ”att börja om”.

Att börja om kan ge en tudelad känsla. Somliga skulle se det som ett misslyckande. Andra skulle se det som att det var det bästa dom gjort.

Skulle tro att det har med hur vi förhåller oss till stolthet. Att man inte vill tappa ansiktet. Eller så är man ödmjukt införstådd med att ibland gör man fel. Inte bara alla andra. Utan man inser själv hur dumt det kan bli.

Att börja om handlar om att återta det man förlorat. Att fatta mod och lägga bakom sig. Att börja om är att inse att det man gjorde från början var inte fel. Men av någon anledning kom man ur kurs.

Ikväll skall jag undervisa om det i vår bönegemenskap i kyrkan. Du kan följa det på webben om du vill.

Det är inte alls tokigt att börja om. Det finns en poäng idet. För då kommer man rätt igen.

När man är ute och åker och kört fel är det gott att stanna upp. Kolla in kartan igen. Ta ut ny riktning och sen liksom börja om igen. Då kommer man rätt.

Ibland när jag var svårt att sova eller vaknat av tokiga drömmar som inte vill lämna mig – då börjar jag om. Jag går upp en sväng. Kanske dricker lite vatten. Äter ett äpple kanske. Sen lägger jag mig igen. Slår nästan aldrig fel. Då fungerar sömnen igen. Det är som att dåliga tankar och konstiga drömmar kommer av sig.

Fundera på vad du kanske behöver börja om på. För att återta det tänkta målet. Det är så gott att börja om. Då känner man verkligen att man är på rätt väg igen.

Att börja om …

Att börja om ses oftast som ett misslyckande. Att det man gjort tidigare inte blev bra eller inte lyckades alls. Det som förr var kan givetvis vara en besvikelse av att det inte blev som man önskat sig. Men det kan lika väl vara något som gjorde att det tog en en annan riktning i livet än man hoppats på. Det kan vara ett förlorat äktenskap. Eller jobbet man mist. Eller en plan som såg bra bra ut men som fallerade på slutet. Så gick det i stöpet.

Jag tror att när man väljer att börja om är det att våga en gång till. Att göra vissa justeringar, lägga saker och ting till rätta. Att helt enkelt göra det igen men på ett bättre sätt. Mer gediget. Mer på riktigt.

Jag tänker att erfarenheterna vi gjort kan hjälpa oss när vi börjar om. Nu finns det ju också ett ”börja om” när man känner sig färdig med det man just gjort. Inte att förglömma. Det kan vara minst lika pirrigt att våga det.

Gud har ingen B-plan för dig. Han gör bara A-planer. Han skapar något utifrån det han har till något som han vill göra.

”Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.” Jeremia‬ ‭18:4‬ ‭SFB15‬‬

Våga börja om. Du är inte förlorad. Det som har gått sönder är inte ditt slut. Gud vill göra, och kan göra , något nytt med dig. Han vill börja om. Vill du börja om? Våga! Våga en gång till. Låt inte det gamla hindra dig att gå vidare in i något nytt.

När tiden börjar om…

När tiden börjar om…. känns allting som nytt igen.

Det är bara några dagar kvar på detta år. När klockan slår nytt år känns det på något sätt som tiden börjar om. Ändå fortsätter den bara. Men nytt år. 365 dagar till nästa gång tiden börjar om.

När detta nyår kommer summerar jag 3 år i Jönköping. 3 år i butiken. Ändå känns det som att tiden börjar om. Nytt år med nya möjligheter.

Trots att tiden bara rullar på kan vi behöva tider av nystart. Det ger en extra energi. Nytt hopp. Nytt mod. Egentligen behöver det inte handla om att bryta upp från någonting. Utan bara att det börjar ett nytt kapitel på något vis. Att vända blad som någon beskriver det som.

Men ibland kan det behövas att just bryta upp från något. Att börja om på en ny plats. Göra något nytt. Att helt enkelt göra ett omtag.

Att börja om… inte bara tiden kan behöva börja om. Vi kan behöva börja om i relationer. Börja om där livet körde fel. Vi kan behöva starta om när tänket gick fel. Men det behöver inte vara dramatiskt. Som typ ett årsskifte. Eller en födelsedag där man blir ett år äldre från ens sekunden till den andre. Det viktigaste är nog bara att man just börjar om, nystartat, gör omtag, bryter upp från något till något.

Behöver du börja om? Kanske skulle du våga det inför det nya år som ligger framför.

Ibland skulle man bara vilja börja om….

Ibland skulle man bara vilja börja om. Inte så att det känns som ”gör om gör rätt”-känsla. Inte alls så

Utan mer åt att livet går lite för fort. Har ju passerat mina 50. Troligen över halva livet har gått.

När jag åker förbi universitet och ser alla dessa unga människor. Dom som har hela livet framför sig.

Fast mest känns det som att livet har ju så mycket spännande att utforska. Så mycket att upptäcka. Så mycket intressant

När man då ser alla unga skulle man vilja bli ung på nytt liksom. Helt enkelt börja om. Så kan man göra allt det där spännande.

På ett sätt har alla unga så mycket mer möjligheter idag än vad jag hade i min ungdom.

Så tänker jag att jag har varit med om så mycket roligt och intressant att jag gärna skulle kunna göra om igen.

Det finns väl bara en sak som ”att börja om” innebär. Allt det där som inte var roligt och som man gärna inte vill uppleva igen, eller något liknande, det skulle jag gärna avstå.

Så kanske är det ändå bäst att leva i det liv jag redan lever i. Att börja om innebär säkert att man möter samma komposition av bra och dåligt.

Men visst låter det frestande att få börja om igen…….

Tänk om man kunde börja om

I går var jag på besök på en skola o Vaggeryd. Fenix kunskapscentrum. Där fick jag se en utbildning för möbelproduktionstekniker. När jag gick runt och såg alla härliga lokaler och hörde entusiastiska lärare tänkte jag ”det skulle man ha pluggat till”.

Tänk att få skapa en möbel som man kan använda massa år. Att få rita den själv också.

Det är många unga människor som i dessa dagar skall välja väg för resten av sitt liv. Eller?

Det är en stor skillnad från nu och då jag var ung. Då valde man utbildning för resten av livet. Idag får man se hur det blir. Man kan ju alltid utbilda sig till något annat.

Så varför tvekar du? Bara att plugga lite till.

Idag finns det verkligen stora möjligheter att utbilda sig till något man drömmer om.

För många är det ju vägen till nytt jobb mitt i arbetslösheten. Men man kan ju undra om inte vårt land på så vis kommer att ha den mest utbildade befolkningen på denna jord.

Tänk om man kunde börja om. På något sätt tror jag att vi människor i bland är rätt rastlösa. Svårt att vara still en längre tid. Eller så tror vi att det är bättre någon annanstans. Kanske är det så att vi aldrig blir riktigt nöjda. Söker hela tiden nya spännande utmaningar.

Ibland är det nog besvikelser som gör att vi vill börja om.
Kanske helt enkelt att börja om och göra rätt.

Om jag ska sluta på Erikshjälpen och plugga? Nej nej. Jag har ett kanonjobb. Tänk att varje dag få skapa medel för att hjälpa andra.

Att se sanningen i vitögat

I söndags lyssnade jag till Sara Hökpers i svenska kyrkan. Hon berättade om hur det var som barn när hon gick till sin mamma när det var något som var problematiskt. Hon kanske inte riktigt berättade vart skon klämde. Då sa hennes mamma: ”Om du inte säger som det är kan jag inte hjälpa dig.”

Inte så dumt sagt, eller hur? Ibland vill vi varken bekänna för oss själva eller någon hur det verkligen står till. Vi försöker intala oss att det är inte så illa, som det i verkligen är. Den som blir lurad mest är vi själva. Vi försöker försköna det hela för att slippa gå till botten med verkligheten.

Ibland är det svårt att förhålla sig till sanningen ibland. Sara berättade om en munks råd. Han hade sagt ungefär så här: ”För att kunna lämna något bakom måste man först erkänna och bekänna verkligheten. Om man bara försöker hålla det ifrån sig kommer det alltid finnas nära kvar hos dig.” Visst är det en bra sanning?

Jag tror vi behöver acceptera läget och utgå från det och ta ut rätt riktning igen. På så vis kan vi lägga situationen som var problematiskt bakom oss och gå vidare. Att erkänna det som är en frestelse i livet, att sätta ord på den helt enkelt. Att höra sig själv säga det är en styrka. Där börjar vägen ut ur denna frestelse. Redan där bryter vi dåliga mönster.

Faller vi igen så är det ingen fara så länge vi inte ligger kvar utan reser oss igen.

Och kanske är det precis så i vår relation till Gud. Om vi inte säger hur det verkligen är kan Han nog inte hjälpa oss. Vi människor har ganska svårt att förlåta och börja om. Gud är världsmästare på att förlåta och börja om. Så länge vi med ett ärligt hjärta vill förändring och gör vad vi kan för att inte falla igen. Faller vi får vi nåden att börja om ifall vi reser oss upp igen och ber om hans hjälp.

Det finns en poäng i att höra sig själv att säger förlåt till någon än att skriva det på en lapp och skicka den till vederbörande. Likaså en kärleksförklaring, ett erkännande el ett behov man har. Det blir liksom på riktigt. Så är det i relationen till en människa. Precis det samma till Gud. Då först tror jag det blir mer på riktigt. Att skicka någon annan blir inte jag själv. Det är så gott att få ta upp det själv. /em>