Etikett: Dagens Andakt

Publicerat den

Dagens Andakt – Han var snabb att förlåta

23 mars 2026

”Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.”

— Lukasevangeliet 15:20 —

 

Liknelsen om den förlorade (återvändande, återvunne) sonen är en berättelse om att man kan vara förlorad men att det inte är kört. Att man kan vända om – vörda hem till Gud igen. Att det finns en väg hem igen.

  Vi hade en speciell samling i kyrkan får några veckor sedan. Vi samtalade runt borden om denna liknelse. Den är ju en rätt knä sådan i bibelns blad. Vi såg på denna text utifrån några frågor vi hade. När vi återknöt samtalet och lyssnade in vad vi samtalat om vad det en kommentar som återkom bland många i samlingen…

”Vad snabbt pappan förlät sin son”

  Och tänker vi efter så var det verkligen så. Pappan hade kunnat ta mycket tid till att bemöta sonen med många frågan om vad han hade gjort. Tvekat med att verkligen ta emot honom. Men pappan springer honom till mötes. Skyndar fram. Kramar om honom. Kysser honom. Och ….  Just det …. Precis ….. Förlåter honom. Och han gör det direkt.

  Det är något i denna berättelse som verkligen visar oss en väg. Jag vill påstå att vi människor verkar ha svårare att förlåta än både denna pappa och Gud själv. För det är ju ingen hemlighet att pappan är förebilden på Jesus , på Gud. Varför skulle den annars berättas. 

  Läs hela berättelsen igen. Sätt i Gud istället för pappan. Vad ger dig denna berättelse då? Den som är hemma i kyrkan, hur möter vi sonen, den som kommer hem? Så trots att denna berättelse tillhör de mest lästa och mest återgivna så har den uppenbarligen något att både påminna oss om och framförallt lära oss. Fundera på hur snabb du är att förlåta.

🙏

Herre, hjälp mig att kunna förlåta. Även när det ser att bli svårt att göra det. Hjälp mig att vara välkomnande när någon vänder hem igen.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Vad ger dig frid?

22 mars 2026

””Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon.”

— Lukasevangeliet 19:42 —

 

 Jesus ser på den vackra staden Jerusalem. Han sörjer över att den inte förstår vad det är som verkligen ger den Frid. Han profeterar över den att den ska jämnas med marken.

  Frid är något som vi människor verkligen behöver. Ett inre som har lugn och harmoni. Jag tror att vi söker efter det mer eller mindre hela tiden. För det är då vi har jämnvikt i livet. 

  När vi lever i otrygghet och oro tär det på oss inifrån och ut. Och det påverkar oss i allt det vi gör. 

  Frid har en annan påverkan på oss. Den stillar stressen och den oror vi kan ha känt. Den hjälper oss att hantera känslosam ilska, sorg och oro. Jag tänker att friden inom oss gör det möjligt att vara mer tålmodig, mer förlåtande. När det snurrar omkring oss gör friden inom oss mot-stånd mot det och beskyddar oss. Man menar att friden också sänker blodtrycket och vår puls och vi får lättare att vila och återhämta oss. 

  Har vi frid mellan varandra så gör det relationen så mycket bättre. Friden snarare bygger upp våra relationer. Kanske inte så konstigt när tex oro och oförenlighet skadar relationen och skapar ovisshet och otrygghet. 

  Jesus säger: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.” Johannesevangeliet 14:27. Jesus skapar något inom oss som kommer påverka oss på djupet. Vår tro blir tryggare. Livets väg blir tryggare för vi har ett mål med vår vandring. Vi är inte ensamma. 

  Sök friden på rätt ställa. Du behöver inte landa i Jerusalems vånda som uppenbarligen inte visste vart den skulle finna den frid den sökte och behövde. Sök på rätt ställe. Vägen är öppen. Ingen hemlighet. Jesus säger: ”Min frid ger jag dig”. Sök där.

🙏

Herre, fyll mig med din frid som jag så väl behöver.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Att gå på vattnet hör inte till enkelheten

21 mars 2026

”Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus.”

— Matteusevangeliet 14:28-29 —

 

  Petrus har nog alltid varit den personen som vågat att utmana ödet mest bland lärjungarna. Han sticker helt klart ut bland lärjungarna. Något av en äventyrare. När de är ute på sjön i rätt stark sjö. Då var han inte så kaxig i båten. Och när de såg en ’vålnad’ komma på sjön blev dom inte mindre rädda. 

  Men det ändrade sig ganska snabbt. När Jesus ropar att det är han som kommer på vågorna så blir Petrus modig igen. Han menar att om det verkligen är Jesus vill han också gå på vattnet. Jesus bjuder ut honom på vattnet. Och den modige Petrus är inte sen mad att kliva över relingen.

  Men att gå på vattnet visar sig inte tillhöra enkelheten i livet. Först går det rätt bra. Men när han ser vågornas kraft och känner dessa under sina fötter blir han inte så kaxig längre. Så oron tar vid och han börjar sjunka. 

  Då sträcker sig Jesus efter honom och drar upp honom ur vågorna. ”Så lite tro du har, Petrus” säger Jesus. De kliver i båten och vinden lägger sig.

  Kanske kan du känna igen dig i Petrus. Ömsom modig ömsom trossvag. Tänk vad livets svängningar kan göra med oss. Allt detta medan vi tror på samme Jesus. 

  Tack Gode Gud för att denna berättelse finns med. Den ger så mycket hopp. Visar på så mycket barmhärtighet. Petrus visar så mycket av vår kamp mellan tro, hopp, och förtvivlan och hopp och tro igen. Precis som våra liv. 

  Det stora med detta är att Jesus vänder inte ryggen varken åt Petrus eller oss. Han tar oss vid handen och drar upp oss på fast mark. Och kliver i båten (våra liv) och stormen omkring oss lägger sig. 

🙏

Herre, tack för att du stillar stormar i mitt liv. Hjälp mig att ”gå på vattnet” när det behövs.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Inta landet

20 mars 2026

”Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem.””

— Femte Moseboken 1:8 —

 

  När Israels folk lämnade Egypten hade dom ett land i sikte. Det vara Kanaans land – det förlovade landet. Mycket hände under vägen och det dröjde länge, en låg vandring under många år, innan de stod inför den slutliga delen. Vi läser att Gud hälsar dom att lämna platsen vid berget dörr de nu bodde. De skulle inta landet som Herren med ed hade lovat dom. 

  När man läser i Josua kapitel 1 får Josua tydliga instruktioner och läten om framgång. ”Varje plats där du sätter ner din fot har jag gett dig”, Var stark och frimodig”, ”håll fast och följ den undervisning du fått”, ”låt denna lagbok inte vara skild från dig utan följ den” – ”Då skall du lyckas i det du företar dig”. Och till slut gick man in i det landet och Gud välsignade sitt folk. Man var nu hemma.

  För mig har denna resa varit en bild för oss människor även nu. ’Landet’ kan stå för det som Gud lagt fem för dig. Uppgifter, uppdrag, platser som Gud Kalar dig till. Sådant som Gud vill att du ska göra. Att då få bryta upp från det som ’varit’ och gå in i det nya ’landet’ är en välsignelse. 

  Det som krävs är det samma. Att lämna det gamla bakom sig och inta det nya. När vi sätter oss in i detta tänk blir Josuas första kapitel viktigt för oss också i vår tid. Gud kommer ge dig det ’land’ du sätter ner din fot på. Han uppmanar oss att vara modiga, starka och frimodiga. Sen finns det en till sak som Gud uppmanar oss likt Josua – att inte låta bibeln vara långt ifrån oss. Dag och natt. Följer den i allt den skriver. 

  Då finns löftet – vi ska lyckas och ha framgång. Herren skall, likt Josua, att Gud är med oss vart vi än går. Det är stort. Tänk att vårt liv får vara välsignat av Gud. Att han är intresserad av att det ska gå bra för oss. Gör vad du kan för att skapa den förutsättningen för Gud att välsigna din vandring.

🙏

Herre, välsigna min vandring och mina val. Hjälp mig att leva på ett sätt som gör att du kan välsigna mitt liv.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – När Gud använder en åsna

19 mars 2026

”Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: ”Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?””

— Fjärde Moseboken 22:28 —

 

Ibland har jag bett till Gud att Han skall tala in i mitt liv. Jag har varit i en situation där jag behöver Hans råd och hjälp. Ibland har jag då lagt till ett ”…men inte genom NN”. JA, jag erkänner, det låter dumt och omoget. Men kanske har det legat en osäkerhet att jag inte litat på att den personen kan ge mig något jag lyssnar till. Kanske också har med förtroende att göra också. 

  Men du har redan räknat ut vem Gud har sänt. Just det ”NN”. Och tilltalet in i mitt liv har varit så träffsäkert. Det är som att Gud vill säga att ”jag sänder den jag vill. Den som har mitt öra och kan förmedla det jag vill ha sagt”. Och jag får ödmjuka mig och erkänna att Gud har så rätt – igen. 

  I texten vi rycker en vers handlar det om Bileam som rider på sin åsna . Åsnan, av någon anledning, såg en Ängel viker han av från vägen först. Då ställer sig Ängeln i en trängre passage och åsnan stannar och vägrar gå vidare. Då slår Bileam åsnan och manar på den. Det är då Gud använder åsnan sågat den kan tala. Och helt plötsligt upplever vi hur dessa två, Bileam och åsnan, talar med varandra. Varför sker allt detta? Jo, därför att Bileam var på fel väg. Ängelns hälsning var att han hindrade Bileam från att gå på fel väg som skulle leda till fördärvet. Eftersom Bileam inte förstod det fick Gud ta till det mest oväntade – Han lät en Åsna prata. Allt för att rädda när Bileam inte förstod bättre.

  Gud kan använda vem Han vill när Han behöver få tag på oss. Stanna upp oss och korrigera oss. Då vi inte förstår vårt bästa kan Han till och med använda en ”åsna”. Jag vet inte vem som skulle vara din ”åsna” men jag tänker att det finns människor som Gud vill låta tala in i ditt liv. Det bästa vi då kan göra är att lyssna och pröva det. Om Gud har något att säga oss gör vi klokt i att lyssna. Han vill vårt bästa.

🙏

Herre, gör mitt öra öppet för ditt tilltal. Gör mitt hjärta och liv mjukt att följa dig.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Det ska bli ett källsprång inom dig

18 mars 2026

””Ta staven och kalla samman församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den ska ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger församlingen och dess boskap att dricka.””

— Fjärde Moseboken 15:39 —

 

Folket hade vandrat i öknen länge. Vattnet var slut och ingen källa hittade man. Inte konstigt att folket klagade inför Mose. Man var till och med beredda att gå tillbaka till slaveriet i Egypten. För där fanns ju vatten mindes man.

  När man lider brist på något kan man ibland dra fel slutsats till var hjälpen finns. Och man är beredd på att ge upp det som för en stund sedan var en befrielse och det bästa man kunde tänka sig. När man lämnade Egypten lämnade man misär och slaveri. Farao hade lagt på dom omöjliga krav som gjorde livet omöjligt att leva. Men nu, när man saknade vatten, var man beredd att gå tillbaka.

  Men Gud visade en annan väg. Mose och Aron fick på Guds befallning se hur Gud lät en källa springa fram ur klippan. Och folket fick släcka sin törst.

  Klippan är en bild på Jesus. Källan, vattnet, som kom är bilden på det livgivande vatten Jesus har. Det vatten han pratar om med kvinnan vid Sykars brunn tex. Men också i Joh 7:37f:

  ”På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.””

  När vi möter Mose och Aron vid klippan är det en förebild på det vi möter hos Jesus. När vi törstar i vårt inre ska vi inte gå tillbaka till det som förr verkade så bra och släkte vår törst. Även om det korta minnet säger att det var bra så behöver vi komma ihåg vad det riktiga minnet säger, att det var ingen bra törstsläckaren. Den bästa klia är den källa som Jesus låter rinna upp nom oss. Hans livgivande källa. Som kommer släcka vår törst på djupet. ”Ur ditt inre” finns en källa som Jesus spränger loss med det klaraste vatten ur hans källsprång. 

🙏

Herre, jag ber om att din källa ska få flyta fram inom mig.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Tofsen

17 mars 2026

”Ni ska ha sådana tofsar, och när ni ser dem ska ni tänka på alla Herrens bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet.”

— Fjärde Moseboken 15:39 —

”Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, för hon tänkte: ”Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk.” Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.”

— Markus Evangelium 5:27-29 —

 

Varje präst hade en tofs hängande nertill på sin mantel. Man hade den där för att påmana om Guds bud. En påminnelse om att följa dom.  

  När Jesus kom vandrande en dag bland mycket folk fanns det en kvinna som hade blödningar. Hon hade gjort allt för att bli friskt. Dyrt hade det blivit. Ingenting hade lyckats. Nu fick hon höra att  Jesus var på gång. Så hon tänkte, om jag bara fick röra vid hans kläder så skulle hon bli frisk.

  Tofsen hade ett vittnesbörd om hopp också. Så hon trängde sig fram. Och till slut nådde hon fram. När hon rör vid Jesu kläder och tofsen så blir hon genast frisk.

  Jesus märkte att det hade gått ut kraft ur honom. Vilket förundrade folket. Detta är en rätt märklig berättelse. Betänk att det är när hon rör vid Jesus det händer. Jesus är inte ens medveten om det där och då. 

  Jag tänker att vi bildligt talat får sträcka oss efter manteltofsen. Att sträcka oss mot hoppet. Löftet om bönesvar. Löftet om helande.  Ibland kan det vara svårare att sätta sin tillit och tro till Guds svar. Att då få göra en handling som hjälper oss att tro tror jag kan vara bra. 

  Jag har en repstump i mina ägor. Den fick jag för massor av år på evangelistveckan i Jönköping. Budskapet i den stumpen är att den tillhör ett längre rep. Resten av det repet delades ut till andra andra. Det ska påminna oss om att vi är inte själva. Vi tillhör en större gemenskap. Fast vi ibland är själva på vår ”kant”. Att fästa sin tro och hopp vid något kan vara gott. Därför sparade jag den repstumpen. Som pastor kan man ibland vara lite ensam. Då är det bra att titta på det repet. Påminna sig om att vi är fler. Elia kände sig övergiven efter framgångarna mot BAAL. Guds hälsning var: Du är inte ensam. Det finns 7000 till som inte tillber BAAL. Guds hälsning är – du är inte ensam

🙏

Herre, tack för att jag aldrig är ensam. Tack att du är med mi.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – De tolv spejarna

16 mars 2026


””Sänd ut män för att speja i Kanaans land som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam ska ni sända. Var och en av dem ska vara en ledare..”

— Fjärde Moseboken 13:3 —

 

Mose får i uppdrag att sända ut tolv spejar för att se hur landet är. En ledare från varje stam.Man skulle bedöma landet. För att förbereda folket inför intåget till det landet Gud hade berett för dom.

  När de kommer tillbaka har de mycket att berätta. Om allt som växte där. Det flödade över med all tänkbart gott. M E N – det fanns ett ’men’. Man såg ett folk som var, som dom tyckte, ett högrest folk som dom helt enkelt blev rädda för. De tappade modet att gå in i landet. Och det berättade dom för Mose. 

  Ja, nu var det en man i gänget som hade en annan syn. Kaleb. Han trodde på sitt eget folk. ”Låt oss dra in i landet. Vi kan göra det” han talade tro till Mose och folket. Om du läser kapitel 13 ser du vilken kamp det var mellan att ha tro eller inte. 

  Denna berättelse visar på hur viktigt det är vad man säger. Man ska givetvis inte tala tro om man inte har det. Men då tänker jag att man kanske ska ta ett steg bakåt. 

  Du som ser möjligheter, som ser Guds tilltal i det man står inför, var frimodig att säga det. Du kan vara den som avgöra att man följer Guds maning.

  De som tågs var ledare för sina stammar. Det som bekymrar mig är när dessa ledare talar misstro där det finns möjligheter. Jag tänker att vi som ledare behöver särskilt se upp med hur vi pratar om saker och ting. Men för oss alla gäller att se upp med vårt tal. Ett ord kan förstöra mycket och vara svårt att reparera. Så se upp med hur och vad du säger. 

🙏

Herre, hjälp mig att tala tro in i ett sammanhang när du manar mig.Talar jag på ett felaktigt sätt ber jag dig varna mig.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Herrens sabbater

15 mars 2026


”Säg till Israels barn: Mina sabbater ska ni hålla, för de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni ska veta att jag är Herren som helgar er.”

— Andra Moseboken 31:12-13 —

 

Sabbat var en helig stadga på Gamla Testamentets tid. Det fanns den vanliga sabbaten som var lördagen i veckan. Sen fanns det andra dagar som man också helgade speciellt.

  ”För det är ett tecken mellan er och mig” – Ett intressant uttryck. Ett ’tecken’. Alltså något som visade på samhörighet och relation. Kärnbibeln beskriver det lite närmare: ”För att ni skall veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren som helgar er (gör er avskilda).” Sabbaten, söndagen för oss tänker jag, har en uppgift att göra oss avskilda för Gud för en stund. Att också vara bestämd till, jag har beslutat mig att, avskiljt mig för, att vara ett Guds Barn. Den hjälper oss i vår nära Gud. Att fördjupa den och växa i vår tro.

  Första orden i följden vers säger: ”Därför skall ni hålla (vakta, skydda, bevara) sabbaten för den är helig för er.” Jag tänker att det är uppfodrande men framförallt lockande och utmanande. Det finns en djupare tanke i skapelsen att man har en vilodag. Den är inte bara för att man behöver sin veckovila. Den har en andlig grundtanke. Inte bara att våra muskler får vila. Den vill fokusera på vår andliga del.

  Men var inte detta bara för Israels folk? Nej, Jesus bekräftar sabbaten som en del i det kristna livet.  Jesus säger: ”Sedan sade han till dem: ”Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten.” Mark 2:27. Den är verkligen till för oss alltså. En förmån vi har. En stund av avskildhet för att låta Gud tala in i våra liv. En förmån som är given just till dig. Ta emot den förmånen. 

  Hur använder vi den bäst? Jag tänker att gudstjänsten har en given plats i den. Men det finns så många fler sätt. En personlig andakt. Bönepromenad. Fasta. Jag tänker att vi behöver hitta det sätt som för oss närmare Gud. Det är då vi hittar rätt i sabbaten, vilodagen, helgdagen. Var en del i tecken som finns mellan dig och Gud.

🙏

Herre, hjälp mig att kunna stilla mig en dag i veckan för att fördjupa min relation med dig.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Att ha rätt utrustning

14 mars 2026


”David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat något sådant. Men David sade till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så han tog av sig det. Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga, i handen. Så gick han fram mot filistén.”

— Första Samuelsboken 17:39-40 —

Goliat var en stor jätte. Israels arme skulle slå Goliat och dens arme. MEn ingen vågade. Goliat gjorde dom mycket rädda. Då kom David till Saul och erbjöd sig att strida mot honom. Så Saul klädda honom med sin rustning. Den passade inte särskilt bra.

  David insåg det och säger till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så tog han va sig den och hämtade sin slunga. Valde ut några stenar och sen gick han mot Goliat. Slungade sin sten mot honom och fällde jätten till marken. Så vann Israels arme en stor seger den dagen. 

  David visar oss att det är när vi använder den rustning vi fått som passar oss som vi kan vinna seger. Inte när vi försöker använda ngn annans retning. 

  Du skall inte vara någon annan. Du skall vara den du är. Använde det Gud har gett dig. Du blir inte bättre för att du imiterar någon annan, eller försöker ta dig gåvor och utrustning som inte är anade för dig.

  Du vinner seger när du använder det Gud har ämnat för dig. Och behöva det någon annan gåva behöver vi komplettera med den person som har det som behövs. Går inte att imitera något vi inte är ämnade för. 

  Så frågan blir, vilken utrustning och gåva har du fått från Gud att tjäna med? Var är din plats och uppgift? Jag är helt övertygad över att varenda en av oss har något som Gud lagt ner i oss som skall komma i bruk. När? Ja, det är Guds timing i det och din vilja och överlåtelse. I vilket sammanhang? Låt Gud visa dig det. Spring inte i förväg och ta dig uppgifter som inte är dina. 

  Det är när du är på rätt plats, i rätt tid, med rätt utrustning du vinner seger. Så leta dig fram till det.

🙏

Herre, visa mig på den rustning du gett mig. För mig till den uppgift du har gett mig i rätt tid och på rätt plats. Jag vill följa din väg för mig.

Amen