Etikett: eftervärme

Publicerat den

Att rensa upp efter en resa…

Så har jag landat hemma efter dryga veckan på resa. En resa som passerade ekvatorn en bit. Vilket visade sig göra att vädret var klart varmare än hemma. När vi lämnade Tanzania låg temperaturen på drygt 30 grader. När vi landade på Arlanda var det -10. Den skillnaden gick inte att missa. Man kan fundera lite om det alltid stämmer med ”borta bra men hemma bäst”.

När man kommer hem märks det tydligt att man varit borta. Särskilt genom att packningen skapar en röra med eftervärme.

Man ska sortera rätt till tvätten. Saker man köpt ska hamna på rätt ställe. Man noterar allt man tog med i onödan. ”Bra-att-ha-saker” som man borde ha lärt sig att man inte ska ta med. Man insåg det ju redan förrförra resan.

Samtidigt man göra det jobbet bearbetar man resan. Inser att det man varit med om har gett avtryck. Glädjeämnen rusar förbi i minnet. Arbetsamma intryck gör att man stannar upp lite.

Så plockar man inse tömda resväskorna. Ser till att tvättmaskinen kommer igång. Så läggs resan i rätt läge i livets minnesarkiv.

Jag tycker det påminner mycket om livets resa. Vi har allt för mycket med oss i vår livspackning. Sådant som man tänker är bra-att-ha men som är onödigt tung packning.

Jag tror vi behöver stanna upp ibland och låta eftervärmen sippra fram från vår resa. Kanske är det så att vi rusar fram så vi inte hinner värmas av livets innehåll.

Att sortera in det vi möter i livet kan i en första anblick uppfattas som en rätt onödig manöver. Men jag tänker att sortera livets värme ger livet sitt djup. Ytligheten försvinner mer i bakgrunden. Så får livet sin mening.

Har du tänkt på vad eftervärme kan få betyda för oss? Stanna upp och kolla in det.

För några dagar sedan avslutades ett liv överraskande snabbt. En vän vaknar inte upp till en ny morgon här på jorden på grund av sjukdom. Livets dagar har vi inget löfte om. Morgondagen likaså. Det stämmer till eftertanke. Var rädd om ditt liv. Ta vara på det. Var rädd om dig.

Ps. När jag kom hem hade min Clivia börjat blomma. Det gillar jag Ds

Publicerat den

Eftertänksamhet ger en god eftervärme

Vi människor mår bra av lite eftertänksamhet. Vi behöver ”samla ihop” det då och då. Göra små livsbokslut. Backa tillbaka bandet ett tag och se hur det blev.

Det kan ju vara lite obekvämt. Men det kan också ge ett nytt avstamp. Inte alltid en radikal ny färdriktning. Oftast är det nog små enkla förändringar men som över tid ger möjlighet till nya mål.

Eftertänksamhet ger också en påminnelse om mycket gott. Det ger en eftervärme som man kan behöva om det tex blåser lite snålt omkring sig.

Eftertänksamhet sållar också lite bland minnen. All minnen kan man inte lägga undan. Men man kan lära sig och låta sig förhålla sig till dom. Då kan man be om nåd att få lägga vissa minnen längre bak i ”lådan” och låta andra ligga mer i den främre delen.

Det handlar om reflektion. Att mitt i tidens snabba tempo kunna stanna upp och reflektera något. Att låta det som passerat få återspegla sig i nuets insikt. Nuet som förhoppningsvis inneburit att man blivit lite visare vart efter tiden gått. Så kan man se dom val man gjort i ett, förhoppningsvis , ljusare och mer vist sätt. Då kan man slippa fördömelse utan inser att man kan göra bättre val framöver.

Publicerat den

Eftervärme 

Det finns så många situationer och möten med människor som för med sig en eftervärme som är så förunderligt ljuvlig på något sätt. 

Jag blev påmind om det när jag läste ur Tomas Sjödins bok ”Det är mycket man inte måste” Han skriver om samtalet med anhöriga efter ett dödsfall. Han frågade dom vad dom uppskattade mest hos den bortgångne. Oftast säger man då ”Hon hade tid” eller ”Han tog sig alltid tid för oss”. Han skriver ”den som är vis vet att några minuters uppmärksamhet i ett givet läge kan fortsätta att värma i timmar, dagar, månader och år”. Han avslutar den krönikan med följande mening ”Och det alstrar en värme som tydligen blir kvar också när livet är över”.

Du har säkert mött dom. Personer som när man mött dom liksom stannar kvar hos oss. Stannar med en eftervärme som värmer vårt innersta på något ljuvligt sätt. Det kan vara något vi är med om som är lite över det vanliga. Det som man är med om går på djupet inom oss. Vi kanske får förmånen att bli ”utsatta” för någons omsorg om oss. Det kan vara ett samtal i goda vänners gemenskap som betyder så mycket att eftervärmen av samtalet stannar kvar en god stund. 

När jag slår upp ordet läser jag följande: ”den värme som finns kvar i en värmekälla (till exempel en kokplatta) sedan man stängt av energitillförseln”. Alltså värme som stannar kvar när vederbörande har lämnat gemenskapen. För att försöka beskriva ljuvligheten av detta tillstånd skulle det kunna vara: stunden efter en bastu då man ”värmer av”, känslan efter en skön löptur, som luften som blir frisk när ett stilla regn kommer efter en het sommardag. Typ så.

Att ge någon av sin tid kan verkligen sätta goda spår. Så goda spår att dess värme lever kvar för lång tid. 

Jag tycker verkligen om att vara med människor som skapar en god eftervärme efter sig. Dom drar inte ur mig massa energi. Tvärtom. Dom tillför mig sådan enerig att livet får en guldkant på tillvaron. Livet blir så mycket bättre. Man kan lugnt säga att dom gör min dag. Tänk om man själv fick förmånen att vara en sådan person som skapar en sådan eftervärme. Tror säkert att du gärna också skulle vilja ha  den värmen i dina fotspår.