En tanke för dagen – Lyft blicken lite högre

I Bibeln finns det en vacker tanke som återkommer då och då.

Lyft blicken och se….

Uppmaningen har så många djup. Den inser vårt sätt att se på situationer

Vi kan tro att det är omöjligt. Vi kan utgå från att det ser ut som vi ser det just nu. Vi tror att vi har hela bilden. Allt för ofta stirrar vi ner i backen.

Lyft blicken och se. Kanske får du ett bättre perspektiv.

När man går i en skog kan det var svårt att se och veta vart stigen går. Att då titta upp mot himlen så hittar man vägen genom att följa den öppna vägen som man ser då.

Det är inte alltid rätt att se ner på marken och fötterna så man vet vart man ska sätta fötterna. Ibland måste man lyfta blicken och se uppåt för att komma rätt.

Lyft blicken och se – det är bättre än du tror ….

En tanke för dagen – våga

Jag vet inte vad du tänker när jag säger ordet ’våga’.

Somliga av oss ryggar tillbaka. Att våga är inte vår starkaste sida. Visst, inom vissa områden går det lättare men i andra situationer går det klart sämre.

Våga – innebära att stäcka sig lite längre än jag kanske tror mig klara. Eller att göra något jag inte gjort förut. Det kräver ett visst mått av mod.

Det största hindret i att våga är rädslan för att misslyckats. Att göra bort sig. Det tär på självkänslan att misslyckas. Ände heter det att man ’man lär sig av sina misstag’. ’Livets hård skola’ har någon uttryckt det som.

Att våga är att slänga sig ut och tro att det fungerar. Jag tror att vi all har gjort det. Men vi minns det dåligt. Mina barn gjorde det. Dom kunde stå på en stol eller ett bord och slänga sig ut mot min famn. Dom litade på att jag skulle fånga dom. Lite så handlar det om att våga.

Somliga verkar våga allt. Dom har ingen begränsning eller hämning. Skulle inte tro att dom behöver så speciellt mycket uppmuntran till att våga. Men många av oss behöver den uppmaningen då och då. Det kan vara vid vägval i livet. Avgörande beslut som skall göras.

Jag vill uppmuntra dig till att våga idag. Våga det du annars skulle backa inför. Våga ta ett steg till. Det är inte farligt att misslyckas. Faller du så res dig upp försök igen. Värre än så är det inte. Världen faller inte ihop. Såg en bra kommentar på ”Herre Gud & Co” för en tid sedan. ”Jag kanske inte har misslyckats, men jag vet 1000 sätt som inte funkar…..”. Ligger någonting i det.

Så bestäm dig för att våga lite mer.

En tanke för dagen – där din tanke är dit vill du

Där din tanke är dit vill du.

Sitter en morgon och försöker samla tankarna inför dagen. Det är en dag med ganska viktiga och avgörande möten. Hur jag än försöker koncentrera mig har jag svårt att få tanken att vila på ett ställe. Kanske beror det på att jag lite morgontrött efter att ha blivit störd av ett larm från jobbet på natten. Vad vet jag men ändå. Det är som att tanken drar mig åt annat håll. Jag märker att jag är mer där än här.

Där din tanke är dit vill du.

Det ligger något i det. Man vill dit. Kanske är det en påminnelse om hur viktigt tänket är. Tänket kan locka oss fel. Men tänket kan dra oss in i goda sammanhang.

I bibeln kan vi läsa att vi skall förnyas både i tanke och förstånd.

Romans 12:2

”……låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, ……”

När vi märker att tänket drar iväg så kan vi be om förnyelse i tankelivet.

Det verkar som att Gudvet hur svårt det kan vara med tänket.En vers till som tyderpå det är denna:

Filipperbrevet 4:6-7

Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

En tanke för dagen – du har en ängel som följer dig

Jag har en ängel som följer mig
Jag har en ängel som följer mig var dag
Om jag sitter eller står
om jag springer eller går
Jag har en ängel som följer mig

Jag är tygg både dag och natt
Jag är trygg både dag och natt
En ängel som går vid min sida
oh jag är trygg både dag och natt

Jag har en ängel som skyddar mig
Jag har en ängel som skyddar mig var natt
Om jag sover jätteskönt
eller vaknat när jag drömt
jag har en ängel som skyddar mig

Jag är trygg både dag och natt

…..

Jag vet inte om du tror att änglar finns.Vi säger att vi har änglavakt ibland. Det finns bilder som visaränglar stå vid bilar som krockat.Om det är fotomontage eller inte må vara osagt.Hur det än är med det verkardet ändå som att vi iblandvill uttrycka att änglar verkar finnas.

Jag tror dom finns.Jag tror dom är aktiva. Jag tror dom inte är farliga.Jag tror dom finns för vårt bästa.Kanske kan denna lilla barnvisa ha mer substansän bara en hopdiktad saga. Den har ett djup av sanning i sig.

Du har en ängel som följer dig var dag. Du är välsignad med en ängel.

En tanke för dagen – ekorrhjulet

Att tiden går fort är väl ingen hemlighet. Att dagarna fylls med massor och åter massor av saker att göra är inte heller någon hemlighet. Att det känns ibland som att det är som en språngmarsch i ett ekorrhjul är väl något allt för många känner sig bekant med.

Kanske denna bild är tydlig nog för sådana tider jag beskriver. När ingen annan verkar ha insikt och möjlighet att hjälpa till så är nog alternativet att själv sluta springa. Eller har du någon annan lösning på situationen? För till sist är det ändå så att vi har vårt eget ansvar och vårt eget beslut i våra egna händer.

Jag kan bara göra en reflektion – vad är det som är orsaken till att många slutar i en organisation där omsättningen på folk är hög? Troligen är det att just ekorrarna har slutat att springa när förändringar inte varit möjliga. Så länge förändringarna är ogjorda så kommer fler och fler ekorrar att antingen sluta springa eller krascha i hjulet.

Därför tro jag denna dags reflektion har djupare bottnar än att skoja lite om ett ekorrhjul. Det har med överlevnad att göra. Det har med utbrändhet att göra. Det har med att se att den inre glöden fortsatt kan brinna och inte slockna i en förkolnad situation. Det har med överlevnad på många plan att göra. Individuellt. Lokala sammanhanget. Organisationen.

Så börja med att se på hur fort ditt eget hjul går. Det är en bra början. Sen behöver vi se på hur det gemensamma stora hjulet snurrar. Snubblar folk efter vägen? Hur hanterar vi det? Vad kan vi göra för att hjälpa till?

Jag inser, som du säkert också gör, att svaren är inte dom lättaste. Men det får inte hindra oss att våga ställa frågorna. Då först kan vi rama in problemet och förändra det. Inte förrän då kan hjulet få rätt fart.

En tanke för dagen – hoppet

Man brukar säga att hoppet är det sista som sviker oss. Vi i grunden ett hoppfullt folk. Vi hoppas gärna.

Hoppet är något som drar oss framåt. Det liksom får oss att längta framåt till något. Det finns en energi i att hoppas.

Ibland kan hoppet göra att vi skapar inre bilder om det vi ännu inte kan uppleva. Vi skapar en bild om något som vi så gärna ska bli. Det blir nästan som att det redan nu finns men ännu inte är.

Synonymer till hopp är: förlitan, förtröstan, förhoppning, förväntan, lit, tillförsikt, ljusglimt och utsikt.

Synonymerna talar sitt tydliga språk vad ett hopp är.

Hoppet kan ha olika tidsaspekter och slutmål.

Ibland handlar hoppet om att klara dagen som inne är. Hoppet att klara sig igenom nuet.

Ibland handlar hoppet om att hoppas på en förändring.

Ibland handlar hoppet om att jag vill att något ska ske.

Denna söndag visar också på ett hopp som sträcker sig längre än detta livet. Hoppet om himlen. Det ger en annat djup i livet än det som relaterar till nuets kortare perspektiv.

Vad hoppas du på idag? Ge hoppet plats.

En tanke för dagen – föredömen

I dag är det alla helgons dag. Det är en dag som vi minns särskilt alla dom som vi brukar säga ”ha gått före”. Alltså gått ur tiden. Dom har dött.

För många är denna dag en tung dag av sorg. Man saknar sina nära och kära som nu inte finns längre.

Samtidigt är det något vackert över denna dag. En stor tacksamhet till vad all dessa har fått betyda. Den välsignelse dom inneburit. Den kärlek dom gett.

Betänk orden ”Gått före”. Det leder mig till tacksamheten att dom har varit föredömen. Dom har gått före och visat vägen. Dom har vista oss hur man kan göra.

Vem har varit ditt föredöme? Är det någon som idag lever? Kanske någon som idag inte finns kvar men är fortfarande ett föredöme för dig. Dessa människor påverkar oss på olika sätt. Vi vill på något sätt ”vara som dom”. På något sätt ger det oss ett sätt att tänka och handla som är bättre än vi tidigare lyckats med.

Är du ett föredöme? Lever du på ett sådant sätt att andra tar dig till föredöme?

Nu tänker jag att vi ska alltid leva på ett sunt sätt. Utan att för den skull göra det i första hand för någon annan. Men faktum är att vi har ofta människor som på olika sätt ser upp till oss. Vi behöver vad föredömen för dom.

En dag tillhör vi dom som gått före. Min bön är att mitt liv kan summeras att jag gått före i den bemärkelsen att jag visat på ett gott exempel. Att dom tillfällen där jag inte varit ett föredöme ska vara i klar minoritet i jämförelse där jag lyckats. Jag tror att det är din längtan också.

Om det är vår inställning kommer det att föra oss i den riktningen.

Min bön blir denna dag: ”Gud, hjälp mig att bli ett föredöme. Hjälp mig att leva på ett sådant sätt att jag kan bli till ett bra exempel. Förlåt mig, Gud, för dom gånger jag inte lyckats att vara det föredöme jag hade som mål att vara.”

En tanke för dagen – under ytan

Uno Svenningson har skrivit en låt ”Under utan”. Första versen går så här:

Under ytan
Finns stora och små
Under ytan
Finns det skratt och gråt.
Det finns mycket där som händer
Som vi inte kan förstå
Men vi hittar alltid svaren
Där i botten av oss själva
Under ytan

Vad finns det under ytan hos oss själva? Är det vårt verkliga jag? Vad gömmer vi där?

Kan det vara så att svaren vi behöver finns i våra egna djup? Det är där vi ska leta och inte överallt där vi ofta försöker hitta det.

Där i djupen finns också det vi har svårt att förstå. Sådant som vi kanske bara ska släppa. Annat kanske mognar fram med tiden. Annat vi hittar där behöver vi söka svaren på.

Det är där det sanna ansiktet finns när vi sätter masken på vårt yttre ansikte.

Troligen speglas vårt inre i våra ögon och ansikte. Med det som insikt behöver vi vårda det så varsamt vi kan. Särskilt känsligt blir det någon såg in i mina ögon att det fanns en sorg i dom. Och då kanske det inte var så konstigt. Det var strax efter min skilsmässa.

Vårt inre har nog många olika rum som rymmer våra olika skeenden i livet. Vi får vårda dom på rätt sätt. Att låta vissa vara minnen vi får lära oss hantera. Andra rum får ge oss energi.

Men det finns också det som händer under ytan inom oss som ger oss en utstrålning och kraft. Där vi förvandlas.

Unos sång är melankolisk. Men det du kan möta under ytan kan vara precis tvärt om. Där kan något nytt tändas.

En tanke för dagen – att vara som alla andra eller?

I lagom-Sverige har vi ibland en känsla av att inte sticka ut ut utan vara som alla andra.

På ett sätt är vi som alla andra. Vi bär samma mode. Vi köra ”samma” bilar. Vi följer trender i mycket av våra inköp. Är vi inte som alla andra så är vi inte ”normal”.

Vem är du? Är du den du ser ut att vara? Eller är du någon annan som bara försöker anpassa sig till det som du tror är det rätta?

På något sätt faller vi in i mönstren som är.

Samtidigt är vi skapade som vi är. Med unika gåvor. Med unikt sätt att vara. Med unikt uttrycksätt.

Våga vara den du är. Det finns bara en av dig. Var rädd om det.

Ibland när vi ska skapa något i vårt sammanhang så har vi så lätt att spana in andra. Hur gör dom? Vad funkar för dom? Jag skulle hellre önska att vi först och främst såg det vi har och gör något av det. Att vi såg behovet runt omkring oss och skapade något utifrån det och inte efter trender först och främst.

Våga vara dig själv. Du behöver inte vara någon annan.

Eller för att citera Nalle Puh:

”Var dig själv vad som än händer”

En tanke för dagen – var har du dina rötter?

Satt och tittade på ”Allt för Sveriges. Amerikanare letar efter sin rötter i Sverige. Släktrötter. Man blir tagen av hur dom reagerar på att få veta berättelse efter berättelse om sina anförvanter som dom inte visste något om.

På ett sätt känner jag mig lite rotlös. Har ju flyttat runt rätt mycket i mitt liv. För några somrar sen gjorde jag en tur för att komma tillbaka till mina rötter. Jag är född i dalarna. Varje gång jag kommer dit känner jag mig som hemma. Trots att jag bara bott där i knappt 6 år av mitt liv och då på två olika platser. När en av amerikanarna kom till Sverige kände hon sig som hemma. Fast hon aldrig hade varit här. Visst är det märkligt?

Nu vet vi oftast vart vi har våra rötter, där vi kommer ifrån.

Men jag funderar i dag mer på vart har jag mina rötter här och nu? Vart väljer jag att låta mina rötter gräva ner sig?

När jag flyttade till Ulricehamn kände jag första gången jag var där att där hörde jag hemma. 4 el 5 år senare åkte jag på samma gata och kände att nu var denna tid över. Rätterna hade rykts upp.

Var har du dina rötter? Vart låter du dom gräva ner sig? Vart får dina rötter hämta sin energi och kraft? Vi behöver vara måna om att välja rätt ”jordmån”.

På något sätt är det så viktigt att veta vart man hör hemma. Att man har något att ”komma hem till”. Man säger ju ”borta bra men hemma bäst”. Vi behöver en plats att sätta ner våra rötter i.