När någon gör det lilla extra….

Igår fick jag möta det igen. Ni vet, det där när någon gör det lilla extra. 

Jag var på gransnäs och mötte kollegor inom erikshjälpen. Bara det är ju lite extra. Man får så mycket uppmuntran och energi av sådana möten. 

Vid kvällens middag så kommer vi till efterrätten. Glass, chokladsås och kaffe. Jag undrade om det inte fanns varm hjortronsylt till glassen. När jag satt mig vid mitt bord kom kocken med en skål med just det. Tala om att jag blev överraskad. Han är bara så fantastisk. 
Jag blev påmind om att han var lika generösa förra gången. Vi skulle göra en trerätters. Min grupp skulle fick efterrätten då. Vi hade fått fritt tillträde till köket. Vi hittade jordgubbar (!). Vi fick ta dom. Men då kom han på att dom skulle han ju ha dagen efter. Men han ordnar så att han får tag i gubbar så det löser sig. 

Han är verkligen en som gör det lilla extra och som blir en så stor minnesvärd upplevelse. 

I går kväll fick jag varm hjortronsylt till glassen. Vilket gjorde min kväll. 

Tänk om vi alla skulle bestämma oss för att göra något lite extra för någon. Vad skulle det innebära? Kanske en hel del. Du kan göra någons kväll. Kanske är det just det vederbörande behöver just då för att orka en bit till. Kanske gör du någon mycket glad. Vilket kanske får betyda ett stort välbefinnande. 

Gör något lite extra för någon och du kommer få välsignelse tillbaka. 

Detta är en lördag som kan betyda något speciellt för någon. 

Idag är det ju en knepig dag om man tänker på att det är 1:april. Fast det är ju inte direkt det jag tänker på idag. Men visst, denna dag kan betyda något speciellt om man blir lurad. 

Men jag tänker på något mycket viktigare. Den här dagen kan betyda något speciellt för den som lever på Afrikas Horn 

Denna dag går över 50 Erikshjälpsbutiker dagskassor till att lindra nöden där. Så detta är en av dom viktigaste dagarna på länge. 

Tänk att genom att handla en sak så hjälper man en person med mat. Inte så dumt alls. 

Men man kan också lägga en slant i bössorna man hittar i våra butiker. 

Men om man nu har lite för långt till en butik så kan man swisha pengar. Dels till pingstkyrkan i Jönköping. Men man kan också skicka till Erikshjälpen

Du kan swisha erikshjälpen på 9009283 och märka det med ”hopp”. Så det finns många sätt att denna lördag kan betyda något speciellt för någon.  

Det är så många som svälter. FN har en fem-gradig skala där 5 är det värsta. Det är svält. Så det betyder att situationen är fruktansvärd. Vi har berättelse där mödrar inte kan ge sina barn någon mat. För det finns ingen mat. Ingenting. 

Därför är denna dag så viktigt. Detta är en lördag som kan betyda något speciellt för någon. 

Jag ska försöka låta detta ämne vila ett tag men det är så viktigt just nu. 

Rensa dina burkar med småslantar. Dom behövs nu. Se över om du kan avstå 10kr. Kanske 100kr. Satsa dom på att förändra livet för någon som svälter. Jag påstår att dom kanaler jag berättat om har möjlighet att hjälpa. 

Pingstkyrkan i Jönköping har löfte om ca 50 ton mat. Kan vi samla in 70000 kr till denna helg, i skrivandets stund har vi ca 300000kr, så kan vi köpa all denna mat. Sen behöver vi troligen 200000 kr till för att få ut maten. När vi lyckats med detta kommer denna mat skapa förutsättningar för att FN ska kunna förse mer än 50000 människor med mat. Så man kan säga att denna insats kommer ge mycket mer än det vi satsar. Insatsen kallas för Food for Work. Maten kommer göra att vi kan få människor att, mot mat till sina familjer, kunna röja en väg så att FNs mattransporter når fram. Så denna dag är en mycket viktig dag att kunna lyckas med denna stora operation. 

Så snälla, var med i detta. Swisha till pingstkyrkan i Jönköping. 

Vill du hellre skicka dina pengar via erikshjälpen är det lika välkommet. Erikshjälpen är även i Kenya där svälten är lika stor. 

Tack snälla du för vad du kan göra. 

Vad brinner du för?

Läste frågan i en bok för någon dag 

Vad brinner du för?

Måste man göra det? Tjaaa, nej det måste man väl inte. Men det händer något med oss när vi brinner för något. 

Det blir en drivkraft som gör att det börjar hända något i vårt sätt att vara. Vi börjar skapa något. Vi hämtar extra energi från något. Så blir det något speciellt. 

Där jag jobbar startade allt med en liten grabb som hette Erik. Han mötte en nöd som han började brinna för. I all enkelhet började han uppmuntra barn. Det växte och växte. Vid sin bortgång dog inte det han brann för. Då fanns det andra som hade blivit smittad av det han brann för. Så växte det mer och mer och mer. Idag finns det 60 butiker. Stiftelsen är i många länder och arbetar. Jag vill påstå att om vi tappar den brinnande andan är vi snart borta. 

När någon brinner för något blir det alltid något av det. Det är en drivkraft som har en sådan inneboende kraft att den kan gå mycket långt. 

När vi söker volontärer söker vi detta. När föreningar söker folk att satsa på deras sak söker dom samma sak. HV71, fotbollsföreningar, barn- och ungdomsidrotten mm mm mm. 

Det du brinner för kan du själv vara den avgörande faktorn. Det kan vara just det som behövs. Låt ingen släcka den elden. Följ med i den kraften. Det växa till något jättestort. Eller så får du göra skillnad för någon som kan få det avgörande bättre. Men fortsätt och brinn. Ge inte upp. 

Det lilla kan bli mycket

Igår hade vi månadsmöte på jobbet. En återkommande samling då vi bjuder våra volontärer på lunch. Ett sätt och försök att visa vår uppskattning för allt dom gör för vår butik. 

Då berättade jag och Eva återigen om den resa vi fick förmånen att göra. Då blev jag påmind om vad lite kan göra så mycket. Att en enkel insats kan förändra mycket. 

Det handlar om självhjälpgrupper. Man hjälper dom att spara pengarna som motsvara två koppar kaffe om dagen. Efter en tid har gruppen så mycket pengar att man kan låna från sin grupp för att starta tex en butik. 

Efter tre år är man självförsörjande. Ett fantastiskt exempel på att lite kan göra mycket. Vår butik och alla andra av Erikshjälpens butiker är med och finansierar det genom överskottet som blir. Alltså är det alla gåvogivare, kunder och medarbetare som skapar dessa möjligheter. Inga mikrolån ges men vi ser till att vi har personal på plats som hjälper kvinnorna att lyckas. 

Om man låter detta sjunka in inser man vilken kraft det finns i det lilla.

 Bästa bilden på hur stort detta är är fröet som växer upp till ett stort träd. 

Föringa inte det lilla. Det kanske inte ser mycket ut för världen. Kanske får den inte den uppmärksamhet den är värd. Men håll ut. Ge inte upp. Med tiden växer det till och blir stort. 

När en dag inte blir som man tänkt sig….

Som du kanske noterat jobbar jag på Erikshjälpen i Jönköping. En second hand-butik. Den är beroende av volontärer och den personal som vi har anställda. 

Jag vill påstå att ett mer varierat och flexibelt jobb är svårt att hitta. I sig är det både fascinerat och lite ”skrämmande”. För den som vilja kontroll på allt kan det vara en tuff nöt att knäcka. För den som mer ligger åt tron att det löser sig klarar nog det jobbet bättre. Skulle tro att just den egenskapen behöver vara lite mer representerat inom sig än kontroll. 

Igår fick vi klart veta hur en dag kan vara som inte blir som man tänkt sig. 

Vi får oplanerad frånvaro, någon skadar sig lätt, vi är lite fundersamma på om antalet räcker. 

Det fantastiska med mitt jobb är att i sådana lägen upptäcker man hur fantastiska människor kan vara. Någon ställer upp extra. Alla taggar upp lite extra. Trots att det är rätt körigt i början reder vi sakta men säkert ut det hela. När jag summerar dagen inser jag ännu en gång att allt har löst sig igen. 

När jag sjönk ner i soffan efter att fått i mig lite mat kommer en skön känsla av tacksamhet. En sådan där go känsla av att man inser vilket gott gäng som finns i vår gemenskap. Människor som är beredda att sträcka på sig lite till. Som känner ansvar och tar det. Just den känslan vet jag att många av mina kollegor i andra av våra butiker delar med mig. 

Idag är den resursen av människor en bristvara i vårt samhälle. Inte för att folk inte tar ansvar. Inte så. Men man har så fullt upp med sitt eget att man har inte tid och kraft att engagera sig i annat. Förr var det lättare att få folk att ställa upp. Nu är det mer ”sitt eget först”. Visst, det är inte fel, men det märks tydligt på det gemensamma engagemanget och ansvaret. 

Nu arbetar vi kontinuerligt i vår butik att inbjuda volontärer. Vilket lyckas rätt bra. Vet att andra föreningar har det klart sämre läge. 

När en dag inte blir som man tänkt sig. Då man måste lämna ofrivilligt och ”ställa till det för andra”, det är då man känner extra stor tacksamhet att inse att det funkar. Att det inte står och faller på den som tvingads åka iväg. Det är det stora med vårt jobb. 

När en dag inte blir som man tänkt sig behöver det inte betyda katastrof. Det kan till och med bli bättre än man trott och tänkt. Gäller bara att vila i att det i stort sätt alltid löser sig. 

Att se fram emot något lite extra….

Detta är en dag som avslutas med något jag alltid ser lite extra fram emot.  Det är en dag som oftast innebär många arbetstimmar. När det är dags för det jag tänker på så har det redan varit en  arbetsdag XL. Så jag är lite trött.

Men då händer det…..

Det är dags för att träffa dom som är nyfikna på att bli volontär i vår butik. Då kommer energin tillbaka. 

Det tänds något inom mig när jag får berätta om vår grundare. Vad han fick betyda. Om olika projekt som vårt överskott går till. Det är då jag påminns på nytt om varför vi jobbar. Jag liksom ser barnen som behöver hjälp. 

Den här kvällen kan jag berätta om det jag även fick förmånen att ha fått se. Det gjorde något med mig när jag mötte barnen med handikapp. När jag såg att deras liv fick ”nytt liv” då dom skulle få sin protes tex. 

Man kan vara rätt trött och sliten inför en sådan kväll. När jag lämnar den med en XXL-arbetsdag så är jag inte trött. Jag är nästan ”pånyttfödd”. 

Nu kan ju alla få uppleva denna energi. Om man inte kan vara volontär i vår butik så har ju Erikshjälpen 59 till att välja mellan. Förutsättningarna finns för att få uppleva detta. 

Vi pratar ofta om att vi vill ha meningsfull sysselsättning. Att vara volontär i en biståndsbutik är verkligen en meningsfull sysselsättningen. 

Vi har ett resultat……

Efter en oooooooliiiiiiidliiiiig väntan på vårt gemensamma resultat i Erikshjälpens butikers insamling/försäljning så har vi nu ett resultat. 

Vi har fått vårt samlade resultat och det är ……

2 700 756 kr

Så underbart bra. 

Stort tack till alla som varit med denna dag i våra butiker. 

För dig som gillar statistik och jämför med andra år så samlade vi drygt 2,6 miljoner förra året. Så årets resultat torde vara nytt rekord 

Om-tumlad och utmanad 

Efter resan till Tanzania och Etiopien har jag ofta fått frågan om hur det var. Om intrycken och upplevelser. Det var ju en på många sätt, fantastisk resa. 

Samtidigt är det en känsla av att vara om-tumlad. Ordet lär betyda ”vimmelkantig”. (Enl SAOL) och kanske är det just en bra beskrivning på läget. 
Läste i tidningen att mellan två stopp på tunellbanan i Stockholm, 5 minuter emellan, skiljer det 25000kr/kvadratmeter att bo. 25000kr!! Oj vilken skillnad. 

Men betänker man samma fenomen (om nu det gick) i Dar Es Salaam eller Addis Ababa så blir det ju rätt patetiskt. 

Mötte kvinnan som låg skadad i ett rum med plåttak. Hon hade skadats i en trafikolycka. Mannen och hon bodde på ca 5-7 kvadratmeter. Deras spis var en typ av ”trangiakök”. Möblerna var en säng. Något skåp. Så mycket mer fanns inte. Hon låg där med skador som nog skulle ta hennes liv. Boendet runt henne var det enklaste man kunde tänka. Ingen av oss skulle vilja bo där. 

Om man tänker bort trafikkaos skulle det nog inte vara mer än kanske 5-10 minuter på en spårvagn till downtown Dar. Skyskrapor. Restauranger. Fina lägenheter. Diplomatområdet ligger inte särskilt långt från detta. Orättvisorna i denna stad är markanta. Åker man sen ut på landsbygden blir det ännu mera påtagligt med lerhyddor.

Sen sätter man sig på flyget hem. Kommer hem till en lägenhet där man ”klagar på att man saknar balkong”. 

Man blir lite om-tumlad på en sådan resa. Vad är viktig ? Vad behöver man för något? 

Samtidigt inte be om ursäkt för den välsignelse vi lever i så blir man just vimmelkantig i tänket.  Allt sätts på ända. Det blir svårare att kunna stå och titta på. Jobbet blir än mer viktigt att skapa överskott till behövande. Hur hanterar jag mig själv i detta? Vad gör jag med mitt liv?
Jag skulle tro att dom flesta skulle börja fundera om dom fick göra samma resa. Kanske är det så att gemene jönköpingsbo och svensk sällan går och funderar på dessa orättvisor. Men borde vi inte göra det?  Hållningen ”Det får regeringen ta ansvar för via SIDA” håller inte längre. 

Vi kan konstatera att när svensken blir berörd (som vid tsunamin) då händer det saker. Pengar frigörs i mängder. Då har vi råd. 

Vi människor som bor i ett i-land och har det fantastiskt bra skulle behöva göra en omvärldsanalys. Beröras av behoven. Planera i sin budget att hjälpa till. Vi behöver beröras både i känslor och i huvudet. Vad kan vi göra? Hur kan vi göra det? Vilka kanaler funkar bäst? Vart åt för håll går din längtan att hjälpa? 

I det sammanhang jag rör mig i idag finns det goda förutsättningar att göra skillnad.  Du har kanaler både genom Erikshjälpen och Pingst Jönköping som fungerar väl. Varför? Jo för där har man personliga kontakter som skapar trygghet i att hjälpen når fram. Jag har själv sett hur det fungerar. Jag har sett något av det resultat som blivit. Att se tex en mamma nu kan ge sitt barn mat fler gånger än en varje dag är fantastiskt. Se ett sjukhus som räddar liv. Möta handikappade barn som nu inte längre göms undan utan får hjälp till ett bra liv. Då inser man vilken skillnad du och jag kan göra. 

Om du och jag som läser detta skulle skänka var sin hundralapp så skulle det nog inte försätta oss i någon större nöd. Vi skulle med all sannolikhet klara oss. Men det skulle göra en total skillnad för många.  Låt oss säga att vi är 50 personer som läser det. Då har vi 5000kr. Skulle du sen dela min blogg till en till så blir vi hundra. Vips har vi 10000kr. Blir vi fler så blir det ju mer. Vill du att jag ska förmedla dessa pengar kan du swisha dom till 070-1974540. Vill du få direkt till Erikshjälpen och Pingst Jönköping gör du gärna det. Kolla länkarna jag klistrat in. Skriv gärna till mig om du gör det. Så kanske vi kan återknyta det i en blogg framöver. 

Det viktigast är ändå att vi gör något. Jag har lagt starten med en hundring. Vill du vara med? För lite? Lägg då gärna lite till. 

Har du lust att dela den uppmaningen vidare blir jag bara glad. Tillsammans kan vi göra skillnad. 

Vad ska vi göra med pengarna? Alla pengar som jag samlar in delar jag mellan Erikshjälpen och Pingst Jönköping. Dom är bra på att förvalta pengarna. Det finns många behov att fylla. 

Sjukhuset i Mchukwi behöver fördigställa ett hus för gravida kvinnor. Det ger förutsättningen för att en komplicerad förlossning sker på ett sådant sätt att mamma och barn överlever. Arbete med handikappade barn o Korogwe och Tanga behöver mer resurser för att fler ska få chansen. Självhjälpsgrupperna i Addis Ababa har visat sig vara ett framgångsprojekt. Där behövs mer medel. Barn behöver skola och sjukvård. Något som Erikshjälpen satsat mycket på på många platser på vår jord. Så behov finns. Vill du vara med? 

Kanske kan vi bli lite om-tumlade och göra något. 

Tack på förhand 

Att följa strömmen är inte alltid fel

I går var det blodomloppet i Jönköping. Jag hade inte riktigt koll på läget hur jag skulle gå till startområdet från parkeringen. När jag kommer dit är det inte svårt att välja väg. Det var bara att följa strömmen av folk mot området.

Ibland kan man säga att det inte är bra att bara följa med strömmen. Men det behöver ju faktiskt inte vara sant. Om bara strömmen går åt rätt håll. 

Valet vi måste göra är ju att bedöma den ström vi eventuellt ska följa. Även om vi ser upp till en person som blir vårt föredöme. Är vederbörande värd att följas? 

För den ström vi väljer att följa eller en person, kommer att påverka oss. Den kommer att staka ut vår väg och vi kan komma rätt eller fel. 

Välj ditt föredöme med omsorg! Se upp med vilken ström du hamnar i. 

Åter till blodomloppet. Vilken folkfest det blev. Flera tusen deltagare. Nu är detta ingen tävling på ett sätt men ändå. När jag stod och tittade på höll jag bli nedsprungen av dom som verkligen ville springa fort och om alla dom som sprang  ”sakta” i deras ögon. 

Det var ett myller. Många olika stilar med olika fart. Unga och gamla. Så härligt att se. 

Efter loppet samlades alla för att fika tillsammans av den matkasse alla lag fick. Där satt massa grupper och umgicks. Det var så många vinnare. Alla rop som kom att man hade gjort personliga rekord. Att det gick så mycket lättare ön man trodde. Så gott att höra. Fast det verkade väldigt trångt i spåret.  
Denna ström följde jag inte i år. Men gör det gärna nästa år. 

När det oväntade händer …

Det finns saker som inte överraskar idag. Många saker blir bara typ en suck och ett konstaterande att sånt får man räkna med. 

Men igår var jag med om något jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva. När jag fick det berättat för mig trodde jag först att det inte var sant. Det fick bara inte vara sant. 

Jag möter ett äldre par som berättar att dom lämnat saker till en man dom tror jobbar på vår mottagning. Helt plötsligt ser dom honom cykla iväg med deras saker. 

Och berättelsen är sann. Jag ser det på vår övervakningsfilm. Mannen är så fräck att han går runt och spanar. Kollar in i personers släp. Han möter upp det äldre paret och ”tar emot” deras saker. Packar dom på cykeln och cyklar iväg. 

Jag sitter förstummad och bara tänker att det kan inte vara sant. 

Lärdomen av detta är säkert mycket. Men en sak är säker. Varje gång du lämnar dina saker till en second hand måste du göra klart för dig att du ger dom till rätt person. Vi som jobbar måste vara noga med att ha på oss vår väst eller T-shirts med vår logga på. Då säkrar vi detta arbete. 

Till mina medarbetares försvar så var läget så ansträngt att man var så upptagen att hjälpa alla som kom med sina saker att man inte hade någon möjlighet att upptäcka denne man. Men vi har honom på bild och film. Vi får se om han kommer tillbaka.