Låt med mig växa stilla …..

För fyra år sedan skrev jag om psalmen ”Låt mig växa stilla”. Då kanske mer utifrån stressande faktorer. Tänker lite vidare på denna vackra psalm jag blev på nytt påmind om.

Jag reflekterar över att vi möter olika saker i livet. Det påverkar oss mer eller mindre. Ibland känns det som uppbrott. Ibland nya vägval. Somliga gånger känns det bara så vackert näst intill romantiskt. Andra gånger är det mer av känslan att någon slår undan benen på oss. Eller åtminstone förändrar grunden, man stått på rätt länge, rätt radikalt minst sagt.

Livet sätts på något sätt på omstart. Då tänker jag mig att man inte rusar fram. Inte kräver snabba goda tillväxt dagar på alla områden i livet. Utan då handlar det mer om att växa stilla. Ett stilla växande ger en mer stabil tillväxt och uppbyggnad. Brukar tänka att snabb vinster brukar lätt bli snabba förluster. Liknelsen av ett träds tillväxt visar något på detta.

Ett träd som växer sakta och länge får en stam som lämpar sig för att använda till stommen i ett hus. Massivt och kraftfullt. Det gör att husbygget kan hålla länge länge och bära upp mycken tyngd. Ett träd som växer fort blir mer poröst och håller inte lika bra.

Nutidens trend är inte att växa långsamt. Nu ska det vara snabb tillväxt. ”Vänta” är inte nutidens folks bästa sida. Men jag tror att det är den bästa vägen i alla områden. Det ger stabilitet på sikt. I livet. I företagandet. I sinnet.

Låt det ta tid. Det är ingen fara. Förr eller senare har du nått dit du vill. Men skynda inte på. Spring inte före. Vänta i ett stilla aktivt vilande. Aktivt – i en tillit till Gud att han som begynt ett gott verk i dig skall och vill fullborda det. Vilande – i en lugn fridsam tillitsfull väntan att Gud har allt i sin hand. Hans nåd är var morgon ny. Han tar vård om oss. Så när livet vänds upp och ner eller något annat händer, vila i att ett stilla växande kommer att ge dig en ny bättre morgondag. Låt det ta den tid det tar.

Så låt denna text berika ditt liv denna dag.

Låt mig växa stilla

Låt mig växa stilla
som ett träd i skogen.
Gör mig i det lilla
för det stora mogen.

Låt en strimma skina
från en evig vår
stilla över mina
dunkla levnadsår.

Led mig in i friden
vid din starka hand,
när likt böljan tiden
lagts till ro vid strand.

T: Anders Frostenson M: Karl-Erik Svedlund

Vill du lyssna till den? Det gör du här.

När blir man färdig?

”Alltså , jag är helt färdig” Har du sagt och känt så någon gång? På jobbet brukar vi säga att vi blir aldrig färdig.

Ibland känns det som att hur man än gör verkar man aldrig bli färdig med idén man har. Man hittar hela tiden på en utveckling som kan förbättra.

Så jag bara undrar …. när blir man egentligen färdig?

Det finns ju en risk med det tänket….. att man aldrig kommer till skott. Å andra sidan kan saker och ting ändra sig så mycket under processen att det är ett rent kaos. Och färdig verkar man då rakt inte bli.

När man brottas med olika frågor är det minst sagt lika svårt. När blir man egentligen färdig?

Dagens ungdomar som söker sig till olika utbildningar har ofta en helt annan inställning mot när jag var ung. För mig var det ett val för hela livet. För dom verkar det vara möjligen ett delmål, på delmål, på delmål, för dom verkar aldrig vilja bli färdiga. Andra studerar hela livet…..

Ibland blir beslutet så svårt. Ibland är vi osäkra på vad vi vill. Ibland väntar vi på ett tecken. Ett råd från någon. Och om vi då inte vågar kommer vi ju aldrig bli färdiga.

Så jag bara undrar …. när blir man egentligen färdig?

Det kanske ligger något djupt i att aldrig bli färdig. För detta ”o-färdiga” verkar dra oss framåt. För vi vill lösa det på något sätt. Önskan att hitta rätt gör oss letande. Inte bakåt utan framåt. Och när vi ser en del färdig för det oss vidare till nästa ”färdig” och nästa ”färdig”.

I allt detta finns det ett moment av att ta sig mod och våga. Kanske är det livets stora utmaning på vägen till någon form av ”färdig”.

Ps Kanske måste man inte vara färdig med alla svar för att våga gå vidare…… det kanske helt enkelt löser sig efter vägen. Ds

Befrielse

Just nu flödar det av studentbilder. Det lär väl göra det en tid framöver. 

Jag minns känslan då jag blev färdig med min utbildning.  Det var en känsla av befrielse. Inte för att jag avskydde skolan. Men det var en känsla av att komma loss. Nu fick man stå på egna ben. Söka jobbet och få det. Och på det sättet ”ta makten” – får vara fri att göra sina egna val och skapa sina egna möjligheter. 

På något sätt var det så när man gick ut nian. När man gick ut gymnasiet. När man tog körkortet. Det var en befrielse.  Minns särskilt första egna turen med pappas bil på egen hand. Det kändes fantastisk samtidigt så konstigt märkligt. Att få framför fordonet på helt egen hand och ingen bredvid som ”hade massa åsikter” och var den ända möjligheten att jag skulle få framföra bilen. 

Det var verkligen en befrielse. 

Samtidigt hände något annat. Jag insåg att med denna befrielse kom massa ansvar med på köpet. Ansvaret för att följa trafikregler. Ansvar på jobbet. Jag köpte ju en bil direkt. Visade sig vara väldigt trevligt typ ett par veckor. Ända fram tills jag kvaddade den och så var jag utan bil igen. På jobbet kunde man inte bara sitta utan där var det att börja ta initiativ. 

Så är det med befrielsen. Den för också med sig ansvar. 

Nu har det gått många år sen dessa befrielser i livet. Det har varit en del förändringar på jobbsidan. Tänker mig inte att det är befrielse i att byta jobb. (Nu såg nog en del att det var en befrielse att bli av med mig 😉) Jag ser mest att det är nya utmaningar och det utvecklar förhoppningsvis mig. 

Det uppstår dock en annan befrielse som inträder med åren. Man blir mer trygg i sig själv och inte så känslig för motvind. Den befrielsen är rätt skön. 

En annan befrielse är att med åren behöver man inte hävda sin kunskap eller rätt. När man är ung har man lite att kämpa mot. När den som är äldre vill ge sin kunskap på bekostnad att vilja berätta för den yngre att den just är yngre så finns det risk att det går fel. 

Befrielse betyder frigörelse, frihet och lättnad. Ser man på ordet befria så öppnas en uppmaning. Befria betyder att ”Försätta i frihet, göra fri från, förlösa spänningar”.  Allt för ofta ”binder” vi människor istället för att sätta dom fria. Kanske är det för att då kanske vi riskerar att själva hamna i skuggan. Men vi behöver sätta andra fria i att få göra det dom är bäst på. Befria dom till tjänst. Det tror jag till välsignar den som sätter andra fria. 

Dessa tider påminner om befrielse. Släpp talangerna fria – det är ”vår”. 

Äntligen färdig 

  Den 6/4 fick jag ett inbrott i min bil. Ingen trevlig upplevelse. Troligtvis såg jag tjuven men fattade inte vad han höll på med. Som du ser blev det rätt stora skador. Så onödig förstörelse. 

Igår var jag och hämtade bilen efter sista omgången av reparation efter detta inbrott. 24/6. Inte så långt borta från tre månader. Det har kräfta 1,5 månad stående på verkstad. Tre resor tur och retur till firman. Hyrbil och självrisk. 

När jag summerar vad detta har kostat mig är det en bråkdel av det har kostat försäkringsbolaget. En hyrbil som kostar drygt 10000kr. Jag får betala ca 2500kr. En självrisk på nästan lika mycket. Så 5000 kr fattigare, flera resor som kostat mig både drivmedel och tid så är bilen klar. Troligen kostade det försäkringsbolaget många gånger mer. 

Allt vad denna tjuv fick med sig var en iphonladdare plus en sladd till den samt ett öppnat paket tuggummi. Polisen ville inte göra något åt det. 

Hur onödigt blev inte allt detta?????? 

Hur som helst. Efter diverse missflyt med verkstan så är nu bilen i alla fall klar. Ca tre månader efter inbrottet. Så skönt att nu har bilen som ny igen.  

Ps Får väl erkänna att det känns rätt bra torts allt att försäkringen tog denna skada. Annars hade jag nog inte råd att lösa ut bilen. Ds