”Jag tar inget för givet”

Jag såg dom sista poängen i en tennismatch där DJOKOVIC spelade mot FUCSOVICS och vann med 3-0 i set. Vid intervjun räknade man upp alla hans segrar och undrade hur han värderade dom och vilken som var störst. Då kom en del svaret som fastnade hos mig – ”Jag tar inget för givet!”

Han inser sin styrka och möjligheter. Men levde inte på gamla meriter. Inte heller tog för givet att det bara vara att gå ut och vinna. En inställning som visar på vishet och ödmjukhet.

Och kanske är det en viktig nyckel till det mesta man skulle kunna kalla för ”framgång”. Jag tycker just det ordet är svårt att förhålla sig till. För i vissa stycken är det lätt att peka på framgång. Andra gånger när det går bra är det svårt att uttrycka det med ett ord som ’framgång’. Men inställning och attityd behöver ha en stort portion av just detta:

”Jag tar inget för givet”

Med den inställning möter vi utmaningen med respekt. Vi tänker en extra sväng. Vi vill göra det på riktigt. Inte slarva över det. Får gärna ta lite längre tid och göra det mer på djupet.

Det är så lätt att ta mycket för givet. Framgångar ekonomiskt och på jobbet. Vänskap inte minst. Jag tror det är en viktig förhållning till livet. Och i livet. Att inte ta något för givet.

Denna förhållning innebär inte att vara passiv. Inte våga alls. Inte vilja utmana. Det handlar helt enkelt om att vårda och ta om hand. Att gå in i något med stor respekt.

Varför tar så många för givet att alla vet? 

Det är rätt intressant att komma till nya sammanhang. Jag har ju testat på det några gånger. Typ. 

En sak som slår mig är att så många tar för givet att alla vet. 

Haft bilen på service. Ska nu byta däck också. Servicestället är klart bra. Men det där med att vara informativ och kundvänlig har man lite kvar att göra. Mina följdfrågor får lite av ett ”goddag-yxskaft”. En adress men att man sen har många ingångar gör det ju hela lite mer komplicerat ändå. Så det behövdes rätt många följdfrågor innan jag visste vart jag skulle ta vägen. Likaså vid vårdcentralen. Sjukhuset och andra ställe jag besökt här i Jönköping. 

Lite kul blev det när jag skulle hämta en vän. Frågade jag vart jag skulle hämta honom. ”Vid biblioteket” var svaret. Men vilken gata undrade jag. Hade ju aldrig varit vid biblioteket i Jönköping. Men någon gatuadress visste man inte. Lite kul blev det av det. Likaså när det ska till något som många redan gjort många gånger så är det svårt att vara ny. Man blir lite överraskad att behöva informera mer i detalj så tappar man lite viktig info. 

Det är ju inte med vilje man tar för givet. Men det är lite kul att det blir så. Har ju bott i olika delar av landet. Händer överallt. 

Om man menar sig vilja vara välkomnande är detta en avgörande punkt. Det är ju lite trist att missa något bara för att man tagit för givet att alla vet. Det gäller ju kyrka, föreningen och alla olika sammanhang. 

Har säkert hamnat i samma fälla själv. 

Ska vi få folk att känna sig hemma i vårt invanda sammanhang, och vilja vara kvar där, så har vi lite att tänka på här.