Var förändringen som du vill se i ditt liv

https://www.facebook.com/herregudco/

Visst är det lätt att tro att en förändring bara beror på andra. När livet rullar på för fort är det andras ”fel”.

Möjligen kan det ligga något i det. Men det är långt ifrån hela sanningen.

”Var förändringen som du vill se i ditt liv”

Det ligger mer sanning i att det är vi själva som är möjligheten till den förändringen vi vill se i våra liv.

Var den!!

Gör den!!

Lev den!!

För allt du kan för att nå den.

Jag tror att vi behöver bestämma oss för det. Konsekvent följa det. Tro på det själv.

Svårt. Ja. Helt klart. Men nödvändigt.

Pröva det. Våga det.

Inte det enklaste men troligast livsavgörande. Inget vi kommer att ångra.

Min bön blir idag….

🙏Herre, hjälp mig att vara och leva den förändring som jag vill se i mitt liv. Amen 🙏

Hur bevarar man en förändring?

Igår gjorde jag uppföljningen på ReDo-kursen jag gick. Analyserade resultatet från första testet mot sista. Jag hade en bild av att jag inte gjort märkbara förändringar. Men det visade sig att det fanns klara förbättringar.

Jag hade vissa mål och insåg att jag nått i stort sätt ända fram.

Summeringen blev klart godkänt.

Samtidigt insåg jag också hur skört det kan vara. Hur viktigt det är att ge det tid. Att förändringarna jag gjort måste få tid att ”växa till sig”. Alltså ge en inre styrka som håller.

Tidigare påminde mig ögonmigränen att jag inte vara helt färdig än. När arbetsterapeuten och jag samtalade igår påmindes jag om att det var länge sedan jag hade det. Det är ett gott tecken.

Så min fundering idag är …

Hur bevarar man en positiv förändring?

Säkert har du startat en förnyad träning som du känt gett bra resultat. Du kanske har valt att välja bort tex godis. Eller gjort andra livsval som funkat bra. Hur bevarar man då den positiva förändringen?

För jag tror inte att det bara går av sig självt. Tror man det riskerar man att falla tillbaka till det gamla mönstret igen. Så tänker jag.

Så hur bevarar men en positiv förändring? Kanske genom att envist påminna sig om vad som gäller. Vad man bestämt sig för att förändra. Det kan behövas många sådana påminnelser.

Så jag tycker att jag mår mycket bättre idag och vill så fortsätta. Blir påmind om att inte ta för givet att det är klart nu. Men nu ska det bli en bättre framtid.

Om tre månader ska ReDo göra en återträff för att se hur det gått. Då är det upp till bevis.

Det ska funka. Eftersom jag människor som vakar över mig så att jag inte faller tillbaka så finns det större möjlighet att lyckas.

När livet tar en annan riktning….

Livet snurrar på rätt fort. Snart nått upp till mina 51. Oj oj…. Tiden går ju naturligtvis lika fort som för 50 år sedan men den uppfattas annorlunda nu än då. Sommarlovet var ju gigantiskt långt när man var liten. Man hade ju inte samma ansvar som gjorde att man fyllde sin almanacka med massa möten och andra viktiga saker. Man liksom bara var och lät det komma som det kom. Lite skillnad mot nu. 

Idag tar livet en annan vändning för mig. Inget livsavgörande men ändå. Inga stora beslut. Ingen ny flytt (😅). Faktiskt en ganska vanlig dag. Ändå en dag men ny riktning. 

Jag ska ta en vecka ledigt. Så är det. Det ska bli riktigt skönt. Behöver det nu. 

Olika beslut i livet ger färdvägens riktning.  Ibland tar vi beslut som vi ångrar längs vägen. Andra gånger skulle vi önska att vi fattar beslut så att vi inte hamnat där vi hamnade. Jag kan tycka att det är ”okej” när våra egna beslut styr vår riktning. Jag är mindre tillfreds när andras beslut avgör min färdväg. När andra  bestämmer över vägvalet.  Våra beslut gör något med oss. Därför är det viktigt att vi fattar beslut som gör gott med oss. 

Jag kan tycka det är arbetsamt med beslut som jag, enligt mitt ”tycke”, är felbeslut och som påverkar negativt. Dom besluten ger inte energi, framtidstro och lockar inte till engagemang. Snarare tappar man lusten. 

Det är livets riktning som ger an tonen på något vis. När det saknas mål irrar vi fram. När målet inte känns attraktivt så får det en passiva känsla inom oss. Vi vill liksom inte dit. Men när målet är attraktivt och möjligt skapar dwt livslust och engagemang.  Då tar livet en vändning som är postitiv. Det ger energi. 

Fast just nu ska livstempot ner en smula. Några dagar med lugn och ro. Innan det tar sommarvändningen. Det är under sommaren jobbet accelererar. En av vår butiks bästa månad brukar vara juli. Så lite energi ska lagras inför det. 

Så jag låter den vändningen rycka tag i mig. Go for it. Ledighet – här kommer jag!! 😄 

Miljöombyte

 På ett sätt kanske man inte kan hävda att jag behöver miljöombyte. Nyss inflyttad i Jönköping. Ny bostad. Nytt jobb. Nya bekantskaper. Ny utsikt. Egentligen ganska nytt efter att ha haft förändringar i livet dom sista åren som är lite mer än det vanliga. 

Ändå lämnar jag en helg bakom mig med ett gott miljöombyte. Att få lämna den vanliga  vardagen och landa några dagar på en annan plats. Ett sådant byte gör något gott med oss. Lämnade dator hemma. Bara lite enkel packning så följde jag med en god vän, Anders, till Öland. 
Att få andas lite god sjöluft. Jobba lite i trädgården, äta lite god mat och ha det goda samtalet. Det gör gott för själen. Det ger återhämtning för en ny arbetsvecka. 

Att tvinga sig själv att stänga av och bara koppla av och koppla bort är något jag tror vi är många som missar. Det är klart underskattat. Att ständigt vara ”på” ger i sin förlängning en utbrändhet som blir svår att återhämta sig ifrån. 

Öland i sig är ju inget givet måste. Men det är ett av alla möjligheter. För någon räcker skogen, promenaden, sjökanten, boken, handarbetet eller vad det nu är. 

Satt och pratade med några goda vänner för några dagar sedan. Påmindes om hur viktigt det är att planera in luckor i sin almanacka. Luckor av återhämtning och reflektion. Sådan luckor kan skapa dåligt samvete. Vi tror antagligen att om någon såg en sådan planering skulle dom ”kräva” att den fylldes med ”något viktigare” , något ”producerande”. Sådana människor ska inte ha tillgång till almanacka. Det är sådana luckor som ska skapa gott samvete. För då har man förstått hur viktigt återhämtning är för att klara ”det vanliga”. 

Jag får erkänna att jag har lite kvar på detta område för att lyckas helt och hållet. Men jag vet hur nära det var att köra fel. Då hade jag en god vän i Julita som hjälpte mig att stanna upp innan det var försent. Men det var nära. Från den stunden har jag bestämt mig för att jobba på ett sådant sätt att jag överlever. 

Den hållningen måste jag som ledare på mitt jobb i tanke på alla mina medarbetare. Den hållningen måste mina chefer och ledare ha. Det måste alla erbetsgivare och föreningsledare ha. I en frivilligorganisation som jag jobbar i är det svårt. Om jag har en inställning att jag kan jobba mycket kan det aldrig vara normen för medarbetaren. 

Miljöombyte och återhämtning är något oerhört viktigt. Glöm aldrig det. 

Livet på gatan har förändrats 

När jag kom hem från jobbet igår insåg jag att livet har förändrats på min gata. 

Jag mötte en man jag lärde känna när vi etablerade vår nya butik. Hans mamma bodde granne med mig. Du läste rätt. Bodde. Hon finns inte längre med oss. 

Bara för några veckor sedan hejade vi på varandra. Inget konstigt. Så blir hon sjuk. Tyvärr klarade hon inte detta utan fick sluta sina dagar. 

Man blir klart påmind om att livet på jorden inte varar för evigt. 

Glömmer aldrig tant Elsa. Hon var drygt tre gånger äldre i jämförelse med mina dryga 30 på den tiden. Hon påstod att jag hade hela livet framför mig. Men vem vet det? Hon längtade verkligen till himlen. Hon pratade inte om att dö. Hon längtade hem till himlen. Det var bara den lilla petitessen som heter pacemaker. Den skulle ha slutat fungera för flera år sedan. Men den tickade på för den verkade inte veta om att den skulle sluta. Doktorn ville byta ut den. Men det ville inte Elsa. För hon ville hem till himlen. Fantastiskt kvinna. Så underbar att sitta och prata med. 

Livet kan ändas när man minst anar det. 

Vi män brukar påstå att när vi är förkylda är vi nära döden. Vi är så sjuka. Faktum är att jag är just nu lite förkyld. Så jag går ju med nära-döden-upplevelse hela tiden. Och uppstår hela tiden. I ljuset av hur jag började idag så är det ju rätt hemskt att skoja om det. Precis , visst är det verkligen det. Att just skoja om det blir just lite knepigt när man möter vänner som just mött den verkliga döden och att skiljas från sin mamma. 

Livet har ändrats på vår gata. Det påminner om hur skört livet är

Vi behöver vara rädda om varandra och det liv vi lever. 

Det var bättre förr

Det var bättre förr.. Vi har nog alla sagt det någon gång. I jämförelse med vad då? Troligen det man möter i tillfället då man säger det, antar jag.

Visst var det bättre förr. Då vi inte hade bil, telefon, flygplan, tv, dator, iPad, fax, mail……. Mm mm
Det var bättre i den meningen att vi var tvingade till mer fysisk gemenskap. Tempot var lägre. Man levde mer i nuet. På sin gård med sin familj i generationer. Morfar, mormor, pappa, mamma och barn. Den stora utflykten var väl till marknaden och kyrkan. Då möttes man.
Det var inte bättre i ljuset av att man var nog rätt isolerad från omvärlden. Idag kan vi har kontakt med andra sidan jordklotet både i bild och ljud i realtid. Vi kan sätta oss intet flyg och på några timmar är vi på en annan kontinent på vår jord.
Det var bättre för ljuset av att vissa produkter var mer gediget gjort. Höll längre. Men p andra sidan höll dom så länge att det var svårt att byta ut något som fungerade så bra. Och så fick man stå ut med sina gamla prylar. Nu köper vi en matta billigt på IKEA och när den blir smutsig köper vi en ny. Det lönar sig inte att skicka den på mattvätt.
Det var inte bättre förr i ljuset av att idag kan vi producera samma sak billigare och vi har mer pengar att röra oss med idag. Ändå kan vi tycka ibland att det var bättre förr.

Jag vill inte ha tillbaka ”förr” om det skulle innebära att jag inte hade dom kommunikationsmöjligheter jag har idag. Vissa händelser skulle jag vilja ha tillbaka bara för att jag uppskattade dom så mycket. Minnet av dom får duga gott.

Att det var bättre förr kanske bottnar i att vi aldrig riktigt blir nöjda. Kanske är det motsägelsefullt. Vi borde ju bli mer nöjd nu. Men vi har en förmåga att glömma hur det verkligen var. Vi tror oss minnas att då var det bättre.

Att det var bättre förr bottnar nog också i att vi är obekväma i förändringar. Vi vill ha det som det det alltid har varit. Om allt står på sina vanliga platser, om allt fungerar som det alltid ha gjort så vet man vad man har. Visst, det kan vara tryggt. Men det blir ingen utveckling i det. Man kanske rent av är rädd för förändring.

At det var bättre för kanske också bottnar i att vi har svårt att leva i nuet. At vara nöjd med det man har. Visst har vi tappat mycket som vi hade förr. Men det är lika sant att vi har massa att upptäcka. (som vi troligen kommer att ha samma känsla för som vi dag har om det som var förr nu).

Lev i nuet. Blicka framåt. Gör något av det som kallas ”idag” och spana framåt och se möjligheterna. Gårdagen kan du inte göra något med. Bara välja hur du skall förhålla dig till den.

Carpe Diem!

(Carpe diem är latin och betyder fånga dagen men bör snarare tolkas ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen.)