Etikett: förlåtelse

Publicerat den

Dagens Andakt – Kan jag ha gjort något fel?

23 november 2025


”Vem märker hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.”

— Psaltaren 19:13 —

 

Jag kan möta ibland rädslan över att ha gjort något fel mot Gud men man defacto inte gjort det. Men rädslan att bli dömd är förstår. Den rädslan kan bli så betungande. 

  Vi får erkänna för oss själva att vi allt för ofta felar i vårt tal. Så visst kan det finnas en möjlighet till fördömelse. Men som jag har upplevt det så har det mer varit en rädsla än att man faktiskt felat. 

  David skriver om detta i Psalm 19. Han inser hur det kan vara. ”Vem märker själv hur ofta man felar?”  Kärnbibeln nyanserar med ”Vem kan förstå, märka, uppfatta, se, urskilja, alla sina felsteg, brister?”

  David ber ”Förlåt mig mina hemliga brister”. Kärnbibeln skriver ”Frikänn, rena, mig från mina dolda, hemliga, brister, sådant som jag felat i som jag kanske inte ens är medveten om. Ordet ”sådant” syftar på synd såsom felsteg, brister och överträdelser, och då kanske främst på högmod.

  I detta kan det kanske kännas kört. Att det kommer ju aldrig gå då. Men här kommer nåden in. När Anden visar dig på reella synder så ber du om förlåtelse. Utöver det lever du i nåden. Du behöver inte leta efter eventuella synder. Finns dom kommer Anden påvisa dom. Lev i frihet. Försök istället leva ett liv nära Gud för att kunna leva i hans inflygande. Hans hjälp i sätt att leva och sätt att handla. Är det vår hållning finns det goda förutsättningar till ett rent liv.

  Till dig som just nu bett om förlåtelse till vår Herre hälsar jag dig på Jesu vägnar ”Du är förlåten!”

🙏

Herre, om jag har felat, visa mig så att jag kan be om förlåtelse. Hjälp mig att leva i frihet och tillit till din nåd över mitt liv.

Amen

Publicerat den

Påskveckan – Nattvardens begynnelse och människans upprättelse

Denna dag i påskveckan händer det mycket. Lärjungarna samlas för en måltid vilket visar sig bli den sista måltiden innan Jesus korsfästs. Men den måltiden blir så mycket mer än en engångshändelse. För där instiftas det vi i dag kallar för nattvarden. Jesus använder ord som ”gör det till minne av mig”. Alltså när vi firar nattvard är det så mycket mer än att dela ett bröd och dryck mellan oss. Den skall påminna oss om den vandring till korset Jesus gjorde. Så varje gång du deltar i natrden är det en del av påskens budskap och Jesu försoning på korset för oss. Du läser detta i tex Lukas 22:19-23.

Men det händer mer denna kväll. Jesus förutsäger att Petrus kommer förneka honom. Petrus vill verkligen inte att det skall ske. Han gör allt för att övertyga Jesus att så kommer det inte bli. Vi kommer upptäcka att så blir det verkligen. Redan samma natt sker det.

Har du förnekat Jesus någon gång?

kanske har du förnekat Jesus någon gång i livet för någon. Egentligen ville du inte det men det blev så. Petrus gjorde det. Men längre fram i händelserna omkring Jesus så får Petrus möta Jesu förlåtelse. Vid ett tillfälle säger Jesus ”Hälsa särskilt Petrus”. Han visste vilken kamp Petrus hade. Förstod hans ångest. Senare när de möts får Petrus förlåtelse och upprättelse.

Herren hälsar särskilt idag till dig som förnekat honom

Liksom Petrus fick upprättelse och förlåtelse vill han ge dig det också idag. Vill du ta emot den? Säg det till honom då.

Denna natt flyr lärjungarna från Jesus när han fängslas. Dom som följt honom. Dom som bedyrat sin trohet. Dom som erkänt honom som Messias, Guds Son. Dom sprang rädda iväg. Ibland tänker jag att det är så gott att det hände även om jag inte vill att det skulle behöva vara med om det. För det visar hur mänskliga dom var. När Jesus uppstår överger han inte dom. Han söker upp dom. Han vet hur det hade det. Varför de gjorde som de gjorde. Han sökte upp dom och gav dom nya uppdrag. Så stor är Jesus. Kanske skulle vi låta det prägla vårt sätt att handla när någon faller eller gör fel. Han såg deras ånger. Och han till och med vill träffa tvivlaren Tomas för att han skulle våga tro och fortsätta.

Har du flytt från Jesus av någon anledning?
Han söker upp dig för att ni skall finna varandra igen.

Påskens olika händelser finns där av någon anledning. För att dom skall lära oss något. Vad kan du lära av denna dag i påskveckan?

Publicerat den

”Bitterhet – det binder men förlåtelse befriar”

”Bitterhet – det binder men förlåtelse befriar”

Orden kommer från en av barnen till det äldre paret som blev mördade på sin gård. En ofattbar tragedi. Hur kan man förlåta mördare som inte ens erkänner sin skuld? Vem kan förlåta den som mördat sin mamma och pappa? Så ofattbart svårt.

Att inte bli bitter av en sådan situation är förunderligt. Somliga skulle säga att det går inte att förlåta. Att man till och med inte ska det. Tror nu inte att det var det enklaste att göra. När jag lyssnar till henne ser jag att det var ett val hon gjorde. Hon valde att förlåta. För alternativet var klart sämre.

Det är just det som är det stora. Det finns något stort i att förlåta. För när man väljer att göra det kommer den kraften som behövs för att just kunna förlåta.

”För alternativet är klart sämre.”

Alternativet är klart sämre. För det leder ofta till bitterhet. Och bitterhet binder oss. Inte den som utsatte oss för något. Den går ofta ”fri” Är rätt vanligt att en sådan saknar empati. Den som blir bunden är du själv.

Därför är den bästa vägen vi kan göra är att förlåta. För gör dig fri. Så våga förlåta. Välj det. Du är vinnaren om du gör det.

Genom Guds stöd och hjälp är det möjligt. Han, som förlät oss innan vi gjorde våra misstag. Så stor är Gud. Genom honom fungerar det.

Våga ta steget till förlåtelse. Förlåt den som är dig skyldigt något. Våga. Du kommer inte ångra det. Förr eller senare välsignar det dig på något sätt. Men i första och viktigaste läget är att du blir fri. Våga.

Publicerat den

100%ig förlåtelse

Jag har funderat på det där med förlåtelse under några dagar. Samtalen har kretsat kring det. Funderingarna går upp och ner. Hit och dit.

Förlåter Gud fullt ut eller finns det olika faktorer med undantag?

Jag tänker att Gud förlåter 100% när vi ångrar oss och vill förändring. Köpslår vi med egna undantag blir det nog svårt. Tänker jag.

Men det finns en som vill förstöra denna förlåtelse. Vår motståndare i tron. Han vill så in tvivlet inom oss att det nog inte går att förlåta det vi gjort. Att Gud inte kan ge den avlösning vi ber om. Så fortplantar sig den känslan i vårt inre. Till slut har vi svårt se förlåtelse men också förlåta oss själva.

Hur än Gud då vill ge oss förlåtelse har vi svårt att ta emot den än mindre leva i den. Så lever vi ett liv i oförlåtelse medan Gud har gett förlåtelse att vara fri i.

Varför har vi så svårt att förlåta oss själva? Nästan så att det blir ett martyrskap.

Jag är så tacksam att bibeln ger ett klart budskap om att det finns förlåtelse för allt , allt utom hädelse mot Anden. Punkt. Varför krånglar vi då till det? Varför ?

Det finns något så vackert befriande i att få förlåtelse när man ber om det. Det är som att man lättar flera kilo. Som att dimman lättar. Eller som den friska luften efter ett regn en het kvalmig sommardag.

Glöm aldrig att Gud förlåter 100%. Gör det inte mer krångligt än så. Medan vi kan behöva en process göra han det fullt ut här och nu.

En psalm på detta tema ska du få. Återigen är det kanske ett äldre sätt att skriva men så bra. Varje vers slutar med ”så helt förlåter Gud”. Låt den textraden sjunka in. Vill du höra sången kan du göra det här.

1.
Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt.
Då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han tvår mig snövit i sitt blod.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
2.
Min synd låg mellan mig och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min, nu är jag trygg.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
3.
I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
Jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl
att aldrig mer den når din själ.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
4.
Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt,
min synd, som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
5.
Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar
och himlen strålar klar och ren,
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på alla sorger slut.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.

Publicerat den

Det är få saker som helar så fort som förlåtelse

Mark Levengood i Skavlan:

”Det är få saker som läker och helar så snabbt som ett förlåt”

Kan det sägas bättre än så? Tror inte det. Förlåtelse är något fantastiskt. När vi menar det och det tas emot sker det ett under inom oss. Du har säkert upplevt känslan när du blivit förlåten. Bördan lyfts av. Det dåliga samvetet som påmint dig lindras. Samma sak när du ber om förlåtelse där du gjort någon något fel. Att känna att man blivit förlåten är något stort.

Så säger han att det skulle behövas en ”revival” av förlåtelsen. Alltså en väckelse, uppvaknande, ny förståelse för förlåtelsens kraft och möjlighet.

Vi har ibland för svårt att säga ordet förlåt. Tänk om vi vågade det oftare. Det skulle spara så många långa perioder av oförsonlighet. Tider där atmosfären är drabbad. Där människors hjärtan är krossade.

Tveka inte att gå hela vägen till förlåtelsen. Den gör så gott med allt och alla.

Visst kan det vara svårt att förlåta ibland. Men vi kan börja med att vilja förlåta. Sen kan vi fortsätta med att försöka. Sen lite till. Till sist kan vi förlåta fullt ut.

Jag tänker på orden som Jesus säger…..

Förlåt dom, dom vet inte vad dom gör!

Jag tror det är en viktig hållning. För många förstår inte att dom sårar. Att dom borde be om förlåtelse. I väntan på att dom ska komma på det kan vi förlåta i deras ställe åt dom. Då sätter vi oss själva fria. För förlåtelse har en kraft att hela.

”Det är få saker som läker och helar så snabbt som ett förlåt”

Använd det ordet ofta och gärna när det så behövs

Publicerat den

Långfredagen – sorgens glädje

Historiskt sätt är nog den här dagen den mörkaste genom historien. Traditionen var att man var klädd i mörkt. Ofta svart. Man hade en lågmäld dag. Gjorde inga förlustelser. Inte så ovanligt att barnen inte fick leka stojiga lekar.

B228507F-EEB1-4004-A44A-347FC1786692Jag tänker mig mer den här dagen som sorgens glädje. En dag där Jesus dör på korset. En fruktansvärd död. Dom som stod nära Jesus måste ha känt en stor uppgivenhet och sorg. Dom visste ju inte vad som skulle hända på påskdagen.

Men det vet vi. Därför är denna dag en sorgens glädje. Jesus uppstod ju.

21C06B45-3424-4917-B3F1-4B9A56302125Det andra som gör att det finns glädje i sorgen är att det Jesus gör är att förlåta i vårt ställe. Genom sin död så kan vi få förlåtelse. En förlåtelse som skulle vara omöjlig om inte han gjorde det han gjorde.

7009AB84-2856-46A2-ABDC-9C664E2BFDE1För det tredje öppnar Jesus vägen till himlen genom sin död. Inte konstigt att man blir glad för det.

Så denna långfredag som andas mycket död har också mycket av liv. Vi vet hur och varför därför finns det så mycket glädje i denna dag mitt i sorgen.

B3F374A5-60AF-426F-A69C-2A82154356C8

Publicerat den

Ny kultur – nåd och förlåtelse

Fortsätter min reflektioner från poddcats-lyssning

När jag lyssnade på avslutning på en predikan av Henrik Demetriades så säger han så här:

Från och med idag börjar vi en ny kultur – nåd och förlåtelse 

Vi människor har ibland så svårt att förlåta. Vi ältar. Det verkar som att vi vill att andra ska stanna kvar i sitt ”elände” . Vi vill inte sätta dom fria med vår förlåtelse. 

Somliga situationer har vi svårt att förlåta. Det sitter för djupt. Och fast Jesus uppmuntrar och uppmanar att förlåta 7 x 77 gånger så har vi så svårt. 

Fast den som bett om förlåtelse och gjort upp från sin sida kan omgivningen ha svårt att förlåta. 

Lukas 6:37ff säger så här: ” Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. 38 Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”

Jag anar en hälsning i detta:

Jesus:”Sätt upp det på mitt konto!”

Om någon gjort dig illa…. Jesus: ”Sätt upp det på mitt konto…..”

Om någon behöver säga förlåt till dig….  Jesus: ”Sätt upp det på mitt konto…..”
Som om Jesus ber oss att lämna domen till honom som kan döma rättvist. Han som har ett perspektiv långt bättre än vi. Att han som kan skilja på sak och person har ett bättre omdöme. 

Ibland tror jag att vi inom kyrkan ibland har lika svårt med förlåtelse som alla andra. Vi som skall kanske gå före med gott exempel. ”Vänd den andra kinden till” är ju inte alltid lätt. Vi gör fel men hur länge skall man få stå åt sidan? När kommer upprättelsen? När blir man förlåten? När frigör den som tidigare dömde? Hur får man förlåtelse? När får man förlåtelse? Finns det mer än en synd man inte får förlåtelse för? Många frågor är det. 

Jesus:”Sätt upp det på mitt konto!”

Jag tror att vi behöver en kultur av nåd och förlåtelse. Inte lika med fritt fram och göra massa fel och sen få förlåtelse. Utan att vi har en kultur av nåd, förlåtelse och försoning. Annars riskerar vi att ideligen köra i diket och harva runt där. 

I alla relationer är detta nödvändigt. En förutsättning till ett välsignat liv. Kanske ska vi bestämma oss för att vi inför en ny kultur – nåd och försoning. Pröva det.  Kanske är det en dörröppnare till välsignade sammanhang.  

Publicerat den

Human Bridge

Igår var jag på besök på Human Bridge. Ett företag som bildades av Erikshjälpen och Läkarmissionen. Human bridge transporterar bistånd ut över vårvärld. 

Om man översätter namnet kan det bli ”mänsklig bro” eller ”human bro”.  Jag tycker det känns lika bra. 

Vi behöver sådana broar på många sätt idag. Broar mellan olika folk och nationaliteter. Där vi möts i samförstånd. Då kan vi undvika många missförstånd. 

Vi behöver broar mellan människor som kommit på kant med varandra. Så försoning kan ske. 

Vi behöver förståelsens broar när människor är ledsna på varandra. 

Vi behöver broar mellan människor som inte vill lyssna på varandras tankar och liv. 

Många fler broar skulle vi behöva mellan oss människor. Du har säkert kommit på många fler. 

Ibland verkar vi vilja slå sönder sådana broar. Vi verkar inte vilja gå upp på dom och mötas för att hitta varandra. Vi står nedanför och ”tjurar” för vi vill inte förändring. Vi vill inte försöka förstå. Vi vill att det bara ska vara på ”mitt eget sätt”. Så glömmer vi att vi behöver se på den som står på andra sidan bron. 

Allt för ofta vill vi bara att motparten ska gå till mötes och gå över bron. Vi vill diktera villkoren.  Men ska det bli ett bra möte måste båda gå upp på bron och vilja förändring. Båda måste vilja förändring. Båda måste vilja förstå. 

Tänk om vi kunde bygga fler broar för att vi skulle få större förståelse mellan olika människor, tankar och liv. Det skulle frigöra båda som står vid dom olika brofästena. Annars riskera det att man binder varandra – alltså låser sig själv lika mycket som sin motpart. 

Vi skulle behöva mer mänskliga och humana mot varandra. Vem har rätt att trycka ner någon annan? Vem har rätt att göra någon annan illa? Vem har rätt att inte be om förlåtelse? Vem har rätt att inte ge förlåtelse? Fler humana broar behövs. 

Publicerat den

Ett nådens år….

”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”‭‭Lukasevangeliet‬ ‭4:18-19‬ ‭SFB15‬‬

Denna text som vi läser i kyrkorna idag är mer aktuell än någonsin. Det vi upplever just nu över vår värld är i stort behov av ett nådens år. 

När du funderar närmare på ordet nåd har det lilla ord på tre bokstäver så många djup. Ordet talar om förlåtelse och välsignelse. Men också om benådning, amnesti och efterskänka straff. I ordet ligger även förbarmande och välvilja. I detta lilla ord finns också en ton av att kapitulera och be om nåd och förlåtelse. 

Både du och jag är mer eller mindre i behov av allt detta. Handen på hjärtat, är det inte så? Hela vår värld är i behov av det. 

Den flyktingström krigen medför behöver ha nåd över sig. I våra relationer behövs nåden minst lika mycket. Inför dom eviga frågorna om vad som sker efter det vi kallar död behöver nåd. Vi själva behöver vara bärare av nåd för vi själva är i så stort behov av nåd. Skall vi kunna få nåd när vi behöver det behöver vi nog först visa nåd mot andra. 

Den tid som ligger framför behöver vara mer av nåd än fördömelse. Den tid som ligger fram behöver ha mer av inkluderande än frånstötande. Den tid som ligger framför behöver ha mer av vänskap än fiendska. Den tid som ligger framför behöver ha mer av att se än att blunda. Den tid som ligger framför behöver ha mer av nåd än dom.  

En bön du kanske vill dela med mig:

”Herre, förlåt mig det jag gjort fel. Hjälp mig att förlåta det andra gjort mig fel. Jag behöver din nåd varje dag, Herre, hjälp mig att i min tur vara bärare av nåden. Gud, ge vår värld nåd. Låt oss börja leva i den nåden. Amen.”

Publicerat den

Söndagstankar – ”Tänk inte på mina ungdoms synder utan tänk på mig efter din nåd, Herre”

”Till dig, HERRE, lyfter jag min själ. Min Gud, på dig förtröstar jag. Låt mig inte komma på skam, låt inte mina fiender jubla över mig. Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig. På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt. HERRE, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. På dig hoppas jag alltid. Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet. Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.” (‭Psaltaren‬ ‭25‬:‭1-7‬ SFB98)

Igår möttes jag av denna psalm i min årsutmaning. Jag följer en ettårsplan i en bibelapp jag. Denna psalm andas nåd och barmhärtighet.

Hur lyfter man sin själ till Gud? Kan vara ett svårt begrepp. Man skulle kunna säga att vi vänder vårt sinne, tankeliv, vårt inre åt Guds håll. Är han uppe i himlen eller vart är han? Ja, det är lättats att tänka att han är uppe himlen. Jag vill dock påstå att han är överallt och mycket nära dig. Så därför tänker jag mig att vi riktar vårt tänk till/åt Gud.

Att förtrösta är ett vackert ord och hållning. Det andas hopp, att förlita sig på, att lita på något och tro på något. När man känner en sådan skön känsla att vi kan lita på någon, och kanske tom vågar anförtro oss till någon, infinner sig en trygghet i relationen. Att förtrösta på Gud är att lita, tro, hoppas och förlita sig på att han kan ha omsorg om mig.

När vi förtröstar på honom leder han våra liv och vi följer honom. Jag tror att det är det bästa sättet att leva sitt liv.

Sista delen i versen andas barmhärtighet och nåd. Jag tror ingen av oss kan påstå att vi är felfria och så varit hela livet. Vi har nog något som ibland kan dyka upp och gnaga lite. Som påminner om vår svaghet och bräcklighet att falla igenom där vi inte ville fela. Att då få utrycka bönen att Gud inte skall hålla min ungdoms synder mig till last är att få krypa in under nåden. Att då vädja till Hans godhet är skönt. Att få be om förlåtelse för felstegen och uppleva hans barmhärtighet. Gud har en, av alla, förmåga att förlåta, glömma och lämna bakom sig. Det är vi människor som är långsinta och minns på tok för bra.

Herre, till dig lyfter jag hela mitt liv. På dig förtröstar jag. Förlåt mig dom fel jag gjort. Herren tänk på mig efter din nåd för din godhets skull. Amen.