När man inser att man har något att förlora har man kommit ganska långt

Jag mötte det uttrycket för någon dag sedan. Det ligger verkligen något i det.

När man inser att man har något att förlora har man kommit ganska långt

Vi tar så mycket för givet. Som att vi redan har det innan vi fått det. Och när vi väl har det så tror vi att vi har det i alla evighet. Att vi aldrig kommer att förlora det för det helt enkelt är omöjligt att mista det.

Så kan det vara i relationer. Man kanske tar den för givet. Man tror att man redan har det. När man vaknar över att man inser att man kan förlora en relation och att den är värld så mycket – då har man kommit långt.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

Ett uttryck som kan kanske låta lite slarvigt. Man skulle kunna förklara det så här: ”Man förstår inte vad man har innan man förlorar det. Man förstår någots värde när det är borta.”

Så är det verkligen. Det kan helt enkelt vara försent. Man inser dess värde för sent. Man har inte gett det den plats det borde ha haft. Man har inte gett möjligheten. Så ångrar man sig.

Jag tänker att vi verkligen behöver fundera på vad vi just nu missar för att vi inte inser dess värde. Det som står oss nära men som vi ser förbi liksom. Vad missar du? Vad missar jag?

För inser vi att vi har något att förlora gör vi vad vi kan för att behålla det. Att gripa tag i det. Gör vad vi kan för att behålla det.

Obarmhärtigt inser jag av egen erfarenhet att det kan vara försent. Gör inte du samma misstag.

Så vad håller du på att förlora som du nu tar för givet?

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Att förlora… men spela ändå

Jag spelar ju ganska ofta Wordfeud. Rätt kul spel. Jag spelar ofta mot en god vän där jag i stort sätt aldrig vinner. Han är grymt bra på detta spel. Varje gång jag vinner så är det lite extra stort. 

Fast jag förlorar så fortsätter jag att spela mot honom i alla fall. För det finns något bra i det ändå. Jag lär mig massa bra och krångliga ord från honom. 

När jag var ung så hade jag en kompis som lärde mig att spela schack. Han vann ju jämnt. Han lärde mig mer och mer. Gav mig tips och idéer. Till slut slog jag honom. Det var väl då han hade lärt mig allt han kunde i spelet. Det var nog då, vid den tidpunkten, vi slutade spela mot varandra också. Han tyckte nog inte det var så kul längre. Det var ju mindre kul att förlora mot den han lärt upp. Som från början var så mycket bättre än honom. Jag klandrar honom inte alls för det. Han hade lärt sig i sin tur av sin far. Och han hade blivit bättre än honom också. 

Egentligen skulle man ge upp när man förlorar hela tiden. Får jag vara lite ärlig beundrar jag alla (inkl lite mig själv också 😊) som inte ger upp utan förutsätter fast man förlorar. Tycker det är lite strongt och stort att man faktiskt utmanar det i alla fall. Visst är det roligare när man vinner. Visst är det så. Men det är ju inte alltid det som är det viktigaste. 

Att förlora kan vara något bra det med. Man kan lära sig mycket med att förlora. Speciellt i Wordfeud. Till slut har man lärt sig så mycket av sin motståndare att man kan slå den. 

Det är inte så farligt att förlora. Det kan faktiskt komma något bra ur det med tiden. Så ge inte upp. 

Vem vann egentligen?

När man analyserar valet lite mer sakligt så är frågan berättigad. Vem vann egentligen valet i söndags?

Karin Jämtin menar på största allvar att dom vann. Antal röster för röda blocket var i stort sett som förra valet som var ett katastrofval. Borgerliga blocket tappade röster som gick mest till SD. Så vad vann dom röda? Inte mer än några få röster. Det som skapade en seger utan att ha fått fler röster är att SD tog massa röster från andra. Vem vann då? Dom röda stampar på samma ställe och tack vara SD så räckte det till, ja just, till vad då? Ja inte ett regeringsdugligt underlag.

När sen Löfvén stänger för vänstern och alliansen säger mycket tydligt nej så är det ett faktum. Ingen vann. Hade detta varit till högerns favör hade det varit samma resultat.

Så trots att SD har fått 13% av rösterna blir dom på ett otäckt sätt vinnaren i detta val fast ändå en förlorare. När jag ser Jimmys ögon blir jag bekymrad.

Tänk vad olika man kan se på ett och samma resultat.

Jag är inte för att slå vad. Kommer inte satsa några pengar på min åsikt. Jag skulle med glädje se att jag har fel. Jag tror att det blir nyval inom ett år. Risken är att det kan gynna SD men det finns en möjlighet att det kan bli, i mitt tycke, ett bättre resultat. Och då menar jag att det måste bli en stark regering och då får det bli väster eller höger. Hur jag än röstade i valet. Denna osäker innebär troligen högre räntor. Sämre värde på vår krona. Högre inflation. Högre arbetslöshet. Allt kan bara bli bättre i ett nyval.

Vem vann? Ingen. Alla förlorade. När glädjeruset lagt sig så har det inträtt en känsla av förlust. En del sossar som jag möter jublar inte. Man är bekymrad över resultatet. Med all rätt.

Ingen vann. Alla förlorade.