Etiketter

Jag spelar ju ganska ofta Wordfeud. Rätt kul spel. Jag spelar ofta mot en god vän där jag i stort sätt aldrig vinner. Han är grymt bra på detta spel. Varje gång jag vinner så är det lite extra stort. 

Fast jag förlorar så fortsätter jag att spela mot honom i alla fall. För det finns något bra i det ändå. Jag lär mig massa bra och krångliga ord från honom. 

När jag var ung så hade jag en kompis som lärde mig att spela schack. Han vann ju jämnt. Han lärde mig mer och mer. Gav mig tips och idéer. Till slut slog jag honom. Det var väl då han hade lärt mig allt han kunde i spelet. Det var nog då, vid den tidpunkten, vi slutade spela mot varandra också. Han tyckte nog inte det var så kul längre. Det var ju mindre kul att förlora mot den han lärt upp. Som från början var så mycket bättre än honom. Jag klandrar honom inte alls för det. Han hade lärt sig i sin tur av sin far. Och han hade blivit bättre än honom också. 

Egentligen skulle man ge upp när man förlorar hela tiden. Får jag vara lite ärlig beundrar jag alla (inkl lite mig själv också 😊) som inte ger upp utan förutsätter fast man förlorar. Tycker det är lite strongt och stort att man faktiskt utmanar det i alla fall. Visst är det roligare när man vinner. Visst är det så. Men det är ju inte alltid det som är det viktigaste. 

Att förlora kan vara något bra det med. Man kan lära sig mycket med att förlora. Speciellt i Wordfeud. Till slut har man lärt sig så mycket av sin motståndare att man kan slå den. 

Det är inte så farligt att förlora. Det kan faktiskt komma något bra ur det med tiden. Så ge inte upp.