Dom första är alltid ….

Dom första svenska jordgubbarna är alltid något speciellt.

Numera kan man nästan äta jordgubbar året runt. Importen av färska jordgubbar från olika länder ger den möjligheten.

Men dom svenska!!! Jag säger bara det!! Dom är bäst.

Tänker att import ska man avstå så långt som möjligt. Att köpa svenskt har många fördelar.

Tror nog att många har saknat mina bilder på jordgubbar 😉. Så nu är tiden då dessa bilder kommer att öka markant i flödet på mina sidor. På bloggen så väl på Facebook tex. Snart kan jag till och med skörda mina egna på balkongen.

För mig är dessa gubbar sommar. Sommar när det är som allra bäst. Det är då jag minns min barndoms sommarlov och födelsedagar. Ibland blev dom svenska inte klara förrän till min födelsedag. Ändå löpte min mamma dom. Gjorde tårtan med maräng, glass och grädde. Under många år hängde den med på mina födelsedagar. Bara sista åren den uteblivit.

Vad är sommar för dig? Vad är det för sommarminne du har med dig från det du var liten? Tänker att just nu ploppar det upp ett och annat minne som får dig att le. Kanske kommer det en doft i minnet som nästan för dig tillbaka till tid och rum.

Tänk om dom minnena skulle få glädja din dag idag. Låt dom härliga minnena beröra dig på nytt. En gång till. Då var det troligen den första gången. Låt det kännas som den första gången på nytt. Då det var som mest speciellt.

För det som var för första gången var nog rätt speciellt. Första gången du smakade den där goda(ste) glassen eller speciella måltiden. Eller varför inte den första kyssen. Låt det påminna dig igen. Tror det kommer att göra dig gott.

Dom första svenska jordgubbarna gör i alla fall mig gott på ett speciellt sätt.

Jag förstår inte allt

Undrar hur många som kan erkänna det. Jo, det är nog rätt många. Men somliga har nog lite svårare med det än andra.

Jag tänker att det är så mycket vi vill kunna förstå. Rätt mycket vi vill ha förklarat för oss. Annars kan vi inte tro på det eller lita på det.

Tron kan vara på samma sätt. Det är så mycket som man vill förstå och ha förklaringen på. Vi vill kunna förstå orsak och verkan även inom tron.

Men jag tänker att jag förstår inte allt. Måste inte förstå allt. Kommer troligen aldrig att förstå allt.

Men ändå tror jag. Väljer att tro. Varför?

Därför att Gud förstår allt. Har ett helt annat perspektiv än vad jag har. Det är helt okej för mig. Jag kan känna en frid över det. En tillfredsställelse över det. Det är okej att han vet åt mig.

Kan man vara nöjd med det? Ja. Helt klart. För jag vet att han vill mig bara väl.

Att förstå efter vägen…

Efter vägen…..

Allt för ofta vill vi se hela vägen fram. Vi vill se vad som kommer bakom varje krök och hörn. En del kallar det kontrollbehov. Kanske det ligger minst lika mycket att se att man ska klara av det. Att det inte blir för många överraskningar….

Läser apostlagärningarna just nu. Petrus ser synen med duken. Han uppmanas att slakta och äta. Men hans övertygelse hindrar honom. När man läser hela den berättelsen ser han inte hela bilden klar. Men efter hand förstår han. Han tvekar inte. Följer dom som kommer till honom. Anden säger till honom att följa. Han verkar inte diskutera det. Han följer med. Kommer till Kornelius. Ett hus han inte borde besöka. Men nu inser han vad duken och djuren betyder. Medan han talar faller anden. Bland hedningar.

Man måste inte veta hela vägen. Måste inte förstå allt. Efter hand kommer det. Våga gå. Våga lita.

Tänker att när man är på en resa kan man veta vilken väg man ska åka för att ta sig till sitt mål. Men man vet ändå inte vad som kommer hända. Vad möter man? Djur vid vägen? Väglag? Livet är så. Man kan inte planera allt. Inte förbereda sig för allt.

Ett bra sätt att leva är att ställa in sig på att förstå efter vägen. Vi kommer att förstå saker i efterhand. Somliga saker förstår vi aldrig. Dom får vi lämna helt enkelt.

Dom flesta medtrafikanter är det inget problem med. Somliga förstår vi oss inte på. Bättre låta polisen ta hand om dom. Blir inte bättre av att vi jagar upp oss. Livet liknar även det. Somliga går vi helt enkelt inte ihop med. Släpp dom. Dom allra flesta är klart bättre.

Dom vi kör fel med får vi lämna därefter.

Livet är så. Allt förstår vi inte. Mycket får vi helt enkelt lära och förstå efter vägen. Våga lev!!

Ska vi bestämma oss för att förstå läget nu?

Ska vi bestämma oss för att förstå läget nu?

Om vi inte börjar leva på ett respektfullt sätt i relation till covid så kommer det med största sannolikhet bli en nedstängning på riktigt.

Mitt i otydligheten var vår statsminister rätt tydlig. Det kändes som den sista varningen.

Så….

….ska vi bestämma oss för att förstå läget nu?

Lev på ett sådant sätt att du kan se en vårdpersonal i ögonen.

Lev på ett sådant sätt att du kan se en drabbad som blivit sjuk i covid i ögonen.

Lev på ett sådant sätt att du kan se en som mist en anhörig i covid i ögonen.

Lev på ett sådant sätt att du kan se dig själv i ögonen.

Det finns en väg att gå. Vi vet så väl vart den är och vart den leder. Att gå en annan väg är en fel väg. Vi måste inse det nu. Lura inte dig själv.

🙏 Gud, hjälp oss att leva på ett sätt att vi inte för smittan vidare. Bevara oss från att bli smittade. Herre, vi ber dig att hela vår jord från denna pandemi Amen 🙏

Att förstå – eller inte förstå – det är frågan

Att förstå – eller inte förstå – det är frågan

Ibland ställs vi inför situationer som vi har svårt att förstå. Vi förstår inte meningen med det. Vi vill ha svar på varför. Så blir det en stor sten som lägger sig tungt – att förstå eller inte förstå.

När man hamnat där finns risk att man fastnar. Man har svårt att lämna det som det är. Man kämpar för att komma åt sanningen så att man kan förstå. Så låses man mellan dessa ytterligheter.

För visst vore livet så mycket enklare om man förstår allt. Att man kan räkna ut varför det blir som det blir. Eller inte blir det man förväntat sig.

Tänker att man också vill förstå framtidens väg. Hur ska det bli? Vart ska man ta vägen? Det verkar ju ändra sig hela tiden…. .

Jag tänker att ibland skulle vi behöva förmågan att inte förstå allt. Alltså att kunna välja att bara lämna det som det är. Inte kräva svaren. Inte kräva att förstå. Utan vara kunna släppa det där och då. Bara gå vidare. Ibland tror jag det skulle vara en välsignelse att just kunna leva så. För jag tror att det skulle vara en befrielse för oss att inte kräva att förstå allt.

Du och jag måste inte förstå allt. Vi kan leva ändå. Livet går vidare ändå. Livet rasar inte ihop bara för att det hände något som du inte förstår sig på. Där du inte förstår varför det hände. Där du inte förstår vad meningen är och vart detta ska leda till. Livet rasar inte pga det.

Så vi måste inte förstå allt. Livet funkar ändå

Det är svårt att förstå….

Allt detta med pandemin är svårt att förstå. Hur kan det vara möjligt? Kan det verkligen bli så illa som dom säger? Och om man ser hur somliga gör …… så inser man att det verkligen är svårt för många att förstå.

Påskens innebörd är svår att förstå. Att Jesus var tvungen att dö på ett kors. Sen uppstå igen. Det var det som gör det möjligt för oss att få upprättelse och förlåtelse. Det är vägen till himlen som vi så gärna vill till.

Vad har dessa två händelser gemensamt?

Att man behöver tro på att det är sant. Att man behöver lita på att det man säger om det är sant. Och följa det. Även om man inte kan förklara allt.

Vi behöver följa myndigheterna så att vi klarar oss igenom pandemin så lindrigt som möjligt. Det gör vi inte genom att trängas på en restaurang. Det gör vi genom att hålla avstånd och följa myndigheternas råd

Likaså med tron. Det handlar om att lita till att det är sant och vila i att Jesus , det han gjorde på korset, visar vägen till himlen.

Påskens budskap kan beskrivas på flera sätt. Ett är genom en bibelvers.

Joh 14:6
Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern, himlen, utom genom mig.

Jag vet

Vi har det rätt kul på jobbet. Det är nära till ett skratt. Tror vi nog kan säga att vi har lätt att bjuda på oss själva. 

Det är en viktig ingrediens att ha. När vi arbetar för att förbättra världen för barn så kan det bli rätt allvarligt. Och det är ju viktigt. Då kan det vara skönt att få skratta lite också. 

Vi har ju flera olika nationaliteter på jobbet. Och det gör det faktist ännu roligare. Ibland blir det missförstånd pga språket men det gör inget. 

Ett utryck som kan bli lite kul omkring det är när våra utlandsfödda vänner säger ”Jag vet”. Det ska förstås ”Jag förstår”. (Man kan ju undra varför man inte säger det i så fall 😉). 

Så detta ”Jag vet” blir massa olika fraser som ”Jag vet at du vet att jag vet” fast det blir ju inte lika kul att skriva det som att höra pladret om det. 

Språk är svårt. Betänk när man frågar efter en dammsugare i vårt café och svaret blir att man går och hämtar en riktig dammsugare och inte kakan. Och när jag missförstår så att det blir upp i väggarna tokigt så har vi rätt kul. 

Hur som helst så blir det lättare att jobba med ett leenden på läpparna. Och tänker vi efter så finns det alltid att något att le för. Om inte så räxker det att titta på sig själv. 

För så är det. 

Jag vet

Att tala samma språk….

Att tala samma språk är inte alltid så lätt. 

Det är väl en sak om vi kommer från olika länder. Att vi är födda till olika språk. Det är väl en sak att vi pga okunskap till den andres språk inte förstår varandra. Att vi av samma orsak missförstår varandra ibland. När det sker är det ganska lätt att säga ”en gång till”. Säg det bara en gång till så ska jag nog förstå. Eller att säga det en gång till med andra ord men med samma budskap. 

Det blir dock mer komplicerat när vi, inom samma språk, inte verkar tala ”samma språk”. Vi verkar tala om samma sak och ändå förstår vi inte varandra. Vi tom missförstår varandra. Det är inte lätt då att komma fram till en gemensam hållning. 

Kanske ligger problemet att vi har svårt att lämna vår egen åsikt en stund för att försöka förstå den andres tanke. Den andres utgångsläge och filosofi. 

Ibland verkar det som att det orden förut betydde har nu bytt betydelse. Fått nya värden. Ord som förr inte var något problem att säga nu blir nästan minerat område. Ord som förr var naturliga i ett sammanhang nu blir svåra att säga. 

Så möts man till olika samtal och märker att vi verkar inte tala samma språk längre. 

Hur återerövrar vi förmågan att tala samma språk igen?

Hur kan man i lägen då vi verka mist förmågan att förstå återerövra möjligheten att förstå varandra igen? Hur kan orden få tillbaka sin gamla betydelse?  Möjligen är vissa ord förlorade. Vissa uttryckssätt omöjliga att använda igen i sin ursprungliga tanke. Kanske är en gammal tanke och hållning förlorad som innebär att den inslagna vägen är inte möjlig att vända på igen. Det gamla förhållningssättet är för evigt förlorad. Och skulle man möjligen kunna se skymten om att återerövra en gammal värdering är det en lååååååång process innan det möjligen blir en förändring. 

Men det kanske finns en väg ändå. Liksom orden som togs som gisslan till en ny förståelse kan just befrias genom att börja använda dom i din ursprungliga kontext igen. Att använda dess förståelse och värde återigen. Kanske är det en av dom få möjligheter vi har. 

För första gången…..

Att göra något för första gången är nog något utöver det vanliga. (😳) Klart att det är det. Det har ju aldrig hänt ju men ändå. Det är något speciellt. 

Satt och tittade på en videosnutt där någon gjorde något för flesta gången. Ett litet barn hörde sin mammas röst för flesta gången. Någon såg för flesta gången. Rita för första gången. Du har säkert sett den eller någon liknande film. Det är så berörande att se dessa människors genuina glädje över det. Inte konstigt. Inte alls. Tänk att inte ha hört sin egen eller andras röst och nu kan. Tänk att inte kunnat se under en lång tid och nu kunna. Så fantastiskt. 

Jag kan känna något av detta när kag får den flesta primören av en rabarber eller något annat från trädgården på försommaren. Något väcks till liv igen. Denna ”första gång” återkommer ju varje vår. Men ändå. Kan ana något av vad dessa personer kan känna. 

Varje morgon vaknar jag av att kunna se, höra, känns, lukta och röra på kroppen. När jag ser dessa människor påminns jag om att det är mycket jag tar för givet. Glömmer bort att vara tacksam för det jag har. För det jag kan. För det jag haft under hela mitt liv. Tacksamheten växer. 

Det är mycket av problem som då hamnar i ett annat ljus. Visst, problemen vi mött är verkliga problem som just där och då var arbetsamma att möta och gå igenom. Men i ljuset av vad jag har hamnar dom i ett annat läge. Dom blir lättare att hantera. Jag får ett annat förhållningssätt till dom. Jag kan lättare leva i nuet än leva om gårdagen. 

Tacksamheten blir så mycket större. En dag sim denna vill jag bara säga ”Tack Gud!”

Ps Det är inte så farligt att göra något nytt. Det är bara lite mer pirrigt än det vanliga vi gör. Så våga. Det kommer att stor betydelse för dig att lämna trygghetszonen och våga något nytt. Ds 

Söndagstankar – Se genom Jesu ögon 

Låg och funderade på en sångstrof som är: ”Fäst dina ögon på Jesus”. Ett utryck som inte alls är så självklart enkelt att förstå. Använder man hammare och spik till det? 

I min värld handlar det om att genom allt, hur livet än svänger, så väljer jag att fokusera på Jesus. Att försöka införliva honom så mycket som möjligt. Ibland lyckas det mindre bra och ibland riktigt bra. 

Vi möter så mycket av konstigheter idag. Människor som gör oss illa. Situationer som sårar. Händelser som man skulle vilja ha missat. 

Jag tänker att alla dessa situationer skulle vi behöva se genom Jesu ögon. Det är ju ingen enkel ekvation precis. Vem kan se genom någon annans ögon? Ingen. Men tänk det som att han var dina glasögon. Om vi kunde det, vilket jag tror är fullt möjligt, skulle vi få en nyanserad bild på det vi ser och möter. Kanske tom en förändrad bild. En bild med en större förståelse för situationen. 

Jesus har en så mycket större ‘filter’ av nåd och barmhärtighet. Mycket mer av förståelse och väg vidare i sin blick än vi. Han kanske inte önskar alla våra handlingar men han ser vägen vidare ut ur det. Hans blick har ett möjlighetstänk inbyggt. Men framför allt en stor portion av kärlek och omsorg om den han tittar på likaså händelser han möter. 

Tänk om vi kunde på det sättet se genom hans ögon.  Tror du inte att det skulle förändra mycket av vår syn på mycket? På händelser och människor vi möter? 

Genom att fästa vår blick på Jesus gör det denna ekvation mera möjlig. Vi lär oss att kunna se genom hans ögon när vi delar gemenskapen med honom. Det sparar oss massa onödiga reaktioner. Onödiga omdömen. Onödiga fördömande. Det leder till kärlek och omtanke till vår omgivning. Mycket större förlåtelse och barmhärtighet. 

Det tror i alla fall jag.