När man lägger in tex en födelsedag i sin almanacka i mobilen kan man sätta den som återkommande händelse. Då står det i min almanacka ”Sparad för all framtid”.
Ibland tänker jag att man skulle vilja spara ett ögonblick som betytt något speciellt. Så skulle det återkomma med jämna mellanrum för all framtid. Så varje årsdag plingar det till i mobilen så upplever man det igen och igen och igen i all framtid.
En utopi men ändå. För det finns sådant som gör intryck på oss på ett bra sätt.
Det finns sådana saker man planerar in och vill att de stunderna skulle finnas med jämnt med jämna mellanrum. Tänk att få skriva in det i sin almanacka och så händer dessa saker för all framtid.
Likaså när man träffat en ny god vän. Så vill man att den vänskapen ska finnas med och kvar för all framtid. Så trycker man på den knappen så det blir så.
Ja, så här enkelt är det ju inte men i detta finns det en längtan av att så skulle det vara.
Var rädd om det du har. Se till att göra det du kan för att spara det för all framtid. Det kan förloras om du inte vårdar det väl.
Den osäkra framtiden – hur ser man det ljusa i den?
I dessa tider är det rätt vanligt att man lägger budget för nästa år. Likaså planerar man för kanske nya satsningar och ny insatser. Helst ska alla planer gå i lås. Gärna lite bättre. Och rätt ofta överträffar resultatet sina vildaste fantasier. För trenderna bara liksom gör det möjligt.
Men hur i hela världen gör man det mitt i en pandemi? Ett tillstånd som man inte kan sia om när det är över. En jag pratade med menade att man borde nog ha två budgeter. En för ett år där pandemin har gått över. Och en där vi har kvar pandemin. Då kanske man hamnar någonstans där emellan.
Vår största utmaning är nog att försöka se ljuset i tunneln. Försöka hitta alla ljuspunkter man kan hitta. Att buffra upp allt sådant.
För lyckas vi med det kan ett år, även med pandemi, bli ett bra år. För när vi söker ljuset hittar vi ofta det som dras dit.
För det finns ett ljus längre bort. Hur osäkert den är. Hur osäkert en pandemin är, så finns det ett ljus längre fram. Det är jag övertygad om.
Vår utmaning är att inte låta vår blick fastna i det osäkra som tex en pandemi. Det gör att vi får svårt att se framåt och tro på framtiden.
Detta ljus är som en fyr. Dess ljus gör att styrmannen kan hitta fram i dom mörka och svåra farvattnen. Något av det tänker jag att detta handlar om. Vi kan nog inte sia tillräckligt bra vad framtiden ska ge. En budget blir svår att lägga. En plan blir svår att forma. Men vi får liksom söka ljuset i tunneln och forma framtiden efter det ljuset. Kanske göra justeringar efter vägen. Efter dom förhållanden som uppstår.
Kanske är det så vi behöver leva just nu. Att vara formbara efter vad tiden ger.
Inte så enkelt , särskilt för den som gärna vill ha full kontroll. Diktera villkoren. Kanske ha taktpinnen. Men nu är det andra tider. Vi måste vara följsamma. Gasa när det går. Bromsa när det behövs. Köra lite lugnare när så läge kräver det.
Så denna tid lär oss något viktigt. Att vara följsam en tids livsrytm. Kan vi det, kommer vi igenom denna tid, å andra tider, på ett mer harmoniskt sätt. Jag skulle tro att det kommer att göra resan ljusare. Mera möjlig. Och vi kommer att hitta stegen vi måste ta.
Hur skulle vi handla om vi visste hur morgondagen och framtiden skulle bli?
Ibland tänket jag att det vore så skönt om man kunde veta hur framtiden skulle bli. Då kunde man veta vilka beslut man skulle ta. Tänker att då skulle man kunna slappna av. Bara låta livet ha sin gång.
Då kunde man leva livet lite lugnare. Behövde inte planera så mycket. Nästa dag kom inte som en överraskning.
För somliga skulle det vara perfekt. För dom som inte tycker om överraskningar är det perfekt. Likaså så dom med kontrollbehov.
För andra skulle livet då vara trist och förutbestämt. Inga överraskningar som förgyller tillvaron.
Men jag tror nog att det är bättre att inte veta så mycket. Livets alla tråkigheter skulle lägga sordin på tillvaron. Bättre att inte veta om dom. Inte heller alla glädjeämnen. För då skulle vi säkert ta ut glädjen i förtid.
Nej, det är nog bra att inte veta så mycket. Var dag har nog med sin egen plåga men också av din egen glädje. Bättre att låta livet ha sin gång. Möta det vi möter i den takt som det kommer. Och hantera det då. Hur det än blir.
För några dagar sedan damp det ner en lapp och kuvert i mitt brevinkast. Man trodde att en nyckel var på vift. Så nu skulle man snabbt byta lås och nycklar i huset.
För att vara säker på att komma in då uppmanades vi att ha både den gamla och nya nyckeln med oss. För bytet kunde ske vilken dag som helst.
Tänk vad nycklar det finns. Vi har verkligen behov att låsa om oss. Ibland tom låsa in oss. Förr kunde dörrar stå öppna. Ingen obehörig gick in. Man kunde lita på att det funkar. Idag verkar det inte alltid funka med nyckel och lås. Man bryter sig in helt enkelt.
Det finns mer ett symboliskt sätt att se på nycklar också. Att hitta nycklar för tex framtiden eller olika saker som ska lösas.
I vissa stycken önskar jag mig en hel nyckelknippa. Som kunde öppna olika dörrar efter dom behov jag har och känner.
Visst, gamla nycklar fungerar ganska bra dom med. Välbeprövade. Varit med ett tag så man vet hur det är bakom den dörren.
Men ibland behöver vi nya nycklar. Till nya dörrar. Med något nytt som öppnar sig bakom just den dörren.
Inte för att man måste hitta massa nytt. Inte för att det gamla nödvändigtvis är dåligt. Utan för att det sammanhang man står i skulle må bra av något nytt som kan komplettera det som man redan har. Sådana nycklar är bra nycklar tror jag.
Vi kan ibland vara rädda för nya nycklar. För vi klarar inte riktigt av att möta nytt och okänt. En risk är då att man stor och stampar på samma ställe.
Kanske man ibland behöver lämna ifrån sig nycklar också. Allt har sin tid. Att då ha modet att lämna och gå vidare är stort. Vi har lätt att hålla fast i en ganska stor nyckelknippa. Till slut vet vi knappt vart alla nycklar går till. Vi behöver ju egentligen bara dom nycklar som behövs för just här och nu. Resten kan vi lämna.
Så fick jag önska skulle vilja ha några nya nycklar för vissa passager i livet just nu…..
Vi håller på att planera för semestern på jobbet. Målet är att tidigt sätta semesterplaneringen för oss så att vi vet hur man skall planera.
Då händer det något …..
Tanken drar iväg. Jag upptäcker att jag sitter och drömmer mg bort. Jag börjar söka resmål. Kollar flyg och hotell. Är nästan redan i resmålets miljö.
Visst är det lätt att tanken drar iväg. När man ser möjligheter som kan innebära förändring ser man sig redan där på något sätt. När det sen inte blir så infinner sig en märklig besvikelse. Bilden rasar ihop.
När tanken far i väg kan det vara i drömmars värld. Men det kan också vara ut på marker som inte leder någonstans. Sådana tanker tar energi i onödan.
När tanken drar iväg kan man hamna i en värld som ingen kan störa oss i. Det blir en bubbla av vila och avkoppling. På min klocka finns en funktion som heter ”Andas ut”. En minut där funktionen hjälper mig att andas in och ut i lagom takt. Och på så vis får jag en minut där pulsen går ner för en stund och jag bara får ”andas ut” en liten stund. Man kan se att pulsen sjunker. Skulle tro att den funktionen behöver vi alla ha då och då.
När tanken far iväg kan vi låta tid och rum fara iväg en stund. Inte så dumt faktiskt. För mig har det varit skogspromenader. För dig kan det vara något annat. Men det är något som gör oss gott.
Ibland skulle det vara så gott att veta vad som händer i framtiden. Att man hade en kristallkula att titta i. Så kunde man liksom få en föraning om vad som ska ske.
Kanske tänker du direkt att det finns det som vi då gärna inte skulle vilja veta. Olustiga och mindre trevligheter vi ska få möta. Håller med dig om det. Det blir bara mer oro av det. Vi skulle nog skriva upp det och överdriva problemet.
Men det finns ett ljus från framtiden som är bra. Som är gott att veta om. Som hjälper oss att hantera nuet. Som bär oss igenom nuet.
Det är ljuset från den framtid som vi har att se fram emot. Himlen. När vi läser vår bibel kan vi ana att den tiden finns ännu inte för oss men är redan här på något sätt. Den kommer att slå ut i full blom men är redan en verklighet. ”Redan nu men ännu inte”. Bibeln kallar det för Guds Rike.
Mitt i denna världs bedrövelser är det gott att fästa blicken längre fram på vägen.
När jag var liten och var på gymnastiken skulle vi gå på bommen. Det var inte det lättaste. Man trillade lätt ner. Så fick vi tipset om att fästa blicken längre fram dit vi skulle gå. Och hör och häpna, det fungerade. Det blev lättare att gå på bommen.
Så är det med ljuset från himlen också. Genom att fästa vår blick på himlen, ljuset från framtiden, blir det lättare att gå i nuet.
Så idag kan vi bestämma oss för att fästa blicken på den framtiden vi har att se fram emot.
I går kväll var jag på en föreläsning av Torkild Sköld. En föreläsning om motivation till förändring och inspiration till att vilja förändras.
Jag kan tycka att jag är rätt så förändringsbenägen. Att jag har lätt att ta utmaningar. Att jag tänker mer framtid än det som är historia.
Torkild sa ungefär så här:
Visualisera ett år framåt ….. Skapa dig en bild längre fram, hur du vill att det ska bli eller se ut. En verklighetsbild som jag vill till blir inte tvingande utan man längtar dit.
Jag menar inte på något sätt att livet går ut på att jaga efter massa nytt och nya utmaningar. Men jag tror att vi kan komma långt med det vi vill och önskar genom att tänka som Torkild tänker.
Att förändra något kan bli tungt när man hamnar i ett ”måste”. En drömbild kan istället frigöra energi. En inre bild drar dig framåt.
Så vill du förändring? Har du behov av något nytt? Skapa då en inre bild som du vill gå mot. Då händer det något med dig.
Och kom ihåg att det bara är du som bestämmer över dig själv. Fall inte i gropen som menar att det är någon annan som gör det.
Vad drömmer du om? Vad vill du uppleva? Vart vill du med ditt liv? Vad vill du förändra? Skapa den bilden inom dig och låt dig föras dit.
Alla Helgonahelgen – alla helgons helg – en helg till minne av alla dom som gått före – är en helg långt mycket mer än mörker och sorg.
Av naturliga skäl är denna helg fylld av saknad och många gånger tårar efter en kär vän som fått avsluta sin livsvandring på denna jord. Det blur en helg där många tänder ett ljus och minns. Ljuset blir på något sätt en bro mellan minnen och nuet.
Gått före …..
Vi säger ganska ofta så om den som dött. Gått före. Före till vad? In i det vi kallar död. In i det vi alla en gång ska göra. Men det ligger något hoppfullt i detta uttryck också. Att gå före till något.
Gått före ….
I min tro ligger det något hoppfullt och tryggt. För i den finns det verkligen något man går före till. Himlen och gemenskap först och främst med den Jesus jag tror på. Men också med alla dom som redan är där. Då blir dödens skiljeväg mer en paus än någon evig skilsmässa med någon. Det finns verkligen något där bortom vi kallar död. Något att gå före till.
Gå före ….
Himlen – den plats där vi ska tillbringa evigheten – är den kristna trons yttersta härliga mål. Vägen dit är en vandring med den Gud jag tror på och alla människor jag har förmånen att träffa. Tron blir en bärande kraft genom livet. Himlen är den värld där ingen sjukdom finns. Den perfekta världen av renhet på alla plan. Jag tänker den som ett nyfött barn. Kanske du minns det. Så oförstört vackert.
Gå före ….
Denna helg påminner oss om att många redan är där. Redan framme och vi andra är på väg. I det finns egentligen inget mörker. Saknad, ja, men ljusa minnen och en ljus framtid. Då blir det en stor tacksamhet som kryper fram. Tacksamhet för vad dom som gått före fått betyda för oss. Även en tacksamhet för vad vi har att vänta. I den värld vi lever är det fyllt av missljud och missräkningar. Inte alltid så lätt att uppskatta denna värld och detta liv. Men handen på hjärtat fylls den av väldigt många ljuspunkter också. Men vi har något ännu bättre att se fram emot. Något oförstört vacker underbart. Som doften efter ett stilla regn en varm sommardag. Som vårens nyutspruckna vackert gröna löv.
Alltid på väg …..
På något sätt är vi ett folk alltid på väg. På väg till denna underbara värld som så många gått före till. Ingemar Johanssons låt ”Alltid på väg” beskriver detta så bra: ”Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination bortom det vi kallar tid och rum. Detta mål ger mig mod, ger mig kraft, ger mig inspiration till att möta åren som jag nu har framför mig. I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land, löftet om att jag hör hemma där. I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand, att få möta Herren ansikte mot ansikte. Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för ska jag aldrig släppa taget om denna osynliga hand som Herren sträckt mig. Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för ska jag aldrig släppa taget om detta osynliga land som kallas himlen. Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull, livet är då ren fåfänglighet. Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull. Du vet, graven som blev lämnad som blev funnen tom.”
Kanske vill du be med mig denna bön en dag som denna:
Gud, jag vill också följa med till den plats som dom andra gått före till. Jag vill dela detta liv med dig Gud. Så jag ber dig att redan nu få starta denna vandring med dig Gud här på jorden. Var en del i mitt liv Gud så vill jag vara en del av dig. Hjälp mig att tillsammans med dig Gud leva ett liv som leder mig till himlens värld. Så att jag inte går vilse den dagen det är dags för mig att ”gå före” någon annan till den plats som kallas himlen. Amen!
Att se in i framtiden har nog alltid farsinerat oss. Igår var jag inbjuden till ”Framtidsveckan”.
Tänk att få en sådan inbjudan. Att få ta tag i framtiden.
Men tänk efter. Visst ligger det något bra i detta?!! Framtiden – den är ju så facinerande. Den drar ju oss till sig. Samtidigt är det vi själva som skapar den.
Vad är det för framtid vi vill ha? Vad för framtid vill vi ge våra barn?
I söndags lyssnade jag till min farbror Göran i en gudstjänst i Krokek. Han sa så här ungefär: ”Vad är viktigaste inför framtiden? Framtiden formas genom det sätt och hur vi tar hand om våra barn. Barnen är vår framtid” Så ska vi erövra framtiden gör vi det genom att satsa på barnen, om man ska fundera på hans budskap. Ligger ju rätt mycket i det. När jag lyssnade på Framtidsveckans fokusgrupp blev jag än mer övertygad. Den är barn och ungdomar 7-25 år. ”För dom är såååå viktiga!”
Vi har rätt viktiga beslut att fatta inför framtiden. Hur vi vill leva den. Hur vi vill att vår miljö ska se ut. På alla plan har vi viktiga beslut att fatta. En del menar att det är kört för vårt klimat. Andra menar att det finns hopp.
Hur det än är så är det vi som ska erövra framtiden och inte den oss. Men om vi inte tar tag i den blir den herre över oss.
Gårkvällens samling är introduktion inför Framtidsveckan i april nästa år. Tänk att det finns Framtidsveckor….
När jag gick in i denna vecka kändes den inte så hoppfull. En arbetsvecka kan liksom var en vecka man ser fram emot. Den kan innehålla sådant man ser mindre fram emot. En vecka kan nästan summeras innan den ens har genomförts.
När jag kollade min väderapp visade den att det skulle bli regn på söndag. Den enda dagen jag var ledig denna vecka. Visst är det jobbig när det är fint väder då man jobbar och dåligt när man är ledig. Och visst minns vi alla hur jobbigt det blir när man har haft några sådana veckor på raken.
Visst kan man leva sig igenom en arbetsvecka med massa vackra dagar men det läggs en sordin på tillvaron. Man vill ju fint väder när man är ledig. Tro nu inte att jag missunnar dig som är ledig att ha fint väder just nu. Tvärtom. Njut. Jag får väl mitt när jag väl har semester.
Men vet du, det kan ändra sig mycket snabbt. Tittade just på samma väder app en gång till. Och nu känner jag mig mycket mer tillfredsställd. Nu har den nämligen ändrat sig. Nu visar den klart mycket bättre väder på söndag. Du förstår vad det känns bättre nu.
Hur lätt är det inte att man lever sitt liv på ”en app”. Att man ser till alla omständigheter. Man tillskriver sig redan hur man tror sig det kommer att bli. Då blir livet liksom en självupplevd profetia. ”Se, vad det inte det jag trodde?” Man skapar en bild över framtiden så blir framtiden så, typ.
Vi behöver verkligen släppa alla konstruktioner och skapande av framtidsbilder som bara skapar något dumt. Det är så lätt att vi målar eländet på väggen och så blir det så. När det egentligen skulle bli så mycket bättre om vi målade framtidsbilder i ljusare färger och uppmuntrande motiv. Jag skulle tro att då skulle det vara så många som mådde så mycket bättre. Jag tror att det är mövligt att gilla läget och välja en bättre väg. Att välja att se framtiden ljus. Att ingen ska bestämma över våra liv hur det ska bli och sätta dess agenda hur det ska bli. Vi kan bestämma oss för att måla det i ljusa färger och skapa en vacker framtid. För det är just det som med största sannolikhet ligger bakom nästa livskrök. Låt inget annat fördärva det. Lev i stället. Då blir livet så mycket bättre.