Guds ljus vilar över staden

Var ute på en promenad och tog som vanligt lite kort. Såg det inte då men ser det nu.

Guds ljus vilar över staden

Gud har inte glömt bort oss. Det är inte bara över staden hans ljus vilar på. Över ditt samhälle på landet. Över den ensliga huset på landet. Den lilla hyddan i öde trakter. Guds ljus vilar över varje människa vart den är.

Guds ljus vilar över den rike, den fattiga, den fridsamme, över den som betecknas som bråkig, barnet såväl som den som är äldre. Vart vi än är födda. Guds ljus vilar över varje enskild människa.

Hans ljus ger sin återglans i oss alla. Vi får reflektera honom. Han har lagt ner evigheten i varje människas liv. Så även den som begår grova brott har en bit av evighet och Guds ljus inom sig. Min bön idag är att vi skall få upptäcka skimret av Guds ljus i varje människa vi möter.

Guds ljus vakande öga över oss är så varm. Hans kärlek är så stor. Hans hjärta brister när det går mindre bra för oss, för staden, för familjen, för den enskilde. Han brister ut i glädje när det går bra för oss, när vi gör goda val, när vi låter hans ljus beröra oss.

För det är det underbara i att Guds ljus vilar över oss. När det får beröra, inte bara på ytan, oss på djupet. Så gör ljuset gott inom oss. Det gör gott i vårt samhälle. I våra hem. Jag tror det är den stora utmaningen i den tid som nu är. Att städer, kommuner, länder men också vi enskilda låter Guds ljus, värme och närhet beröra oss.

Guds ljus vilar över dig för att han älskar dig så mycket. Vilar över din plats för att han älskar den likaså.

Låt Gud sköta timingen

Hur lätt är det inte att vi vill bestämma takten. 

Hur lätt är det inte att själv försöka ta sig en plattform. 

Hur lätt är det inte att själv annonsera sina gåvor. 

Hur lätt är det inte att själv rusa iväg och fatta egna beslut. 

Kanske kan det vara bra att ibland påminna sig om att en bra väg är att gå i Guds takt för ens liv. Kanske rent av den bästa. Att invänta Guds tid för ens liv – hans timing. 

Att vänta på det kan ibland behövas tålamod och uthållighet. Men när man kommer in i Guds tempo för sitt liv blir det klart bäst. När han får lägga sitt schema och tanke. 

När vi springer för fort och i förväg, anser oss bättre på att fatta  besluten och hur det ska se ut går det oftast fel. Vi kan allt för lätt intala oss att det är den bästa vägen fast vi innerst inne känner att det nog inte är så. Det stora är då att erkänna för sig själv att backa tillbaka och börja om. 

Vi kan söka egen väg för vår framtid. Men jag tror och vill tro att det finns ett bättre sätt. Och det är att invänta Guds timing för sitt liv. Det är då det blir allra bäst. Att sitta stilla och lugn i båten fram tills dess är fostrande och växande tid. Ack så jobbig ibland. Men tro mig, när det väl bär av kan du se tillbaka på den tiden och se att den gjorde gott med dig. 

Att gå i Guds takt med sitt liv är läkande. Det frigör till något i rätt tid och på rätt plats. Då är det som att komma hem på något sätt. 

Guds timing är en välsignelse för ditt liv. Vila i det. Tro på det. Det är då som du kommer till din rätt. Till det som kommer att vara det verkliga du.