Etikett: halvvägs

Publicerat den

Halvvägs – då är man snart i mål

Lånat bilden från nätet. Hoppas ingen blir sur

När man sätter mål att genomföra något så mäter man ju av efter vägen. Hur långt har man nått? Hur långt har man kvar?

Fram tills man nått halvvägs så är ju vägen rätt lång. Men så fort man nått halvvägs går det typ fortare fast det egentligen har samma fart.

Att nå halvvägs är som att nästan kommit i mål. Det ger känslan av att man snart kommer att lyckas.

Så när man inte riktigt orkar se hela vägen kan man sätta upp delmål. Det kan vara halvvägs. Eller kanske kortare avsnitt. Helt plötsligt känns det överkomligt. Och vägen känns inte så lång.

Ibland har jag tänkt så när jag läser bibeln. Vissa passager får jag medge är tyngre att läsa. Då kollar jag längden på dagens avsnitt. Tar sikte mot halvvägs och sen kan jag gå i mål med lite lättare känsla.

Idag har jag passerat halvvägs i min läsplan i bibeln. Så nu är jag på upploppet känns det som. Med jämna mellanrum under några år försöker jag läsa igenom bibeln. På olika sätt med olika hjälp med läsplaner. Det är gott att få läsa i följd. You Version har många olika förslag på läsning i bibeln. Pröva någon av dom om du har möjlighet. Några översättningar har också möjlighet att få avsnitten upplästa. För mig funkar det bra i bilen.

Att komma halvvägs uppfattar jag som en milstolpe. Om jag så klipper gräset, renoverar ett rum, städar. Det hjälper mig att gå i mål med det jag föresatt mig att göra.

Vägen kan bli för lång. Att dela upp den i mindre delar kan vara en bra strategi. Om det så handlar om livets väg eller något som du ska ta dig för.

Publicerat den

Halvvägs… och det känns som en evighet

Kvällen är varm. Ca 25 grader. Solen har just gått ner. Jag noterar att semestern har just passerat halvtid. Jag är halvvägs genom min ledighet.

En underbar känsla infinner sig. Det känns som att jag varit ledig hur länge som helst. Så tacksam för det.

Jag har hunnit var hemma, besök i Strömstad, kortis på Öland, Aspö/Karlskrona, Omberg, hälsat på barnbarnet. Packat till flytten och gjort en del städning för dito. Ändå är det bara halvvägs.

Halvvägs kan ibland upplevas som en jobbig vändpunkt. Kan ta på psyket lite. När det gäller semesterns mittpunkt blir jobbig när andra just då går på semester.

Halvvägs kan också vara något uppfriskande. Som tex när man är ute och vandrar. Eller springer. Då är det närmare till målet än den sträcka man gjort. Det kan till och med ge extra energi.

Jag är tacksam för att jag nu har lika mycket kvar dom jag redan haft. Att se det så gör att det är långt kvar. JG kan fortfarande slappna av och njuta. Efter många år av semestrar som mer eller mindre aldrig räckt till för att återhämta sig är jag oerhört tacksam för att redan nu känna mig utvilad. Det är nåd. Det är stort.

Så du kanske kan förstå att mitt ”halvvägs” är så oerhört välsignat detta år.

Publicerat den

Halvvägs

Halvvägs är en punkt som är skön att nå. Nästa steg så är man närmare målet.

Halvvägs kan också vara en lättnad. Halva januari har nu gått. Den månad som man menar är den fattigaste månaden på året.

När man nått halvvägs i sitt sparande känns det mer möjligt att uppnå sitt sparmål än när man började.

För en tid sedan satte jag ett mål att cykla Vättern runt på min träningscykel. Nu har jag nått 15 mil. ”Passerat Askersund” med 2 mils marginal. Det känns som att målet kommer att kunna nås tidigare än jag trodde. Jag kanske klarat det innan månadsskiftet.

Den tid jag kunnat springa så har jag ofta haft koll på just halvvägs. Då är det ju vara resten kvar. Den del som är kortare än den sträcka jag redan lagt bakom mig.

Halvvägs kan också vara något tråkigt. Som när halva semestern är gjord. Halva resan likaså. Då känns det som att det går för fort liksom.

Halvvägs – är dock inte så dumt. Då är man klart närmare målet. För det är närmare dit än från startpunkten. Den känslan kan skapa ny energi i en trött kropp. Även i ett trött sinne

Publicerat den

Att nå halvvägs är nästa hela vinsten gjord

Du känner säkert igen idén om att glaset som är till 50% fyllt är antingen halvfullt eller halvtomt. 

Det är ju beroende på hur man ser det. 

När man sätter upp mål är det ju bra med tydlighet. Då vet man hur långt man kommit. 

När man då kommit halvvägs till målet är det ju viktigt att se det på rätt sätt. Man kan se det som att man bara kommit halvvägs och har lika långt kvar. Eller så ser man det som halvvägs framme och nu är det bara resten kvar. 

Jag vet att under dom perioder jag kunde vara ute och springa så var det viktigt för mig att ha koll på när jag hade nått halvvägs. Då var det bara vägen hem liksom. Jag kunde under tiden jag sprang flytta fram målet lite och på så vis tänja lite på uthålligheten. När jag sen vände hemåt igen var det ju bara att springa hem. Ja, visst kunde det vara lite segt ibland men jag visste ju att det bara var en bit kvar och det var hem. Så peppade jag mig med det. Det var en strategi jag hade för att nå målet att springa två mil. Jag nådde nästan ända fram innan jag skadade foten. Men ändå. 

Nu är jag halvvägs framme vid ett nytt mål (som är hemligt) jag satt upp. Lite tidigare än jag trodde. Men nu är det bara resten kvar. 

Att vara motiverad kan vara halva vinsten. Kanske hela förutsättningen att nå målet tom. För att nå långt kan det då vara bra med många små delmål. Det hjälper att nå långt. 

Spricker det tar man nya tag på en gång. För man har ju ändå kommit en bra bit på väg. 

Så ge inte upp. Håll ut. Målet är i sikte. Du kommer att lyckas. Bara du inte ger upp. 

Ps Och du, tar det lite längre tid än du tänkt dig, vad spelar det för roll. Inte ett dugg. Ds

Publicerat den

Halvvägs

Vid nyår satte jag ju några mål. För inte så länge sedan (eller så är det just precis vad det är – länge sedan) skrev jag om mina löften och utmaningar jag ‘utsatte’ mig för. 

Det var att röra på mig mer, äta bättre och gå ner i vikt. Men den längsta utmaningen var att återigen läsa igenom Bibeln. 

Idag är jag halvvägs i den utmaningen. Halva Bibeln är nu nu läst. 

När jag är ute och springer har jag för vana att lokalisera vart halvvägs är på ett ungefär. Spelar egentligen ingen roll om det är en lång löprunda eller kort. Psykologiskt känns det bra att veta att nu är jag halvvägs. Då vet jag att nu är det bara hemåt som gäller. 

Nu är jag som sagt halvvägs. Bara hemfärden kvar. 

  Vill du anta utmaningen och läsa mer i Bibeln kan du ha en Gud hjälp av denna webbsida – Anta utmaningen. Där finns det många olika bibelläsningsplaner att följa. Börjar du nu har du en resa att göra. Du kommer också halvvägs och då far det av bara farten 

Publicerat den

Halvvägs i min utmaning

Du kanske minns att jag antagit två utmaningar detta år.

En av dom har jag nu gjort 4 % av. Det är ju inte mycket men jag måste säga att hittills har det gått bra. Jag har i något stycke fått ta igen det dagen efter men inga större avvikelser. Jag har gjort 4% av min årsplan att läsa Bibeln under ett år efter en läsplan. Den ska föra mig igenom hela bibelns 66 böcker under 365 dagar. Kan bara konstatera att så här långt går det nu av bara farten. Det har blivit, för mig, en god vana.

Man säger att man skapar en god vana på 10 dagar om man gör det målmedvetet. Att man likaså kan bryta ett dåligt mönster på tio dagar. Några dagar brukar ofta inte vara något problem men sen. Det kan vara att frestelsen blir för stor, att man helt enkelt glömmer bort vad man tänkt sig göra, har man medvind går det lättare men annars bär det emot. Första löprundorna på våren är ju bara så jobbiga men sen blir dom ett gift i positiv bemärkelse.

”Men halvvägs skrev du ju. Det var ju bara 4 %….”. Ja visste ja. Min andra utmaning har jag nu kommit halvvägs i. Jag har inte missat ett ända tillfälle. Så i intensiteten ligger jag med i planen. Men i helhetsbilden ligger jag något efter för att nå utmaningens mål. Så där får jag hitta på något som gör att det blir bättre. Eller så hoppas jag bara att det löser sig med tiden.

Vilken utmaningen det är? Det kanske jag återkommer till om om typ 15 dagar. Om det inte går åt skogen dvs. För då blir det nog bara pinsamt. För egentligen så är det ju en utmaning som bara gäller mig och troligen har ingen annan något intresse av att veta. För vem är egentligen nyfiken på just min utmaning?

Utmaningar och mål är ju ofta helt privata. Segrarna i dessa utmaningar ger bara belöning åt en själv. Det gläder oftast ingen annan. Men ändå är dom så bra. Så vem bryr sig egentligen. Bara jag har det kul och trivs med min utmaning. För en så länge går det i alla fall åt rätt håll. Fiiiint liksom.