
Kvällen är varm. Ca 25 grader. Solen har just gått ner. Jag noterar att semestern har just passerat halvtid. Jag är halvvägs genom min ledighet.
En underbar känsla infinner sig. Det känns som att jag varit ledig hur länge som helst. Så tacksam för det.
Jag har hunnit var hemma, besök i Strömstad, kortis på Öland, Aspö/Karlskrona, Omberg, hälsat på barnbarnet. Packat till flytten och gjort en del städning för dito. Ändå är det bara halvvägs.
Halvvägs kan ibland upplevas som en jobbig vändpunkt. Kan ta på psyket lite. När det gäller semesterns mittpunkt blir jobbig när andra just då går på semester.
Halvvägs kan också vara något uppfriskande. Som tex när man är ute och vandrar. Eller springer. Då är det närmare till målet än den sträcka man gjort. Det kan till och med ge extra energi.
Jag är tacksam för att jag nu har lika mycket kvar dom jag redan haft. Att se det så gör att det är långt kvar. JG kan fortfarande slappna av och njuta. Efter många år av semestrar som mer eller mindre aldrig räckt till för att återhämta sig är jag oerhört tacksam för att redan nu känna mig utvilad. Det är nåd. Det är stort.
Så du kanske kan förstå att mitt ”halvvägs” är så oerhört välsignat detta år.