På väg hem….

Att vara på resande fot är ju inte alls så dumt ibland. Att möta gamla och nya vänner är också väldigt trevligt. Att få byta miljö kan göra underverk. Upptäcka nya saker och göra nya upplevelser göra livet rikare. Nya kontakter inför framtiden skapar nya möjligheter och framtidstro. Såååå …

Dom sista dagarna har jag haft den förmånen att få möta mina gamla vänner i Estland och Tartu. Friend To Friend eller Sõbralt Sõbrale (som organisationen heter på estniska) har goda samtal förts inför kommande biståndssamarbete.

Men ….

Borta bra men hemma bäst

Denna dag är resdag hem. En dag att smälta intrycken. En dag av bearbetning av vad som sagts och gjorts. Sådana dagar behövs. Kanske vi är lite för snabba att avsluta något och direkt gå in i något nytt.

Somliga menar att man behöver ställtid. En tid före ett möte tex för att förbereda. Jag menar att man behöver lika mycket en tid efter med reflektion, återhämtning med tid för eftertanke. För hur ska man annars kunna ta tillvara det man upplevt?

Ordspråket säger att den som gapar efter mycket mister lätt hela stycket. Och kanske det det just så det blir när man glömmer eller stressar över reflektionstiden.

I natt får jag sova i min egen säng. Och även om jag får bädda sängen själv i morgon bitti så är det helt okej. För…

Borta bra men hemma bäst

Välkommen hem!

När jag följer flera kyrkors annonsering så märker jag ett utryck som återkommer.

Välkommen hem!

Nu tänker man nog inte att alla ska flytta till kyrkan och göra det till sin hembostad. Utan mer notera att vi ska känna att vi hör hemma där. På något sätt känna det som vårt hem fast mer det andliga hemmet. Där vi möter andra som ofta går dit. Då blir vi alla som en stor familj. Kyrkan blir vårt gemensamma hem.

Jag tänker att välkommen hem också handlar om att hitta hem. Att hitta sitt rätta jag. Den jag är och jag innerst inne vill vara.

Jag uppfattar vår tid som en ganska vilsen tid. Många hittar inte riktigt rätt. Man söker och går helt enkelt vilse. Ideal är högt satta. Kroppsfixeringen är stor. Lätt att känna sig utanför. Inte passa in. Så känner man sig bortkommen. Definitivt inte hemma.

Borta bra men hemma bäst. Ett utryck som vi ibland slänger ur oss. Kanske för att stryka under att det var skönt att vara bortrest men ännu bättre att komma hem. Kanske ibland för att trösta oss att semestern redan är slut. Men för den som känner sig bortkommen kan aldrig känna att man kommer hem.

Välkommen hem är för mig att se och acceptera den man är. Någon annan kan man inte vara.

Välkommen hem är för mig att komma in i sitt rätta element.

Välkommen hem är för mig att hitta rätt i livet.

Det betyder inte i första hand massa radikala förändringar. Utan mer att fungera på ett som gör att man fungerar på bästa sätt efter sina förutsättningar.

Välkommen hem. Var ingen annan än du verkligen är. Det är du bäst på. Ingen annan kan vara som du. Du behövs som du är och det du kan. Välkommen hem.

Borta bra men hemma bäst

Hur bra det än är, hur trevligt sällskapet än har varit, hur vackert naturen än varit, om så solen har visat sig från sin bästa sida så är det alltid skönt att komma hem. Talesättet borta bra men hemma bäst är verkligen sant. I alla fall för mig (med all respekt för den som upplever något annat)

Det är något speciellt att komma hem till son egen säng. Till sin egen lya. Till lukten hemma och till sitt eget kylskåp. 

Livet har fullt med utsvävningar. Men det slutar väl alltid med att man kommer hem igen till slut. Ibland uttrycker vi det som att ”cirkeln är sluten”. 

Likaså så upplevs det som att komma hem när man landar i livet och känner att man är på rätt plats i rätt tid. Man kanske har brutit upp i från något och hamnat i en annan situation, plats eller hur man nu vill uttrycka det. Så känner man bara att man kommit rätt och ”hem”. Fast man aldrig har varit där. Eller aldrig funnits i det sammanhanget. 

Jag tror att det är samma känsla när man hittar fram till Gud. Då landar man i det som man uttryck ”att hitta hem”. Man skulle klart kunna säga att ”borta bra men hemma bäst”. 

Man påminns om när man kommer hem att man har det ju riktigt bra. Tidigare kanske man inte riktig uppskattat det. Det går av gammal vana. Men när man kommer hem igen blir det så mycket klarare. Man har kommit Hem! En så skön känsla. En sådan känsla jag skulle vilja alla fick uppleva. Barn som kämpar med hemförhållanden som minst sagt är mindre bra. Dom är värda en sådan upplevelse istället för att vilja fly bort. Även den som hemmet inte fyller dom förväntade kraven pga att pengarna saknas. Eller den man eller kvinna vars hem innebär misshandel. Det finns så många situationer där man skulle önska att ordet Hem fick den Sanna och äkta betydelsen. 

Jag skulle önska att alla fick uppleva den goda känslan att hitta hem i tron på Gud. Den gör så stor skillnad i livet. Den är skillnad som ”borta” i motsats till ”hemma”. 

Inte så dumt att få se sig omkring ibland. Men saknar det hemmet som grund och utgångsläge blir det knepigt i längden. Var rädd om det som är ”hemma” för dig. 

Söndagstankar – att hitta hem

Det finns en berättelse i Bibeln om den återfunne sonen. Förr sa man ”den förlorade” sonen. Så skönt att den fått en bättre rubrik. För det är ju precis vad det handlar om. Han hittade hem. Han var förlorad men återfanns. 

Du läser om det i Lukas evangelium kapitel 15 verserna 11-32. (Texten hittar du längst ner i bloggen.)

Vi behöver hitta hem i tron. Jag tror att när vi hittar vår tro på Gud hittar vi hem. Skrev om Bert-Åke Varg. Han beskrev det som att det var barnatron som hittade tillbaka till honom. Det ligger något i det. När vi var små hade vi en enkel och inte tillkrånglad tro på Gud. Den tron knackar på livet och vill tillbaka. 

Vi behöver hitta hem i en gemenskap. Jag tror att vi behöver en kyrka och församling som vi kan dela vår tro med. Dela erfarenheter. Få hjälp med tvivel. Glädjas i tron. 

Vi behöver hitta hem till himlen. Vår tro tar sikte på himlen. Jesus bjuder hem till sin boning. Där, varken sjukdom eller nöd finns. 

När vi svansar iväg för att söka frihet och hitta oss själva står fader Gud och väntar. Han väntar på dig och mig att vi ska upptäcka att borta bra men hemma bäst. Liksom fadern står och spanar efter sonen så spanar han efter oss. 

Du är lika efterlängtad. Lika älskad. Lika viktig. Kanske är det just idag du ska hitta hem. 
Här har du texten :

”Vidare sade han: ”En man hade två söner. Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet. När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.””

‭‭Lukasevangeliet‬ ‭15:11-32‬ ‭SFB15‬