Att se sitt hjärta

När jag har gjort olika undersökningar på kroppen har jag alltid varit nyfiken. Som när man opererade bort en del av menisken så ville jag se på monitorn hur det gick till. Eller när jag undersökte magsäcken en gång. Klart man vi se det. Och jag tycker verkligen att kroppen är vacker invändigt.

För någon dag sedan fick jag se mitt hjärta via ett ultraljud. En uppföljning av ett hjärtflimmer jag fick tillbaka för en tid sedan. Som nu är bra men som behöver kollas upp. Att se sitt hjärta arbeta på och skicka ut blodet är på ett sätt rätt mäktigt. Oförtrutet arbetar det. Dag och natt. Minut för minut. Månad efter månad år efter år.

Har ingen aning om det var bra eller dåligt. Så länge jag såg så såg det bra ut. Och det får jag lita till tills jag vet annat. Hjärtat som är ett av våra viktigaste organ ser till att vår kropp kan vara i funktion. Den ger möjlighet för våra olika kroppsdelar att ta emot det syresätta blodet. Kroppen kan på så vis leva och utvecklas.

Hjärtat har en central roll i vår tro också. Mina tankar går till Ordspråksboken 4: 23. Tittade på den versen utifrån olika översättningar. Kolla får du se…

”Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.” Folkbibeln

”Över allt annat, ska du bevara (skydda, värna) ditt hjärta, för därifrån utgår livets källor.”Svenska Kärnbibeln

”Mer än allt annat — vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.”
‭‭Ordspråksboken‬ ‭4:23‬ ‭B2000D‬‬

Versarna har intressanta vinklar på samma viktiga budskap. Det handlar inte om hur blodet cirkulerar till hjärtat. Det handlar mer om det inte livet vi ska värna, skydda, bevara och vakta. Så att det inte drabbas av sådant som påverkar våra liv negativt. Ty det inre livet styr våra liv. På samma sätt som hjärtat gör i vår kropp. Det kommer att påverka oss. Vårt livs källa utgår därifrån.

Fundera lite på vad som hotar ditt inre liv, ditt hjärta. Om vi visste att våra fysiska hjärtan mådde dåligt så skulle vi nog göra allt för att få det att må bättre. Hur gör vi med vårt inre livs hjärta om det är hotat eller mår mindre bra? Vi vill förhoppningsvis vårda det också.

Hur mår ditt inre livs hjärta? Vad påverkar det? Hur hanterar du det? Några saker att fundera lite extra på. Att se sitt fysiska hjärta är väl en sak. Lika så att vårda det. Men vårt andliga hjärta är minst lika viktigt. Var rädd om det

Att bevara sitt hjärta. ❤️

❤️ Ordsb 4:23
Mer än allt som ska bevaras,
bevara ditt hjärta,
för därifrån utgår livet.

❤️ Det finns så mycket i livet som vi vill bevara och beskydda. Sådant som är viktigt. Det kan vara minnen, saker, klenoder mm. Sådant som vi förknippar med våra liv och upplevelser. Vi kan nästan göra vad som helst för att det ska bevaras och finnas kvar.

❤️ Bibeln säger att utöver detta finns det något som har ett högre värde. Mycket viktigare än allt annat viktigt. Om vi kommer till en punkt vi måste välja är det detta bibeln menar att vi ska bevara. Vårt hjärta. För därifrån utgår livet.

❤️ Hjärtat är förutsättningen för våra liv. Slår inte det lever vi inte. Det är vår garant för att blodet cirkulerar i vår kropp. Det som för med sig det livsnödvändiga till varje cell i kroppen. Men får cellerna inte det så dör dom. Och vi med dom.

❤️ Det finns så mycket som kan krossa ditt hjärta. Som kan få det i otakt. Som kan få dig att kompromissa i livet. Fel i relationer. Övertygelse om rätt och fel. När saker och ting ”går åt fel håll”. Vi hamnar i en medvetenhet att om man fortsätter på den inslagna vägen måste man göra våld på sig själv och sin inre övertygelse. Det är då hjärtats bevarande måste gå före. Det är viktigare.

❤️ Människors sätt att behandla dig. Ibland uttrycker jag det som att ”någon sätter sig på mig”. Alltså trycker ner, gör oss små, hämmar. Kan säkert beskrivas bättre. Men hjärtats brinnande karaktär tar stryk. Som om elden slocknar bitvis. Det är då hjärtats bevarande är viktigare.

❤️ Livets hjärtslag är lika viktiga som kroppens hjärtslag. På samma sätt som kroppens avsaknad av hjärtslag kan ta död på oss så kan livets livskraft dö i avsaknad av ett livshjärtas avsaknad av livsrytm. Hjärtats bevarande blir så viktigt.

❤️ Ytterst visar denna vers på livets varaktighet i ett större perspektiv. Det handlar om tron. Evigheten. Livet efter det vi kallar liv. För hur det än är med olika saker i livet talar hjärtats bevarande om tron på Jesus Kristus. Tappar vi denna viktiga livsrytm så är det ute med oss. Så överst uppe viktigast avgörande (och hur vi än beskriver det) så är hjärtats tro och tillit till vår Herre det som är ytterst viktigast att bevara. För därifrån utgår det eviga livet. Det ända vi har att berömma oss av.

❤️ Så….
Mer än allt som ska bevaras,
bevara ditt hjärta,
för därifrån utgår livet.
❤️

Det finns två viktiga saker….

Herregud & Co

Ibland måste jag stanna upp och kolla så att både huvet och hjärtat är med!

Vårt nervsystem har två sidor kan man säga. Sympatiska och det parasympatiska systemet. Enkelt sagt så håller dom varandra i balans. Resultatet är att vi mår bra och fungerar.

Vår kropp har några muskler som gör att vi kan böja en arm. Sen har vi en som sträcker ut. Dom hjälper oss genom att samarbeta.

Det finns säkert många fler bra exempel på att det finns två olika ”sidor” som gör att det fungerar.

Så tänker jag att mycket i det verkliga livet fungerar. Det måste finnas både hjärta och hjärna.

Somliga tror att man kan lämna hjärtat utanför. Det går inte. Det måste vara med.

Väl värt att fundera på under en dag som denna.

Trons förnuft

Vi vill gärna att vårt förnuft och klokskap ska vara med. Att kunna förklara allt. En bra utgångspunkt naturligtvis. Men inland tillskriver vi vårt förnuft allt för stor roll och viktighet.

Vi skulle behöva mer hjärta.

Så är det med tron. Den behöver mer hjärta, tillit, än förnuft ibland. All tro kanske inte ska vara i hjärtat men klart mer än som vi vanligtvis har kan jag tänka.

Våga släpp taget om förnuftets tro. Låt tron få landa i hjärtat och tilliten. Du måste inte förklara allt. Ibland behöver vi helt enkelt bara släppa taget och lämna över till trons upphovsman som är Gud. Lita helt enkelt på att han, med sin allmakts kraft, kan ta hand om det du går och bär på. Du måste inte förklara allt. Du måste inte få allt förklarat för dig.

Trons förnuft har tillit som nyckel. Använd den nyckeln. Den kommer att öppna för dig.

Vad hjärtat är fullt av det talar munnen

Är ute på en semesterresa i Blekinge och Halland/Skåne. På dessa breddgrader har jag varit väldigt lite. 

Ny natur. Mycket storlaget vatten. Ö-liv och fastlandsliv. 

Lite kul är det att notera att mycket av samtalen runt borden i restaurangen handlar om sjön och båtsliv. 

Det hjärtat är fullt av talar munnen.

 

Ett känt och sant ordspråk.  Har besökt några museer. Självklart är guiderna intagna av ett genuint intresse. Att dom som tillbringat mycket tid på och nära sjön pratar om det. Naturligtvis. 
Kanske är det så att det vårt hjärta och inre är fullt av uttrycker vi i ord. Det är (nog) så. 🙈🙊🙉

Med det i åtanken kan vi fundera på vart vårt samtal bär. Vad vi säger. Hur vi säger det. Handen på hjärtat. Är vårt tal positivt eller gnäller vi? Lite rannsakande är det nog. 

Ibland kanske det tom vore bra att vi var tysta. Eftersmaken av det vi säger smakar inte gott. Det pyser inget gott mellan raderna. 

Ett samtal som har hakat upp sig blir inte roligt i längden. Kan vara bättre att i tysthet släppa ämnet. 

Men jag tänker att vi kan bestämma oss för att tänka gott. Vi själva kommer att må bättre. För att inte tala om omgivningen. 

Tänk vad ett glatt samtal kan göra. Uppmuntran får god smak efter sig. 

Nu behöver vi nog inte sätta oss och analysera allt och alla. Det räcker med att reflektera över sig själv. 

Det hjärtat är fullt av talar munnen.

En utdragen väntan tär på hjärtat

En utdragen väntan tär på hjärtat

Orden är hämtade ur en bok. Det skulle kunna vara ur en diktsamling. En novell. Ja, egentligen vilken bok som helst. Språkbruket är lite föråldrat men ändå så nymodigt. 

Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd. Ordsb 13:12

Jag la ut denna bild på instagram för någon dag. Till bilden skev jag ”I väntan på…”. Kanske inte så djupa tankar omkring det men ändå. Jag tror att vi är ganska många som väntar på något. En längtan som skall gå i uppfyllelse. Något vi gärna vill se ska hända. 

När en sådan väntan blir väl lång så tär den på hjärtat. Kanske mest bokstavligt men jag tror atr det även kan tära på hjärtat rent fysiskt. 

Jag tror ingen har några säkra och fasta svar på varför det dröjer det vi längtar efter. Det kan vara en bön till Gud som uppenbarligen dröjer med sitt svar. Ibland kommer svaren inte alls känns det som. Ibland kommer dom med vändande post. 

Det finns många händelser i Bibeln som beskriver denna kamp. Den samlande texten om dessa trons folk har vi i Hebreerbrevet kapitel 11. Där beskrivs människor som ”trodde ändå”. Dom höll fast i tron fast dom ännu inte eller aldrig fick se uppfyllelsen. Kapitlet börjar med följande text: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” Den versen är grunden till att vi skall vara uthålliga i vår längtan när uppfyllelsen verkar allt för långt borta. 

När vi framlägger vår önskan inför Gud kan vi ibland ana svaret men ser det inte klart. Att uthålligt tro och vänta. 
Såg denna nyckel-ring. Lite typiskt oss. Det sägs ju att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Skulle tro att i ljuset av att väntan kan tära på hjärtat är det  inte lätt att påstå det. Då håller bättre devisen att ”jag älskar att inte vänta”. 

Man vill va på direkt. Man vill ha svaret omgående. Väntan blir mer av tortyr än bara en tyst väntan. Man lider i väntanstiderna.  

När väntan bli för lång behöver vi bestämma oss för att tro ändå. Fast inte Gud svarar så snabbt som jag vill och önskar väljer jag att tro på honom ändå. Jag släpper inte taget om honom. Jag väljer att tro att svaret kommer. Jag väljer att tro trots mina frågor. Genom historien har det visat sig att när man höll fast i tron på att svaret skulle komma så kom det till slut. Förr eller senare så kommer det. 
Eller för att använda några andra ord från Habackuk 2:2-3 Herren svarade mig och sade: Skriv ner synen och gör den tydlig på tavlor så att den lätt kan läsas, 3 för synen väntar ännu på sin tid. Han skyndar mot slutet och sviker inte. Om han dröjer, så vänta på honom, för han kommer helt visst, han uteblir inte.

Denna dag vill jag skänka en bönens tanke till alla vars väntan tär på hjärtat. Att Gud skulle ge ett andrum och ge luft åt ett ångestfullt inre. Att Gud skulle få ge mod att lyfta blicken och påminna sig om att var uthållig och tro ”ändå”. När tid är så kommer svaret. Och dröjer det ber jag om kraft att ”tro ändå”. 

…låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. …/… Tänk på honom …/… så att ni inte tröttnar och tappar modet. Hebr 12:2-3

Varför är det enklare att ge med hjärtat än med förståndet?

Varför är det lättare att ge med hjärtat än med förståndet? 

Ta tex tsunamin. Då var det många svenskar som berördes och givmildheten såg inga gränser. Flyktingkatastrofen nu ger folk massor. Det bröt troligen loss när bilden på Alan kablades ut. Exemplen kan bli många. 

Samtidigt ser vi en misär på många platser. Burundi har sin katastrof just nu med människor på flykt. Somalia är ett exempel till. 

Varför har inte givande satt fart mycket tidigare när det gäller kriget i Syrien? Just därför att vi ger mer med hjärtat än förståndet. 

Nu menar jag inte att det är fel att ge med hjärtat. Men det är många många många många många människor vi behöver hjälpa utöver där vi idag hjälper. Jag blev påmind ännu en gång om det i kyrkan i söndags. Vi behöver ge med förståndet också. Fördela resurserna så att så många som möjligt får del av det. 

Det känns så märkligt att vi är så beroende av trender och vad som är ”poppis” att ge till. 

Man får tycka vad man vill om SD. Men bara för att dom lagt beslag på budskapet att hjälpa på plats får det inte hindra oss att tänka med förståndet. 

  Genom alla tider har kyrkor satsat på mission på plats i olika länder. Här behöver vi satsa ännu mer. Hjälpa på plats är troligtvis det bästa vi kan göra. Men i Kobe(tror staden hette så) i Syrien är det inte möjligt. Den staden är totalt sönderbombad. Då måste man hjälpa folket på vandring och när dom kommer till olika länder i Europa. Hur det än ligger till måste det väcka oss att hjälpa på dessa tre fronter. Ingen mer skall behöva dö som Alan. Men ingen mer ska behöva dö redan i sitt hemland pga konflikt och människor som vill kriga till sig makten. 

Ska vi lyckas med att hjälpa vår omvärld måste vi mer ge efter förståndet. Ska vi rädda vår natur måste vi göra förändringar efter förståndet och inte våra egon och känslor. Ett målmedvetet givande som ska förändra och förbättra hållbart och över tid.