”…. så skall jag låta dig höra”

Profeten Samuel uppmanar Saul att låta sin tjänare gå före honom en bit fram på vägen. För Samuel ville att Saul skulle bli ensam ett tag med honom.

”När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord.”” Första Samuelsboken‬ ‭9‬:‭27‬‬‬

I dom första kapitlen i Samuelsboken ser vi ett mönster som jag undrar om inte det finns en hälsning till oss idag. När Samuel var liten fick han lära sig att höra Guds röst en natt när han sov. Det var då han hörde Hud kallade på honom vid namn. Så fick han höra vad Gud tänkte göra.

Nu ser vi det igen. Samuel har blivit äldre. Nu är han en erkänd profet och är tillsammans med Saul som skulle få ett viktigt uppdrag. Han blir uppmanad att stanna upp en stund. Så skulle han få höra vad Gud villa tala med honom om.

Jag tror det ligger en djup sanning i detta. Att inte ”springa vidare” hela tiden utan stanna upp och lyssna.

När vi läser vidare om det samtal Samuel hade med Saul visade sig att Gud hade utsett Saul till kung. Så Samuel smorde honom och gav honom sin hyllningskyss. Saul får veta vad som skulle hända vilket du kan läsvanor i kapitel 10.

Jag tänker att det finns tillfällen då vi behöver stanna upp och lyssna in. Kanske är det så att du har en hälsning från Gud att lyssna in. Där han vill smörja dig till tjänst. Inte som kung kanske men som hans tjänare i ett uppdrag.

Du kommer missa uppdraget om du inte stannar upp och lyssnar. Det är i det momentet det sker. För på så vis blir du mottaglig. Men rusar du vidare springer du ifrån det.

Kanske själva nyckel till detta är att ställa in sig på att lyssna. Då kan det vara enklare att stanna upp. Eller vad tror du?


Idag ber vi för riksdagsman Azra Muranovic (S)

Att höra det skrivna ordet

Visst har du hört det skrivna ordet?

Tänker på när man skriver en hälsning och vederbörande svarar ”Det var gott att höra”.

Och visst ligger det något i det.

Man läser något som någon annan skriver och det är som att man hör vederbörande säger orden hörbart. Man hör tonläget. Man hör sättet. Man hör dialekten. Man hör det som är det speciella med just den personens röst. Visst är det märkligt?!

Känner man personen väl så behövs det inte så många ord. Man har redan där och då förstått om personen är glad, ledsen, uppgiven, så kan man läsa orden utifrån det.

Så länge som det ligger på det planet så är det ju lugnt. Men när det skrivna ordet saknar den hörbarheten så blir det lätt missförstånd. Man kan uppfattas kärv om meningarna är korthuggna. Är dom långa så är man väl bara jobbig. Ordvalen kan uppfattas som att man är arg. Det gör att det skrivna ordet blir så svårt.

Man kan aldrig ersätta det personliga mötet fullt ut. Men har man grundat med ett personligt möte så blir det lättare. Lättare att undvika missförstånd. Lättare att förstå läget.

Söndagstankar – Guds röst

Jag har blivit utmanad att läsa en bok av Bill Hybels. Nu är det inte så svårt att anta en sådan utmaning. Jag har läst ganska många böcker av honom.

Boken heter ”Styrkan i en stilla viskning – Att höra Guds röst och våga gensvara”

Jag är bara i början av den. Men skulle vilja dela en rad i boken som är värd att fundera lite över.

Frågan är inte om Gud talar eller inte, utan mer om vi har öron som kam höra vad han säger.

Sug på den meningen en stund.

Gud är i högsta grad en relationens Gud. Inte någon som sitter på toppen i en organisation och ger order. Han vill ha närhet. Han vill samtala. Han vill helt enkelt dela livet.

Visst har du och jag slagit dövörat till ibland. Vi liksom väljer att inte lyssna. Men det är inget bra alternativ i relationen till Gud.

Ska man bedöma Guds förkärlek till att förmedla sig till oss kan man göra det utifrån hans eget ord: ”För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna”. Han vill säga något till oss. Han vill att vi ska höra det.

Det verkar som att Gud ofta talar i en viskande ton. Undrar varför. Kan det vara för att då behöver man vara extra uppmärksam. Då spetsar vi upp öronen så att vi inte missar något.

Vad vill Gud säga dig? Kanske slår du från dig och säger att ”han vill inte mig något”. Men kanske är det just det han vill. Han har försökt det under en längre tid men inte riktigt fått tillgång till ditt öra. Ge det en chans. Lyssna. Gör dig möjlig. Stäng av störande brus.

I grund och botten är det fantastiskt. Vi har en Gud som är intresserad av oss.

Hur talar han med dig? Genom tanken? Inre maning? När du ber? När du läser bibeln? Genom någon annan? I drömmen? Han har olika sätt och vägar. Han vill använda den som fungerar bäst för dig.

Bibeln säger att Gud talar både på ett och två sätt – även om vi inte lyssnar. I så fall får vi försöka kalibrera vår hörsel så att vi börja uppfatta det han säger.

När jag ska använda kompassen i mobilen så händer det att jag behöver kalibrera den. Man ska röra den i ett mönster för att den ska få ordning på söder och norr. Att kalibrera sin inre hörsel mot Gud kräver också sin övning. Det kan vara bön i stillhet. Läsandet i bibeln. Fundera på hur du ska kalibrera dig.

Gud välsigne din dag.

Det

Gå inte på allt du hör…..

När man följer media och social medier så inser man mer och mer hur viktigt det är att läsa och lyssna med stor försiktighet. Finns ju nyheter på nätet som ingenting har med sanningen att göra. Vill bara göra lite humor över det som händer. Men det finns mer seriösa skribenter som uppenbarligen vill förvilla. Läste om att nu vill man bortförklara det som hänt i Frankrike som en stor lögn. Påminner ganska starkt om dom som vill förneka förintelsen av judar under andra världskriget. Det gör ju det hela än mer problematiskt över vilken agenda dessa fanatiska islamister mfl har. Har dom uppbackning från sina religiösa företrädare? Hur som helst, tro inte på allt du läser om det som händer i Frankrike. Det är mycket propaganda också.

Lika viktigt är det med vad vi hör folk pratar om. Lyssna, värdera, fundera och avvakta ibland. Ställ frågor som ”är det verkligen möjligt?” ”Är det hela sanningen?” Tänk om du för vidare något som är helt fel.

Tänk så olika vi kan se på samma händelse. Vi kan vända det till någons fördel samtliga som den andre tänker tvärtom. Kan bara konstatera att vi naturligtvis ser på allting färgat utifrån vår egen inställning och åsikt.

Det skrivna och sagda ordet har en enorm kraft i sig. När det skriv hör vi inte nyanserna som kan hjälpa oss i bedömning. Ett skrivet ord kan bildligt talat starta en brand. Jag tror inte att vi kan förvänta oss att en terrorist eller någon som vill skada någon annan är försiktig på detta område. Det måste vara vi andra som hör som förståndigt lyssnar. Som förståndigt och villigt lämnar vissa uttalande bakom oss. Allt för att inte ge luft åt det onda uppsåtet. Andra tillfällen behöver vi nåden att hitta rätt ord som kväver samma onda uppsåt.

Idag är det oerhört viktigt att vi är försiktiga med hur vi uttrycker oss. Lika enkelt som hockeyspelaren alltid har ansvar för sin egen klubba har vi alltid ansvar för vår tunga, våra ord. Jag menar inte att vi fegt ska bli tysta. Vi behöver dock väga våra ord så att dom inte motverkar vårt syfte.

Gå inte på allt du hör. Gå inte igång på vad som helst som blir sagt. Det är ett bra sätt att avväpna ord som har som syfte att skada och förvilla.