Etikett: igen

Publicerat den

Så var det dags igen….

Så var det dags igen. Fast på andra ögat. Dom blixtrarna som säger att det är dags att kolla näthinnan. Nu på vänstra ögat.

Minns för nästan precis ett år sedan. Skulle på en konferens i stan. Det fick bli ett besök på Ryhov istället. Det är ganska obehagligt när det handlar om ögon. Så känsligt. Jag kan tänka mig mycket annat som får fallera på kroppen. Men inte ögonen.

Så är det dags igen….

Ett uttryck som kan vara jobbigt. Just när det sker något negativt återigen. Man hade gärna slippa det. Vill inte ha tillbaka det. Vill inte bli utsatt igen. En sådan ”så är det dags igen…”-känsla är inget roligt. Det kan dra igång något som inte är bra. Tänket rusar. Känslorna går i botten.

Men…

När det handlar om något bra. Då är denna ”så är det dags igen…”-känsla fantastisk. Det ser man fram emot. Vill gärna att det ska hända. Man är gärna med om det.

Tänk vad olika det kan vara. Jag har jobbat mycket med att förvandla den negativa känslan av detta till något positivt. Inte lätt. Rätt svårt. Lyckas inte alltid. Men det går. Det är en skön känsla när man lyckas. För på något förunderligt sätt kan man ana något positivt även i den negativa känslan. Tänker mig att man hittar utvägen så tänds denna goda känsla.

Så var det dags igen ….. och ställa om klockan – och den känslan omkring det är ju minst kluven i vårt land och värld. Jag ser verkligen fram emot att få stryka just denna ”så var det dags igen-omställningen”. För jag tycker det tar för lång tid för kroppen att ställa om sin inte klocka. Det tar ingen tid alls att ställa om den synliga klockan. Men den inre klockan – suck – det tar en vecka typ. Så bort med detta ”så var det dags igen”. Jag röstar för sommartid som det nya normala. Men eftersom jag förstått att våra kroppar mår bäst av den normala tiden, som vi ibland kallar för vintertid, så får det bli den. Punkt.

Tack

Publicerat den

Så hände det igen…..

Igår kväll var jag på shl-hockey. HV71 mötte Rögle. Dom verkar vara i behov av nya åskådare. Nu när fansen skänker bort sina årskort. (Ja det var nog bara en). 

Det är min andra match. Sist mötte dom Växjö. Det gick bättre för Växjö kan man väl lugnt påstå. 

Matchen i går kväll gick väl inte till historien som den häftigaste typ. Lite för lite nerv.   Jag tyckte nog att dom hade lite för lite hjärta i spelet. Intensiteten för låg. 

 Ett litet jag-är-inte-nöjd-domaren-samtal blev det dock. Vad som inte syns på bilden är att även Röglespelaren hade ett sådant samtal med den andra huvuddomaren. Vilken tur att dom numera har två av den sorten. Nu klarar man av sådana samtal enkelt i ett powerbreak. Smidigt när dom är två domare. 
Nu blev det ju 2-2 i full tid med följande straffar som Rögle vann. 

Nu hänger jag inte med så mycket i tabellen. Men man kan undra om lagen inte har så mycket att spela om längre. Som att det liksom är kört den här säsongen. Det kanske inte är det men det verkade nästan som så. 

Killarna som körde vattenbilarna var duktiga i alla fall.   Nu ska ingen tro att jag är missnöjd. Nej då. Går gärna igen. HV71 verkar behöva allt stöd som dom kan få. Bättre lycka nästa gång. Nästa gång skulle det trots allt vara med om en seger. Det skulle jag uppskatta. 

Publicerat den

Avgå igen……

Att kassören avgår i kommunals härva är kanske inte överraskande. Mer överraskande är väl att förbundsstyrelsen inte ställt sina platser till förfogande. Men när medlemmarna börjar lämna, en efter en, lär dom väl tänka om. Man kam lugnt säga att det är ett systemfel. Ytterst är det kommunals ordföranden och dess styrelse som har ansvaret för kulturen som byggts upp.

imageSå kära ordförande…… Kanske är det dags att lämna in nu. Det blir lite konstigt att tro att förtroendet finns där.

Publicerat den

Så börjas det igen ……

  Är det något jag har gjort många gånger i livet så är det att flytta. Min mor påstår att jag har gjort det 17 gånger i mitt liv. Det stämmer säkert. För många gånger är det. På ett sätt kan man säga att jag kan det där med flytt. Fast det är alltid samma uppbrottskänsla som infinner sig. 

Denna gång är flytten inte långt bort. Till det är det klart färre saker som ska flyttas än andra gånger. 

Nu är det ju inte alltid korta flyttar enklare än långa flyttar. När man flyttar långt bort blir det en så mycket bättre och mer genomtänkt flytt. En kort tänker man sig att man behöver ju inte packa så noga. Så helt plötsligt står man där med massa prylar över som man inte vet hur man ska få med. 

Det finns dock stora fördelar med att flytta ofta. Man rensar ur sina överfulla förråd. Slänger saker man trodde vid förra flytten att man skulle få nytta av. Visst är det så att man har på tok för mycket bra-att-ha-prylar? Prylar man inte har behov av. Prylar man trodde sig få nytta av men tydligen aldrig fått eller får nytta av. 

I sig kan det vara mer kännbart att skiljas från dessa prylar än själva flytten. Är inte det så typiskt oss människor?  Det finns en låt som bara dyker upp i minnet. ”Du kan ingenting ta med dig dit du går” av Cornelis Vreeswijk. Klistrar in texten sist i bloggen. Den är rätt träffande. Hur är din livsfilosofi? Vi kan samla på oss rätt mycket prylar. Samla ihop rätt mycket pengar. Men vad hjälper det i slutändan? ”Du behöver inga penningar när du vid porten står. Och du kan ingenting ta med dig dit du går”. Sista refrängen säger ”Det finns alltid någon hungran som invid vägen står. Och du kan ingenting ta med dig dit du går.”

En god tanke att fundera över. Är rädd för att vi glömt det i nästa intressanta reklamutskick som kommer till vår postlåda. 

Medan den sången sjunger inom packar jag vidare för flytt nr 18 eller vilken gång i ordningen det är. 

En fattig trubadur

Jag är en gammal trubadur som duger just till ingenting,

jag drager land och rike kring, en underlig figur.

Jag sjunger mina visor små för vem som gitter höra på,

min enkla livsfilosofi har denna melodi:
Du kan ingenting ta med dej dit du går,

nej du kan ingenting ta med dej dit du går; 

Du behöver inga penningar när du vid porten står

och du kan ingenting ta med dej dit du går.
Du kanske är en rikeman som samlar i en penningpung

fast den förut är stinn och tung du gnider och går an.

Din kassakista är din gud men så en afton får du bud…

Och alla dina slantar små, vad hjälper de dej då?
Du kan ingenting ta med dej dit du går,

nej du kan ingenting ta med dej dit du går.

Du förvärvar ej för pennigar ett enda litet år

och du kan ingenting ta med dej dit du går.
Jag är en gammal trubadur som drager land och rike kring

och jag besitter ingenting av visdom och kultur.

Men en sak har mej livet lärt att guldet det är föga värt.

Så du som trår till guld och makt ska minnas vad jag sagt:

Du kan ingenting ta med dej dit du går

nej du kan ingenting ta med dej dit du går.

Det finns alltid någon hungrande som invid vägen står

och du kan ingenting ta med dej dit du går.