Synlig inifrån

Vi ser ofta på det yttre. Vårt utseende och kropp kan vara så viktigt. Vi bedömer varandra på det. Och det blir det som blir så viktigt.

Vi ser till det yttre men Gud ser till det inre. Hjärtat. Det är lite spännande att reflektera omkring.

Läs 1 Samuel 16:7
Men HERREN sade till Samuel: ”Se inte på hans yttre och hans resliga gestalt. Jag har förkastat honom, för det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.

Vi läser också om att Guds ande tar sin boning i oss. Vi läser att Gud har lagt evigheten i vårt inre. Anden utforskar djupen inom oss.

Så jag tänker att Gud ser från vårt inre. Hr ett helt annat perspektiv. Ser inte till det yttre. Vi är, för honom, synliga inifrån. Det gör att vi kan inte ”lura” med vårt yttre. Masker kan funka för att lura människor. Men inte för Gud. För han ser från insidan. Ser inte det yttre.

Vi kan bli imponerade av kläderna, frisyren, smycken, musklerna, formerna och vad nu våra ögon ser. Gud ser till hjärtat, vårt inre liv. Det som är på djupet. Inte det ytliga.

Så jag tänker att vi är synliga från insidan i Guds ögon.

Tänker vi efter så är det det som skimrar fram från en människas inre dom gör gör djupast intryck på oss. Det som doftar från djupet. Där får vi förtroendet. Där får vi känslan av en djupare gemenskap som ger sann vänskap.

Så gör ett gott val i ditt liv:

Ordsb 4:23
Mer än allt som ska bevaras,
bevara ditt hjärta,
för därifrån utgår livet.

Ordet ’bevara’ har betydelse av att ’skydda’ och ’värna’. Det är livsavgörande för oss.

Gud når inifrån när ingen annan når in utifrån.

Ibland verkar det så svårt att nå in till människor. Som om dom har stängt dörren. Man kan försöka på olika sätt. Men ingenting verkar att fungera.

Vi kan se i predikaren att Gud lagt ner evigheten i människans hjärta. Vi kan också läsa om att Gud bor i våra inre liv, oftast beskrivet som hjärtat.

Därför lever jag med en tro att där vi inte når in utifrån kan Gud nå in inifrån. Som att han knackar på från insidan av den stängda dörren.

Det är i sådan tillfällen vi får lita till, och vila i, att Gud når där vi inte når. Vi kan be för saker och ting och uppfatta det som att vi inte når fram. Vi kommer till en återvändsgränd, eller ett stopp. Så har vi lite för lätt att tro att där står också Gud och inte kan mer. Medan han i själva verket finns på andra sidan. Från insidan – inifrån.

Så får vi bida tiden tills det blir möjligt för honom att göra undret. Det kan i sig vara en utmaning i tålamod att vänta. Men vi får fortsätta att be. Som dropparna som urholkar stenen.

Gud tvingar sig inte på. Han väntar. Han väntar i sin skapelse tills den vänder åter till honom. Tills den / det är moget för ett berörande av honom. Troget står han där.

Där får vi vila. Där får vi fästa vår tro och tillit. Inte alltid så lätt.

Ibland kan man behöva få det förklarat att det man upplever är Gud. Att det är han som pockar på intresset. Minns du reklamen Gevalia hade? ”När du får oväntat besök”. Den har alltid påmint mig om Guds oväntade besök hos människor. Man blir överraskad. Man anar något hända men förstår inte vad det är. I livet är det så också. Gud knackar på våra liv inifrån. När vi känner den varma känslan av någon som uppmärksammar oss så är det Gud själv. Det kan man ibland behöva förklara.

Att ta kommandot inifrån

Dom yttre kollisionerna har tendens att styra oss.

Vi behöver ta kommandot från insidan istället ….

Jag mötte detta utryck i helgen.

Det är mycket i vår omgivning som ”krockar” med oss. Sådant som har en tendens att såra. Men det är inte alls så ovanligt att det också styr oss. Vi påverkas mer än vi vill tro av det. Så blir det dom yttre omständigheterna som styr oss mest.

Vi behöver ta kommandot från insidan.

Låter å ena sidan kryptiskt omöjligt. Som lite hokus pokus.

Men kanske det ligger en djup sanning i det. Att hitta den inre drivkraften. En energi inifrån. Men också ledning.

För mig är det inte yoga. Inte mindfulness. Inte meditation. Nej, det handlar för mig om Guds ljus inom mig. Den kraft Gud låter bo inom mig. Guds inre maning och ledning. Hans omsorg. Att helt enkelt låta Gud vara den som jag lyssnar till.

Tänker mig att när jag låter insidan råda är jag mindre påverkbar av utsidans mindre goda krafter. Det negativa som jag krockar med får inte för stor påverkan på mig. Kanske tom rinner av mig.

Det inre livet med Gud påverkar det yttre livet vi lever synligt. När dessa liv levs tillsammans är det som bäst som kan hända oss.