Måste bara ropa ut det….

Måste bara ropa ut det. Vilken ljuvlig kväll.

Kan det vara det en augustikväll den 22/8? Utan en solnedgång?

Ja visst. God värme. Varma vindar. Så ljuvligt.

Denna somna är fantastisk. Tom en mulen kväll är det gott.

Så tacksam för det. Inte konstigt att man lägger sig till ro med ett leende.

Ljuvlig kväll

En kväll som just nu inne är var det svårt att sitta inne. En promenad blev det. Några bilder som förklarar det hela. Jag har verkligen längtat efter sådana här kvällar. Ni vet, då det är skönt ute, folk går lågmält beundrande av den underbara svenska sommarkvällen. En sådan kväll är det i Jönköping just denna kväll vid Vätterns strand.

En ljum kväll

När jag skriver detta sitter jag vid stranden kl 22:30. Kvällen är ljum. Jag behöver inte stressa i säng. Fredagen är ledig. Ända till tisdag morgon ska jag vara ledig. 

Dagen har varit het som ligger bakom. Efter arbete var det ett spännande sammanträde om mission. Så givande att fundera kring att världen är långt mycket större en våran lilla värld vid pölen Vättern. 

När jag sitter på bänken och bara njuter så finns det folk som umgås på gräsmattan. Folk passerar förbi. Vem vill egentligen gå och lägga sig en sådan härlig kväll. 

Detta är Sverige när det är som bäst tror jag. Ingen jacka behövs. Kortärmat och svag bris. Så underbart. Än har inte nattens mörker lagt sig. 

Att stilla få landa och kunna få göra det på detta sättet är förmånligt. 

I det ögonblicket blir jag så tacksam. Vi är välsignade i vårt land. Vi har fred. Vi lever i en sådan frihet. Vi har det så förunderligt bra. Eller tar vi det på tok för mycket för givet?  Tror nog det. Att landa här vid stranden efter ett samtal om att världen behöver så mycket är som att gå från en värld till en annan. 

Denna kväll är verkligen en bra start på 4 dagar ledigt. Inte mycket på ett sätt. Men för mig, just nu, känns det som en evighet. Att få koppla av några dagar. Vädret verkar jag ha med mig denna gång. Kan tänka mig att det blir några promenader. Jag har förmånen att få dela ett ord i Ulricehamn på söndag. Förhoppningsvis blir det två bra matcher hockey med guld som favör (hoppas kan man ju alltid). Allt inramat med några varma sommardagar. Redan i maj. 

Just nu säger jag bara tack gode Gud för det. 

Sjön ligger blank. Stans ljus speglar sig i vattnet. Med det som inre bild drar jag mig tillbaka till min lilla lya och låter sömnen inträda. Som upptakt till en dag av att vara i ett vardande och i ett vårdande. 

En kvällspromenad….

 I går kväll avslutade jag dagen med en kvöllspromenad utefter vätterstranden. Det är så ljuvligt en skön sommarkväll att få låta kropp och tänk ladda av efter en intensiv dag. Att bara koppla av och känna hur man varvar ner. Möter flanerande människor. Grillarna är på. Leken vid stranden pågår. 

En solnedgång vid vatten är väl troligen ett mycket vanligt motiv. Inte alls konstigt. Det är ju så vackert. På något sätt drömmer man sig bort, längre bort än vanligt, som gör att sinnet vilar. 
Det känns som att ”alla” verkade njuta lite extra i går kväll. Visst var det några som var lite högröstade men dom flesta verkade liksom lågmält njutande. 
Det är så underbart att gå efter en sjökant. Kan nog säga att Vättern är ett litet innanhav denna ”lilla pöl”. 


Jag skulle väl uppfattas tjatig om jag la upp fler bilder från denna kväll. Men så får det vara. Man kan inte se sig mätt på denna vackra kväll så här kommer fler…



Bara att njuta. Det lär bli fler bilder från denna strand i framtiden. Så underbart. 

En sen kväll vandrande i ett mörklagt Renströmmen. 

 Du har säkert sett filmen Natt på museet.  Det händer rätt mycket på museet under nätterna. 

Man kan inte säga att det gör det när man är helt ensam på renströmmen sent en kväll. 

I en lokal som flödar av liv under dagarna blir rätt ödslig när det är mörkt. Det blir stilla och tomt. Med ett eko som inte finns annars. 

Tänk vilken skillnad det kan vara i ett rum när det är mörkt  och tomt. 

För nu mycket länge sedan mötte jag Lotta som sa något som jag ofta tänker tillbaka på. 

”Livet är som ett stort tomt rum. Det upp till dig och mig vad vi fyller det med.”

Vi kan fylla rummen med ljus, möbler och massa folk. Det skapar själva rummets känsla och identitet. Dess atmosfär och det som sätter spår efter ett besök i det. Något som göra att vi trivs och vill stanna i det rummet. 

Så är det med livet. Precis så är det.  

En kväll att minnas….

 

Klockan är snart halv åtta. Solen skiner gott. Det är torsdagskväll. 

Idag när jag åkte iväg med bilen kom det fram en kille och undrade hur det var med mig. Jag tackade för frågan och sa att det var helt okej. Så jag frågade honom hur det var med honom. Då svarade han snabbt. ”Det är bra” efter en liten konstpaus kom det sen ”det är ju sommarlov nu”. Han såg så nöjd ut. Möjligen kom han raka spåret från sin skolavslutning. Han såg så nöjd ut.

När jag sitter och njuter av kvällssolen så hör jag barnen i området gå runt och sjunga ”du ska inte tro blir sommar ifall inte nån sätter fart”. Och visst , det är lite mer rörelse i området för att vara en torsdagskväll. Men det får vara så en dag som denna då skolorna är slut. 

Tror säkert du minns liksom jag dina skolavslutningar. Det var något speciellt. På något sätt fick man kvittot på att man genomfört ett läsår. Att nu var det klart och sommarn var ett faktum på riktigt. Fina kläder. Flaggor i topp. Extra gofika när man kom hem. 

I år hade jag ingen skolavslutning att gå till. Får hoppas att det blir ändring på det. Jo förresten , jag hamnade mitt i en när jag for till renströmmen för att öva inför midsommar. En skola hade intagit hela min tänkta övningsplats. Så det blev att gå ner i källaren där det fanns ett piano. Så lite smak av skolavslutningens feststämning fick jag allt.