Etiketter

, ,

När jag skriver detta sitter jag vid stranden kl 22:30. Kvällen är ljum. Jag behöver inte stressa i säng. Fredagen är ledig. Ända till tisdag morgon ska jag vara ledig. 

Dagen har varit het som ligger bakom. Efter arbete var det ett spännande sammanträde om mission. Så givande att fundera kring att världen är långt mycket större en våran lilla värld vid pölen Vättern. 

När jag sitter på bänken och bara njuter så finns det folk som umgås på gräsmattan. Folk passerar förbi. Vem vill egentligen gå och lägga sig en sådan härlig kväll. 

Detta är Sverige när det är som bäst tror jag. Ingen jacka behövs. Kortärmat och svag bris. Så underbart. Än har inte nattens mörker lagt sig. 

Att stilla få landa och kunna få göra det på detta sättet är förmånligt. 

I det ögonblicket blir jag så tacksam. Vi är välsignade i vårt land. Vi har fred. Vi lever i en sådan frihet. Vi har det så förunderligt bra. Eller tar vi det på tok för mycket för givet?  Tror nog det. Att landa här vid stranden efter ett samtal om att världen behöver så mycket är som att gå från en värld till en annan. 

Denna kväll är verkligen en bra start på 4 dagar ledigt. Inte mycket på ett sätt. Men för mig, just nu, känns det som en evighet. Att få koppla av några dagar. Vädret verkar jag ha med mig denna gång. Kan tänka mig att det blir några promenader. Jag har förmånen att få dela ett ord i Ulricehamn på söndag. Förhoppningsvis blir det två bra matcher hockey med guld som favör (hoppas kan man ju alltid). Allt inramat med några varma sommardagar. Redan i maj. 

Just nu säger jag bara tack gode Gud för det. 

Sjön ligger blank. Stans ljus speglar sig i vattnet. Med det som inre bild drar jag mig tillbaka till min lilla lya och låter sömnen inträda. Som upptakt till en dag av att vara i ett vardande och i ett vårdande.