Etikett: längre

Publicerat den

Längre väg hem än dit

När jag var liten och gick i ettan fick gå skolan. Vi fick inte cykla till skolan. Utan det var att gå. För en liten kille på sju år var den vägen rätt lång. Troligen inte för så många andra.

Dit gick jag raka spåret. Ville inte komma försent. Vet att jag tyckte det var så pinsamt att komma försent när alla i klassen redan satt på plats.

Men hem…… det var en helt annan sak. (Hoppas att inte mamma läser detta 😉). Då var det inte raka vägen. Bara att erkänna. Men det är väl preskriberat vid det här laget. Jag är ju ändå 55 nu. 😅

Hem så var det en upptäcktsfärd av en upptäcktsresande som var nyfiken på världen. Ja, kanske inte hela världen. Men i alla fall den delen av världen som Skultorp ligger.

Det fanns ju så mycket att titta på. Raviner. Träd. Hus. Ja, det mesta som kunde intressera en sjuårings intresse och fantasi. Kanske mest fantasi tänker jag nog.

Tänk om vi kunde bevara denna nyfikenhet i fantasin hela livet. Tror vi vuxna tar livet på för mycket allvar. Vi skulle behöva drabbas av mer nyfikenhet som kan utveckla oss. Inte för att stilla vår förkärlek till skvaller. Nej, långt från det.

Jag tänker att tron på Gud är en sådan upptäcksfärd vi kan göra. Upptäcka mer och mer och mer och mer av vem han är. Bara vår brist på att kunna vara nyfiken som kan hindra det. Vi behöver vara upptäcktsresande i bibeln, i bönen, i tron, i Gud och allt vad Gud vi låta oss upptäcka.

Publicerat den

Vägen hem var alltid längre

När jag var liten fick vi inte cykla till skolan. Det var bara att gå. Om jag skulle åka buss fick jag gå lika långt åt andra hållet som till skolan. Så det var ju inte något alternativ.

Min skolväg korsade den ‘stora’ genomfartsvägen genom Skultorp. Det fanns ett övergångsställe men inget trafikljus. Ingen skolpolis som hjälpte till. Så det var att klara sig själv. Som sjuåring var det väl inte det mest lämpliga men vad fanns det för alternativ? 

Det konstiga med min skolväg var att den var alltid längre hem än till skolan. Till skolan var jag rätt fokuserad att ta mig till skolan. Men hem, du vet den vägen vara alltid längre med massa intressant att upptäcka. Jag kunde gå lite omvägar, typ dit intresset ledde mig. Jag kunde gå och filosofera och upptäckte efter en stund att några skolkompisar såg jag inte till. Dom var nog redan hemma. 

Alltså detta lilla samhälle som heter Skultorp är ju inte stort. Men för en sjuåring på väg hem är det nog ganska stort. Det fanns ju så mycket intressant att upptäcka. 

Ibland skulle jag vilja återerövra denna nyfikenhet. Att även det lilla sammanhanget är värt att upptäcka. Att var jag än kommer skulle jag ha en sjuårings hunger att upptäcka. Att ha en blick som ser det jag idag missar. Alltså,  sjuåringar kan ju hitta vad som helst. Jag tror nog att du förstår vad jag försöker säga. Som vuxen har vi, allt för ofta, förmågan att döma ut saker innan vi ens har hunnit upptäcka det mer än ett ögonkast. 

Vi tar mycket för givet. Vi tar den snabbaste vägen mellan punkt A och B. Vi är så effektiva. Vi är så upptagna. Så i vår värld skulle vägarna vara lika långa. Men tänk om vägen hem var lite längre även för oss vuxna.