Längre väg hem än dit

När jag var liten och gick i ettan fick gå skolan. Vi fick inte cykla till skolan. Utan det var att gå. För en liten kille på sju år var den vägen rätt lång. Troligen inte för så många andra.

Dit gick jag raka spåret. Ville inte komma försent. Vet att jag tyckte det var så pinsamt att komma försent när alla i klassen redan satt på plats.

Men hem…… det var en helt annan sak. (Hoppas att inte mamma läser detta 😉). Då var det inte raka vägen. Bara att erkänna. Men det är väl preskriberat vid det här laget. Jag är ju ändå 55 nu. 😅

Hem så var det en upptäcktsfärd av en upptäcktsresande som var nyfiken på världen. Ja, kanske inte hela världen. Men i alla fall den delen av världen som Skultorp ligger.

Det fanns ju så mycket att titta på. Raviner. Träd. Hus. Ja, det mesta som kunde intressera en sjuårings intresse och fantasi. Kanske mest fantasi tänker jag nog.

Tänk om vi kunde bevara denna nyfikenhet i fantasin hela livet. Tror vi vuxna tar livet på för mycket allvar. Vi skulle behöva drabbas av mer nyfikenhet som kan utveckla oss. Inte för att stilla vår förkärlek till skvaller. Nej, långt från det.

Jag tänker att tron på Gud är en sådan upptäcksfärd vi kan göra. Upptäcka mer och mer och mer och mer av vem han är. Bara vår brist på att kunna vara nyfiken som kan hindra det. Vi behöver vara upptäcktsresande i bibeln, i bönen, i tron, i Gud och allt vad Gud vi låta oss upptäcka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: