långt borta – Pedher´s blogg

19 september, 202218 september, 2022

Nära men ändå långt borta

Vår pastor predikade om Judas igår i kyrkan. Kanske inte den enklaste utgångspunkten att ha. Men ändå rätt viktig. Jag började fundera vidare när jag kom hem.

Judas var en av dom tolv. Man skulle kunna tänka sig att han aldrig skulle kunna tänka sig göra det han gjorde. Men så blev det. Han var en av dom tolv men ändå så utlämnade han Jesus.

Man kan vara väldigt nära men ändå så långt bort.

Slutsatsen man kan dra är att man kan vara väldigt nära Jesus men ändå väldigt långt bort. Man kan i den större bilden vara en som håller sig nära Jesus. Men kommer man lite närmre så håller man ändå en distans till Jesus.

För mig blev det en tankeställare. Kanske för dig med. Är jag nära men ändå långt borta? Hur förhåller jag mig till närheten till Jesus?

Hur nära håller jag mig Jesus utan att det blir en distans i relationen? Tänker att det handlar om hur mycket Jesus får påverka mitt liv. Nära men inte för nära.

Vi kan vara nära Jesus men ändå inte där. Som när vi står och pratar med någon men lyssnar inte. Vi är liksom frånvarande fast vi är närvarade.

En sak är jag säker på. Från Jesu sida finns det bara en närhet. Närhet med stort N. Han vill inte vara på distans.

Tänker att en fråga att ställa sig hur nära är jag Jesus idag? Hur nära vill jag vara? Finns det något som göra att vi hindras att vara nära? Kanske agerar vi så att vi funderar på hur långt bort vi kan hålla oss utan att tapp välsignelsen. Låter ju dumt men kanske ligger det någon liten sanning i det kanske ….

Ett vet jag, att en nära närhet leder till ett välsignat liv. Tror att det är just det vi söker i vår tro på Jesus.

30 juli, 201429 juli, 2014

Världens ände…….

Varje år försöker jag att göra en riktig långresa. Det skall inte vara en resa ner till affären eller närmaste stad. Visst, gärna en utlandsresa men resan skall överträffa det också.

Den resa jag tänker på är till Världens Ände. Kan man åka länge bort? Tror inte det.

Denna plats är en plats med historia. En brand förstörde staden men inte totalt. Staden har mysiga gränder, en å att vandra vid, en smörbytta att njuta av utsikten från, suckarnas bro ifall det behövs och mycket mer.

Husen är väl inte dom mest raka precis. Snett och vint med vinklar lite si och så.

Att sitta längst ut vid smörbyttan är ganska gott. Här kan man njuta av båtars ingång och dom som går ut. Jag blir nog lite avundsjuk. Tänk om man hade en båt……..

Att vandra ut efter ån har sin mysfaktor. Man kan gå där, gärna flera vänder, och bara njuta. Vackra gamla hus med massor av fina blommor utmed farstukvisten.

Att vandra på gatorna är heller inte så fel. Trosa stadshotell som fanns med i Hedebyborna tex. Museet som heter Garvaregården är värt ett besök (dock inte på måndagar då det är stängt).

En kopp kaffe eller två hann jag med också.

Nördig som jag är på second hand mm kan jag inte undanhålla dig ett litet antikvariat. Kan nog inte bli mindre.

Trosa är ju världens ände. Man körde dit ut och fick vända. Ja ja, hur det nu var med det. Kanske är det just bara lite kul att det heter så. Det räcker ju för turisten från annat land att det heter just Trosa. Och sen att det även är världens ände är ju kanske bara ett pluss. Hur som helst kan set kännas långt att åka dit. Men det är det värt.

För ungefär 14 år sedan bodde jag i Trosa. Några fantastiska år med närhet till vattnet. Sen dess har det varje år varit minst en resa dit för att bara få känna av miljön en gång till. Medger att jag kan sakna stället. Men det har förändrats. Massa nya hus. Trångt och lite märkligt byggt. Det som jag tyckte var lite extra mysigt har man byggt bort. Men om man ser över det och sätter sig i hamnen så är det som det alltid har varit. Om man blundar lite och bara känner in doften. Det räcker för mig. Nästa år åker jag dit igen.