Längtan

Längtan är ett ganska brett ord. Och inte minst i upplevelse och känsla framför allt.

Längtan kan vara saknad av någonting

När vi saknar något såk en längtan till det tränga sig fram inom oss. En längtan att få dela av det. Eller att det skall få fylla vårt liv. Viss längtan går aldrig att uppfyllas som tex när man mister en vän genom att den har gått bort.

Längtan kan vara en väntan

En väntan efter något som verkar ta alldeles för lång tid på sig att bli av. En sådan längtan kan vara av övergående karaktär. Men den kan vara rätt påfrestande. Särskilt när det dröjer på tok för länge.

Längtan kan vara behov

Har man behov av något kan längtan vara en drivkraft till att uppfylla det behovet. Det kan innebära att ett fysiskt behov som mat tex. Kanske är det lättare att upppfylla längtan som ärret behov. Frö det kanske man mer kan lösa själv – i alla fall till en del.

Längtan kan vara en tomhetskänsla

När jag täcker på det kan jag uppfatta något av uppgivenhet i den längtan. Att uppleva tomhet är en rätt märklig känsla. Något av en slags sorg som inträder.

Längtan kan vara ett sug efter något.

Jag kan känna igen mig i det när jag längtar efter kaffe eller lakrits. Men sug kan säkert vara så mycket mer än så. Sug efter något, eller någon, eller efter gemenskap. (kan man ha sug efter det?)

Längtan kan vara andlighet

Jag tänker att det kan finnas en längtan som kommer mer inifrån. En andlig längtan. En längtan efter Gud. Jag tänker mig att den längan är mer vanlig än vi nog vill erkänna. För det finns något av evigheten och Gud nedlagd i våra liv. En längtan som visar sig då och då. Ibland erkänner vi den öppen. Andra gånger gömmer vi den så att ingen ser. Som att knäppa händer under täcket så att ingen ser att man ber. Den längtan finner sitt svar i att närmare sig Gud. Då uppfyller och möter Han den längtan.

Längtan kan verkligen var något väldigt vackert och varmt. Men det kan också vara något sorgligt tungt. Den här daga vill jag be för din längtan. Bed gärna med mig.

🙏 🙏 🙏 🙏

Herre, tack för att du ser all vår längtan. Du ser min och den längtan som den som läser detta just nu har. Jag ber dig att du ska möta vår längtan. Uppfyll den längtan som är bra för oss. Den längtan som gör oss mer illa, Herre, jag ber att du skulle ta bort den längtan från oss. Herre, hela dom sår som längtan kan ha skapat. Öppna vägen för den längtan som gör gott inom oss. Den längtan som är efter din vilja.

Platser jag längtar till…

Har du några platser du längtar till? Sådana som betytt mycket för dig? Eller där du vet att där slappnar du av lite extra? Eller helt enkelt njuter lite extra mycket?

Jag har några sådana platser. Alla har vatten som tema

Siljan

Jag har många gånger återvänt till Siljan i Dalarna. Jag är ju Dalmas, född i Ludvika. Siljan har varit ett återkommande resmål. Att åka runt denna sjö, ut på långbryggan, se kyrkbåten komma, upp på berget och se över denna vackra sjö, har varit ett återkommande semestermål.

Gotland

Kom första gången till Gotland som nio-åring tror jag det var sen dess har det varit flera resor dit. Åkt runt ön, varit nere i Lummelundagrottans vindlade tunnelsystem, Fårö, raukarna och härliga Visby. En ö jag aldrig får nog av. Omgiven av vatten.

Öland

Öland kom jag också som barn till. En ö jag åkt många gånger till. Åkt runt ön. Tagit massa kort. Avslutat en dag vid jordhamn vid solnedgång för att morgon därefter se soluppgången vid Kapelludden. En ö jag gärna återvänder till.

Vätterstranden

Under mina år jag bodde i Jönköping var Vätterstranden ”min” strand. Det säger nog fler att det är deras. Men den är min! Den har varit min rehab, min glädje, min viloplats, min badplats, min plats för solnedgång. Skulle gärna bo nära den igen.

Av dessa platser jag tagit med dig till är det nog Vätterstranden som betytt mest.

Nu håller jag på att skapa en ny sådan plats.

Stranden , vattenspegeln, utanför mitt nya hem. Där kommer det bil stunder av vila vid vattenkanten.

Vad har du för platser som du gärna återvänder till?

Herre sänd bönens längtan 

Kommer hem efter en samling i kyrkan som hade fokus på bön. Det var verkligen en kväll med bön. Så tacksam att få göra dessa kvällar min församling och Frälsningsarmén i Strängnäs.  Det var en kväll som gav mersmak. Den ville nästan inte ta slut. 

 Är jag sitter där och ber väcka det en längtan och en bön i mitt inre. 

Herre, sänd en bönens längtan bland ditt folk. 

I mångt och mycket ser jag att så är fallet på många platser.  Men jag tror att vi behöver mer av det. Tiden liksom ”kräver” det på något vis. Bön behövs alltid men nu är vi i ett läge där vi behöver väckas och få en längtan till bönen. 

Daniel tog upp en gammal kör på slutet. Ja, den är nog faktiskt rätt rejält gammal. Men den kändes så rätt. Med en utmaning jag tror vi behöver ta till oss. Kanske rent av en profetisk hälsning och påminnelse. Den lyder så här:

Det sker igen om blott vi beder. Ja, om vi beder, det sker igen. Som svar på bön har Gud gjort under. Ja, stora under ska ske igen.

Genom tiderna har det varit tider och stunder med särskild beröring från Guds sida. Där det på ett särskilt sätt har blivit bönesvar och mirakler. Det är något åt det hållet det känns vi är på väg. Så kören blir särskilt viktig då. 

Det sker igen om blott vi beder

Lyssna efter Guds andetag i detta. Lyssna till hans viskning. Lyssna till hans kallelse. ”Kom och bed”

Det sker och kommer att ske när vi ber. Så vill du vara med i det skeendet?

Längtan

”Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud.”
‭‭Psaltaren‬ ‭42‬:‭2‬ ‭SFB15‬‬

Längtan är en kraft som kan dra oss fram rätt långt. Jag har någon gång skrivit om hur min längtan efter kaffe påverkar mig. Jag kan sitta och tänka på kaffe. Det dröjer inte så länge tills jag satt på kaffet.

Längtan kan dra oss till sådant som vi egentligen inte vill men gör ändå. Längtan har en inneboende kraft som kan vara svår att motstå.

Men i grunden tror jag längtan är något gott. En god kraft som vi har förmånen att vara utrustade med eller kanske till och med begåvade med. För när längtan längtar efter något bra, något vackert, något vi gillar eller till och med har kärt så är det ju i grunden en god kraft.

En bibelvers som kom upp i min app var den jag citerade i början. En längtan som drar mig närmare Gud.


”….. så längtar min själ efter dig, o Gud.”


Jag tänker att det finns i grunden en längtan till Gud inneboende i oss. Den ligger där och ruvar. Den kan dock har stor konkurrens till annat.

Det längtan till Gud som gör att vårt liv drar åt hans håll. Eller som Tomas Sjödin så bra formulerade det …

Jag lutar åt Gud

Vårda din längtan till Gud. Låt den inte ersättas av något annat som bara blir ett substitut.

Det är när längtan når sitt mål den får sin tillfredsställelse.

Det är din längtan till honom som gör att du hittar djupen hos honom. Det är längtan som gör dig öppen för hans välsignade beröring in i ditt liv.

Har vi kommit lite för långt bort från den längtan så har vi tappt en viktig ingrediens i vårt kristna liv.

Att längta efter den vi älskar gör att vårt fokus går rätt mycket åt det hållet. Vi gör vad vi kan för att träffas, prata med varandra och umgås. Så tänker jag att psalmversen andas. ”Som hjorten längtar efter vattenbäckar… ” som man längtar till den man älskar ….. så längtar vi efter Gud.

Idag ber jag att din längtan efter Gud ska föra dig nära honom. Att den ska få en förnyad kärlek i din längtan till Gud.

Längtan ….

Längtan – den känslan kan vara svår att beskriva. För den är så personlig och kan upplevas på så många sätt. Orden räcker inte alltid till för dom blir så tafatta och allt för svaga för att kunna beskriva den verkliga längtan man kan uppleva.

Längtan kan också upplevas som tomhet. Kanske beror det på att man inte riktigt når fram till det man längtar efter.

Men längtans kraft är till största del en kraft som drar oss fram. Fram emot ett mål. Fram till kanske en utveckling.

Längtan är en önskan. Den djupaste längtan är inte några rader på en önskelista till julafton. Utan den har ett djupare värde och intryck. Längtan lockas av den önskan vi innerst inne har. Det som lockar oss att bli , att få uppleva.

Så jag tänker att längtan är en fantastisk förmåga vi fått. Det som gör livet lite mer. Så djupt sätt är längtan något gott.

Jag vet vad jag längtar efter. Vad längtar du efter?

Längtan efter tro – och kunna släppa alla ”om ändå inte..” och ”varför..”

När mycket snurrar inom om oss kan längtan efter tro och tillit växa till.

Livet är ju inte alltid en spikrak väg. Den kan kantas av slingriga bergsvägar, till synes otillgänglig terräng. Vägen kan korsas av flodvågor av bekymmer som vill spola bort oss. Uppförsbackar där livets krafter sätts på prov. Hissnande nedfaret på både gott och ont.

Det är nog då längtan efter en tro på en Gud som kan hjälpa blir som allra störst.

För i medgång har tron en tendens att falla tillbaka något. Tyvärr. Det är under den perioden i livet vi bygger vår tro och tillit inför ett svårare landskap att navigera i.

Trons utmaning är nog känslan av ”varför” och om ändå inte det…”. Händelser, känslor och upplevelser som ifrågasätter tron och Gud. Att släppa alla dessa ”varför” är i sig en utmaning.

Längtan efter en tro behöver få förkörsrätt i den till synes otillgängliga terrängen då vi brottas med ”varför”.

Den dagen vi får modet och kraften att släppa ”varför” och ”om ändå inte…” öppnar det sig en ny väg framåt. Menar inte att att vägen blir som en nyasfalterade motorväg. Men en jämnare väg efter hand.

För alla ”varför” finner inte sina svar. Det är livets stora gåta. Men jag menar att många varför får sina svar i tron. I tron på Gud. Inte så att det är en quick fix. Ibland är det så. Att Gud kommer med en överraskande lösning som svar på Bön. Andra gånger dröjer svaret. Men tron bär oss igenom.

Längtan efter tro är för mig att få hitta uppvindar. Alltså hitta en hund som gör att jag lyfter på något sätt. Där jag känner att det bär. Livet får vind i seglen typ. Måste inte innebära ett liv med högtflygande planer med stor framgång. Inte alls. Utan ett liv där jag känner att tron bär mig framåt. En tillit som gör gott inom mig. Det är då det kan snurra lite omkring oss men trons tillit ger en inre trygghet. En trygghet som , i maggropen, säger att det kommer att lösa sig.

Längtan efter en tro gör att många varför bleknar. Bleknar så att dom tappar sin kraftigaste dragningskraft. Dom får komma in i skuggan lite. Alla ”om ändå inte…” får en annan dimension. Kan inte påverkar så stort. Längtan efter tro drar oss högre upp över dessa ”varför” och vi får ett bättre perspektiv. Får se över muren som står framför. Vi får se kraftens möjligheter.

Ge upp dina ”varför” och låt tron och tilliten ge dig luft att lyfta dig framåt.

Längtan gör att tiden går långsammare

Längtan ….

Har du tänkt på att när man längtar riktigt mycket efter något så kan det upplevas som att tiden går långsammare. Det verkar ju aldrig bli rätt tidpunkt.

Ta tex när man väntade på julafton som barn. Man längtade till att få se julklapparna under granen. Gick där och längtade. Tiden såsade sig fram. Kändes som en evighet.

Längtan kan vara så jobbig. Nästan som en ren pina. Samtidigt kan längtan vara något så ljuvligt. Längtan kan bära oss igenom jobbiga passager i livet. Man har något som drar oss framåt – längtan till något.

Om man tycker att tiden går lite väl fort så finns det alltså ett botemedel. Längtan. Om man ser till att man har något att längta efter så går tiden uppenbarligen saktare 😁. Och som på beställning så går tiden lite saktare. Visst verkar det enkelt ? 😃

Längtan är ju för det mesta positiv. Så den gör något gott med oss. Så lev i längtan. Skapa situationer som skapar längtan i ditt liv.

Längtar efter….

Så är sista dagen i Januari kommen. Nu är det snart februari.

Kommer på mig att jag längtar å till den dagen då det är ljust när jag åker till jobbet.

Det är ju på ett sätt lätt att lösa det. Man väljer att ta sovmorgon varje dag och börja senare. Men det lär inte bli populärt.

Nä, jag längtar till den där morgonen då jag åker vanlig tid till jobbet och solen har brutit igenom över horisonten. Då händer det något särskilt med känslan.

Dagarna känns som att det snart kan bli sådan där skön senvinterluft. Då man känner av att vårkänslor bryter in i vintern. Den tiden ger lite lättare sinne.

Hoppas bara på att det inte blir ett allt för stort bakslag med en vinter som slår till. Den får gärna stanna typ vid gränsen till Dalarna. Ni som bor där verkar älska mycket snö. 😄

Längtan

Vad längtar du efter?

Antar att du är som jag att du ibland går och längtar. Längtar efter något man saknar.

I sig kan ju längtan vara jobbigt. Speciellt när man inser att det verkar svårt att få sin längtan

Men längtan kan ju vara en resa som på något sätt skulle kunna beskrivas som fantastisk.

Faran med längtan kan vara att när den väl är uppfylld så är det inte lika roligt längre. Nästan som att längtans uppfyllelse blir tråkigt på något sätt. Låter ju egentligen ganska hemskt. Men ibland kan själva längtan vara själva grejen.

Längtan sätter vår uthållighet och vårt tålamod på prov. Ibland även vårt humör. Vår tilltro att den längtan vi har skall uppfyllas prövas ibland också.

Mitt i ett välmående kan längtan ta över scenen ibland. Då är det inte riktigt lika roligt i livet. Även om man i grunden har det riktigt bra.

Så man kan ha en dubbel känsla omkring fenomenet 'längtan'.

Att gå i sin längtans riktning ….

Att gå i sin längtans riktning, åt ja-hållet, alstrar energi.

 

Läser orden igen i Tomas Sjödins bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. 

Längtan kan bli bara en stor tung säck man bär på. Där man mer eller mindre sitter på bänken och väntar. Därför att den längtan man har verkar så långt bort. Så omöjlig. Så fruktlös. 

Längtan kan också vara något som drar oss fram. Liksom lockar oss att ta initiativ. Vi kommer framåt på något vis. ”Vare sig vi vill eller inte” är väl ett fel sätt att beskriva det men något åt det hållet. Det liksom bara händer något. Man är inställd åt ett håll. Besluten går åt det hållet. 

Det alstrar energi. Man liksom får orken att räcka. Man tom orkar lite mer än man vanligtvis gör. 

Längtan gör något med oss. Längtan som inte verkar kunna uppfyllas tär. Uppgivenhet kan ta över. Missmodet smyger sig på. Längtan som man inser inte kan få uppfyllt gör vi bäst att lägga åt sidan. Inte det enklaste. Smärtsamt vet jag att det inte är enkelt men det är ett måste. Kan beskrivas som sorg på något sätt. 

Men längtan gör också något gott med oss. Drömmar föds.  Bilder skapas inom oss. Drömbilder byter skepnad efter hand. Men ändå så lever framtiden redan nu. Man får smak av det man tror och hoppas man ska få förmånen att få uppleva. 

Intressant är ju att om man då inte får uppleva det fullt ut av någon anledning har man ändå på något sätt upplevt och levt det. Upplevt men ändå inte upplevt. Liten märklig dubbelkänsla.  

Att gå i sin längtans riktning är att skapa förutsättning för denna längtans uppfyllelse. 

Ett längtans folk är ett folk som går framåt om man bara inte sitter och längtar. I så fall riskerar man att bli rätt ensam.