Etikett: Läs med mig

Jag skall själv föra tillbaka dom … När Gud straffade sitt folk fördrev han dem. Men han lämnar dem inte. Han vill åter smal dem. ”Jag skall själv göra det…”

Telningen … Denne person kan bara var Jesus tänker jag. Se dagar skall komma och dom kom. Då många hundra år innan. Nu ser vi tillbaka på vad som skedde för 2000 år sedan.

Hemligt ställe … Gud är nära så också långt borta. Det finns inget hemligt ställe som är hemligt för Gud. 

Jag skall ge dem ett hjärta … Gud behöver ge oss ett hjärta efter Hans hjärta. Ett hjärta som känner honom. Vi behöver bli präglade av Honom. Vi läser att ”Jag skall plantera dem, inte rycka upp dem.” ”Bygga upp och inte riva ner.” Det är något jag längtar efter i vår tid.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Se jag skall säga fram vägen till livet för er … så även vägen till döden. Hur gör man det i en tid som denna? På vilket sätt? Jag tänker att den enda vägen vi har till att lyckas med det är att Den Helige Ande är med oss. För det är hans om visar människan på detta allvar. Han ska överbevisa världen om synd dom och rättfärdighet enligt Joh 16:8. 

Att tävla med cederträ … När vi läst om templet och Jerusalems återuppbygger har det funnits något åt detta håll. Inte att tävla. Men man tänkte mer på sitt eget hus en Guds Hus. Jag tror inte Gud har något emot att vi bor bra och flått. Han har heller inget emot att vi bor enkelt. Men vad han , på olika sätt tar upp, är när vårt eget boende och liv går för omvårdnaden om Guds Hus. Jag tänker att vi behöver tänka till. Kanske till och med tänka om. Skall vi bo i hus av ”ceder” när Guds hus förfaller? Om du förstår bilden….?! Vad går först?

Har du några tankar om detta avsnitt?

Pirra … Det skulle komma en olycka så kraftig att det skulle ringa i öronen hos den som hör det. Eller som Kärnbibeln uttrycker det,”hans öron skall pirra”. 

Hur lyssnade man … Tänker att folket som gick förbi Jeremia måste förundrats över en man som står och talar högt rakt ut. Vi kan ana att man inte alltid lyssnade. Men jag har undrat hur dom reagerade. Kommer inte få svar på det men funderar ändå. Hur skulle det fungera idag …..

Du, Herre, övertalade mig … Kanske är det så i kallelsens vånda. Man inser det stora. Man får respekt. Man försöker ”komma undan”. Men till slut går det inte längre. Man kapitulerar och säger sitt ja. Och det är det bästa Ja man någonsin sagt. Ändå våndas man. Det ligger något i Jeremias ord ”Du grep mig och besegrade mig”. Ändå finns det inget av tvång hos Gud. Hade han sagt nej hade Gud funnit sig i det. Men han visste bättre om Jeremia än att ge upp i första taget. 

Jag vill glömma … Jeremia försökte att glömma Guds kallelse. Han ville tystna. Men det händer något inom honom. Det blev en intensiv drivkraft som han inte kunde motstå. 

Men Herren är med mig som en mäktig hjälte … Så landade Jeremia i sin kallelse. Han visste att den Gud som kallade honom var hans hjälte. 

Misströstande man … Kapitel 20 avslutas rätt tufft. Denne Guds profet misströstade. När du misströstar är du i gott sällskap skulle man kunna säga. Men kom ihåg, stanna inte i denna känsla. Herren som är med dig är din hjälte!

Har du några tankar om detta avsnitt?

Välsignad är den … som litar till Herren. Jeremia beskriver den person som har sin trygghet i Herren. Han är som ett träd planterat vid vatten. Fundera på den bilden. Jag hade ett träd en gång som stod nära åkern. Åkern fick näring- Det drog trädet nytta av. Det växte fort och blev mycket stort. När vi fällde det var somliga årsringar mer än en centimeter tjocka. 

  Är vi som dessa träd i vår tro till Gud, i vår tillit till honom säger Jeremia något mäktigt om: Kommer hetta kommer vi ändå bära frukt. Blir det torra år kommer vi ända bära frukt.

  Varför då? Vi har våra andliga rötter i Guds rika källa. Källan med det levande vattnet. Påminns om Joh 7:37 om källsprånget inom oss. Eller den dubbla strömmen i Hesekiel 47.  Bibeln är tydlig. Det finns en källa till liv för oss!

Krukmakaren … Gud talar till oss i liknelser och bilder. Ibland talar han genom en fysisk verklighet. Så blir det denna gång för Jeremia. En krukmakare som sitter och drejar blir Guds hälsning till honom och folket. 

Då skall jag låta dig höra mina ord … Det fanns en plats och en tidpunkt där Jeremia skulle få höra Guds Ord. Har du haft något sådant tillfälle? Kanske är det just något liknande som snart du kommer att få uppleva. 

Kärlet misslyckades … Det blev inte som mästaren hade önskat. Barmhärtigt står det att det misslyckades i hans hand. I hans hand. Vi kan vara i Guds hand, i Guds vilja, men det går fel av någon anledning. Tack och lov. Han slängde inte leran.

Han började om … Han gjorde inte en kopia. Det står: Han började om och gjorde det till ett annat kärl så som han ville ha det. ” När det går fel, min vän, vill han börja om. Han gör inte en andrahandslösning. Ett sämre kärl. Nej, han gör något han vill göra. 

Göra så med ett helt folk … När ett större sammanhang hamnar fel kan han börja om igen. Jag tror att Gud är en mästare på att börja om. Han har tålamod för det. Han har möjlighet att göra. Han har kraft att göra det. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Profetkallets vånda … Att stå i Herrens tjänst är inte så glamoröst som det kan tyckas ibland. Profeten våndades inför uppdraget. 

Herrens löfte … ”sannerligen, jag skall styrka dig….” Gud skulle ta sig an hans fiender.

Profetens insikt … ”Herre, du förstår. Tänk på mig. ” Den Gud kallar utrustar han och tar sig an. Bär du på en kallelse från Gud kan du vila i att hans omsorg finns över ditt liv. 

Jag skall göra dig … Löftet är starkt. ”Jag skall göra dig till en fast kopparmur …. De skall inte besegra dig – för jag är med dig.” 

Herre du är min styrka … och mitt värn, min tillflykt på nödens dag. Sådan är vår Gud. Till vem skulle vi annars gå? Ingen finns som han. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Herrens vilja … Bilden av höftskynket har sin berättelse. Gud hade en önskan och vilja att likt höftskynket var nära kroppen ville Gud att hans folk skulle vara nära honom. Han lät dem vara nära honom. Till berömmelse. Till ära. M E N de ville inte lyssna. Sorgligt. Men är tankeväckande.

Det kan gå för långt … 14:11 Gud uppmanar att han inte skall be om något för detta folk. För Gud kommer inte att lyssna. Då har det gått långt. 

Profeterna profeterar lögn … Deras egna hjärtans begär profeterar de. Profeten är herre över sin egen ande. Bibeln uppmanar att pröva. Behåll det goda. Lämna det som inte är från Gud. Här under vi att dom vilseförde folket. 

Profetens förbön … Jeremia inser folkets läge inför Gud. Han ber för folket. Kanske är det ett av vårt uppdrag när vi ser över vår stad och land – att be för folket. Kanske? Nej, det är verkligen vårt uppdrag. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Hör min röst … men de lyssnade inte. Ett återkommande konstaterande genom historiens böcker i biblen. Man kan tycka att de borde ha lärt sig att lyssna. Men kanske är det typsikt mänskligt? Vi har lätt att lyssna vid nöd men sen då?

Så att jag fick veta … Ibland avslöjar Gud för oss så att vi skall veta. Ibland för att avslöja något. Det kan bli tufft att vara i den tjänsten.

Rättvis domare … Sådan är Gud. Ibland tänker jag att vi inte tycker det när vi själva drabbas. Men tänker att med distans inser vi det rättvisa i det. Han prövar oss på rätt sätt. 

Återigen … Kanske har du noterat som jag att Gud har en god väg tillbaka när han dömer någon. Vi ser återigen att Gud säger ”ska rycka bort dem”. Men sen kommer det barmhärtiga: ”Men när jag har rykt bort dem, s k a  j a g  å t e r  f ö r b a r m a  m i g  ö v e r  d e m. ” Sådan är Gud. Han visar en väg igenom livets upp och nergångar. Han dömer rättvist och visar på en väg efter det. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Övergett … Det finns enkoppling mellan Guds Ord och undervisning och våra liv. Bibeln har en större påverkan av våra liv än jag tror att vi riktigt uppfattar. Skulle vi inse det skulle troligen vårt förhållande till Guds Ord se lite annorlunda ut.

Berömma sig av … Det kan vara frestande att se sig i ljuset av det man har. Sina ägodelar, sina pengar och hur stark man är. Ett rätt utgångsläge är att berömma sig utifrån sin relation till Gud själv. Hans nåd och rättfärdighet – i Gud själv. Det är en sund berömmelse.

Gud är vårt ursprung och vår grund … Jeremia påminner oss vem Gud verkligen är. Vad ha gjort. Att han är alltings ursprung. Hans makt behöver vi påminnas om gång efter gång. 

Vandrarens makt … Vi kan tro att vi är den som ytterst styr våra steg. Det beror inte på oss själva. Allt vilar hos Gud. 

Med måtta … 10:24 – Tukta mig, Here, men med måtta, inte i vrede, så att du inte krossar mg. En barmhärtighet i Guds vårdande om oss.  

Har du några tankar om detta avsnitt?

När livet spelar in … Man kan se att Gud visar på att livsstilen och attityden i livet är avgörande hur Gud kan välsigna våra liv. Kanske skulle vi behöva rannsaka oss själva innan vi beskyller Gud för att vara orättvis. 

När man faller eler går vilse … Så kan det bli i livet och i tron. Det kan verkligen hända. Men hur hanterar vi det när det händer? Vänder vi om? Reser vi oss upp? Söker vi efter att hitta den rätta vägen igen? Det är en avgörande situation som kommer avgöra vår framtida upprättelse. 

Svalan passar tiden … Alltså flyttfåglarna vet när de skall lämna eller komma tillbaka. Men vet vi Guds tider för vår tid och oss själva?

Allt är väl … Man sa så men verkligheten var något helt annat än väl. Hur är vår bild av verkligheten? Ibland har jag en känsla av att vi förskönar läget ibland. Men den hållningen leder inte till något gott. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Sök … Kapitlet börjar med en uppmaning. Om de skulle hitta någon som frågade efter trohet skulle Gud förlåta staden. Jag tänker att detta också är en god uppmaning i nutid. Att inte bli stilla inne tan gå ut för att se – söka för att finna. 

Ögen men inte se, öron men inte höra … Vad är det vi inte hör och ser? Vad missar vi av allt det Gud vill visa oss på?

Håller det goda borta från oss … Var liv och vårt handlande kan vara orsaken till att Guds välsignelser hålls borta från oss. Men motsatsen är lika sant. Våra liv och vårt handlande kan öppna för Guds välsignelser över våra liv. 

Allt är väl … Man sa så men verkligheten var något helt annat än väl. Hur är vår bild av verkligheten? Ibland har jag en känsla av att vi förskönar läget ibland. Men den hållningen leder inte till något gott. 

Fråga efter de urgamla vägarna … Vi har ibland svårt att se tillbaka på de goda vägarna, de urgamla välbeprövade vägarna. Vi vill gärna göra på vårt eget sätt. Kanske är inte allt det som var förkastligt. Vi har mycket att lära av de gamla vägarna och de gamla gränspålarna.

Har du några tankar om detta avsnitt?