Etikett: Läs med mig

Inte snar till vrede …Hur lätt är det när det ”rinner till”? Men med Guds hjälp kan vårt temperament hållas i schack.

Bättre förr? … Har du hört den förr? Salomo säger något vist här: ”Det är inte av vishet du frågar så.” Vi kan lära av det förflutna men vi är ämnade att se framåt. 

Rakt eller krokigt? … Detta är något att fundera på. Vi kan inte utforska det som kommer efter oss. Det är också en sanning. För vi vet inget om det. Kan bara ana. 

Att finna en väg … Det bästa sätt att finna en bra väg framåt och som håller i tidens längd är att fakta Herren. Då finner man den.

Ett har jag funnit … Gud skapade människan rättsinnig … men vad hände? … ”Men sedan har de tänkt ut många onda planer”. Salomo beskriver att han gjorde vad han kunde att söka vishet och fånga den. Det var hans mål. Nådde han fram? Historien visar att det gjorde han. Guds nåd skänkte honom stor vishet. Kanske kan det vara ett bra mål. Eller hur? Att göra detsamma. Det är efter guds hjärta och hans välbehag, 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Inte för snar med munnen … Att ge Gud eller någon annan ett löfte som inte är genomtänkt är något att fundera över. Är det bra? Na, kanske bästa att var lite eftertänksam först.

Förhastat hjärta … vad är det? Förhastade löften likaså? Kärnbibeln skriver: Bli aldrig förhastad med din mun och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud. Hjärtats samtal med Gud är viktigt. HbFL skriver: att vi inte ska förelägga Gud vad han bör göra. 

Dröj inte att infria ditt löfte … Vad har du lovat Gud? Vad har du visat honom vilka intensioner som du har? Vad människor ser i det kanske inte är så viktigt. Men om löfte du ger Gud inte infrias, vad händer då? Det är bättre att inte lova något om man inte infria det man lovar. 

Den som älskar pengar … blir inte mätt på pengar. Detta är verkligen sant. Älskar man rikedom blir man aldrig mätt på den. Man vill bara ha mer och mer. Ihopsamlade rikedom riskerar att skada mer än den gör nytta. 

En Guds gåva … att studera vad Predikaren säger i 5:18 gör oss nog gott. Att få rätt förhållning till det man äger. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Avund … Detta fenomen måste vara något tråkigt som smugit sig in i världen. Varför behöver vi avundas andra? Kan vi inte glädjas istället?

Handfull ro … sug på dessa ord. En hand full av ro. Mitt i all möda behöver vi stanna upp. Vi behöver ro.

Bättre två än en … Verkligen sant. Men hur kommer vi dit mitt i detta ensamhetens land? Mitt ledord i mitt arbete har alltid varit ”tillsammans”. 

Varför vill människor vara ensamma och klara sig själva? … Det är en fråga jag funderat ofta på. Men hittat svaret? Nej, det har jag inte. Kortsiktigt är det kanske bra i ett egoistiskt perspektiv. Men håller det i längden?

Tredubbelt tvinnad tråd … Den brister inte så lätt. Hur för du över det i livet?

Att komma till Guds hus … Det är bra det!!

Har du några tankar om detta avsnitt?

Allt har sin tid … Ett vist sätt att förhålla sig till livet. Inte göra det varken större eller mindre än det är. Det är som att det finns där. Och låte det vara så. 

Allt har han gjort skönt i sin tid … Han har gjort varje sak vacker för sin tid – för den tid som inne är. Låt det vara just i den tiden. Det måste innebära att vi inte skall försöka kopiera in det i en annan tid. Men så lätt det är att tänka så. Det gick ju då så då gör vi det nu. 

Lagt ner evigheten i människans hjärta … Den finns där och gör sig påmind hos oss. 

Ändå … fortsättningen är intressant: Ändå kan inte människan förstå Guds verk. Detta innebär att människan kan inte till fullo bli tillfredsställd av det som världen ger. Det vi gör behöver genljuda i vårt inre. Gör det inte det blir vi inte tillfredsställda. Det borde hjälpa oss att göra goda val i livet. Slår det inte an inom oss kan vi lämna det. Handbok för livet skriver: ”Gud har lagt ner en rastlös förväntan på en fullkomlig tillvaro, som bara kan bli verklighet genom hans fullkomliga ledning”.

Gud kallar på det förflutna … Det finns inget nytt. Det som kommer har redan hänt. ”Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång” (HbFL)

Har du några tankar om detta avsnitt?

Åt mig … E stark berättelse om allt Salomo skaffade. Åt sig. Glädjen i det. Med allt han beskriver upptåg det mycket av hans tid. Så skriver han – Men när jag såg på allt detta då var allt förgängligt. Han insåg att det fanns helt andra värden som var mera värt än allt detta. Om vi jämför med våra liv – kan vi se ett liknande mönster? Gör vi samma slutsats? Kommer vi ens till reflektionen? 

Samma öde … kan drabba både den visa och och dåren. Allt beror på hur man förhåller sig till det. Hur förhåller vi oss till livet och det vi lyckas med?

All möda … Till vilken nytta har all möda? Gör jag det för den som kommer efter mig? Till vilken nytta för mig själv? Tänker – att vad kostar allt det till ingen nytta?

Det är Gud som ger mig förmågan och möjligheten … Att förstå det i grunden ändar ingången i förmågan. Att det är en gåva från Gud av bara nåd. Hur värderar jag då det jag utför? 

Predikaren är en intressant bok …. Utifrån det som är förgängligt och det som består. Det som har kortsiktigt värde och det som håller över tid. Vad är förgängligt av allt det jag gör? 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Introduktion: Predikaren tar upp frågan om livets mening. Varför existerar jag? Vad är mitt syfte? Boken består av 2987 ord och den centrala versen är Pred 6:9b. Fram till och denna vers är det 111 verser och efter den följer också 111 verser. Dessa fem ord i 6:9b utgör det matematiska centrumet och sammanfaller också med avslutningen av det kiastiska centrumet! I denna vers finns också bokens nyckelord hevel som betyder meningslöshet och tomhet. Ordets talvärde är 37 (5+2+30). Även det totala antalet verser (222) är en multiple av 37 (6×37). Sju gånger återfinns också exakt frasen: ”Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind” i den första halvan av boken, se Pred 1:14; 2:11, 17, 26; 4:4, 16; 6:9. Att en snarlik fras finns en åttonde gång (i Pred 3:19) visar på att det finns hopp om en ny begynnelse, se Rom 8:19-21. Författaren är Salomo även om hans namn inte nämns. Skriven 30 f.Kr. (Källa Kärnbibeln)

Predikarens … Kärnbibeln ger flera tankar om just det ordet. ”Sökarens”. ”Lärarens”. ”Talmannens”. Ordet för Predikaren är ’Kohelet’ – beskriver någon som sammankallar en folkskara, talar, lär ut och även söker, samlar och sammanställer. Hebreiska ordet för folksamling är kahal och den som talar inför den är en Kohelet. Detta är också det hebreiska namnet på denna bok. Det engelska namnet är Ecclesiastes, från det grekiska ordet för folksamling ekklesia.

Förgänglighet … Fåfängans fåfängligheter. B2000: Tomhet, idel tomhet. Allt är meningslöst. Poängen blir att det är ingen ide att förlita sig till sina egna möjligheter och förmåga. En överlåtelse till Gud är den enda verkliga meningen med varje människas liv.  

Ögat och örat … En sanning man inte alltid reflekterar över. Ögat blir aldrig mätt av att se. Likaså blir aldrig örat fullt av allt det hör. 

Det finns inget nytt under solen … Ett talesätt som jag tror många använt. Faktiskt hämtat från bibelns blad. Allt bara återkommer. Kolla bara modet tex. Tankar kommer igen. Vi kan tro att det är nytt men egentligen har det funnits före oss.

Det som saknas … kan inte räknas. Tänker att när en människas saknas märks det. Men frågan är om vi gör något åt det. När sa vi till någon som sakans i gemenskapen att vi längtar efter den? Saknat dens närvaro? Kanske går det för långt innan vi gör det. Så blir vägen tillbaka så lång för den som saknas. I det lilla sammanhanget märks det snabbare. Men i en större gemenskap kan man vara ”saknad” länge utan att någon saknar den. 

Större kunskap … Ju mer vi vet desto mer får vi bära. Både glädje och oro. Tänkvärda ord av Salomo. Med stor vishet följer stor oro. Med ökad kunskap följer ökad smärta. 

Har du några tankar om detta avsnitt?