Etikett: Läs med mig

Sakarja är den elfte av de tolv mindre profeterna. Namnet Sakarja betyder ”Herren kommer ihåg”. En alternativ översättning är ”Herrens gryning”, vilket är passande med tanke på bokens tema om den kommande Messias och hur rättfärdighetens sol ska gå upp över världen, se Mal 4:2. Sakarja skriver i första hand till återvändarna från exilen men även något till dem som är kvar i Babylon. Han var verksam på 500-talet f.Kr. Flera av hans profetior är daterade till kung Darejavesh andra och fjärde regeringsår som var 520 respektive 518 f.Kr. Han tillhörde prästerna, hans farfar var prästen Iddo som omnämns i Esra 5:1 och Neh 12:4. (Källa Kärnbibeln)

Människans initiativ … Jag har alltid tänkt mig att det är Gud som tar initiativet. Vilket är rätt. Gud sänder Jesus för att rädda världen. Men här ser vi en annan dimension i det också. Gud menar att om folket vände om till honom skulle han också göra det. Gud öppnar möjligheten. Men han lägger det på människans möjlighet till att välja. Han tvingar inte. Han står beredd på att möta upp omvändelsen när människan vill. 

Gud beslutsamhet … Det Gud väljer att vilja göra gör han. Han följer sina beslut. Där livets val ger en frukt. Utifrån det väljer Gud att agera. Vi har en viss förmåga att skylla på Gud. Kanske skulle vi mer ärligt se på läget. Kan det bero på våra egna val och handlingar?

Guds sändebud på jorden … Här kan man se att Gud sänder sin skara att se hur läget är på jorden. Intressant att så behövs. Han, Gud, vars ögon överfar hela jorden, sänder änglar ut på uppdrag att se hur det är på jorden. 

Herren skall än en gång … Vilket trösterikt ord för Sion. Det skall återigen igen, ännu en gång, flöda över i landet av det som är gott. 

Hornen …  Källa Kärnbibeln: Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat. Här kan vi ana att ett försvar mot dessa makter kommer.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Sett hur det var … Haggai lyfter en intressant sak. Gud frågar hur många som sett templet i sin forna glans och härlighet. Alltså hur det var när det var som bäst. Ibland kan det vara bra att se tillbaka hur det var. Men det fins en orsak till denna undran.

Hur tycker ni det ser ut nu? … Gud vill att folket skall jämföra med nuets läge. Och tala om vad dom ser. Ibland kan det vara utmanande att få den frågan. Reagerar ni inte på det – verkar Gud vilja säga till dom… . 

Gud uppmuntrar … Mitt i allt så väljer Gud att uppmunta till att våga, orka och ta mod till sig. Löftet är tydligt – ”Jag är med er!” Intressant samtal som vi kanske skulle våga hålla. Somliga kallar det utvärdering.

Inom kort … Gud vill berätta något som skall sporra till att återuppbygga templet. Gud är verkligen intresserad av att visa sig för folket. Vill äta dom i templet. Kan inte annat fundera över vår kyrkor och Guds närvaro. Han kan möta dig i ditt hem och skogen eller vart som helst. Men en plats är vigd på ett särskilt sätt till ett – kyrkan.

Pengar tillhör Gud … Intressant. Silvret och guldet – pengarna -tillhör Gud. Vi är alltså bara förvaltare av dom. Eller hur skall vi se det?

Gud jämför med hur det var … Guds härlighet visade sig i templet förr. Denna gång skall han visa sig ännu mera härlig. Och han skall ge frid där.  

Lägg nu märke … Gud vill att folket skulle vara uppmärksam på vad Gud gör från och med nu. (V 16 o 19). Han påminde om hur illa det var. Där det förr gav tjugo mått säd gav det bara tio. Men nu skulle det bli skillnad. Nu kommer det att bli tvärtom. Nu kommer Gud att välsigna istället. Det blir en värdemätare för folket. Man kan se det tydligt om det blir så. 

Signetring … En signetring användes av kungar och rika män och var vanligtvis en ring eller ett halsband med ett sigill på som kunde användas som en stämpel för att godkänna exempelvis en lag eller ett dokument. Idag kan man jämföra en signetring med en underskrift. Man skulle kunna se det som att Gud sätter Serubabel i tjänst med stort ansvar och makt. Han var utvald av Gud. Signetring var tecknet på att kunna underteckna något. I någons ställe. Kanske kan man se det som att Serubabel blev Guds förlängda arm med befogenhet att ”teckna Guds namn”. Historiskt var signetringen bevis på status. Det skulle visa på Guds syn på Serubabel. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Nästa bok blir Sakarja.

Haggai är den tionde av de tolv mindre profeterna. Namnet Haggai betyder på hebreiska ”mina högtider”. Vi vet inte så mycket om Haggai, men han kan ha varit en av dem som fördes bort i exil av Nebukadnessar 586 f.Kr. och sedan kom tillbaka i den första vågen med Serubbabel 537 f.Kr. Haggai verkar hösten 520 f.Kr. och han är samtida med Sakarja. Det har gått 16 år sedan de första judarna kommit tillbaka, templet låg fortfarande i ruiner, samtidigt som man byggde på sina egna hus. Den första ivern att bygga upp templet har försvunnit hos folket som återvänt. I en serie av fyra budskap under hösten 520 f.Kr. uppmanar Haggai folket att förändra sina prioriteringar och sätta Guds hus först. (Källa: Kärnbibeln)

Folket säger … Tänk att vi människor kan ha en uppfattning som inte stämmer med Gud. Påminns om ”Ni säger att det är fyra månader till skörd…. Jag säger: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd” Joh 4:35.  Det var inte tid att bygga upp templet enligt folket men Gud säger något annat.

Är det då tid för er … Vad prioriterar vi? Vårt eget hus eller Guds hus? Vad får gå först i livet?

Ni sår mycket men skördar lite … Tankeväckande stycke. Kvalité!! 

Lägg märke till hur det går för er … Kärnbibeln skriver: Tänk noga över era vägar; begrunda i era hjärtan. 

Ni väntade mycket … men det blev lite. Kanske kan vi se ett mönster i historien. Det kan väcka insikt om hur vi skall tackla framtiden. 

Det finns en koppling … mellan framgång och hur det verkligen blev. Gud säger att det fanns en orsak. Man lät Guds hus ligga i ruiner och det gav missljud i livet. Man lyckades inte på grund av det. 

Gud väckte en iver … Visst låter det intressant. Gud skapade en iver över att bygga upp templet. Kanske borde det vara en bön att det skulle ske i vår dagar. En iver över Guds verk i vår egen stad tex. Kanske skulle det vara en bön för oss själva. Att Gud skulle skapa en längtan och iver inom oss att gör det Gud tänker för oss och vårt sammanhang. En inre drivkraft helt enkelt. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Jag har hört om dig och häpnat … Kärnbibeln skriver: Herre (Jahve), jag har hört talas om dig, jag vördar (står i beundran, fruktar) [dig] – Herre (Jahve) ditt verk (arbetet) mitt i åren – återuppliva (ge liv), mitt i åren gör det känt (intim kunskap), i vreden kom ihåg barmhärtighet. Vad har vi hört? Vad har vi lagt på minnet? 

Få liv igen … Denna tanke är stor. För jag kan uppfatta att så är behover idag med. Återuppliva, ge liv igen. 

Men jag vill … Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i honom. Tänk att Habackuk vill detta mitt i allt han skriver. Kanske det ändå ligger något i vilja och beslutet. Att vilja lovsjunga, jubla i Herren. Var ligger kraften till det? Jo, i min frälsnings Gud. Där rinner tacksamheten upp. 

Herren är min starkhet …. Kärnbibeln: Herren min Gud (Jahve Adonai) är min styrka [Ps 27:1] och han gör mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna], och låter mig vandra på mina höga platser. [Ps 18:34]. I din tro som vilar på Guds härlighet och kraft har du din starkhet. Där kan du vila tryggt. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Nästa bok blir: Haggai

Vara inställd på att Gud skall tala …Habackuk ville vara redo, stå på en bra plats, vara fokuserad på att Gud skulle svara honom. Att Gud helt enkelt skulle prata med honom. Han var verkligen intresserad av vilket svar Gud skulle ge honom. Står vi på vår vaktpost för att vara lika intresserade på vad Herren vill prata med oss om? 

Skriv ner den syn och det tilltal du får … Här visar Habackuk på en princip som vi kanske ska ta efter. Att teckna ner det Gud talar till oss om. När vi får en profetisk hälsning. Att då ”skynda oss” att skriva ner. Allt för ofta inser jag att jag missat det. Det vil jag från och med försöka göra.

Ty ännu måste synen vänta … Om en syn måste vänta är det bra att skriva ner den för att komma ihåg den. ”Men den skyndar mot sin fullbordan” – Att lita till att Guds tilltal kommer att gå i uppfyllelse. 

Ljuger inte … Guds tilltal ljuger inte. Behöver man säga det? Nej, men det är tydligen så att vi behöver fästa vår tillit till det. Det är när så sker vi verkligen inser att vi sett och hört rätt. Den skall helt enkelt inte slå fel. Och som det inte räckte: ”Om den dröjer (uppfyllelsen), vänta på den, ty den kommer helt visst”. En översättning säger: ”Det kommer inte gå en enda dag över tiden”. Eller som kärnbibeln säger: Den ska inte försenas.  Ytterligare skule det kunna stå att ”den längtar” efter att uppfyllas. 

Den rättfärdige skall leva genom sin tro … Tänk att tron på Gud får vara vår livskraft och drivkraft. 

Egen vinning … Vilket uppsåt har vi? Vad vill vi? Är det för vår egen vinning eller är det för Guds skull?

Jorden skall bli full av kunskapen av Guds härlighet … såsom vatten täcker havets djup. Denna vers tål att landa i. Tänk – hela jorden inkluderar där du bor!!

Vad för nytta gör en avgud? … Ingenting. För den är skapad av död materia. Har ingen kraft i sig självt. Vad kan den lära oss? Ingenting!! För det finns ingen anden i den. 

Med Herren är det annorlunda … Halleluja. Vi får vara stilla vid honom!!

Har du några tankar om detta avsnitt?

Inget är känt om Habackuk mer än att han var verksam som profet i Jerusalem i Juda rike under slutet av 600-talet, då Babylon besegrat det assyriska väldet och nu var den dominerande världsmakten som utgjorde ett allt större hot mot landet. Habackuk berättar hur han står i sitt vakttorn och ser babylonierna som världens herrar. Han undrar varför inte Gud ingriper mot deras ondska och förtryck utan låter dem utföra sina grymma avsikter med judarna.  Svaret blir att Gud en dag kommer att döma alla onda folk. Babylonierna kommer förvisso att vara det redskap som straffar judarna för deras synder, men sedan kommer deras högmod att bli deras fall. När tiden är inne kommer de själva att drabbas av undergång på grund av sin egen synd. Boken slutar med profetens lovsång över att Gud har allt i sin hand. (Citat från http://www.alltombibeln.se. 

Det som är lite unikt med Habackuk är att han inte profeterar särskilt mycket till folket om vad Gud säger. Istället går han till Gud med folkets frågor. Hur kan Gud tillåta att ondskan inte verkar få någon bestraffning? Guds svar är att det finns en gudomlig plan för historien som både har dömt och ska döma all ondska men under tiden får den rättfärdige leva av tro, se Hab 2:4. (Källa: Kärnbibeln)

Hur länge skall jag ropa utan att du hör mig … Habackuk blottlägger något jag tror att alla vi människor någon gång har brottats med. Där vi upplever det som att vi ropar för döva öron. Han undrar hur Gud kan se allt det onda och inte gripa in. I vårt perspektiv skulle Gud gripa in så fort han såg att något ont skulle ske. Så att det aldrig hände. Varför han dröjer är svårt att förklara med vår begränsade logik.

En gärning gör jag som ni inte kommer att tro … Gud överraskar. Gör så stora ting att man får svårt att tro på det. 

Habackuk hänvisar till Guds storhet och renhet … Det är som att han vill påvisa Gud om Guds renhet och helighet. Att Gud inte skall kunna stå ut med det onda utan att göra något åt det. Något av ”ska det verkligen var på detta viset, Gud?”

Har du några tankar om detta avsnitt?

Att inte gilla Guds handlingar …Gud ångrade sig när han såg folkets omvändelse. Det uppskattade inte Jona. Kanske för att han såg vad hans handling hade gett och hur han uppoffrats sig. Kanske var Jona mer inställd på Guds dom än Guds upprättelse. Hur kunde han reagera på Guds godhet? Han borde ha jublat. 

Har du rätt att bli arg? … En relevant fråga från Gud. Kanske kan vi känna igen oss i den besvikelse (rätt märkligt sätt att reagera på) när Gud inte dömer den vi tyckt gjort fel. 

Barmhärtig Gud … älskar denna beskrivning av Gud. ”Du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda”. Detta gäller inte bara dig och mig personligen. Det gäller alla. Även den som, i våra ögon kan, har syndat stort men ångrar sig. Kan en mördare få upprättelse och få förlåtelse av Gud? Ja visst. 

Jona under busken … Jona var inte riktigt nöjd med hur Gud ville lösa det. Sätter sig under en buske och verkar mer bitter än tacksam. Man skulle kunna tro att Gud skulle vända Jona ryggen. Kanske lite som vi människor skulle ha gjort. Men inte Gud. Han har omsorg om Jona mitt i hans trotsighet. Gud skuggar honom mot den brännande solen. 

Jona var mycket glad för busken … Kanske smälter hans frusna hjärta där när han ser Guds omsorg. Gud vet hur man möter en själ som Jona. 

Busken torkar bort … Man kan undra varför Gud sen torkar bort busken och solen får åter bränna Jonas huvud. Kanske hade Gud hoppats på att Jona skulle ändra attityd. Jona blir arg för att busken hade torkat bort. Hade Jona lärt sig något? 

Vad för rätt har Jona? … Kanske kan busken hjälpa Jona att förstå.

Perspektiv … för Jona blev busken en stort bekymmer. Gud ville visa på att det fanns större bekymmer att ömma för. En hel stad som hade 120000 invånare och som höll på att gå ner. Ett folk som inte kunde skilja mellan rätt och fel. Dessutom … Dessutom en mängd djur. Ett intressant tillägg i allt. Det var viktigare än att Jona hade skydd av en buske. Kanske kan man tycka det med all rätt. Mer får vi inte veta om Jona. 

  Hur ser vårt perspektiv ut? Är vi mer inriktade på vårt eget ego och hur vi upplever det? Kan vi också bli sura på att Gud gör gott? 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Nästa bok vi läser blir Habackuk

Herrens ord kom för  a n d r a  gången … Gud kallar Jona en gång till. Till samma stad med samma uppdrag. Förtroendet var uppenbarligen inte förbrukat. Förlåtelsen och upprättelsen var 100. Texten ger ett tillägg: predika det budskap jag ger dig. Jag tänker att Gud verkar vara mer barmhärtig än vi människor verkar vara i förlåtelse och upprättelse. När återinsätts man i tjänst? Vem gör det? Jag tänker att det är svårt att göra det som enskild. Men då behövs det finnas människor som är beredda att återinsätta. I vår tid brister det här. 

Uppdraget var stort … staden var bred som tre dagsresor gående genom staden. Stor stad för att allvarsamt budskap. 

Fastnade inte i det stora … han såg inte det stora som möjligt. Han antog utmaning och tog det steg för steg. En dagsresa in började han predika.

Om fyrtio dagar … Då skulle staden bli ödelagd om man inte omvände sig. 

Gensvaret … Inte alla predikningar som får så stort genomslag som den predikan som Jona höll. Folket lyssnade. Omvände sig. Man fastade. Man synligt visade på sin ånger. Kungen fattar krisen. Både människor och djur skulle omvända sig. 

Vem vet …Kungen var inte säker på resultat. Men han hade inget val. ”Vem vet , kanske vänder Gud sig från sin vrede då”. Och är det inte med den intentionen vi omvänder oss? Att Gud ska ändra sig .

När Gud såg … Och det hände. När Gud såg omvändelsen ångrade sig Gud och tänker om. Vilket löfte för oss också. Det finns en Gud som kan ångra sig. Ändra sig. När du omvänder dig så ser Gud det. Det är en stor, barmhärtig Gud vi har att göra med. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Men Herren sände … Det kan gå fel för oss. Vi kan ha, likt Jona, vänt ryggen till Gud, flytt. Men här visar Gud en av sina fantastiska sidor. Han räddar läget. Sänder hjälp. Inte bitterhet där. Inte ”sköt dig själv då”. Utan omsorgen finns där fast det inte blir som det var tänkt.  

Stor fisk … Intressant lösning. Men blir också en bild. Tre dagar är Jona i fiskens buk. Jesus var död och efter tredje dagen uppstod han. Jona ropar inifrån fiskens buk. Gud hör hans röst. Vi kan vara i djupet nere men Gud hör din röst i alla fall. Orsaken kan vara helt din – men Gud hör ändå. 

Du förde mig levande upp … Vilket vittnesbörd. Gud såg hans ånger. Jona tror att det är kört. Att han var bortdriven från Guds ansikte. Men inte. Nu inser Jona att han återigen skall få bli sedd av Gud. 

Vad jag har lovat vill jag infria .. kan man ana att Jona först sa ja till Gud men sen inte gick? Möter detta i nya testamentet också. Om sönerna som skulle hjälpa sin far. Den ene lovar men går inte. Den andre lovar inte att gå men ångrar sig och går ändå. Jona hjälper oss att inse att det kan gå så hur vi än egentligen inte vill det. Det finns en väg tillbaka till kallelsen i ditt liv. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Herrens ord kom till Jona … Visst är det fantastiskt att Gud talar till oss. Jona får ett tydligt mandat och uppdrag. Har du fått det någon gång? Uppdraget Jona får var väl inte det enklaste. Att gå till en stad vars ondska var känd – ända upp till himmelens Gud. Att då våga gå…… 

Jona flydde … Han inte bara stannar hemma och gömmer sig. Han försöker fly långt bort. Jona glömde Psalm 139:7-10 ” om jag så gör gör mig en boning ytterst i havet…”. Han ville ta sig till Tarsis ”bort från Herrens ansikte”. Gud, vars ögon överfar hela jorden, Jona tänker inte rationellt. Kanske är det så när vi vill komma undan vår kallelse. Har du en kallelse du håller dig borta ifrån?

Jona sover likt Jesus i båten … men det är en klar skillnad på honom och Jesus. Tänk att Jona kan sova mitt i att han flyr från Gud. 

Kastade lott … ett intressant sätt att försöka ta reda på vems fel det var att denna storm kommit. Men det verkar fungera här. Lotten visar på Jan som flyr från Gud. 

Vad är det du har gjort … Det verkar som att båtsfolket inte trodde på Jonas Gud. Ändå inser dom djupet i detta som händer. ”Vad är det du har gjort mot din Gud så att han blir så vred på dig” – tycks dom säga till honom. Vad har du gjort mot Gud – är det en fråga man våga skriva om? Kanske är det ändå en relevant fråga ibland när livet inte går som det ska…

Att inse … Jona insåg att det för hans skulle stormen hade kommit.  Ibland behöver man erkänna det både för sig själv och andra. 

Man vände sig till Gud … nu verkar man tro på den Gud som Jona trodde på. 

Man slänger Jona över bord … då lägger sig vinden. Och här skulle berättelsen kunna vara över. Jona dör och Gud sänder någon annan. Men Jona bok är inte över. Denna märkliga bok har ett kapitel till …

Männen greps av stor fruktan … och man offrar slaktoffer till Herren. Man kanske ändå inte var så långt borta från Herren Gud. Avgörande händelser kan göra att man vänder åter till Gud. 

Har du några tankar om detta avsnitt?