När livet går vidare

Igår kväll när jag var på väg hem från Strängnäs nåddes jag av hälsningen att Annika, Dans fru, hade fått sluta sina dagar. Det var nog väntat, men nu? Hennes kropp var redo sen länge egentligen för ett uppbrott men nu, redan? Man kan nog aldrig förbereda sig färdigt för ett sådant uppbrott.

Vi fick en fin stund tillsammans. Dan, Calle och jag. En stund av andakt och några sånger inramade med ett ord på vägen.

Annika var så trosviss. Hoppet om ett helande hade hon ända fram till uppbrottet. Hon var lika viss och full av hopp att om inte det skedde var resan given. Livet skulle övergå i det eviga livet med Jesus i himlen. Hennes liv stannade aldrig. Det gick vidare. Vidare hem till Gud.

Jag är övertygad över att när hon ikväll tog sitt sista andetag här på jorden tog hon sitt första i himlen. Hon är hemma.

Livet blir lågmält när man möter en person vars liv gått vidare. Livet blir skört och vackert. Livet har fått ett nytt ljus och en ny hållning.

Livet blir inte så självklart när man möter döden. Livet blir på riktigt då. Det är så overkligt verkligt på något förunderligt sätt.

Var rädd om dig. Vi har inget löfte om morgondagen. Ett vet vi – en dag får vi möta dom som gått före. Vi kan inte förbereda oss tillräckligt bra inför det. Ett kan vi göra. Det är att göra vårt liv till en lovsång till vår Herre. Att göra klart med vår relation till Jesus. Då först blir vi redo.

När livet går vidare vill vår Herre möta oss på vägen

Tag inte livet alltför allvarligt.

Jag satt och läste om visdomsord. Ibland kan det vara bra att få några goda tankar att vila i en stund. Mina ögon föll på något som Elbert Hubbard lär ha sagt. Vet inte mycket om honom mer än att han var författare från Amerika. Jag kanske inte står för allt han stått för men som sagt….

Tag inte livet alltför allvarligt. Du kommer i alla fall aldrig ifrån det levande.

Elbert Hubbard

Kanske lite väl brutalt sagt. Men sant är ju att alla kommer vi att dö en gång. Men kanske har han en poäng ändå.

Ta inte livet alltför allvarligt

Ibland tror jag att vi gör det. Och får svårt att ta oss fram i livet på så vis. Livet skulle blinkats enklare att leva om vi tog livet lite lättare.

Det blir lätt rätt komplicerat att leva om vi tar det för allvarligt. Vi kanske skalle klara motgångarna om vi gick lite lättare fram i livet.

Så fundera lite på denna tanke….

Ta inte livet alltför allvarligt

.

När livet vandrar vidare

Igår var det begravning efter min faster Kerstin. Jag skulle ha varit med men blev sjuk. Begravningar är verkligen något speciellt.

Det blir så definitivt. Men så viktigt att få ha den stunden. Jag tror det är ett viktigt moment i sorgeprocessen.

Vi som har en kristen tro har ett hopp som bär oss genom sorgen. Vi tror inte att detta är slutet på vår resa. Vit tror på något efter detta.

Livet vandrar vidare

Vi tror att den dagen vi lämnar detta jordeliv vandrar livet vidare till den himmelska världen – hem till Gud.

Sorg kommer alltid vara just sorg. Det kan vi inte ta ifrån någon. Men det är skillnad på att sörja med ett hopp som bär sorgen än att sakna hoppet helt.

Jag tänker mig livet att det vandrar ut från evighetens himmel. Där vi kommer ur Guds tanke och skapelse. Vandrar ut i livet. En dag vandrar vi hem igen. Det är som att vi fick en lånad tid här på jorden. Men inställa verket hör vi i himlen. Därför kommer vi känna oss hemma hos Gud. Vi hör honom till. Det är verkligen borta bra men hemma bäst när vi vandrar vidare tillbaka till evigheten.

En dag vandrar vi efter. Då möts vi igen. Dom som gått före får möta oss. Vi finner vår plats som är förberedd för oss. Det är barmhärtigt vackert.

Kerstins liv var inte en vandring ensam. Hon hade sin man Gunnar, sina barn, barnbarn och många vänner. Och så vandrade hon livet med Gud. Det var hennes naturliga livsvandring. Ett hjärta som brann för att göra gott för andra. Ett föredömligt liv.

Vi kan välja hur vi vill vandra vårt liv. Vi är skapta för en gemenskap med Gud. Det är det mest naturliga. Lika naturligt som det är tänkt att vi vandrar vidare hem till honom. Men vi kan välja bort det. om du frågar mig är det ett mindre lyckat val.

Foto av Elin Gårdestig

Det är en dubbel känsla när man finns där i en begravningsakt. Ett definitivt slut ändå har en ny början ägt rum. Det gör det hela så overkligt verkligt. Jag älskar skogskapellet i Katrineholm. För altarfönstret är som en vacker påminnelse om att livet vandrat vidare. Ut genom Guds natur och hem. Hem till skaparen. Gud själv.

När livet vandrar vidare

vandrar vi hem till Gud

Livet är rätt okej i alla fall

Nog kan livet vara spikrakt eller kanske inte alls. Nog kan livet vara mer åt spiksnett. Och ja, det kan vara rätt skruvat också. Men alltså….

Livet är rätt okej i alla fall

Livet kan vara rätt stressigt och svårt att hinna med. Ibland rätt komplicerat också. Krångligt att lotsa sig fram liksom.

Livet har en förmåga att överraska också. Det liksom när man inte är beredd på svängningarna. Då blir det ibland lite svettigt. Å andra gånger en stor glädje. Men

Livet är rätt okej i alla fall

Ibland skulle man önska lite mindre av det och ibland mer.

Livet rullar på ganska fort också. Man skulle gärna vilja bromsa ner det lite ibland. Eller få upp farten i benen. Men

Livet är rätt okej i alla fall

Ibland skulle man vilja räcka till för alla förväntningar men känner på sina axlar. Ibland skulle man önska att man kunde lämna dom för en stund.

Ibland tycks man gå vilse i livets labyrinter. Ibland hittar man , på ett förunderligt sätt, rätt. Men

Livet är rätt okej i alla fall

Mitt i allt detta har jag en grundinställning på livsvandringen. Och det är ett löfte jag fått….

”…../ Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.””
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭28‬:‭20‬ ‭SFB15‬‬

Livet är rätt okej i alla fall


Idag ber vi för riksdagsman Michael Rubbestad (SD)

Livet är det som händer medan du är upptagen…

Läste ett citat för några dagar sedan som John Lennon lär ha sagt. Jag tyckte det var tankeväckande. Värt att reflektera över. Kanske till och med kan det hjälpa oss att prioritera om lite ibland.


”Livet är det som händer dig medan du är upptagen med att planera andra saker.” John Lennon


Ligger det inte en viss sanning i det. Även om vi direkt inte vill erkänna det. Det är så mycket som passerar oss med vi är fullt upptagna att planera det som skulle blunder som passerar våra liv. Det som som ska liksom fylla våra liv. Medan vi planerar det missar vi det som verkligen är det vi tänker ska komma.

I all den stress vi kan uppleva, i allt vi gärna skulle vilja vara med om, det som vi tycker att vi missat och borde få uppleva, allt detta gör att vi är rätt upptagna med att planera så vi missar lätt det vi verkligen redan har.

Hur upptagen är du? Vad missar du? Vad kan du göra för att bli mer uppmärksam i nuet än bara på det du tror ska ske?

Tänker och tror att vi skulle behöva leva mer i nuet än i framtiden.

Stormen som kallas livet

Jag satt i min varma lägenhet igår kväll. Utanför fönstret blåste det en vind som påminde om höststormen. Regnet vräkte ner strax innan. Det såg inte riktigt så ut tidigare på dagen då jag lämnade jobbet.

Men det vände. Vinden tog i ett tag.

Stormen som kallas livet

Jag hörde uttrycket på en reklamfilm. Jag tror det var en bilreklam. ”Stormen som kallas livet”.

Det var som att man utgick från att livet är en storm. Att det alltid är något av ett kaos i livet.

Jag blev lite förundrad. Jag uppfattar inte livet som enbart kaos. Att det är stökigt händer men ändå inte kaos jämnt. Så jag blev förundrad över kopplingen.

Jag ser att livet i den stora bilden är faktiskt rätt gott. Livet har även inslag av ibland lite mer av storm. Perioder som är mindre roliga.

Men i den större bilden är det riktigt bra. Ibland får jag känslan om att vi gärna vill fokusera på dom mörka stunderna fast dom är i minoritet. Som att trenden leder oss dit. Vi ska liksom lyfta fram det svåra. Att då använda en sådan tanke i reklamen kändes lite ledsamt. För vi behöver verkligen lyfta allt det god i frontlinjen.

Jag är så tacksam för livet. Det har så mycket gott att ge. Att möta människor som ger energi är så stort. Att se allt det goda som händer. Glädja sig åt andras framgångar. Att se allt det goda som händer. Upptäcka vårt underbara land. Vi behöver se och lyfta fram det god i frontlinjen.

Men när det blåser i livet får vi söka lä hos Gud. Gud uppmanar oss att söka oss nära honom och få del av hans frid. För lika sant som det är att vi kan söka lä mitt i stormen kan vi göra det i livsstormarna. Att komma i lä i en storm på en vredgad sjö är fantastiskt. En sådan lättnad. Jag vet. Så är det i livets stormar. Guds hälsning till dig som upplever det stormigt: ”Kom till mig, jag vill ge dig vila. Ge dig lä så att du får hämta andan.”

Livet är för kort…

Livet är för kort för att låta hatet äta upp ditt hjärta

Som vanligt är Herregud&co något på spåret. Tänk vad lätt att besvikelser förstör våra liv. Dom äter allt för lätt upp oss inifrån. Inifrån hjärtat.

Stäng dörren bakom dig till besvikelserna. Ta med dig alla positiva minnen istället. Låt inte hatet äta upp sitt hjärta.

Så kanske handlar det om att gå vidare, vidare in i något nytt.

Behövs det så gör en ritual. Gå till ytterdörren. Använd den som det som får signalera att du stänger det tråkiga utanför genom att stänga den. Ja, du hänger säkert med hur jag tänker.

Det finns säkert någon som skulle behöva säga förlåt till dig. Förlåt den i dens ställe. Det gör dig fri. Den som borde be om förlåtelse har tyvärr inte den insikten. Så gör dig fri.

Bevara ditt hjärta. Du är värd det.

🙏 Idag ber jag för den som kämpar med besvikelser och oförsonlighet. Tack herre försatt du vill sätta dom fria. Hjälp dom att förlåta i någons ställe. Hjälp dom att gå vidare. 🙏

Livets gömslen

Livet är inte alltid så tydligt och enkelt. Inte ens vårt eget. Det är inte alltid lätt att tolka våra egna reaktioner och känslor. Vi förstår inte alltid livets mer dolda sida.

Gud som ser i det fördolda vill ge oss en djupare och innerligare blick i livets gömslen.

Bibeln säger att anden utforskar djupen hos Gud. Men också djupen hos oss.

Jag funderar på att när vi har svårt att förstå oss själva och våra reaktioner är det gott att veta ett det finns en som gör det. I våra livs inre gömslen ser han tydligt och klart. Vår bön får bli att han ledsagar oss i våra egna mer dolda liv

Jag ser också att han ser livets olika skeenden. Vissa ligger i en öppen förståelse för oss. Medan andra situationer uppleva mer som gömslen. Eller till och med helt svårintagliga att förstå sig på. Dom stora ’varför’ tonar upp sig mer som märka moln eller höga murar. Nästan som att man lever själv i själva gömslet. Gud som ser i det fördolda vill ge oss en djupare och innerligare blick i livets gömslen även här.

Hur det än ser ut med dessa gömslen vill Gud ge oss en trygghet. En tillit. En vila i att han har allt i sin hand. Han vill ge ljus. Vill skapa en väg genom dessa gömslen och ut i friheten på andra sidan.

Gud ser. Gud förstår. Gud vill. Inte alltid som vi får ihop den bilden. Vill tro men tvivlar. Gud ser hur vi ibland springer vilse i gömslets tankelabyrinter. Men våga tro att han vill hjälpa dig att hitta ut i frihet.

Ett vet jag. Att Gud inte överger dig. Mitt i gömslets påträngande mörker som ibland bli så kompakt så vill han låta sin ljusa strimma av hopp öppna en väg. Han går med dig och håller din hand.

Låt inte livet stanna …

”Låt inte livet stanna för att du väntar på en ursäkt som aldrig kommer. ”

Läste något åt det hållet i flödet på Instagram för någon dag sedan. Visst ligger det något i det. Tänk vad många som borde be om ursäkt aldrig gör det. Och deras liv går bara vidare. Men så låser det andras liv som väntar på just deras ursäkt.

Jag tänker att vi behöver lämna sådant bakom oss. Förlåt i deras ställe. Lägg det bakom dig. Låt inte ditt liv stanna för att du väntar på en ursäkt som inte kommer.

Förlåt redan nu som om vederbörande ber dig om förlåtelse nu fast den inte gör det. För när väl hen kommer och gör det har du redan gjort det. Och ditt liv har inte hindrats.

Att göra så är stort och sätter dig fri. Du får leva ditt liv utan att bli hämmad.

Ditt liv är mera värt än att det stannas av någons uteblivna ursäkt. Lev!!

-”Ta inte var dag för givet. Ta var dag som given”

I går var det 25 år sedan båten Estonia förliste. Då miste 852 människor livet. 137 räddades.

Igår berättade Mats Hillerström om natten i vår kyrka. Han var en av dom 137 som räddades från den förlista färjan.

Den berättelsen kan du läsa om i expressen.

Några meningar sätter sig i minnet efter hans berättelse:

-”Ta inte var dag för givet. Ta var dag som given” (Mats Hillerström)

Sug på dom orden en stund. Låt dom tränga in en stund.

Att Mats kan tänka så är väl inte så konstigt. Men om vi är ärliga mot oss själva gäller orden även oss andra. Dom gäller mig. Dom gäller dig.

Det är allt för lätt att ta dagen för givet. Men sanningen är den att vi vet ingenting om morgondagen. Dagen är en gåva. Varje ny dag är ny. Inget vi kan ta för givet.

Att höra Mats berättelse om att kämpa för att överleva väcker till eftertänksamhet. För mig väcks en stor tacksamhet. Känslan som jag hade när jag kom hem från Tanzania blir bara starkare. En sådan tacksamhet.

Vår morgondag vet vi inget om. Det stämmer till ödmjukhet. Till tacksamhet för varje dag vi får vakna till.

För mig påminner det om att lägga sin dag och morgondag i Guds händer. I dens händer som skapar morgondagen.

Genom att vi har den känslan och attityd till livet kommer den att prägla vårt sätt att hantera våra liv. För vad blir viktigare ? Vad måste livet innehålla? Vad måste jag ha? Det blir mycket som mister sitt värde. Det får ingen dragningskraft på oss. För livets gåva blir viktigare än mycket annat av tex saker.

Igår lades en krans ner vid minnesstenen som fått ny plats vid vår kyrkas framsida.

Min bön blir denna dag….

🙏Tack gode Gud för dagen som inne är. Tack för livet. Hjälpa mig att aldrig glömma nåden i att få vakna till en ny dag. Hjälp oss att inse att varje dag är oss given. Vi kan inte ta den för givet. Bevara oss ödmjuka. Amen 🙏