Etikett: minnen

Publicerat den

En bit av sommar kvar

Kylan tränger sig mer och mer på. Det är snart mitten av november. Mörkt, på tok för mörkt, tycker jag. Visserligen närmar sig första advent men ändå. Höstmörkret är så tråkigt.

Då är det skönt att ha en bit av sommaren kvar på balkongen. Varje gång jag gått in och ut denna höst har jag njutit , liksom hela sommaren ända från maj, av mina blommor på balkongen. Dom blommor fortfarande. Jag kan inte minnas att det blommat så länge något år. I 6 månader har rankorna blommat oavbrutet. Helt fantastiskt .

Att bli påmind om sommaren värmen inifrån. Njuter av att på så vis få bli påmind av sommarens ljuvlighet.

Hur gör du för att påminna dig om goda stunder när det mörka tränger på? Det är så lätt att det mörka får fritt spelrum liksom. Jag tänker att vi behöver lära oss att plocka fram det varma sköna när det kalla gör sig påmint. Det kan vara minnen. Kanske kort som påminner om speciella stunder. Sådant som för oss tillbaka till det som gjorde gott inom oss. Kanske avgörande tillfällen som bär på ett speciellt sätt.

Idag har vi det lättare att fånga dom minnena. Vi tar bara fram mobilen och tar kort. För skulle det skickas iväg en film. Vänta på att den skulle framkallas. Vem bär sen runt på papperskorten eller diabilderna? Nej dom blev liggande i en låda eller i ett album. Nu kan man bara öppna mobilen, titta, minnas och värmas.

Min mobil plockar fram bilder ur mitt album. Det gör att jag blir överraskad påmind om sådant jag varit med om. Inte så illa det heller.

Samla på dig goda minnen för de mer kyliga dagarna i livet. Kanske är det en av anledningarna vi får vara med om dom. Att dom ska påminna och bära oss igenom dom mer mörka avsnitten vi möter i livet.

På så vis kan vi ha en bit av ”sommar” kvar året om. Även när det är som mörkast.

Publicerat den

Vi behöver både minnen och drömmar i livet.

Att ha något bra att titta tillbaka på behöver vi. Det ger på något sätt en bas och trygghet i livet. Det ger en grundglädje.

Dåliga minnen kan liksom lägga sin dimridå över dom goda. Vi behöver låta dom goda ta mer plats helt enkelt. Att lära oss hantera dom dåliga minnena så att dom får sin rätta plats i livet. Då kan dom goda minnena göra sina goda underverk inom oss.

”Man vet inte vart man ska om man inte vet vart man kommer ifrån.”

Ungefär så var repliken i en film jag såg igår. Kanske är det så att minnena vi har skapar underlag för framtida drömmar som drar oss in i morgondagen.

Vi behöver helt enkelt både minnen och drömmar!

Drömmar kan ju skapas av längtan till något bättre än vi kommer ifrån. Men dom formas också utifrån en längtan att gå vidare, att utvecklas eller att vilja gör något nytt man inte gjort tidigare.

Drömmar kan skapa motivation. Dom kan också locka fram mod, energi och kompetens man inte trodde man hade. Minnena kan du ge en extra puff att påminnas om att man klarat annat tidigare. Och så kan man nog klara detta också.

Dina goda minnen får bära dig in i drömmen om framtiden. Det gör ditt ”nu” så mycket mer godare på något förunderligt sätt.

Våga dröm hur än din minnesbild är. Våga.

Publicerat den

Minnen som väcks till liv

Har du sett denna stil på ljuslampett? Man skulle nästan tro att det är får denna tid nästan. Men den har typ 45 år på nacken lite drygt.

Jag minns dagen tydligt. Det är på hobbygruppen som Filadelfia hade i Skultorp. Vi var i barackerna vid posten. Där satt vi och fixade dessa ljuslampetter. Det var mycket mosaik på den tiden. Året är omkring 1973. Sen har den följt med i alla flyttlass genom åren.

Min minnesbild är att vi var ett ganska stort gäng som var med. Vid bordet är vi 4 stycken. Så får vi göra dessa fina saker. Det är ett av dom goda minnen jag har kvar från min barndom.

När man har passerat 50 så kan man väl säga att man börjar få lite perspektiv. Mycket vatten har hunnit rinna under broarna. En sak som slår mig är att ….

Inget nytt under solen

Ja, det är kanske inte helt sant. Men det ligger mycket i det. Mosaiken är mer och mer vanlig igen. Och det gamla kommer igen. Nytt för unga men inte för oss som kommit upp i åren.

Det stämmer till ödmjukhet. Från flera perspektiv. Det gamla är inte så dåligt. Det gamla går att utveckla även om det uppfattades så bra då det begav sig. Glöm inte att det vi idag kanske tycker mindre bra om kommer med största sannolikhet att återkomma längre fram. Moden som vi tyckte mindre bra om. Uttrycksätt. Färger. Ja , det verkar som att vi lever i cykler. Vänder åter till brottsplatsen, liksom.

Jag tror att vi ska plocka fram dom goda minnena. Dom behövs för att väga upp det tunga vi möter. Att låta vårt focus landa mer där gör oss gott. Skapar god känsla. Hjälper oss att se framåt. Glädjas. Lyfter sinnet.

Så goda minnen väcker goda känslor. Plocka fram dom. I en tid som denna är det bra för oss. Vi behöver byta fokus ibland från pandemi och restriktioner.

Publicerat den

Minnen som gör oss glada …

För ett år sedan var jag, tillsammans med en grupp, i Tanzania. Vi åkte dit för att se vår församlings mission. När jag börjat plocka fram den resan i minnet väcks det mycket glädje. Bild för bild, händelse för händelse, väcker så mycket glädje.

Du kan se många bilder genom att titta under menyn i min blogg. Tex på barnen. Eller när vi var i safarieparken . Resan var 2019 så kolla gärna in den.

Visst är det så att vissa minnen bara gör ont. Men vi lämnar dom för ett tag. Det finns så många goda och härliga minnen.

Att få tag på alla dessa minnen gör gott inom oss. Kanske kan korten från minnet hjälpa dig. Men tänk när man bara kan koppla på dom inom oss. Så får man en känsla av att nästan vara där igen. Dofter påminner sig. Skratten. Så börjar det göra massa gott inom oss. Låt dom goda minnena verkligen påverka dig. En så bra motkraft mot allt det jobbiga vi möter.

Det är som att dom goda minnena frigör goda ”hormon” hos oss. Som påverkar oss till ett ljusare inre och fridsammare sinne. Detta tror jag att vi behöver mycket av.

Minnet från vår resa till Tanzania är så härligt. Vi hade så roligt. Upplevde så mycket tillsammans. Händelser som fört oss samman. Vi har fått band mellan oss som grupp som nog aldrig kommer att gå sönder. Det är nog beviset på att goda minnen gör gott med oss över tid.

Publicerat den

Facebooks minneskavalkad

Igår presenterade Facebook maj månad för mig. Den visade mina bilder.

Alltså, vilken överraskning, nej nu ruckade jag nog på sanningen, det var bara solnedgångsbilder.

img_2093Jag tar visst väldigt mycket bilder på solnedgången. Och det är väl inte så konstigt. Bor nära Vättern. Vädret har varit fantastiskt.

img_2094Jag älskar solned-gången. Det är ju så vackert och rogivande. Så även igår kväll. Fåglarna sjöng. Tyvärr fick dom konkursen av musiken från Piren. (Man kan undra hur dom som sitter så nära klara det ljudet)

Men så är det. Ska Facebook och Instagram tar fram det motiv som ljust nu är mest vanligt hos mig så är det solnedgångar. Så är det. Så kommer det nog bara någon vecka till typ 🙈

Publicerat den

Dom goda minnena

Denna helg är inte halloween. Det är alla Helgonahelgen. Den har ingenting med att skrämmas. Ingenting med masker och  häxor att göra. Den är snarare en ljusets högtid. Då vi tänder ljus av många goda skäl. 

Det är en helg vi minns dom som gått före. I sin linda en tung helg på ett sätt. Där sorg gör sig påmind återigen. 

Denna helg är dom goda minnenas helg. Då vi minns alla goda minnen av dom vi sörjer på något sätt. 

Tänk vad goda minnen gör med oss i en sorg. Det blir en tacksamhet. Vi minns dom goda stunderna. Nästan som om vi levde om dom. 

Visst är det sant att relationer både innehåller goda sidor men också mindre roliga.  Men tänk vad tiden gör med minnen. Rätt ofta lämnar dom mindre roliga minnen oss och dom goda stannar kvar. Visst är det gott?! 

Det kanske t.om. är möjligt att bestämma sig för att komma ihåg dom goda exemplen som vi har. Tänker mig att det är möjligt. Någonting av en inställning oj attityd vi väljer att inta och ha. 

Mitt i denna mörka helg kanske den ändå är ganska ljus. Dom ljusa minnenas helg. När vi då tänder ljus blir det en hjälp till just dessa minnen. 

Tacksamheten blir stor när vi tänker tillbaka på dom goda föredömen som våra anförvanter har varit. Kanske hjälper det oss att själva vilja följa dom exemplen. 

Vi lyser frid över alla dom vi tänker på denna helg. Vi önskar i samma andetag att vi kan på något sätt lära oss något av deras föredömliga liv. 

Publicerat den

Saker som väcker minnen till liv

Håller på att rensar i mitt enkla bo. Tänkte mig en flytt under sensommaren. Då kommer det fram massa saker som legat i gömmorna en längre tid. När jag flyttade till Norrköping var det ju operation rensning även då. En hel gård skulle ju flyttas till en lägenhet. Helt omöjlig ekvation att få ihop. Om Man då inte säljer av och slänger massa saker. Men det blev ju en del saker kvar. 

 Som den här lilla saken. Det är en femcentare från USA. För ganska många år sedan hade jag förmånen att åka till Florida. Då besökte vi Kennedy space center. Det var i den värsta hysterien med Fuglesang. Vi fick se dom olika rymdfarkosterna. Se rampen som skytteln kördes ut på. Där kunde man stansa ett mynt så det blev så här.

Vad händer inom oss när vi ser en sak som väcker minnen till liv? Det blir som om vi lever det en gång till. Kanske är det just därför vi har en instinkt att samla på oss saker. En resa har ju naturligtvis många liv. Planeringen inför resan som i sig är en upplevelse. Själva genomförandet av resan som blir höjdpunkten. Sen eftermälet.   När vi upplever resan en gång till i minnets arkiv. Arkivet som inte är begränsat av processor och antal gigabyte. Där finns hur många filmer som helst som spelas upp när dom väl väcks till liv. Så kan man när som helst uppleva resan en gång till. 

För mig påminner detta stansade mynt om en resa som vi sparade länge till. En resa som innehöll så mycket. Everglades och alligatorer, besök i holyland, Disney world, bad i det stora havet mm mm. Den långa flygresan inte så långt efter elfte september. Säkerhetsvakter som var spända. Inte minst en oerhört gästvänlig familj som öppnade sitt hem för en hel familj under nästan 2 veckor fast vi aldrig mötts i verkliga livet. Bara via brev och mail under lång tid. En flygresa som tog väldigt lång tid. Men som lärde mig en sak. Att flyga SAS slår många andra bolag som jag sen har flugit samma rutt med. Dyrare? Ja, men mycket bättre. 

Tänk vad ett litet stansat mynt kan sätta fart på i minnets arkiv. 

Publicerat den

Minnen som sätter spår

Det finns minnen från det vi mött genom livet som sätter spår. Vissa minnen är ljuvliga minnen. Andra är mindre roliga. Somliga skulle vi nog vilja sudda ut.

När jag var liten kommer jag ihåg när dom vuxna skulle bränna gräset på åkern. Skogen höll på att ta eld och brandkåren kom. Häftigt. Men det jag nog minns tydligast är att hjulspåren efter brandbilarna var verkligen djupa.

När jag var liten och bröt nyckelbenet kommer nog mamman mest ihåg att doktorn hade snurrmustasch. Jag kommer mest ihåg att tunnan jag rullade rullade lite för fort och att jag for med runt.

Det är ju inte så många minnen jag har från den tiden jag var typ 4,5 år. Så dessa händelser har nog satt sina spår.

Ett minne jag har vet jag inget om. Det var när jag snurrade med bilen. Jag kommer inte ihåg någonting från den händelsen mer än att jag länge kunde höra grusljudet när taket slog i grusvägen. Tre gånger. Rätt tacksam att jag inte kommer ihåg den händelsen.

Så skulle både du och jag kunna rabbla upp många minnen som satt sina spår. Kommer nog skriva lite om sådana minnen lite senare.

Men hur gör vi med minnen vi helst vill sudda ut? Det är ju inte så enkelt med dom. För det första tror jag att vi måste lära oss att hantera dom och hitta ett sätt att förhålla oss till dom. Med tiden kommer vi säkert att uppleva att dessa minnen finns där men dom gör inte längre så ont. Men tiden till det kan vara jobbig. Men ge inte upp.

Eftersom jag har en tro på Gud så har jag en tro på att han kan hjälpa oss med våra minnen. Visst tror jag att han kan hjälpa oss att glömma. Kanske är det dock så att han hjälper oss i bearbetningen och förhållningssättet till minnet. Att såret läker och blir mer till ett ärr. Så varför inte tala med honom om dom minnen som tär på dig. Om dom minnen som gör ont. Jag tror att du kan få tröst där.

Sen finns dom minnen som påverkat oss till mognad. Till glädje. Till uppmuntran. När dessa minnen dyker upp händer det något speciellt inom oss. Vi liksom får energi av dom. Kanske skulle vi samla på oss dessa minnen i ett fotoalbum eller en bok som vi skriver ner dom i. Då kan vi, när vi så behöver, sätta oss ner och bli påminda. Påminda om goda minnen. För vi har sådana. Även om det inte känns som om dom finns just nu.

Låt dom goda minnen bära dig genom dagar då det är tungt. Dom gör underverk i dig.