Misstro

Misstro – var väl inte det roligaste ämne för dagen. Men det tål att granskas lite.

Från tid till tid vill jag påstå att just misstro är på tok för utbrett som fenomen.

Ordet har, vad jag förstår, inte med att missa tron att göra. Det har mer med misstänksamhet och skepticism att göra.

Man hamnar ofta i misstro när man drar för snabba negativa slutsatser över något. Man glömmer helt enkelt att ställa kontrollfrågorna som ”hur vad det möjligt” ” finns det någon naturlig förklaring” ” var det en olyckshändelse ” och liknande frågor.

Man drar helt enkelt förhastade slutsatser. Dom gör att man drabbas av misstro. Så blir det den sanning man tror sig veta.

Motsatsen är tilltro och tillit. Ack så svårt ibland.

Tänk om vi kunde lära oss att inte rata folk lättvindigt direkt. Tänk om vi kunde avstå från att tro att allt som går lite snett eller inte blir gjort sker med illvilja. Tänk om vi kunde först av allt tro att det finns något naturligt som påverkade det hela. Där inget velat något illa.

Misstro kan förstöra så mycket. Tilltro kan skapa så mycket vackert.

Tänk om vi kunde utrota misstron. Det skulle göra mycket mycket bättre. Kanske skulle vi kunna utrota den genom att vägra använda den. Då skulle snart ordet och som ordet står för inte behövas längre. Ja, det kanske inte är så lätt som det låter.

Men min bön blir idag:

🙏Herre, hjälp oss att inte misstro folk. Hjälp oss att i ställe tro gott om varandra. Amen 🙏

Lätt att misstro folk….

När alliansen lägger ett misstroendevotum för tre stadsråd är det med all rätt (om nu alla kort är lagda på bordet). Om man inte agerar med öppenhet vid en så allvarlig säkerhetsläcka är det berättigat att stå till svars. 

Att då välja att anse att det är alliansens fel att någon bryter mot lagen blir absurt. Sen kan man ha åsikter om vad staten inte ska låta andra sköta. Där finns ju annat att önska. Den regering vi haft tills idag borde ha ändrat den gamla regeringens beslut i den frågan. Men dom ansåg att det inte behövdes. Alltså höll man med om tidigare beslut. Punkt. 

Att då misstro alliansen att dom har en dold agenda blir ju magstarkt. 

Men det kanske tyvärr ligger i vår natur. Att vi har lättare att misstro än ha tilltro. 

Varför är det så? Tänk om vi kunde se saken i sin enkelhet instället. 

Jag tror att vi kan välja väg. Att vi väljer att tro gott om folk. Att vi väljer att tro att det dom säger är verkligen vad dom säger. Inte massa undertoner med dolda budskap. 

Kommer ni ihåg hur det snackades om dåtidens skivor? Att om man spelade dom baklänges så kom det fram budskap som vi noterade i det undermedvetna? Och att när man tittade på bio så la man in enstaka bilder på tex Coca-Cola så ökade försäljning av just den drycken i pausen. Det kan ha varit så eller inte alls. 

Ibland undrar jag om det inte är just så vi tror det är. Så står vi där och lyssnar mer efter det vi tror dom säger än vad dom just säger. Så går vi från samtalet och bara har hört ”vår” sanning och det blir sen vad vi lever med och efter. Och kanske tom sprider. 
Vi behöver inte lägga in misstroendevotum till allt och alla. Välj att tro att det just är vad du ser och hör som är sanningen. Förr eller senare avslöjas allt det falska. Låt det ha sin gång. För det som göms i ”snö” kommer upp i ”tö”. 

Nu behövs det inte  något misstroendevotum eftersom regeringen ombildas. Men det väcker några frågor hur man ser oå varandra i riksdagen. Man har inte tilltro till varandra utan uppenbarligen misstror varandra. I sig kanske det ingår i ett politiskt spel. 

För mig vore politiken mer spännande och ha större tilltro om man pratar mer om sin egen politik än om andras ”icke-politik”. 

Varför är det så lätt att misstro andra? 

Varför har vi så lätt att misstro varandra?

Blir det något fel har vi allt för lätt att tro att det var meningen och att vederbörande hade ont uppsåt. Visst, så tänker vi väl ändå inte? Eller det faktiskt just är så. För vi handlar som att vi just misstänker det.

Företag verkar tro att dom inte kan göra fel. Hade ett samtal om min hyresavi. Fel belopp mm. Det tig ett tag innan jag lyckades övertyga vederbörande att jag inte gjort fel utan dom. Inget otrevligt samtal men ändå en misstro mot mig.

Kan möta det i kundrelationen. Inte ofta tack och lov. Varan är inte såsom man skulle önska. Då kan det känns tufft att man utgår från att vi medvetet missat eller medvetet fört bakom ljuset.

I relation mellan oss människor verkar det allt för ofta att vi tillskriver vår ”motpart” någon form av misskreditering.

Jag tror att det är en inställningsfråga. Att välja att tänka gott om människor. Inte blåögt men ändå tillskriva att vår omgivning har gott uppsåt. Jag tror vi kan välja den inställningen.

Att du på din arbetsplats, förening och gemenskapskrets väljer att tro gott om andra. När misstaget sker kan det faktiskt vara en olycklig omständighet.

Har vi den inställningen blir stämningen så mycket bättre. Situationer kan redas ut mycket lättare. Garden är liksom redan sänkt.

Tänk gott om varandra. Då har vi lättare att undvika att misstro varandra.