Etiketter

När alliansen lägger ett misstroendevotum för tre stadsråd är det med all rätt (om nu alla kort är lagda på bordet). Om man inte agerar med öppenhet vid en så allvarlig säkerhetsläcka är det berättigat att stå till svars. 

Att då välja att anse att det är alliansens fel att någon bryter mot lagen blir absurt. Sen kan man ha åsikter om vad staten inte ska låta andra sköta. Där finns ju annat att önska. Den regering vi haft tills idag borde ha ändrat den gamla regeringens beslut i den frågan. Men dom ansåg att det inte behövdes. Alltså höll man med om tidigare beslut. Punkt. 

Att då misstro alliansen att dom har en dold agenda blir ju magstarkt. 

Men det kanske tyvärr ligger i vår natur. Att vi har lättare att misstro än ha tilltro. 

Varför är det så? Tänk om vi kunde se saken i sin enkelhet instället. 

Jag tror att vi kan välja väg. Att vi väljer att tro gott om folk. Att vi väljer att tro att det dom säger är verkligen vad dom säger. Inte massa undertoner med dolda budskap. 

Kommer ni ihåg hur det snackades om dåtidens skivor? Att om man spelade dom baklänges så kom det fram budskap som vi noterade i det undermedvetna? Och att när man tittade på bio så la man in enstaka bilder på tex Coca-Cola så ökade försäljning av just den drycken i pausen. Det kan ha varit så eller inte alls. 

Ibland undrar jag om det inte är just så vi tror det är. Så står vi där och lyssnar mer efter det vi tror dom säger än vad dom just säger. Så går vi från samtalet och bara har hört ”vår” sanning och det blir sen vad vi lever med och efter. Och kanske tom sprider. 
Vi behöver inte lägga in misstroendevotum till allt och alla. Välj att tro att det just är vad du ser och hör som är sanningen. Förr eller senare avslöjas allt det falska. Låt det ha sin gång. För det som göms i ”snö” kommer upp i ”tö”. 

Nu behövs det inte  något misstroendevotum eftersom regeringen ombildas. Men det väcker några frågor hur man ser oå varandra i riksdagen. Man har inte tilltro till varandra utan uppenbarligen misstror varandra. I sig kanske det ingår i ett politiskt spel. 

För mig vore politiken mer spännande och ha större tilltro om man pratar mer om sin egen politik än om andras ”icke-politik”.