Etikett: nåd

Publicerat den

Det befriande regnet

En het sommardag. Luften dallrar. Luften är lite svår att andas. Man söker sig gärna till skugga. En sådan dag har du säkert mött någon gång. Inte så många denna sommar. Men några dock.

Att då få en regnskur är något helt fantastiskt befriande. Det är som att få livet tillbaka. Som att bli pånyttfödd. Marken renas där man går fram. Dammet på löven är borta. Det är som att hela skapelsen får nytt liv.

Vissa dagar i livet är precis så. Vissa händelser beskrivs precis som dom där heta dagarna då luften verkar ha tagit slut och är svårandad. Så kommer Guds regn av nåd över oss. Och allt förändras. Livet återvänder på något sätt. Omgivande ”natur” får ett reningsbad. Man själv får luft igen.

Finns en sångstrof från ”förr” Den lyder så här….

//: Han skall komma över oss
lik ett regn, lik ett vårregn
som vattnar jorden,
som vattnar jorden ://

Bilden är så skön. Marken, som till synes ser så torr och ofruktsam, får liv genom regnet. När man ser en torr sandöken får blommor genom regnet är så häftigt. Det är sand så långt ögat når. Men när regn kommer blomstrar öknen.

Min längtan är att få stå i detta nådens regn. Få känna den livgivande kraften ge nytt mod. Ny kraft. Nya möjligheter.

Publicerat den

” … Tänk på mig efter din nåd…”

Hur ofta är det inte så att vi skulle vilja säga till vår omgivning ”tänk på mig efter din nåd”. Alltså var full med nåd när du tänker och bedömer mig. Allt för ofta inser vi att vi gjort något mot någon som sårat och gjort vederbörande ledsen. Så behöver vi både nåd och försoning.

Innan vi dömer någon förhastat kanske det kan vara bara att reflektera över vad det var som hände. Var det med uppsåt? Var det en olyckshändelse? Var det ett rykte? Förtal för att sätta dit någon? Det är då man kan ha mer nåd och förlåtelse.

När vi inser vilka brister vi har blir vi mer beroende av nåden och förlåtelsen.

Bibeln skriver i Psalm 25:7

Tänk inte på min ungdoms synder
och på mina överträdelser,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, HERRE.

Psalmisten verka vädja till Gud för ”hans godhets skull”. Höll på säga som om det skulle behövas. Gud andas denna nåd. Han är denna nåd. Han lever denna nåd. När vi vänder oss till honom med en ärlig längtan av nåd så finns den där. Till upprättelse men också till förändring.

Tänk på mig efter din nåd…

En ödmjuk längtan och önskan om att dom fel och brister jag har inte ska stå i vägen. Utan att dom ska försonas. Tänk på mig efter din nåd. Att Guds nåd och barmhärtighet, som inser vem jag är med mina brister, ser igenom dessa. Han inte bara överskyler dom utan förintar dom i sin nåd. Det är den stora förlåtelsen full av nåd.

I det ljuset att vi är så beroende av Guds nåd behöver det prägla oss att också vi visa nåd. Att tänka på vår nästa utifrån nådens perspektiv.

Det vore ute med oss om vi inte hade Guds nåd. Då fanns det inget hopp. Ingen framtid. Men när Gud tänker på oss efter din nåd, finns det hoppfullhet, framtidstro. Det finns frid och tacksamhet. Så….

Herre, tänk på oss efter din nåd….

Tips Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill.

Publicerat den

Nåden – rummet du är inbjuden till

Jag fick en bild på Nåden. Den nåd Jesus ger oss. Att den var som ett rum vi får gå in i. Så finns vi i nådens rum. Ett rum vars väggar skyddar oss.

Många gånger så är livet obarmhärtigt. Vi möts av svårigheter. Känslorna funkar inte. Kanske blir frågorna för stora helt enkelt. Det är då vi blir inbjudna att gå in genom nådens dörr. In i nådens rum.

I det rummet är det frid. I det rummet är det en himmelsk värme. Där får vi slappna av och vila. Kanske sitta i nådens fåtölj. Eller så kan vi få krypa ner i fridens säng. Hela rummet andas goda tankar.

Hur vi hittar dit? Guds ande leder oss in dit när vi vill gå dit. Då hittar vi dörren in i rummet.

Jag tänker att i det rummet borde vi vara ofta. Även när vi inte anser oss behöva nåden så mycket (om man nu kan säga så) Nådens rum gör oss gott. Vi får rätt perspektiv på oss själva. Även på vår omgivning och den situation vi lever i.

Så min bön idag blir…..

🙏 Gud, låt din Ande för vara och en som behöver det in i nådens rum. Hjälp dom att hitta dit. Låt din värme och omsorg bli påtagligt nära dom. Tack för nåden. Amen 🙏

Publicerat den

Ger du dig nåd?

Hur nådesfull är du mot dig själv? Jag tänker att det finns allt för många som fördömer sig själv. Är för hård i sitt omdöme om sig själv. Man kan inte göra speciellt mycket tokigt förrän man dömer sig väldigt hårt.

Med Guds hjälp kan du ge dig själv nåd. Att förlåta sig själv kam vara ett av dom svåraste saker att göra.

Somliga tycker det är det lättaste som finns. Kanske är det då man saknar lite av samvete kanske. För jag tror att då är man för lättvindig mot sig själv. Kanske är det ett av dikena.

Men för den som är dess raka motsats att man dömer sig för hårt och inte ger sig någon nåd alls så är man i andra diket.

Nåd – att få förlåtelse trots allt. Att efterskänka skuld. Att vara barmhärtig.

Skulle bara vilja vädja till dig att vara mer barmhärtig mot dig själv. Nåd är i kristen uppfattning en Guds  gåva till människan. Kanske skulle du ge dig den gåvan till dig också.

Tips:

Lyssna till dagens andakt av Niklas Piensoho. ”Nåd och frid”

https://www.facebook.com/1970390089856162/posts/2443320449229788?s=723972042&v=e&sfns=mo

Publicerat den

Där nåden vill ta vid

För en tid sedan fick jag en sångtext sänd till mig. Vi skulle sjunga den i kyrkan. En svår text att smälta men som har ett djup att förmedla till oss.

Den vill inte på något sätt förhärliga det jobbiga och tunga. Att det bra finns en väg att nå Gud och känna honom bättre och bättre och det är genom nöd. Så är det inte. Men sången öppnar en förståelse för vad som sker.

En undran jag ställdes inför var en fråga: när är det lättast att glida ifrån Gud? Är det när allt är på topp eller när det är som tyngst? Skulle tro att du kommer fram till samma svar som jag. När det är som mest lätt att leva är det större risk att glida ifrån Gud.

Låt denna sångtext beröra dig. Sången heter ”Där nåden vill ta vid”

Vi ber om trygghet, vi ber om frid.
Tröst i familjeliv, beskydd i nattetid.
Vi ber om välgång, en helande famn.
Vi ber Dig att lindra smärta,
med Din varma hand.

Varje stund, Du ser var själs behov.
Din kärlek ger oss mer än vad vi kunde tro.

För tänk om du helar genom tårar,
om Du välsignar genom regn
Tänk om tusen vakna nätter
för mig nära Dig igen.
Tänk om motgångens tid
är där nåden vill ta vid.

Vi ber om vishet, att höra Dig.
Vi brister ut i ilska när inget ordnar sig.
Tvivlar på godhet, tvivlar på nåd.
Som om alla löften från Ditt ord inte är nog.

Och varje stund, Du hör vart hjärtas rop,
Din längtan är att vi ska våga tro.

När vänner sviker,
när mörker råder, allt gör ont.
Då blir jag påmind om,
att livet här inte är vårt hem,
inte vårt hem.

För tänk om Du helar genom tårar,
om Du välsignar genom regn.
Tänk om tusen vakna nätter,
för mig nära Dig igen.
Tänk om besvikelsen och smärtan
som ger törsten inuti,
är en aning om att bara Du
kan ge mig inre frid.
Tänk om motgångens tid, i regn och storm
i nattlig strid, är där nåden vill ta vid.

Publicerat den

En andra chans

Ibland kan man tycka att det är kört. Man tror sig förstå att man gjort bort sig. Då är livet rätt tufft. 

Det finaste som språket har uppfunnit är begreppet ”en andra chans”.

Vi är mer oftast villigare att få möjlighet till en andra chans än att ge den. 

Jag tror att den som är motvillig på detta är den som kan binda någon mest. Fast jag tror att någon gång kommer det ifatt vederbörande. 

Det finns ett annat begrepp på denna sida om en ‘andra chans’. Det heter ”nåd”. Den är så stor så den skapar en andra chans så bra så att den blir som ”den första”. 

Nåd är något vi människor borde studera bättre. Inte bara bättre, vi borde vara mer generös till det. 

Vi borde nog tänka efter om det finns någon i vår omgivning som vi borde ge en andra chans. Någon vi kanske skulle ge nåd. 

Nåd är något vackert och gör gott med oss. Så döm inte för lättvindigt. Ge hellre nåd. 

Publicerat den

Nåd är att falla uppåt

Ofta gör vi fel. Ofta gör vi misstag. Allt för ofta går det lite snett. 

Den som ser sig som fullkomlig, aldrig gör fel, som alltid anser sig ha rätt, som är hundra procent hela tid förstår nog inte vad jag menar. 

Falla kan man men kanske är det inte så farligt. Det farliga är om man ligger kvar och inte reser sig. 

Nåd och förlåtelse finns för oss alla när det går snett. 

När vi inser det, att det finns nåd är det som att fall uppåt. Uppåt i faderns förlåtande famn. 

Publicerat den

Nåd

Följer en bok som heter ”Fånga dagen”. Denna dag handlar det om nåden. 

Så här läser jag ur den:

”Guds nåd lämnar oss aldrig där vi är utan omformar oss så att vi börjar leva efter andra värderingar. Vi blir röttfärdiggjorda och förlåtna i Kristus så att vi önskar leva för honom och lämna de ideal som vi hade tidigare. Att ta emot Guds nåd betyder aldrig att man fortsätter som förut. Den skiljer oss från det gamla; den rättfärdigar aldrig det gamla. Den välkomnar det nya livet i Kristus och underkänner de gamla värderingarna.”

Nåd – är inte ett ”allt är tillåtet”-budskap. Nåd är ett underbart budskap när man kört fel i livet. Nåd är Guds värmande lyft när man fallit. Nåd är Guds kärlek i beröring när vi vänder om till honom. Nåd är Guds sätt till möjlighet till en nystart. Nåd är Guds sätt att ge oss sin förlåtelse när vi ångrar oss. 

I våra ögon är inte alltid nåd och rättvisa lika möjliga. Vi vill se straff och fördömelse. Guds nåd ger rättvisan ett nytt ansikte. Han vill inte se oss göra fel och kan ge sitt straff. Men han väljer nåden. Det betyder ju inte att vi kan medvetet ”synda” och alltid räkna med nåd och köra vidare som inget hänt. 

Bön Herre, må din nåd och din godhet mot mig befästa i mig helt nya värderingar som tar sig uttryck i att jag prioriterar på ett nytt sätt. 

Publicerat den

Ett nådens år….

”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”‭‭Lukasevangeliet‬ ‭4:18-19‬ ‭SFB15‬‬

Denna text som vi läser i kyrkorna idag är mer aktuell än någonsin. Det vi upplever just nu över vår värld är i stort behov av ett nådens år. 

När du funderar närmare på ordet nåd har det lilla ord på tre bokstäver så många djup. Ordet talar om förlåtelse och välsignelse. Men också om benådning, amnesti och efterskänka straff. I ordet ligger även förbarmande och välvilja. I detta lilla ord finns också en ton av att kapitulera och be om nåd och förlåtelse. 

Både du och jag är mer eller mindre i behov av allt detta. Handen på hjärtat, är det inte så? Hela vår värld är i behov av det. 

Den flyktingström krigen medför behöver ha nåd över sig. I våra relationer behövs nåden minst lika mycket. Inför dom eviga frågorna om vad som sker efter det vi kallar död behöver nåd. Vi själva behöver vara bärare av nåd för vi själva är i så stort behov av nåd. Skall vi kunna få nåd när vi behöver det behöver vi nog först visa nåd mot andra. 

Den tid som ligger framför behöver vara mer av nåd än fördömelse. Den tid som ligger fram behöver ha mer av inkluderande än frånstötande. Den tid som ligger framför behöver ha mer av vänskap än fiendska. Den tid som ligger framför behöver ha mer av att se än att blunda. Den tid som ligger framför behöver ha mer av nåd än dom.  

En bön du kanske vill dela med mig:

”Herre, förlåt mig det jag gjort fel. Hjälp mig att förlåta det andra gjort mig fel. Jag behöver din nåd varje dag, Herre, hjälp mig att i min tur vara bärare av nåden. Gud, ge vår värld nåd. Låt oss börja leva i den nåden. Amen.”

Publicerat den

Söndagstankar – nåd över allt förnuft 

Den här veckan har jag gått och sjungit på en refräng. Gång på gång har den liksom bara kommit på mina läppar och i min tanke. En lite gammal visa av Nils F Nygren. Somliga kan den utan och innan. Andra visste inte ens att den fanns. Så gammal är den.

”Nåd över allt förnuft, nåd över alla gränser, allting den överglänser, nåden som Herren ger”

”Kan hända du tänkte när en gång du kom och lämnade allt i Guds hand: jag stannar för evigt, o Herre hos dig, du ger mig trots synder och band:”

”Nåd över allt förnuft….”

”Kan hända du tänker att lämna din Gud: Det kan aldrig mer bli som förr. Förvånad du ser, fast du brutit hans bud och just tänker stänga din dörr:”

”Nåd över allt förnuft…”

”Jag prövat min Herres barmhärtighet här månghundrade gånger jag tror, och själv ska du finna när ångest tär och synden känns nattsvart och stor:”

”Nåd över allt förnuft…”

Denna strof beskriver så oändligt stort vad nåden är och rymmer. Den mäter sig inte med vår begreppsvärld vem och hur nåden delas ut. Den har inga hållhakar. Ingen dold text. Inget omöjligt finstilt som man inte har en möjlighet att uppfylla. Den ges där den behövs som allra mest. Den ges till den som vänder sig till Gud som kan ge den.

Över allt förnuft. Det är nog här nåden visar sig från sin allra bästa sida. När vi människor ger nåd blandar vi in förnuftet. Vi sätter upp regler och paragrafer. Vi dikterar vilkor som måste uppfyllas innan en möjlig nåd kan erbjudas.

Nej, nåd handlar inte om förnuft. Nåd handlar om, just det, nåd. Att lämna bakom vad det än är och förlåta. Förlåta och gå vidare. Som om det som förenaledde situationen inte fanns längre.

Ord som hjälper oss att förstå nåden bättre skulle kunna vara: amnesti, efterskänkande av straff, mildring i straff; barmhärtigt bemötande, förskoning, förbarmande, förlåtelse, mildhet.

I vår relation till Gud är denna nåd oumbärlig. Vi behöver få del av denna nåd för att kunna få den avgörande förlåtelsen som bär oss in i en gemenskap med Gud. Här är ingen olik någon annan. Alla är vi oerhört beroende av samma nåd och förlåtelse. Det borde genomsyra vår hållning mot varandra också. Vi har alla, på,olika sätt, gjort något som ställt oss åt sidan för Gud. Men genom samma nåd får vi nåden att dela gemenskap med Gud. Stort.

När vi läser bönen fader vår ser vi djupet i detta. »Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.» I den bönen lär Jesus oss, att vi får förlåtelse av Gud endast i den utsträckning vi förlåter andra. Och kanske är det just denna begränsing förlåtelse och nåden har. Trots att jag menade tidigare att den ges utan gräns. När vi inser att vi själva är i så stort beroende av av förlåtelse borde det ge oss kraft att förlåta vi också. Påminns om mannen i Bibeln som efterskänktes en enorm skuld. Han gick lättad därifrån. Han var däremot inte beredd att efterskänka en mycket mindre skuld till den som var i skuld till honom. (Matt 18:21-35)  Det är väl så vi ofta handlar, vi människor. Att förlåta kan vara något väldigt svårt. Men nåden täcker det. Där finns kraften att kunna förlåta.

Nåden får vi när det gått snett. Nåden får vi när något gått sönder. För att kunna gå vidare. Kanske börja om. Nåden får vi för att kunna göra allt bättre från den stund nåden gavs. Att inte göra om samma misstag. Att kunna våga leva en gång till. Att våga närma oss Gud igen. Att få livsanden tillbaka på något sätt.

Nåd är just nåd över allt förnuft. Nåd går över alla gränser. Nåden överglänser allt som ”missglänser” i våra liv. Det är den nåd Herren ger.

 

‭‭Romarbrevet‬ ‭5:20-21‬ 20‬‬ ”….Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, 21 för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.