Våra liv är inte alltid den raka vägen. Ingen av oss kan sträcka på oss och säga att vi är felfria. Skulle vi möta Jesu ord i dag där han säger ”den som är felfri kastar första stenen” får vi nog vara dom första att gå vidare.
I grunden tror jag att alla kämpar på olika sätt att göra rätt och riktigt. Men vi lyckas inte alltid.
Jag fick ögonen på en text jag läst många gånger men troligen ”stängt till för” själva slutklämmen. Jag har ju läst orden många gånger men inte lagt märke till det på samma sätt som denna gång. Texten som föregår slutklämmen handlar om vad som stänger ute oss från Guds rike. Paulus räknar upp otuktighet avgudadyrkan, äktenskapsbrott, utövar homosexualitet,tjuvar, girighet, drinkare, förtalare och utsugare. Inte rangordnat. Inte värderat. Bara uppställt. Tror att något av detta kan vi nog känna igen oss i.
Så kommer slutklämmen:”Sådan var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (1Kor 6:11) Något av en trefaldig reningsprocessen.
Detta innebär ju inte att det inte finns en rättfärdig väg. Detta innebär inte att när det går sönder är det kört. Tänk att få konstatera att det finns en sådan kraft och nåd. Det innebär inte alltid att det är att gå tillbaka till det som var men leva ett liv som kan förhålla sig till det. Att i detta just leva denna process ger livet tillbaka. Det gamla är inte bara överskylt. Där vi tvättats rena, helgats och förklarats rättfärdigt. Det är stort.
När jag läser min bibel ser jag att det finns bara en synd som ingen förlåtelse finns för. Det är hädelse mot Den Helige Ande. Kanske har vi i vår iver att leva så rättfärdigt som det bara går siktat för starkt på dom områden vi själva inte misslyckats på och fördömt andra och på det viset glömt där vi själv snubblat.
Kan notera att det finns en mönsterbild i vår bibel. Om den bilden krossas för oss finns det en väg till upprättelse och förlåtelse. Glöm aldrig det.
Pedher´s blogg 