Söndagstankar – se jag gör någonting nytt

”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” Jesaja‬ ‭43:19‬ ‭SFB15‬‬

Ett nytt år med nya möjligheter. 

Ibland undrar jag om vi missar det nya som Gud gör för att vi är så upptagna med så mycket annat. Oss själva. Kanske något som egentligen är rätt oviktigt. Måste kännas knepigt för Gud. Han vill väl. Han jag något speciellt för oss. Något som kommer välsigna våra liv. Så lyssnar vi inte. 

Tänker mig att om vi bara var uppmärksamma skulle vi se så mycket mer av vad han gör och det nya som han gör. 

 Vår bön kan också vara att be att han gör något nytt i våra liv. Det kan ha gått i stå. Det kan ha gått i baklås. Vägen kan ha blivit gropig eller kört in på en återvändsgränd. Gud kan behöva göra något nytt. 

I min tankevärld är det fullt möjligt för Gud att då göra något nytt för just den tiden. För just den väg som nu ska till. 
Att Gud kan skapa en väg igenom och ut ut något är uppenbart. 1 kor 10:13 säger ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” Likaså så tror jag att vi kan applicera detta tänk hos Gud i olika skeenden i livet. Skeenden som det kräver en utgång i. En väg igenom. En väg som lämnar något bakom sig. En väg igenom något tungt. Han skapar en väg genom öken. Genom vildmarken ska det finnas skydd. I torra tider för han oss till strömmar av levande vatten. 

I tider av problem, när vi tycker att vi inte ser vägen fram så behöver vi få hans hjälp att upptäcka hans väg. Vägen som ligger klar att beträda. 

Fast i sin enkelhet är denna vers en påminnelse om att Gud, i alla livets situationer, skapar vägar fram för oss. Han skapar nytt för varje tid för varje situation. För att vi ska få hjälp för den tid som inne är och som kommer. 

Så inför det nya året kan vi vara trygga i att han skapar något nytt. Något nytt som behövs för just den tid vi nu går in i. Vår hållning får bli att vara disponibel för det nya han ger oss. Inte klamra oss fast i det förgångna. Låt det gamla vara en lärdom. Men låt det inte hindra dig att gå in i det nya. Då missar du det nya han skapat för dig. 

Redan nu visar det sig….. kolla så får du se….

Gott Nytt Välsignat År

Årets sista dag är inne. Alltid lite vemodigt. Å ena sidan en helt vanlig dag. Varken mer eller mindre. En helt vanlig dag. Ingen snö. Det är för varmt för att kännas som mitt i vintern. Alltså en helt vanlig dag typ så. 

Samtidigt är det en dag där något tar slut och något nytt kommer. I sig inget dramatiskt och ändå ganska avgörande. Ett år avslutas och ett nytt tar vid
För 16 år sedan var det ett märkligt årsskifte. 1999 skulle bli 2000. Flygplan skulle riskera att störta. Dator skulle sluta att fungera. Det var med spänning man skulle följa tolvslaget. Land efter land fick sitt tolvslag men inga hemska saker hände. Överdriven oro? Möjligen eller så lyckades man lösa bekymret. 

Ett så dramatiskt årsskifte har vi inte i år och det dröjer ju några år till nästa millennieskifte. 

Men varje årsskifte påminner om skiften. Att tiden går. 16 år från tusenårsskiftet. Kanske 35 år sedan jag firade nyår i pingstkyrkan i Flen. Där Weine eller Henry eller nu vem det var som slog in tolvslaget med att slå på spätt. Tiden rusar helt enkelt. 

För mig är detta årsskifte både och. Avslut som smärtar. Känsla av att tiden går så gruvligt fort. En förväntan om ett nytt spännande år. Utmaning. Lite orolig över vad jag ska möta. Trygghet i att jag får lägga 2017 i Guds händer och omsorg. 

För vad ska man göra? Världen är mer orolig nu än vad jag någonsin upplevt. Ja, för dig som upplevt andra världskriget håller nog inte med mig, med allt tydlig rätt. Jag har aldrig upplevt något sådant. Möjligen lite av närhet av oroshärd när jag rest i andra länder. Men världen brinner på något sätt. 
Jag väljer att gå in i det nya året med ett öppet sinne. Jag väljer att inte slå fast något. Inga löften. Inga beslut om massa saker. Jag väljer att be bönen ”Herre, led mig dag för dag! I din vilja vill jag va’

om det än genom lidande bär.

När min vandringsfärd syns lång, jag dig beder gång på gång. Herre, led mig dit hem där du är.” Lite annorlunda formulerat på ett sätt. Men i ändå be att vad än som sker vill jag vara i Guds vilja. Vara efter hans tanke för mitt liv. Att vara lyhörd för vad han vill. Att helt enkelt på något sätt bli till välsignelse för någon där jag går fram. Så för mig hoppas jag att 2017 får bli en ”stilla vandring med Gud”. Självklart tror jag att tempot lär vara högt många gånger. Men jag längtar efter en inre stilla vandring med Gud. 

Jag vill önska dig ett Gott Nytt Välsignat År. 

Var rädd om dig. Alla 365 dagarna  framöver. År 2018 tar vi då. Nu satsar vi på 2017 och gör något riktigt bra av det. 

Vår syn på den gamla tiden….

Satt och tittade på en repris på tv. Man kan säga att den var gammal. För programmet sändes för typ länge länge sen. 

Programmet var ”Hela Kyrkan Sjunger” med Margot Borgström från Umeå. 

Nu var det inte dom gamla sångerna som just nu ligger kvar på näthinnan efter programmet. Inte heller kläderna man hade på sig. Inte heller den dåliga kvalitén på kamerafolket trots deras hackiga svepningar över lokalen. Nej, det var något helt annat. 

Det var glasögonen. Alltså, vad hade dom på sig? Glasögonen såg ju inte kloka ut. Men, hur som helst, dom flesta hade just samma typ av glasögon. 

Jag skulle tro att vi alla tänker att dom glasögonen vill vi inte ha. Nej usch och fy. 

Nu vill jag inte lägga ut några bilder på folk. För det är ju inte dom som ska hamna i skottgluggen. Men vill du se kan du söka dig till SVTplay och söka där på ”Hela Kyrkan Sjunger”. Se och bilda dig din egen uppfattning. 

Men när jag sitter där och tittar slår det mig att dom glasögon man har då ser jag ju i reklamen idag. Och då verkar det vara helt okej. Tänk va olika det kan va och bli. 

Man brukar säga att det inte finns något nytt under solen. Och det är ju inte helt sant men ändå rätt sant. Vi tar det gamla och gör det till nytt igen. Liten förändring och justering och vips så har man något nytt. Kläder, glasögon, skor, möbler mm mm. 

Det lilla lustiga i detta är ju att vi kan ha en rätt knepig syn på den gamla tiden men vill ändå att den skall både synas och märkas och påverka vår nutid. 

Då kanske är vi rätt mycket påverkad av den ”förra” tiden. Kanske tom mer än vi vill erkänna. 

Tittar man på hur second hand har vuxit fram så är det väl bevis nog. Vi har väl aldrig köpt så mycket på second hand som vi gör idag. En liten kul grej är ju att vi får in massa underbara gamla glasögonbågar. Dom måste jag börja fundera lite mer på. Här kan vi kanske göra något kul omkring. Oj oj. Spännande. 

Kanske behöver vi vara mer föreiktiga med hur vi försöker beskriva den ”förra” tiden. För det första: Vi lever ju gärna kvar i den tiden. För det andra: Det vi gör och lever idag kommer dom som lever om 50-100 år ha åsikter om ( på samma sätt vi har om dom som levde för 50-100 år nu)

Så nu får jag nog fundera på vad den gamla tiden är. Den verkar ju vara nutid och framtid på samma gång. 

Att byta kultur….

Jag har ju flyttat till en annan del av vårt land. In i ett helt nytt sammanhang. Det är nya intryck. Nya sätt. Nya idéer. Nytt på ganska många sätt. 

Ta tex sången. Nya sånger att lära sig i kyrkan. Gamla sånger sjungna på nytt sätt. 

Ritualer på jobbet. Eller hur man nu ska kalla det. ”Så har vi alltid gjort” eller ”så har vi aldrig gjort”. Nytt sätt att genomföra en arbetsdag fast mot samma mål med samma resultat. 

En trafik som beter sig lite annorlunda än vad den gjorde i Norrköping. Många fler bussar och ingen spårvagn. Trafikplatser med nya utmaningar med bilister som ibland har sin egen lösning och tolkning på vägens erbjudande. 

Människor  – nya möten. Nya spännande möten. Ibland med ett annat tänk än vad jag varit van vid. Nya intressanta tankemönster. 

Att byta bostadsort är också att byta kultur på många sätt. Ett berikande i min egen världsbild. Ibland lite komplicerat också där missförstånd sker. 

Möten mellan människor kan öppna våra sinnen med nya impulser. Därför är det så intressant där möten sker. Mellan olika åldrar, olika nationaliteter, yrkesgrupper, människoideer. Att vara påverkbar är något generöst stort. 

Så nu när jag blivit nyanländ så är det spännande möten som sker. Spännande kulturmöten. 

Gott Nytt År!

Gott Nytt År önskar jag dig. Ett år med en extra dag. Måste glädja alla som påstår att dom inte hinner med allt dom vill göra.

En hel dag extra. Tänk vad man kan hitta på mycket då. Nu kommer vi också att må bättre när tidsrytmen lagts tillrätta och vi kommit ifatt med alla sekunder minuter som skevat en tid

366 dagar som du och jag har möjlighet att göra något bra av.

Undrar jag hur året kommer att summeras. Hur många timmar kommer vi att titta på våra mobiler i onödan? Ska nog göra som Josefin skrev på sin blogg: skaffa mig en klocka på armen så att jag inte tittar i onödan på mobilen och blir ”fast” där.

Hur kommer det gå med flyktingströmmen? Jobben? Boendet? Världsekonomin? Krig och fred? Klimatet?

På ett sätt känns tiden som ligger framför orolig. Lite bävande inför den. Känner ibland lite olust. På samma gång var det länge sedan som jag kände en sådan pirrighet och förväntan som jag gör inför detta år. Nytt jobb. Ny bostad. (Ja ja det sista var väl inget nytt tänkte du. Bara 19:e gången typ 😊) Ny stad. Nytt landskap.

När jag då blickar framåt känner jag ett stort behov av att säga ”Gud, hjälp oss!”  Vet inte om du brukar be till Gud. Jag brukar göra det. Inför 2016 är det i alla fall ett bra läge att göra det tänker jag. Vi behöver be Gud om hjälp under detta är. För oss rent privat men också för vår värld. Så be med mig om du vill:

Gud, håll ditt vakande öga över oss alla detta år. Hjälp oss att leva våra liv på bästa sätt. Så att du kan välsigna det. Hjälp jordens alla regeringar att ha högre värden för ögonen än snabba vinster. Bevara oss från krig och skapa fred över hela vår jord. Gud, hjälp oss!

På nya jobbet….

  Idag är jag på besök på nya jobbet. (Tjuvstartade lite i går eftermiddag faktiskt och blev så positivt välkomnad av dom jag mötte) 

Det är idag jag får känna på pulsen hur det verkligen är. Fram tills nu har det mer varit en tankebild. En bild jag försökt att skapa i min inre värld. Kanske en drömbild. Kanske ett försök att gestalta hur jag tror att ett nytt jobb ska bli. 

Idag ska dessa två bilder, min drömbild och den verkliga, mötas. Jämföras och bedömas. Det är nu jag kan för första gången på riktigt börja forma min riktiga jobb-bild. 

När jag mötte några av alla dom som finns på erikshjälpen i Jönköping fick jag ett så varmt mottagande. Tänk hur viktigt det första mötet kan vara. Måste säga att jag kände mig som hemma. Som om jag varit där länge redan. 

Det påminner om hur du och jag kan avgöra en persons första intryck. Kanske tom dens känsla över hur det kommer att bli och fungera. Ett leende och ett varmt välkomstord  kan innebära så mycket. 

Om man ska trivas på sitt jobb behöver man vara inkluderande mot sin omgivning. Då skapar man en god atmosfär och jobbet blir så mycket trevligare. Vi som redan är på jobbet har det avgörandet i våra händer. Betänk vilken skada motsatsen kan få innebära. 

Senaste dagarna har varit utbildning. Nu ska jag lära mig ett jobb som jag börjar efter nyår. Två dagar av massa nya intryck. Att då fått möta värmen igår gör denna dag så mycket mer glädjande. Känner bara en stor tacksamhet.  

Hur möter vi våra nya arbetskamrater? Säger vårt kroppsspråk samma sak som våra ord? Tänk vad du kan få betyda för nästa person som kliver in på din arbetsplats. Du kan göra skillnad. 

Söndagstankar – misslyckas i hans hand

”Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.”‭‭ Jeremia‬ ‭18:4‬ ‭SFB98

Man kan läsa en text många gånger men ändå upptäcka nya nyanser. Det är väl det som är det unika med bibelläsandet. Texten om krukmakaren är värd att läsas i sin helhet.  Gör gärna det. 

1 Vi kan misslyckas i hans hand. Vi människor misslyckas ibland. Alla gör vi den resan. Mer eller mindre. Men ser du att det går att misslyckas i Guds hand? Vi kan leva i hans formande men det går sönder för oss. Vi kan vara i hans närhet men misslyckas. I hans hand kan det strula till sig. 

2 Han börjar om. Så underbara ord. Han börjar om. Det är så Gud är. Han slänger oss inte på skräphögen och ger upp. Han börjar om. Han ser möjligheterna, gåvorna ja allt han lagt ner i dig. Så han börjar gärna om. Han vet hur livet kan te sig.  Han vet att det behövs börja om många gånger när man lever på jorden. Se bara på historiens gång i gamla testamentet. Det är ju en resa i att börja om. 

3 Gör något nytt. Det verkar som att Gud väljer att göra någonting nytt. Inte göra om samma sak. Nytt! Något nytt med samma material. Ändå nytt. 

4 Så som han vill ha det. Gud lägger ner sin själ i formandet ännu en gång. Han ger inte upp bara för att det gick snett. Det sköna med detta är att du och jag kan du låta oss formas en gång till. Vi lägger oss inte ner och ger upp. Gud gör något med det som är.  På så vis kan vi gå vidare från misslyckandet. Lämnar det bakom oss. Att leva kvar i det är ingen framkomlig väg. Det är bara destruktivt för oss själva.  Nej, när det går fel, lägg dig på hans drejskiva och låt honom forma dig igen. 

5 Allt detta sker när vi är i hans hand. Ser du att allt detta sker medan du är i Guds hand? Det är alltså möjligt att misslyckas i livet även om du och jag är nära Gud. Det gör troligen inte själva misslyckandet mindre smärtsamt. Men det ger hopp. En känsla av att det inte behöver vara kört. Att genom allt som sker får vi förmånen att vara i hans hand. 

Spelkväll i såddens tecken. 

  Att spela ett spela ett spel för första gången är nästan alltid detsamma som att man förlorar det. Men första gången måste ju till. Så jag satsade. När alla motståndare redan spelat det förut gör ju inte oddsen bättre. 

Nu kunde jag som sämst bli fyra. Vilket i och för sig innebär att just bli sist. Men fyra är ju inte så dumt det heller. 

Strategi och förhandling är ju ingredienser jag tycker är intressanta i livet. Men när man har fullt upp med att läsa in hur andra tänker och hanterar spelet så blir man inte speciellt på hugget. 

 Nu blir det ju lite extra intressant när man inser att man erbjuder ett, för mig, dåligt byte. Att då uppfatta att sina motspelare ändå varnar är ju stort av dom. 

Sådana här spel kräver några gånger innan man greppar det. Problemet är väl att det går för långt mellan dessa gånger. Man hinner inte få till flytet. 

Nu gick det väl som jag befarade. Jag kom fyra. Typ sist dårå. Men vad gör det? Andreas vann och det fick han gärna göra. Han fyllde ju år så då får man gärna vinna. (Men nästa gång….. Då du Andreas, då får du bättre motstånd. )

En spelkväll är inte så dumt trots allt.   

Nya upptäckter

I söndags behövde jag gå en promenad. Jag ville hitta något nytt. Så jag slog på datorn och tog en satellitbild på mitt område. Då insåg jag att uppe i skogen bakom husen fanns det möjligheter. Det visade sig att där fanns ju massa promenadvägar i den skogen

2015/01/img_7603.jpg

Nu blev inte söndagens promenad riktigt så skön jag önskade. Det var så isigt på vissa ställen att jag fick gå ut i skogen för att ta mig fram. Det gick inte ens att korsa vägen. Det var blankis.

Men något händer när jag går där. I tänket är jag redan i sommar. Jag ser mig själv välja olika vägar beroende på hur långt jag vill gå. Jag nästan såg mig själv i strålande solsken en härlig sommardag gående i denna skog.

Visst är det förunderligt att vi i vår tankevärld kan lämna nuet för en stund och finnas vid en annan tidpunkt. Både fram i tiden men också bakåt. Det är som att vi lever om det vi gjort. Det är också som om vi kan få en försmak av det som kan komma.

I en tid som denna som är mörker när vi åker på morgonen och ganska mörkt när vi åker hem från jobbet är det ganska skönt. Att kunna föra sig i tanken till ljusare tider. Tänk vilken förmån.

Att kunna drömma sig bort är inte så dumt. Var rädd om den möjligheten

Nu är det snart slut…..

Nu är det snart slut. Det kommer aldrig tillbaka. Går inte att göra om. Hur förhåller man sig till något som kommer att sätta sina spår för all tid?

När vi i morgon avslutar detta år så kan vi blicka tillbaka på ett år med minst lika intressanta händelser som åren tidigare. Många av oss har händelser som gjort avgörande vändningar i våra liv.

Min tillbakablick innehåller byte av jobb och bostadsort. Ganska stort steg. Att lämna något som man trivs med kan ju vara knepigt. Att flytta från landet till storstaden kan också vara rätt annorlunda upplevelse. Men så blev det detta år. Men det är en utmaning som jag sett fram emot och satsar gärna på.

Detta år flyttade även vår yngste son hemifrån. Nu är båda sönerna utflugna. En ny tid har börjat. Under 19 år styvt har vi haft barnen boende hemma. Men nu kommer dom och hälsar på. Det ÄR annorlunda vill jag lova. Men det är så roligt att se hur dom tar för sig i livet och hittar sakta men säkert sitt eget liv.

Året som gått blev året jag valde att dela med mig av mina tankar och upplevelser. Har varit en resa som nog betytt mer för mig själv än för andra. Men jag hoppas ju att något av alla bloggar har gett någon något. Kör nog ett tag till på detta spår.

2014 är snart ett avslutat kapitel. Åren går. Tänk att det är 14 år sedan vi firade milleniumskiftet. Årskiftet då datorer skulle krascha. Flygplan skulle störta. Det mesta skulle gå åt skogen. Men inte blev det så. Vi överlevde det och det har gått många år sedan dess. Det här årskiftet kommer gå lite lugnare till i det hänseendet. Men det är en markering på att åren går. Lika fort som vanligt men uppfattas som om dom går fortare och fortare.

Detta är året då vi på allvar fick inblick i tiggeriet. Vi har fått möta människor som inte ser någon annan utväg än att tigga dör att klara livet. Jag valde att så långt det är möjligt alltid ha en slant i fickan för att ge. Jag kan inte ge alla men lite kan jag göra. Det borde vi alla kunna göra. Bestäm dig för att dela med dig av en summa pengar. Hjälp någon. Det har vi råd med.

Trots att året kanske inte i allt blivit som jag önskade så är jag tacksam. Tacksam över att bo i ett land som har fred och frihet. Tacksam över att ha tak över huvudet, ett jobb och någonstans att bo.

Snart är det slut och ett nytt börjar. Ska vi bestämma oss för att göra något bra av 2015 och inte slarva bort det?