Att spela ett spela ett spel för första gången är nästan alltid detsamma som att man förlorar det. Men första gången måste ju till. Så jag satsade. När alla motståndare redan spelat det förut gör ju inte oddsen bättre.
Nu kunde jag som sämst bli fyra. Vilket i och för sig innebär att just bli sist. Men fyra är ju inte så dumt det heller.
Strategi och förhandling är ju ingredienser jag tycker är intressanta i livet. Men när man har fullt upp med att läsa in hur andra tänker och hanterar spelet så blir man inte speciellt på hugget.
Nu blir det ju lite extra intressant när man inser att man erbjuder ett, för mig, dåligt byte. Att då uppfatta att sina motspelare ändå varnar är ju stort av dom.
Sådana här spel kräver några gånger innan man greppar det. Problemet är väl att det går för långt mellan dessa gånger. Man hinner inte få till flytet.
Nu gick det väl som jag befarade. Jag kom fyra. Typ sist dårå. Men vad gör det? Andreas vann och det fick han gärna göra. Han fyllde ju år så då får man gärna vinna. (Men nästa gång….. Då du Andreas, då får du bättre motstånd. )
En spelkväll är inte så dumt trots allt.
Pedher´s blogg 