[ O M ] är en skön känsla

Jag chattade med en god vän. Vederbörande hade en sen start på arbetardagen följande dag. Jag noterade att det kunde bli en riktigt lååååååång sovmorgon. Svaret kom ganska omgående ….

”Typ sovmorgon men den blir ju inte så lång… men jag kan OM jag vill 😀 skön känsla!”

.

[ O M ]

Den där känslan av ”ett ’om’ jag vill så har jag en möjlighet men jag måste inte” är inte så dum. Men det finns där. Väntar på mig. Och vill jag så kan jag, i detta fall, njuta av en sovmorgon. Den känslan gör något gott inom oss

I en tid med mycket ”måsten” behöver vi andrum med dessa ”om”. Det gör att pressen lättar från våra axlar.

Likaså när man kan behöva hjälp. Att då få reda på att , o m du vill och behöver, är det bara att höra av sig …. Detta ’om’ är en skön känsla av trygghet och tillit.

Ett ’om’ som man inte måste men har möjlighet till. Visst är det bra?!

Så tänker jag mig Gud också. Jag tror att Gud är viktig för varje människa hela livet och det som kommer efter. Men under resan finns det ett o m hos honom också. Man måste inte fråga honom i allt. Men o m man vill finns han där. Han finns gärna där för dig. Ser gärna att du använder detta o m och står beredd. Det är verkligen tryggt att ha en sådan tro och tillit till Gud.

En sann vän är också detta o m . En vän som inte tränger sig på men finns där när och om vännen behövs. Förövrigt umgås man som vanligt. Men när det tränger i livet, vännen behövs på ett särskilt sätt, ett o m , så Finn den där. Stöttar och hjälper så gott den kan. Kanske kan lösa allt. Men bara att den visar intresse av att försöka, försöka hjälp, så händer det. Man känner sig inte övergiven. Bara den känslan ger extra energi. Man tror på att det finns en lösning.

Du ska veta vad du betyder mycket för någon när du är detta [ O M ]. Å deras vägnar vill jag tacka dig. Du betyder mer än du anar.


Idag ber vi för riksdagsman Matilda Ernkrans (S)

Det finns så många ”om” i livet ….

Det finns så många ”om” i livet ….

Om ”om” inte fanns så skulle troligen livet bli mer fattigt. Ja, i alla fall mer fattig av sådant som kanske, både ville och inte ville skulle eventuellt ske. (?) (!)

Tänk vad mycket tid vi kan lägga när på detta ”om”. Om bara det hände…. Om bara det var så…. Om bara jag fick det…. Om jag bara hade mer pengar….. Om jag bara lyckligare….. Om bara alla andra var på ett visst sätt….. Om bara….. ”Om”

”Om”

Det är som om vi tror att allt i nuet är mindre bra än allt annat ”om” vi kan tänka oss. Som om livet skulle bli så mycket bättre om detta ”om” slog in.

Så tappar vi nuets bästa för oss. Missar utvecklingsmöjligheten i det som finns i nuet.

Det finns en risk i att gå vilse i alla dessa ”om”. Dom har en förmåga att alltid bli fler efter vägen. Ju fler av dom som inte går i uppfyllelse, desto fler ”om” skapas av någon outgrundlig anledning .

Vi behöver ha ett mer avslappnat förhållande till nuet. Lite mer av att det är ’good enough’ liksom.

Att göra något stort av den dag som inne är. Inte tro att någon annan dag, som eventuellt kommer med det stora ”Om”, kommer att bli bättre.

Låt inte massa ”om” göra ditt liv. Lev i nuets ”nu”. Gör något med det. Ingen vet om ”om” kommer slå in.

Längtan efter tro – och kunna släppa alla ”om ändå inte..” och ”varför..”

När mycket snurrar inom om oss kan längtan efter tro och tillit växa till.

Livet är ju inte alltid en spikrak väg. Den kan kantas av slingriga bergsvägar, till synes otillgänglig terräng. Vägen kan korsas av flodvågor av bekymmer som vill spola bort oss. Uppförsbackar där livets krafter sätts på prov. Hissnande nedfaret på både gott och ont.

Det är nog då längtan efter en tro på en Gud som kan hjälpa blir som allra störst.

För i medgång har tron en tendens att falla tillbaka något. Tyvärr. Det är under den perioden i livet vi bygger vår tro och tillit inför ett svårare landskap att navigera i.

Trons utmaning är nog känslan av ”varför” och om ändå inte det…”. Händelser, känslor och upplevelser som ifrågasätter tron och Gud. Att släppa alla dessa ”varför” är i sig en utmaning.

Längtan efter en tro behöver få förkörsrätt i den till synes otillgängliga terrängen då vi brottas med ”varför”.

Den dagen vi får modet och kraften att släppa ”varför” och ”om ändå inte…” öppnar det sig en ny väg framåt. Menar inte att att vägen blir som en nyasfalterade motorväg. Men en jämnare väg efter hand.

För alla ”varför” finner inte sina svar. Det är livets stora gåta. Men jag menar att många varför får sina svar i tron. I tron på Gud. Inte så att det är en quick fix. Ibland är det så. Att Gud kommer med en överraskande lösning som svar på Bön. Andra gånger dröjer svaret. Men tron bär oss igenom.

Längtan efter tro är för mig att få hitta uppvindar. Alltså hitta en hund som gör att jag lyfter på något sätt. Där jag känner att det bär. Livet får vind i seglen typ. Måste inte innebära ett liv med högtflygande planer med stor framgång. Inte alls. Utan ett liv där jag känner att tron bär mig framåt. En tillit som gör gott inom mig. Det är då det kan snurra lite omkring oss men trons tillit ger en inre trygghet. En trygghet som , i maggropen, säger att det kommer att lösa sig.

Längtan efter en tro gör att många varför bleknar. Bleknar så att dom tappar sin kraftigaste dragningskraft. Dom får komma in i skuggan lite. Alla ”om ändå inte…” får en annan dimension. Kan inte påverkar så stort. Längtan efter tro drar oss högre upp över dessa ”varför” och vi får ett bättre perspektiv. Får se över muren som står framför. Vi får se kraftens möjligheter.

Ge upp dina ”varför” och låt tron och tilliten ge dig luft att lyfta dig framåt.

Man kan alltid börja om….

Mötte denna bild häromdagen. Likaså fångade några facebooksvänner upp tråden…

Man kan alltid börja om…

När man är ute och åker bil med hjälp av en gps kan man även då köra fel. Men då tar gps-en ut en ny färdplan till det mål man satt ut. 

Som Sanna skrev på sin status: ”Det bästa av allt; Varje sekund, varje minut finns en möjlighet att börja om, göra rätt!” Inte så dumt skrivet. Hon hänvisade till nyårslöften. Löften vi lovar men inte alltid håller. ”Det finns något hoppfullt och välgörande i att lova att nästa år göra allt lite bättre….”

Jag tänkte lite vidare. Det är en vacker tanke att man alltid kan börja om. För har man den dimension kan man våga att satsa en gång till. 

När man inte lyckats som man önskade kan man bli sänkt och tappa modet. Liksom ge upp. Men bilden från Herre Gud & co påminner oss om att det är möjligt att ge sig på något nytt trots allt. Att helt enkelt börja om. 

Man kan alltid börja om….

Att våga sig på något kan vara ett tufft beslut. Särskilt om det gått fel senast. Särskilt om man lovat något som man inte kunnat hålla. Besvikelsen kan ligga tungt över sig. 

Men att veta om att man alltid kan börja om är fantastiskt.  Det gör att vi vågar att satsa. Vi är inte mer  än människor. 

Egentligen är det ett återkommande tema hela tiden. När dagen tar slut börjar det om från noll igen och en ny dag tar vid. Veckan likaså. Året så med. Inget ovanligt. Ändå gör vi våra egna ”börja om” så dramatiska. Det är nog för att det blir så närgånget som visar på bristen och sårbarheten. 

Kanske det ligger i att våga börja om. Våga sig ut en gång till. Att fatta ett nytt beslut. Lova på nytt. Sätta ett nytt mål. Att justera det lite för att det ska gå bättre nästa gång. Men att våga för att man inser att om det går tokigt börjar vi om igen o igen o igen. 

Vi börjar om och gör rätt. 

Det är ju det som är det viktiga. 

Man skulle kunna kalla det ‘Nåd’

Nåd – om man slår upp det i en synonymordlista kan man få detta resultat:

Synonymer till nåd
1. Guds godhet, Guds kärlek, barmhärtighet, syndaförlåtelse, välsignelse
2. benådning, eftergift, amnesti, efterskänkande av straff, mildring i straff; barmhärtigt bemötande, misskund, pardon, förskoning, förbarmande, förlåtelse, mildhet; ge sig på nåd och onåd kapitulera fullständigt

Därför handlar ”att börja om” att förlåta. Förlåta sig själv. Att ta emot förlåtelse. Att leva i förlåtelse. Och därifrån göra rätt. Men gå vidare och inte stanna upp. 

 Skulle det gå tokigt igen, då börjar vi om igen. Och gör rätt därifrån. För jag tror att ingen satsar för att det ska gå fel. Utan för att man tror att det ska bli bra och rätt. 

Tänk om inte…

Sitter och tittar på SVT och ”Tänk om..”  Temat är typ att hur hade det blivit om det som hände inte hänt. Lite kul typ att fundera på hur historien hade sett ut om inte det avgörande hade hänt…… Om inte ….

Ibland tar den tanken på tok för mycket energi från oss. Vi funderar på hur det hade varit om det inte hade hänt det som hände. Så funderar vi på hur vi skall fixa det utifrån det läget.

Egentligen handlar det mer om att gilla läget. Att konstatera att hänt är hänt. Nu är det bara att lägga det bakom sig och titta framåt.

Kanske är det just det som är det svåra. Det är allt för enkelt att älta och älta och älta. Det är som att vi tycker väldigt mycket om att just älta. Eller så är det ett gift. Det liksom tar tag i oss fast vi egentligen inte vill. Det hemska med detta är att detta ältande tar upp så mycket av vår tid att vi tappar vår omvärld och fastnar i det förflutna. Nuet och framtid får inte rum.

Hur kan vi släppa det som ger upphov åt det som får sitt ”Tänk om inte …”? Vi kan inte förändra det förflutna. Vi kan bara lära oss att hantera det. Att lära sig hur man förhåller sig till det. Minnet av det kanske alltid kommer att finnas där. Vi får försöka att hantera det på bästa sätt. Med tiden kan vi sannolikt möte det utan att det gör ont eller påverkar oss märkbart.

Det bästa vi antagligen kan göra är att släppa detta ”Tänk om inte…” och låta historien vara just historia. Vända ansiktet framåt. Ta sikte på det som kommer.

Då får vi energin till något bättre än ältande. Frågorna som dykt upp får lämnas utan svar. Och vi får siktet att se framåt.

Samtidigt inser jag att vissa ”Tänk om inte..” blir så svåra att lämna. Tänk om vi bara kunde hantera dess ”om” så att dom inte gör oss så ledsna att vi går under. Vi kan nog bara be vår Herre om styrka och stöd att hantera det. Att fixa det fullt ut kanske vi aldrig gör. Men kanske vi kan få det stöd vi behöver för att överleva. Vad jag förstår är det nog bara att ge upp och överlämna det till Gud. På det viset lämnar vi det till honom som troligen har den enda möjligen att hjälpa till och lösa det. Att vila i det är inte det lättaste. Vi som så gärna vill lösa allt själva.

Kanske behöver vår bön bli ”Herre hjälp mig att lämna detta ”Tänk om inte..” bakom mig och leva i nuet. Kan jag inte det ber jag dig att kunna vila i att jag får överlämna det till dig och hoppas och tro att du kan lösa det. Amen!”

”Om bara…” inte fanns…..

”Om bara….” inte fanns så vore livet vara mycket enklare på ett sätt. 

”Om bara inte….” så hade mycket varit betydligt lättare. 

”Om bara det…” slår in så skulle livet förändras betydligt.  

Jag tror säkert du redan har fyllt i alla tänkbara varianter på ”Om bara…” Visst är det ett litet jobbigt uttryck? 

Det kan ju vara ett sätt att bortförklara händelser och situationer man ville inte skulle hända. Det kan vara ett sätt att drömma sig bort. Önska sig en bättre situation. Oftast tänker jag dock att det handlar om missräkningar som sätter käppar i hjulet liksom. 

Kanske är dessa ”om bara…” en lärdom i livet. Ett sätt att lära oss tålamod. Men jag tycker ändå att ”om bara…” är så jobbigt. 

Så jag håller fast vid att om ”om bara…. ” försvann så skulle livet vara betydligt lättare. 

Det snackas om….

Under veckan gjorde jag tv-debut i Norrköping. NT24 kom till jobbet. Reportaget började bla med orden ”Det snackas om Erikshjälpen….” 

Det snackas om…… behöver ju inte vara positiv. I vårt fall beror det ju på om man gillar orsaken till intervjun eller inte. Trivs man inte med vårt beslut om flytt blir det ju ett negativt snack. Jag har också blivit påmind om att vissa ”Snack” är helt fel pga av man missförstått och förvrängt fakta. Det blir som viskleken. Budskapet förändras under tiden det förs vidare. 

Men det kan finnas en intressant kraft i att det just snackas. Det kan ha större effekt än ack så många annonser och tv-program. Det kan verkligen sätta fart på en budskapsförmedling i stora mått. Det kan påverka. Samma dag som reportaget gick fick jag samtal om volontärsintresse. Vi hade fler kunder i vår butik. Många började prata om oss.

Samtidigt blir det en påminnelse om hur vi använder vår mun. Håller jag mig till fakta och sanning? Gör jag inte det så kan jag förstöra så mycket. Jag kan påverka min omgivning med ett positivt sätt att snacka. Inge mod och hopp. Samtalsgemenskapen kan ge en god eftersmak när samtalet är gott. Men det kan lika gärna ge en bitter eftersmak.

Hur snackar du och jag? Vad för vi vidare? Vad blir det för eftersmak? Vi kan nog, både du och jag, ödmjukt erkänna att vi båda har trillat dit i ett snack som vi gärna skulle vilja göra om eller radera från historiens minnesarkiv. Jag tror att det är bra att vi påminner oss om att ibland är det bättre att vi väljer att vara tysta istället för att göra bort oss. Att vårt tal berikar och ger en bra eftersmak är ju något vi båda (utgår jag från) önskar. 

Så när det snackas om något kan det ju faktiskt vara något fantastiskt bra. För det mesta är du också så, eller hur?