Tänk på det som är ovan

”Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” Kolosserbrevet‬ ‭3‬:‭2‬ ‭SFB15‬‬

Att tänka på det som är ovan är att tänka på det himmelska. Alltså att tänka på himlen och det som finns där. Vi kan läsa i Hebreerbrevet att vi skall ha vårt ankarfäste i himlen. Alltså att vara förankrad i himlen.

Jag funderar om det kan vara så att vi allt för lätt glömmer bort himlen?

Är vi för jordnära? Där sin skatt är där är ditt hjärta säger bibeln. Vi har mycket rikedom som håller oss fast hör på jorden. Ändå är det så att vi kan ingenting ta med oss den dag vi lämnar jordelivet. Ändå är dessa ägodelar oss väldigt kära. Kan det jordnära livet förflytta vårt fokus så att vi tappers bort det himmelska perspektivet ? Att vi tappar bort djupet i tron?

Bibeln säger att den som är kristen har sitt medborgarskap i himlen. Man kan ha tex två medborgarskap på jorden. Man kan ha tex två pass , ett i usa o ett i Sverige samtidigt. Man är alltså medborgare i två länder. Man kan ta del av båda länders förmåner men också skyldigheter. Himlen och jordens medborgarskap är det samma.

Kolosserbrevet går rätt långt i sin uppmaning. Att vi ska tänkte mer på himlen än på jorden. Och typ längre än ett bara ”mer”. Att tänka bara på himlen. Ytterst sätt är det det viktigaste. För det har med evigheten att göra. Livet på jorden är oerhört kort i jämförelse med livet i himlens evighet.

Vad händer med oss om vi skulle tänka mer på himlen? Skulle det hjälpa oss att leva bättre på jorden? Jag måste dra den slutsatsen när bibeln uppmuntrar oss till det. Kanske skulle vi pröva det och se vad som händer.

Det finns en gammal sång som visar på förhållandet jord och himmel. Citerat den tidigare och gör det igen. Kanske kan den ge oss en längtan att tänka på det som är ovan som Kolosserbrevet uppmuntrar oss till.

Nu ser jag himlen
Vilken härlig syn
Himlen snart så brister skyn
Och det ger mig lust att komma dit
Himlen den är härlig
Himlen den är evig
Snart en dag så är jag där

1. I barnaåren har jag ofta hört om himlen Jag undrade om det var verklighet. Man sagt mig att den platsen den är härlig. Att den finns och är till för dig och mig

2. Jag undrade och tänkte kan jag nå dit tillsammans med de vänner som jag har. Jag fick i anden skåda in i himlen Jag jublar nu ett härligt hem jag har

3. En dag ska pärleportarna stå öppna
Korset och svärdet då lägga ner
Och jubel skall från alla tona
O Jesus ja Jesus vi då ser.

(Med reservation att jag minns lite fel om texten)

Förra året skrev jag under rubriken ”Himlen har ett perspektiv vi behöver återerövra ” Känner att jag vill påminna om det. Himlen är inte bara något som finns där ovan. Den har med hela trons världsbild. Det är där vi möter Jesus en gång. Då är det viktigt att vi inte tappar på den och vägen dit.

Den ovana känslan

I går var det en kort arbetsdag. Ett par timmar bara. Sen var jag ledig resten av dagen. Blommorna blev duschade. Grillen rengjord efter sommarens alla grillstunder. När klockan blev 18 och dagens viktigaste uppgift, tvätten, var klar så kändes som att dagen borde vara slut för länge sedan.

Det är en skön känsla när kvällen är ung men ändå hunnit mycket efter jobbet.

Samtidigt en liten ovanlig känsla. För det är sällan mycket tid kvar på dagen när arbetsdagen är slut.

Det känns gott att känna att dagen gett mer än man trodde skulle vara möjligt. Visst är det skönt att kunna känna sig nöjd med dagen.

Ovana känslor kan vara jobbiga att möta. Vi liksom har inte kontroll över läget. Vi blir osäkra. Allt skall ju helst vara som det brukar.

Min ovana känsla i går är ju inte på något sätt något att hänga upp sig på. Möjligen att jobbet tar väl mycket av min tid.

Kanske vittnar känslan av ovana något på hur vi gärna ser att allt går sin gilla bana. Att vi inte ställs inför någon överraskning. ”Så har vi alltid gjort” visar ju tydligt hur vi vill ha det. Det vi ”aldrig har gjort” känns tryggt att låta bli även i fortsättningen.

Ovana handlar om brist av erfarenhet. Ett bra sätt att bli mindre orolig för ovana händelser är väl då att skaffa sig erfarenhet. Man kan också bara bestämma sig för att ovana händelser är inget problem. Att dom är bara en del av livet.

Söndagstankar – Sök det som är där ovan

”Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” Kol 3:1-2 (SFB)

Kolosserbrevet har gett mig några tankar som jag under tre söndagar försöker dela med mig av. Dom två senaste söndagarna har det handlat om ”Att vara välgrundad i tron” och ”Att inte bli bortrövad i tron”. Denna söndag kommer det att handla om ”Att söka det som är där ovan” (har du missat det så blir det två söndagens tankar denna söndag. Det är ju ändå första advent)

Det ligger något djupt i att söka det som är där ovan. Det har liksom två dimensioner inom sig samtidigt. Perspektiven påverkas på något sätt. Att söka det som är där ovan är att leva med det i tänket. Att ha det för ögonen när jag ser allt det andra också.

Att ha det som är där ovan för honom är att börja rätt. Matt 6:33 säger Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så ska ni få allt det andra också”. Vi vill allt för ofta ta genvägar som blir helt enkelt felvägar. Vi vill skapa våra egna vägar som känns bättre men som leder bort från målet som var tänkt.

Detta handlar om att ha sin håg, sin inställning åt himmelns Gud. Jag har riktat min antenn mot Honom för att ta emot Hans sändning. Jag är helt enkelt riktad mot Honom. Det är att ha för ögonen det som är det viktiga.

Att söka det som är där ovan ger en god frukt och eftersmak i våra liv. Det händer något gott med oss när vi har detta perspektiv.

Jag mötte en berättelse om några som gick genom skogen då det var mörkt. Man skulle gå till kapellet på möte. För att hitta genom den dunkla skogen stirrade man inte ner i backen utan upp mot trädtopparna. Då kunde man följa öppningarna där det lilla ljus som fanns strömmade ner. På så vis kunde man följa stigens svängar. Man hittade rätt. Det skulle kunna vara ett sätt att förklara vikten av att söka det som är där ovan. Det är att hitta rätt på livets, ibland ganska dunkla, stig.

Till sist…
Förlåten, vi är förlåtna. Vårt skuldbrev är rivet. Det är på det vår tro har sitt grundfäste. Det ger oss framtidshopp. Det ger oss trygghet. Där finns det kraft.

Där bygger vi vår tro. På nådens grundval. Där bygger vi vår tro med stor respekt. Utan den grunden är vi ingenting, har ingenting och kan inte se fram emot någonting.

Vår tro vilar på Kristus. Det finns ingen bättre grund.