Etikett: parkbänk

Publicerat den

En stund på en parkbänk….

En stund på en parkbänk behöver inte betyda ensamhet. Ganska snart får man sällskap av några änder. Vågskvalpet för sitt lågmälda samtal med mig. Tankarna kan fritt vandra iväg för en stund. Kvackandet från fågeln som är närmast gör att man kommer tillbaka för en stund.

Några rader i en bok för mig tillbaka in i en historia som sträcker sig ända till 1938. Samtidigt blir nuet påminnelsen om oron över hur det ska gå med allt.

Eftermiddagskaffet ger en stilla känsla av att här och nu är det ganska lugnt.

Mitt i allt så är det kanske just detta vi behöver. Få vandra mellan dåtid och framtid. Får uppleva att mitt i allt finns det en nutid för paus. En stund av att krypa ur nuets oro och fasa. Leva i en annan dimension för en stund.

Vad säger vågens röst? Genom alla tider har vattnet rört sig hit och dit. Inte beroende av mer av vinden. Ömsom har den fått vila. Ömsom har den fått ge höga vågor. Men båda lägena finns med. Likväl har sjön legat kvar där den är.

Det ger vila. Det ger hopp. På ett märkligt sätt ger detta vågskvalp sinnet vila. Där finner den sin ro. Där kommer kraften åter.

Var det tänkt så? Fanns det en särskild idé bakom vågskvalpet och den spegelblanka vattenytan?

Ja, det verkar så. Det verkar som att i detta vatten finns något djupare förborgat. Om man bara låter sig intas av det kommer man märka hur gått det gör med oss.

Psalm 23:2
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.

Publicerat den

Min parkbänk….

Min parkbänk och jag.

Det är denna parkbänk jag ofta sitter och betraktar solnedgången från. Den har en speciell betydelse för mig.

Nu kanske du tror att den betydelsen är lila med solnedgång. Och visst, ligger något i det. Men egentligen så är det inte det i första hand.

Det är där jag trivs. Att sitta en stund. Ibland kommer någon förbi. Ibland blir det ett samtal. Oftast bara en stund av stillhet. Om nu inte man spelar basket nedanför. Men det ljudet kan man koppla bort.

Jag tror vi människor behöver hitta en plats där vi trivs. En plats av välbefinnande. Den platsen ger energi. Kanske tröst. Oftast uppmuntran. Den buffrar goda känslor och minnen. En strand. En skogsdunge. Ett öppet fält. En bergsknalle. Balkongen. Sök dig en plats som gör dig gott.

Säg ”parkbänk” till mig och många härliga känslor väcks till liv. Det är som att jag hamnar där.

Sök dina goda platser. Du kommer att uppleva detsamma.

Kolla gärna min resedagbok.

Publicerat den

Min parkbänk

Jag kommer nog att bli bra på att sitta på en parkbänk när jag blir pensionär😂😂

På den hör bänken sitter jag och njuter av solnedgången. Om ingen annan hinner före. Den känns känns som min.

Det är på den som jag varvar ner efter en dag. Njuta av utsikten. Skriva några rader. Andas go luft.

Parkbänken är sliten. Inte av mig men av många andras bakar, försök till att tända eld på den, av regn och vind och massa snö på vintern.

Den har säkert varit med om många episoder. Från förälskade par till livsnjutare som mej.

Man kan tro att denna bänk har många hemligheter den skulle kunna berätta om den kunde. Men den är den bästa på att hålla tyst om det den hört i förtroende. Kanske har någon suttit och gråtit här. Kanske har någon pratat ut. Kanske har någon delat något glädjeämne. Men allt förborgas i en tystnad.

Parkbänkar är viktiga. Dom får folk att vila sig en stund för att orka vidare. Trötta ben och trötta kroppar kan antingen sätta sig en stund eller lägga sig för att återhämta sig.

Många skulle inte orka gå vägen fram om dom inte visste att det stod en parkbänk efter vägen.

Intressant är att om man sitter ensam på en sådan bänk är det väldigt få som vågar slå sig ner på samma bänk. Fast den är byggd för att orka många. Vi är ett blygt folk i vårt land.

Att sätta sig på denna bänk är långt ifrån att vara bänkad. Alltså satt åt sidan ett lag. När man är bänkad får man inte spela med. Att sitta på denna bänk är att bli ett med något. I ljust detta fall så handlar det ofta om vackra solnedgångar eller fin utsikt över sjön. Det är självvalt att sitta på denna bänk. Det gör den ännu mera trivsam fast den är lite hård.


Utsikten är så fantastisk. Så här ser den ut när solen nyss gått ner. Vattnet ligger i det närmaste spegelblankt. Lite för mycket surr från bilar. Men ändå så gott att vara här.

En parkbänk är en bra plats att återhämta sig på även mentalt. Man får bara stilla tänket lite.

En versrad från psalm 23 rinner till: "Han för mig till vatten där jag finner ro" Så sant som det står skrivet.

Det märks att det börjar närmare sig mitten av augusti. Trots att eftermiddagen igår gav solsken med god värme så blir det kyligare när solen gått ner. Då släpper dom ljumma vindarna och plötsligt blir det ett kalldrag. Då bör man inte sitta för länge på en parkbänk.