Min parkbänk och jag.
Det är denna parkbänk jag ofta sitter och betraktar solnedgången från. Den har en speciell betydelse för mig.
Nu kanske du tror att den betydelsen är lila med solnedgång. Och visst, ligger något i det. Men egentligen så är det inte det i första hand.
Det är där jag trivs. Att sitta en stund. Ibland kommer någon förbi. Ibland blir det ett samtal. Oftast bara en stund av stillhet. Om nu inte man spelar basket nedanför. Men det ljudet kan man koppla bort.
Jag tror vi människor behöver hitta en plats där vi trivs. En plats av välbefinnande. Den platsen ger energi. Kanske tröst. Oftast uppmuntran. Den buffrar goda känslor och minnen. En strand. En skogsdunge. Ett öppet fält. En bergsknalle. Balkongen. Sök dig en plats som gör dig gott.
Säg ”parkbänk” till mig och många härliga känslor väcks till liv. Det är som att jag hamnar där.
Sök dina goda platser. Du kommer att uppleva detsamma.
Kolla gärna min resedagbok.
