Etikett: Psalm 23

Publicerat den

Herren är min farthållare…

Farthållare

Har du läst psalm 23 någon gång? Ja, chansen finns ju eftersom den är rätt känd. Lär vara den psalm som är mest tonsatt. Den börjar ”Herren är min herde. Mig ska ingenting fattas”. Det finns en person som heter Toki Miyashina som har skrivit om den lite.

Herren är min farthållare, jag skall inte jäkta. Han förmår mig att stanna upp, ta paus och vila. Han visar mig bilder av stillhet, som ger mig lugnet tillbaka. Han leder mig på effektivitetens vägar men bevarar min sinnesro. Att ledas av honom är att gå i frid.

Tyckte om uttrycket att han är vår farthållare. Det säger något om hur vår relation till Gud bör vara.

Skulle tro att jag inte är ensam om att ha satt farthållaren på bilen lite för fort. Skulle tro att jag inte heller är ensam om att sprungit lite för fort fram i livet. Inte heller är jag ensam om att ha stressat lite för ofta och för länge. Tyckt att jag borde nog ha snabbat på lite mer.

Jag kan ana att det finns fler än mig själv som skulle ha mått bättre av att slå av på takten.

Jag känner några som allt för ofta inte har tid att vänta in hjälpen utan gör det själv istället. Som blir frustrerade att behöva vänta på svaret som borde ha kommit nyss.

En farthållare på en bil är bra så länge den håller sig inom rätt fart. Vår fart i livet har samma behov. Att ha rätt fart.

Kanske denna nya version av psalm 23 kan få oss att stanna upp och tänka till. Hinner vi inte själva kanske det är ett tecken på att antingen är vi dåliga på att be om hjälp eller så har vi tagit på oss för mycket ansvar.

Gud kan bara vara vår farthållare om vi tillåter honom att få vara en. Jag tror inte att det blir bättre om vi flaxar runt på massa ställen och saker. Det blir varken hackat eller malet. Det blir troligen inget bra resultat. Det säga att den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Jag tror på ett ett liv som gör det mer rejält än på tok för mycket och ytligt. Bättre vara på en plats många gånger än flera platser vid enstaka tillfällen. Det är då man bygger på djupet och långsiktigt.

Jag tror vi behöver farthållare som hjälper oss att gå i takt med livet och Gud. Först då kan vi leva i en harmoni av frid med oss själva och vår omgivning.

Vill du jämföra med psalm 23? Här kommer den:

”En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:1-6‬ ‭SFB15‬‬

Publicerat den

Du är räknad

På jobbet räknar vi människor. Vi är ålagda att räkna alla så att vi inte har för många inne i vår butik. Och nu är det lag på det.

Lite kul är att vi alla kan då verkligen känna oss räknad. Det är ju inte alltid det vi känner.

I psalm 23 kan vi läsa om att ”din käpp och stav, de tröstar mig”. Käppen herden hade använde han till att räkna in fåren. Fåren gick in i fållan där herden stod och räknade. ”Fåret gick in under hans käpp.”

Tror inte för en minut att bibeln vill säga att vi är fårskallar. Men den vill använda denna bild för att tydliggöra detta att vi är räknade av Gud.

En kund skojade med mig när han gick ut att han nu var ”uträknad”. Men där delar jag inte bilden. För du är inte uträknad. Det är precis tvärt om Du är räknad.

I en butik finns det ett maxantal på hur många som får vistas i den lokalen. I Guds närhet finns tack och lov inget maxantal.

Så varför inte ta räkningen som en påminnelse. Nästa gång du kommer till en butik som räknar in alla som går in. Ta det som en påminnelse om att du är så viktig att du räknas. Att det finns en Gud som gärna vill räkna in dig i sin gemenskap. Att Gud räknar med dig.

Du är viktig och du räknas.

Publicerat den

Att ledas genom dalen…

”Även om jag vandrar i den mörkaste dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig, och din käpp och stav tröstar mig.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:4‬ ‭NUB‬‬

När vi hamnar ner i ”vår” dalgång med alla bekymmer som väller in alla på en gång så är livet inte alltid så kul. Det kan ha hänt något som triggat igång dom gamla dåliga minnena. Vi får svårt att värja oss från dom. Så kraschar vi. Kanske för en stund eller för en tid. Men lika jobbigt.

Dessa dalgångar kan lätt få oss att tappa tilltron till livets rättvisa. ”Varför skulle det hända mig?” blir då en ganska vanlig fundering.

Mitt i denna krasch är det svårt att se ljuset i tunneln. Men den kommer. Och man överlever. Och kanske är det så att för varje krasch kommer man en bit längre i processen.

Hur svårt det än är att se det då sågar vi en Gud som går med. Psalm 23 som jag inledde med påminner oss om det. ”… för du är med mig…”. Kanske ser vi det och inser det bäst när vi ser tillbaka i backspegeln. Han finns där. Omsorgen som vi inte alltid uppfattar bakom tårarna är där.

För att vi ska förstå staven och käppen får vi tänka in en herde som använder dom. Staven dom lyfter upp fåret när det fallit och har svårt att komma upp. Käppen som skyddar mot faror. Med den räknade herde också in alla får. Ingen skulle bli efterlämnad eller saknad.

Så när vi läser om att ”din käpp och stav tröstar mig” är det en påminnelse att du kommer inte gå förlorad. Du kommer att räknas in. Saknas du kommer vår herde söka upp dig. Han kommer lyfta upp dig när du faller (eller kraschar). Ingen herde lämnar någon åt sitt öde. Han skyddar dig.

Om än fåret hade ramlat långt ner kunde herden nå det med sin stav. Vilket i sig är ett gott löfte. Han kommer att nå dig i djupets dalgång.

Vill du läsa mer om staven och käppen kan läsa vad jag skrev för några år sedan. ”Din käpp och stav, de trösta mig”

Publicerat den

Söndagstankar – Den gode herden

En psalm av David.
Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.”‭‭Psaltaren‬ ‭23:1-4‬ ‭SFB15‬‬

Idag handlar texterna om att Jesus är den gode herden. Hans bästa egenskap är att han har omsorg om dig. Det visar han på många sätt. 

Psalmen 23 sammanfattar det så bra. 

Mig skal inget fattas. Inget av det jag i basen behöver. Han lovar ingen lyxvilla och ett fett konto. Men han vill ge oss det dagliga brödet. 

Han för oss till ställen där vi får återhämtning. Det kan vara gröna ängar och vatten där vi finner ro. En bild på en verklighet eller så står dessa bilder för just din plats hur nu den ser ut. 

Han ger liv åt min själ. Förr stod det att han vederkvicker min själ. Han vill ge vårt inre liv. Ett livsflöde som är mer än bara tillfällig fest. 

Han leder oss på rätt väg. Så viktigt för honom att han sätter sitt namn på det. Han vill att vi ska hamna rätt. 

När livet är tungt jobbigt och mörker, kanske fyllt av sorg, så går han med oss. Han är vår käpp vi kan luta oss mot. Det blir vår tröst att veta att han finns där. Förstår oss. Vet vägen vidare. 

Det finns något som sammanfattar allt detta. För att detta ska bli möjligt måste vi, liksom fåren följer sin herde, följa honom. Det är förutsättningen. Vill vi ha hans omsorg får vi krypa närmare honom och följa honom. 

Jesus har omsorg om dig. 

Publicerat den

Söndagstankar – Din käpp och stav, de tröstar mig.

 

Käppen och staven var hos många herdar det enda man hade med sin när man vallade får. Käppen som man tränade länge och väl på för att kunna använda med precision.

Käppen står för Guds Ord. Ordet som skall hjälpa och stötta oss. Ordet som visar på rätt och fel. För fåren var käppen det som var deras skydd. På samma sätt är Ordet, Bibeln, för oss. Kanske har bibeln blivit en bok vi läser mindre och mindre? För kallades dom kristna för ”läsarna”. Vi behöver återerövra det. Det är här vi hämtar så mycket av det vi behöver i våra liv. Tänk att en bok som vi läser betyda kraft, inspiration och beskydd. Vilken bok ger det förutom bibeln?

Var fåret på väg åt fel håll kunde herden svinga sin käpp så att den fick fåret att vända tillbaka. Guds Ord kan hjälpa oss att komma rätt igen.

Käppen användes också när fåren skulle räknas. ”Att gå fram under käppen” betydde inte bara att vara under ägarens kontroll och ledning. Det innebär också att man går igenom hans erfarna omsorg och undersökning. Ett får som ”gått under käppen” är ett får som räknats och setts av herden med den allra största omsorg.

Staven är unik. Det är bara vid fårskötsel man använder den. Speciellt utformad för fåren. Om käppen står för beskydd så står staven för tröst. Staven är symbol för Guds Ande. Staven har främst tre uppgifter. Att håla ihop flocken, att resa upp ett får som trillat och att dra ett får till sig för kunna undersöka det. Så arbetar Anden också med oss. Han som brukar kallas för ”Hjälparen”.

Med staven leder också herden in fåret på rätt stig. Staven är ett viktigt när fåret faller ner i en skreva. Då kan herden fånga upp fåret i stavens ”ögla” och ”krok” och få upp fåret.

Ser man på käppen och staven ur detta perspektiv påminns vi om hur viktigt Ordet och Anden är för oss. I livet möter vi så  mycket som vi kan nedslås av. Vi har ibland svårt att veta vart vi skall få tröst. Trösten finns närmre än vi ibland kommer ihåg. När vi faller vill Gud genom sin Ande lyfta oss upp igen. Han finns där i våra snedsteg och fall med en mild beröring. Han är beredd att förlåta och upprätta.

Liksom Herden tränade på att använda sina redskap kan vi träna på våra redskap. Att läsa bibeln så att vi kan hämta tröst ur den. Att träna oss att låta Den Helige Ande få leda oss och ge oss det stöd vi så väl behöver.

Är du behov av tröst? Det finns tröst i Bibeln och genom Guds Ande. Genom att vi läser Ordet och låter Den Helige Ande beröra oss så finns det tröst i det. Allt för ofta inser jag att mitt läsande i Bibeln är mer för utgivandet. Alltså att förmedla något till någon. Att läsa bara för sin egen skull är minst lika viktigt om inte viktigare.

Dagens bön:

Herre, kom med din tröst till den som är behov av tröst. Du är så förtrogen med livssituationen

Herre led den som är behov av ledning just nu. Den som inte riktigt ser vart vägen leder.

Herre res upp den som fallit. Ställ den på fast mark igen

Tack Herre för att du är vår gode Herde

Publicerat den

Söndagstankar – om jag än vandrar i dödsskuggans dal

 

En ganska tung rubrik när man kanske just är i ett läge där man behöver uppmuntran och ett budskap med lyft i. Medger det men kanske har denna rad i psalm 23 just en uppmuntran och ett lyft du just nu behöver.

Genom den dal vi kan vandra genom går vi aldrig ensamma. Hur långt borta än Gud verkar vara så är det just det, det verkar bara vara så. Han är mycket närmare än du anar. Bruset och mörkret omkring dig vill störa dig så att du uppfattar det så. Någonstans bland alla skuggorna står Jesus. Han står inte still där. Han följer dig precis hela tiden. Hela tiden! Hela!

Men hur lätt är det inte att tappa greppet och fokuset just då.

Dalgångar i livet möter vi alla. Det finns något gott med dalgångar. När fåren skulle föras upp till bättre beten tog ofta herden vägen genom dalgångarna. Fast farorna kunde lura efter vägen valde han den vägen. Det var i dalgångarna det frodiga gräset fanns på vägen. Där fanns källorna. Vägen upp till bergen var enklare att gå i en dalgång. Det är här som vi får vår karaktär. Här inser vi vårt behov. Här söker vi oss närmare källan Jesus Kristus. Det är här vi upptäcker det livgivande vattnet. Det är inte alltid lätt att uppskatta dalgången i livet när man är mitt uppe iden. När man dock har kommit upp på höjde och blickar tillbaka blir man tacksam.

Redan i denna del av meningen behöver vi påminna oss att det finns en tröstare. Jag behöver inte frukta. Gud är inom räckhåll som en styrkande källa även i den mörkaste dal.

I 1 kor10:13 ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” Folkbibeln har hittat själva poängen. Vi möter så mycket i livet. Sådant som verkligen kan uppfattas som en mörk dal. När vi möter det har han en väg genom den och ut ur den. Att då slå följe med honom är ett bra val. Det är som att följa guiden som skall leda dig rätt på bergets vandring eller i Venedigs labyrinter till gator eller att följa gps-en till det mål du stakat ut.

Till dig som verkligen upplever att dalgången verkligen är en dödsskuggans dal vill jag uppmuntra till att kapitulera i Guds famn. Hela Psalm 23 andas Guds omsorg om oss. Välj att förlita dig på det.

Om jag än….. Tänk att vårt förhållande till Gud kan inrymma detta. Vad än jag möter, vad än jag går igenom, vet jag att Han går med och ger mig tröst. Denna tröst står för lindring, uppmuntran, stöd, hjälp, lisa, hugsvalelse, vederkvickelse, balsam, läkedom. Vi behöver inte trotsigt säga ”Kan själv!” Vi kan ödmjukt vända oss till en högre kraft för vi vet vår begränsning.

Frukta inte. Frukta inget ont. Herren är med dig.

Dagens bön: Herren. Idag ber vi för alla som vandrar i dödsskuggans dal. Tack för att du vill gå med dom. Tack för att du vill trösta och hjälpa. Möt den som denna dag väljer att söka sig till dig och be om hjälp. Tack för att du vill trösta och hjälpa den som gör så. Tack för att du vill föra dom upp på höjden till nya perspektiv. Tack att det är sant att dina ögon vilar på alla människor och att du är förtrogen med oss alla och vår situation. Tack att du kan göra skillnad i våra olika behov.  Amen

Publicerat den

Söndagstankar – Han leder mig på rätt väg

 

Kanske har du en GPS i bilen eller i mobilen. När jag använder den och kör fel räknar den ut en ny rutt för att komma fram till målet. Kör jag fel en gång till så gör den lika dant. Blir det helt fel säger en röst: ”Gör en u-sväng”. Alltså vänd om! Det är en ganska bra bild på livet med Gud. Kör vi fel livet vill han hjälpa oss att nå målet från där vi hamnade. Ibland behöver vi helt enkelt vända om. GPS är beroende av att vi skriver in målet vi ska till. Likaså är vår ”inre GPS” beroende av det också. Vill du till himlen behöver du ställa in koordinaterna för det. För att beskriva det på annat sätt är det att tro på Jesus och bli frälst.

En fårhjord måste flyttas till annat bete tid efter tid. Annars betar dom ner gräset till rötterna med förödande resultat som följd. Det visste David när han skrev Psalmen.  Herden behövde en plan för hur fåren skulle förflyttas. Mellan ägorna så att marken kunde återhämta sig. Här är nyckeln till en framgångsrik fårskötsel. Ägarens namn och goda rykte beror på hur han skötte detta.

Visst kan det vara lite förnedrande att Bibeln liknar oss vid får. Men det finns likheter. Vi är minst lika envisa. En bibeltext säger: ”Vi gick alla vilse som får, var och en ville vandra sin egen väg…” Jes 53:6. Vi vill ofta göra det vi själva tror är bäst. ”Ingen skall här komma och …..”. Mer och mer tycker jag mig se hur egoistiska vi börjar bli. ”Jag” först. Sen möjligen något annat. Vi håller fast vid det även om det uppenbart går åt fel håll. Likaså kan vi hålla fast vid vanor som fördärvat andras liv.

För några år sedan satt jag i en ALPHAgrupp och pratade om hur man kommer till himlen. Någon i gruppen hävdade att det fanns många vägar att komma till himlen. Många olika religioner och liv kommer till samma mål. Jag minns att jag sa att om jag vet kartbilden och vägen dit måste jag berätta den. Bibeln säger i Joh 14:6 ”Jag (Jesus) är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern (himlen) utom genom mig.” Det är Jesu egna ord. Det finns många olika vägar som kan leda till Jesus men det är vägkorset alla måste till. Det är en rätt väg. Problemet idag är att vi vill skapa en egengjord väg dit. Så tror vi att det fungerar. Många kommer då att bli tragiskt överraskade att dom inte når fram. Om jag sätter mig i bilen och vill åka till Stockholm idag så måste jag följa den väg som leder dit. Annars blir det som med tåget som skulle till Linköping. Det kom till Flen i stället (torsdagen den 5/6 2014). Man växlade in tåget på fel spår i Södertälje. Man skriver att passagerarna blev förvånade. När man upptäckte det var det bara att gilla läget och köra vidare. Så tokigt kan det bli i livet. Det gäller att ta rätt spår. Så länge vi lever har vi möjlighet att välja rätt väg i livet. Därför säger psalmisten: ”Han leder mig på rätta vägar”. Det finns något i oss, i varje människa, som söker det andliga. När vi låter detta inre få kontakt med Gud så är vi på rätt spår, på rätt väg.

Jag tror också att denna text inte bara tar sikte på det eviga. Alltså livet efter det vi kallar död. Jag tro denna text ger dig en vink om hur det kan vara på vägen till himlen. Alltså i det liv du och jag lever just nu. Jag har så många gånger upplevt hur liksom Gud, bildligt talat, lagt sin arm om mina axlar och lett mig till en ny plats, nytt område, ny händelse. När jag ser tillbaka i livet ser jag hur olika händelser och situationer har samverkat till det som komma skall.

Det bästa vi människor kan göra är att be Gud om hjälp och ledning. Det är inte riskabelt. Han kommer inte att göra ner dig. Han kommer inte leda dig till något som du inte vill. Han kommer att skapa förutsättningar för att det skall fungera. Ge dig den glädje för det som du behöver. Det ända du behöver är ett öppet sinne och en bön om ledning. Han vill föra dig på rätta vägar, bra vägar för just dig. Liksom fåret förs till ett bra bete för att må väl kommer du att ledas i livet till sådant som är bra för dig. Går det fel, så kommer han att leda dig vidare till samma mål men från ett annat utgångsläge.

Livet har för mig varit många olika destinationer. Kanske är du på väg att bryta upp till en ny destination, ny händelse, ny upplevelse, nytt uppdrag? Kanske märker du just nu att du blir påmind om någon i din närhet som behöver dig. Kan det vara så att Gud just nu visar dig på något han vill du skall göra? Att be bönen om ledning betyder inte att det alltid är fråga om ett uppbrott till annan stad, land eller kontinent. Det kan vara så enkelt att din väg skall gå till din närmaste granne. Vad vet jag om det. Det viktigaste är att vi får bli till glädje och välsignelse någonstans. Nära som långt borta.

Vår bön kan vara denna dag:

”Herre, led mig på rätta vägar. Här är jag tills du säger något annat!”

Publicerat den

Söndagstankar – Han för mig till vatten

 

En av fåraherdens viktigaste uppgifter för utom att hitta mat är att föra fåret till vatten. Vattnet är viktigt eftersom fåret består av ca 70% vatten. Vattnet är vktigt för ämnesomsättningen. Så vattnet är avgörande för att fåret skall må bra. Får det för lite vatten blir det svagt och utarmade. Törsten är tecken på kroppen behöver få sitt vattenförråd påfyllt.

Jag skulle vilja påstå att samma lag möter vi i vårt andliga liv. När vi upplever andlig törst drar vi oss till det andliga. Anden brukar liknas vid vatten. Att det finns ett källsprång inom oss. När det sinar upplever vi en andlig törst.

När fåret blir törstig dricker det ur lerpölar om inte herden leder det till friskt vatten. Bilden blir ganska klar för dig och mig, eller hur? ”Om någon är törstig så kom till mig och drick” säger Jesus i Joh 7:37ff. Att ”dricka” betyder att inhämta, ta emot eller tro. Helt enkelt att ta emot Jesus i sitt liv som blir en del av oss.

Därför skriver David i psalmen ”han för mig till vatten där jag finner ro”. Det är bara Han som vet var de stilla, djupa, rena, klara vattenbäckarna finns, de som kan tillfredsställa och hålla oss i form och ge oss kraft.

Min äldsta grabb och jag var ute på fjällvandring. Jag hade med mig min vattenflaska och en extra i ryggsäcken. Det var så gott vatten bäckarna. Det var bara att fylla på sina flaskor. Så gick vi. Varje gång vi kom till en bäck så drack vi. Då insåg jag att det vatten jag hade i min flaska hade redan blivit lite varmare. Inte ville jag ha det vattnet när jag kunde få friskt från bäcken. När vi slog läger för natten reste vi tältet när vattenkällan.

För mig har det blivit en stark bild. Efter en vandring med trötta fötter är det gott att stanna vid källan. Likaså är det i livet. Vi behöver stanna till vid en andlig källa. För mig har det blivit tron på Jesus. Där kan jag gå rätt uttröttad men när jag stannar till vid Jesus märker jag hur krafterna återvänder. Jag behöver inte nöja mig med gamla erfarenheterna och gamla välsignelser. Det finns friskt vatten att hämta.

I min trädgård har jag en bäck porlande (när väl pumpen är igång). Det finns inget ljuvligare än att höra detta vatten. Det ger en ro som är så god. Porlande vatten har en påverkan på vårt välbefinnande. Där får vår själ ro. Ett stilla regn när sommardagen varit het är också så underbart. Uppfriskande!

Denna söndag kan vår bön vara att han skall föra oss till sina vattenbäckar och källor.

Publicerat den

Söndagstankar – ”mig skall ingenting fattas”

Mig skall ingenting fattas – hoppsan. Det låter ju fantastiskt om man förväntar sig att det uttrycket innebär liv i lyx med outömmliga ekonomiska resurser.

Fast här finns en djupare mening. Huvudbetydelsen är att vi inte är i behov av något. Vi lider ingen nöd, vi är i goda händer och blir väl skötta,  skriver Phillip Keller i sin bok ”En herde ser på den 23:e psalmen”. Men också att vara helt tillfreds med den gode Herdens vård och omsorg. Vad behöver vi mer?

Visst kan ekonomiska situationer göra att vi har det jobbigt. Men om vi levde i en enkelhet som inte inte skapat massa ekonomiska krav skulle vi klara oss på en betydligt mindre inkomst, troligen.

Vi kan inte tolka det som att vi aldrig kommer att lida någon brist eller ha något fysiskt lidande. Det kommer hos oss som liksom hos fåret. Skillnaden är att herden vårdar oss.

David pratar inte om materiel välfärd.

Detta uttryck vilar i vem som är vår herde. Phillip skriver att det är mästaren i människornas liv som bestämmer deras olika livsbetingelser. Att stå under Guds beskydd är en välsignelse i sitt liv. Det händer något med oss då. Vi blir nöjda med det vi har. Det välbefinnande som inte har med pengar att göra. En inre frid och harmoni. Det ger en grund som säger: mig fattas ingenting.

Många gånger söker vi en trygghet utanför oss själva. Den är betingad på omständigheter, vänner, ekonomi, arbete osv. Där vi skall söka är i vårt inre. Där inifrån kommer vår trygghet. Därför att där finns vår herde. Han genomsyrar oss inifrån och ut.

Bilden på herden som ser till sin fårhjord är fin. Herden ser till att fåren har vatten. Gott bete. Mår bra i sin päls. Är beskyddad från faror. Ser till dom flera gånger om dagen. Så är det också i vår relation till honom. Han vakar på samma sätt över oss och vårt andliga liv.  ”Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss” Ps 68:20. ”…inte slumrar han som bevarar dig” Ps 121:3.

Det är hos Jesus som den gode herden vi finner frid. Han kommer att ta vård om oss och ge oss det vi behöver för dagen. Möter vi problem eller sjukdom vill han ta vård om oss och bära oss igenom det. Sök dig till rätt Herde för ditt liv.

Bön: Herre, ta hand om mitt liv. Låt mitt inre fyllas av harmoni. Tack för att du har omsorg om mitt liv så att ingenting behöver fattas mig.

Publicerat den

Söndagstankar – den gode herden

En av dom psalmer som är mest lästa och inspirerat till mycket musik är psalm 23. ”Herdepsalmen”

För länge sedan fick jag en bok i min hand som handlar om denna psalm. Den heter ”En herde ser på den 23:e psalmen. Författare är Phillip Keller. Den boken har hjälpt mig att få en större förståelse för psalmen. Jag tänker ge er några tankar ur den några söndagar framåt. Totalt 12 söndagar men vi får se om dom kommer i följd eller om jag delar upp det.

Herren är min Herde
”Men vem är Herren? Hurdan är han? Har han tillräckliga förutsättningar för att vara min herde, min chef, min ägare?”
Jesus säger att han är den gode herden.

Psalmen väljer att beskriva relationen mellan oss och Gud som relationen mellan herden och fåret. Det är en djup och praktiskt relation.
David visste av egen erfarenhet att ett fårs öde beror på vem som äger det och vad för slags människa det är. En herde kan vara hård och missköta och svälta sitt får. Hos en annan herde kan fåret känna sig trygg, trivas och frodas.
Denne Herde, som skapat hela universum, ser lilla mig och tar sig vård om mig. Mitt i detta enormt stora har denne Gud tänkt sig att kalla sig min herde. I detta stora är jag ju inte ens en knappnålshuvud stor. Jag är pyttepytteliten. Ändå ser han mig.

Jag tror att han har skapat mig och är den som bäst förstår sig på mig. Därför tror jag att han kan verkligen bli den som är den bästa herden för mitt liv.

Får tar inte vara på sig själva, som en del kanske tror. De fodrar en oändlig tillsyn och noggrann vård, mer än någon annan boskap. Det är inte så konstigt att Gud valt oss att kallades får. Inte nedvärderande utan vi är rätt lika fåret. Vårt sätt att tänka, vår fruktan, vår envishet, vår dumhet och dåliga ovanor har sin likhet med fåret.

Han vet om vårt behov av vård och omsorg. Vilket vi också borde veta. Vi är mer i beroende av någon som tar hand om oss än vi nog vill erkänna. För vi skall ju klara oss själva.

Vem får styra och ställa i våra liv? Vem tillåter du påverka dig? Du och jag kan välja att låta den Gode Herden att leda oss genom livet. Han vill dig väl. Hjälpa dig att undvika faror och leda dig på rätta vägar. Boken vi följer kommer att visa dig underbara frigörande bilder från fårens värld.

Du som aldrig har följt Gud som Din herde borde pröva det. Det är enkelt. Prata med Gud och säga att du vill att han blir din herde och du har öppnat ditt liv för en ny dimension.