riksdagen

17 oktober, 202216 oktober, 2022

I riksdagen finns det 349 ledamöter. Dessa ledamöter är dom som leder vårt land. Man skulle kunna säga att du och jag, vårt land, ligger i deras händer. Långt ifrån alla känner jag igen. Jag delar inte alls politiska funderingar. Troligen inte du heller. Men likväl är du och jag beroende av vad dom gör i riksdagen. Vad dom beslutar. Vi står inför regeringsskifte. Idag röstar man om det. Vem vet. Det kan bli ja eller nej. Det vet jag inte när jag skriver detta. Men riksdagen kommer att vara där.

Så från och med idag kommer jag be varje dag för var och en. Börjar på bokstaven A. Kommer att skriva det på min blogg vilken jag ber för den dag som inne är.

Vill du vara med och be för våra riksdagsmän och kvinnor så kan du följa med i den bönen. Så i slutet av varje dags blogg kommer ett namn nämnas så ber vi för den personen. Här hittar du alla namn.

Jag tror på bönen. Tror att den verkar. För dom fina ordens skull? O nej. Men för att den jag ber till är Gud. Som kan förändra. Ha omsorg om oss. Litar helt enkelt på honom.

Jag tror inte att Gud svarar på min bön för riksdagsmännen för att tillfredsställa mig. Han svarar för vårt lands bästa. Därför ber vi.

Bibeln uppmanar oss att be för vårt kungahus och vårt lands ledare. Så då gör vi det tänker jag.

Idag ber jag för: Emma Ahlström Köster. (M)

21 juni, 2018

Är det Civilsamhället som kommer att rädda vår framtid?

Kommer statens pengar att räcka? Kommer statens resurser räcka till för alla behov som finns? Kommer alla valutspel som kallas för vallöften verkligen förverkligas och förändra?Jag är skeptisk till det. Verkligen bekymrad över att det kommer att räcka till. Jag tror att det kommer behövas stora insatser av civilsamhället, alltså du och jag, för att det ska räcka till. Vad vore vårt land utan organisationer där du och jag får ge våra gåvor till? Där vi kan göra lite mer där stat och kommun inte räcker till. Jag skulle kunna ta upp möjlighet till möjlighet där man kan göra skillnad. Bara ett exempel från världen. Vi möttes av ett nödrop att folket i östra Sydsudan svalt. Dom hade i princip ingen mat. Folk drabbades av deras nöd. Idéer om att röja en väg så att FN kunde köra in mat växte fram. Man kan tycka att det skulle väl FN klara. Men inte. På kort tid samlade vi över en miljon kronor och vägen började röjas. Nu är det bara några kilometer kvar. Hade det varigt möjligt utan civilsamhället. Nej, inte en chans. Nu snart kan vi rädda folk genom mat. Vi får in medicin och sjukvård. Tack vare människor som gett där stat och regeringar inte räcker till. Ett exempel från min egen stad. Mamman som ensam försöker få till livet med sina barn. Visst finns det försörjningsstöd. Men där det inte räcker till så får andra givmilda människor ge av sitt överflöd. Så fungerar det för mamman. Tacksam för våra skatter. Men det räcker inte till. Därför tror jag att det kommer behövas stora insatser av civilsamhället, du och jag. Där vi behöver ge av våra pengar och engagemang. Samhällets insatser behöver stöttas. Jag tror att ska vi ha en god framtid att se fram emot behöver civilsamhället kliva fram. Där finns nycklarna, kraften och möjligheten. Föreningsliv som idrottsrörelse och alla andra föreningarna behöver vidga ringarna än just sin förenings syfte och intresse. Kyrkor måste sträcka sig längre ut än bara själva kyrkorummet. Det kommer inte att räcka med Erikshjälpen, röda korset, myrorna, PMU-second hand och andra biståndsorganisationer. Du och jag behöver se behovet och engagera oss. Valet är viktigt i höst. Jag är bara rädd för att det blir ett val där man slår varandra med sina ord. Att man ger mer overkliga löften för att höras högst än praktiskt förvandling av vårt lands behov. Klart du ska rösta. Kanske vi behöver påverka våra politikern mer än dom försöker påverka oss.

13 september, 2017

Sveriges längsta möte öppnat

Ibland tycker jag att sammanträden kan bli väldigt låååååååånga. Ibland kan jag känna att samtalet tar för lååååååång tid. Ibland kan jag tycka att dagordningen kan bli på tok för lång. Ibland kan jag tycka att frågorna blir lite för svåra att ge enkla och snabba svar på. Igår öppnade Sveriges absolut längsta möte. Riksdagens möte öppnades. Kommer att hålla på väldigt lääääääänge. Deras samtal kommer att hålla på väldigt läääääänge. För att inte tala om deras dagordning som inte verkar ta slut. Deras frågor är riktigt komplicerade. Och att få en politiker att ge ett enkelt och snabbt svar är i det närmaste omöjligt. Så jämför jag med dom sammanträden jag går på är ”mina” möte rätt korta. Riksmötet kommer att få det kämpigt. Dag 2 blir det misstroende. Mötet kommer säkert att präglas av att det är valår snart. Så det blir mer löften än handling. Man vill visa att man är bäst. Vad jag tror Sverige behöver just nu är inte massa snack. Vårt land behöver handling. Tillexempel: vi behöver inta löften och snack om fler poliser. Vi behöver verkliga poliser. Vi behöver inte prat om nya jobb som bör komma av resurstillförsel. Vi behöver riktiga jobb. Vi behöver inte utredningar om hur sjukvården kan bli bättre. Vi behöver fler verkliga vårdpersonal som kan utföra vården. Vi behöver inte fler utredningar om skolans möjliga utveckling. Vi behöver fler lärare som skapar den utvecklingen på riktigt. Listan kan säkert göras längre. Vad vi behöver är inte pratverkstad där man försöker överträffa varandra. Vad vi behöver är verklighet. På riktigt. Något som händer i verkliga livet och inte i en pratvärld. Så Sveriges längsta möte måste upp till bevis. Redan från dag 1.

14 maj, 2016

Äntligen – klokt av riksdagen

Så är det äntligen gjort. Riksdagen har återigen gjort det möjligt för skolungdomar att ha sina skolavslutningar i kyrkan.

Det tog 4 år för riksdagen att komma fram till detta beslut. Fyra helt onödiga år.

För att citera Daniel Grahn: ”Därför är det här så oerhört välkomnande, vi återvänder helt enkelt till den ordning som varit normal de senaste hundra åren, men som varit snurrig de senaste åren. Samtidigt säger Daniel Grahn att präster och pastorer ändå måste vara kloka när skolor väljer att ha skolavslutning hos dem, det gäller att ha en öppen hållning där alla kan känna sig inkluderade.”

Ett klokt beslut som måste klokt användas.

Tänk om vi hade kunnat komma fram till detta innan man förbjöd detta. Ibland blir besluten för snabba och utan konsekvensanalys. Samma hände med momsfrågan. Hade man bara lyssnat och tänkt efter först hade vi inte behövt allt detta tok. Skillnaden här är väl att då hade det försökt att förklara detta med moms och second hand under många år. Då lyssnade man inte. Men fick backa och tänka efter. Till en dyr prislapp som följd.

En lärdom man kan dra av dessa två händelser är att folket i maktens korridorer måste leva närmare det verkliga livet och dess folk. Det folk som gjort det möjligt för dessa människor att just gå och verka i maktens korridorer.

Tänk om denna lärdom fick sätta djupa spår inför kommande avgörande beslut. Annars får vi väl visa vår makt i nästa val och kryssa in andra människor som är bättre på att lyssna. Bättre på att läsa av läget i landet. Bättre på att göra konsekvensanalyser. Folk som är bättre på att förstå saker och tings rätta värde.

Man måste inse att det finns beslut som inte alltid fattas efter ekonomiska kalkyler och budgetramar. Inte går efter maktens rättvishet att skatt ska in. Att förstå att låta skolavslutningar finnas i kyrkolokaler så väl som i aualar. Att det är lika okej att ha en bön på en skolavslutning som att inte ha den. Sådana beslut kanske inte är politiskt korrekta men måste ändå fattas av politiker. När en politiker fattar sådana beslut växer den i mina ögon. Den inser att det finns andra parametrar som sätter förutsättningar för beslut ibland. Dom går inte att blunda för. När en politiker inser det är det stort. Heder åt dom som insett det.

Tack tisdagen att ni visade er storhet i att bejaka och besluta att ändra i skollagen. Tack att ni tog beslut om att second hand och dess bistånd inte ska momsbeläggas.