Etikett: själ

Publicerat den

Han ger liv åt min själ

Psalm 23 är nog en av de mest lästa kapitlen i bibeln. Jag tror det alla fall. Jag kan inte vara ensam om att återvända till Davids psalm då och då. Skall ta med dig till några rader under några dagar från denna barmhärtiga psalm som har så mycket att ge. Jag använder mig av folkbibeln 2015 och kärnbibeln.

Han ger liv åt min själ

Det är kanske lätt att bara se denna vers till min själs omsorg. Ja, det står så i folkbibeln men den har ett lite större djup än så. Kärnbibeln skriver:

Min själ (hela min varelse; mitt liv)
vederkvicker (förnyar, återupprättar) han

Inte bara min själ får nytt liv. Hela min varelse och mitt liv får nytt liv. När den gode herden berör vårt inre – vår själ – så sipprar denna förändring ut i hela vår varelse. Berör hela livet till och med. Det är stort. Det blir inte bara isolerat till vårt inre alltså.

Handleder mig på rätta vägar

Han leder (visar; går före och guidar) mig på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår). Att hamna rätt i livet är nog en önskan vi alla har. Att Gud leder oss till de sammanhang vi skall vara i. Gud visar inte bara med hela handen åt vilket håll vi skall gå. Han vill visa vägen genom att han går före och guidar oss. När en guide tar med sin grupp till ett turistmål så vill den göra sig synlig så att folket följer. Gud är klart mycket mer än en turistguide. Han är livets guide. Han vill att vi skall komma på rätt spår. Kärnbibeln lägger till en tydlighet: de av herdar välkända gamla lederna. Väl utforskade stigar.

För sitt namns skull

Det är för sitt god rykte skull; sin äras rykte han gör det. Han vill stå upp för den han är. Därför göra han det på riktigt. Versen lyder i sin helhet: Min själ (hela min varelse; mitt liv) vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och han leder (visar; går före och guidar) mig på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull.

Läser en intressant kommentar om vederkvicka: Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den.  Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas ”att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas”. De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång. (Kärnbibeln) Så fantastiskt bra. Det är just så vi behöver leva. Att återkommande besöka källan som ger oss friskt vatten. Att ledas av herden är alltså inte bara att föras framåt utan också föras tillbaka till källans ursprung.

Den här dagen kan vi låta Gud få ge vår själ nytt liv. När han berör vårt inre kommer det att genomsyra inte bara vårt inre utan hela oss. Och inte bara det – hela vårt liv. Med allt det innehåller. Med allt det vi är på väg in i. Det är ju så mäktigt bra.

Var rädd om dig idag!

Idag ber vi för riksdagsman Mattias Vepsä (S)

Publicerat den

Lyft min själ nära dig Herre

Sitter min vana trogen och ser in i solens nedgång. I öron flödar en instrumental skiva som upphöjer Gud.

En bön flyter fram i mitt inre.

Herre , lyft min själ nära dig Herre. Låt mitt inre förnimma ditt hjärtslag. Låt min inre människa vandra nära dig för en liten stund. Låt min tanke vila i ditt andetag för att hämta syre för nya tankar i samstämmighet med dig. Lyft mina bördor av vid dina fötter. Låt mitt hjärta flöda över av din kärlek. Låt min mun fyllas av sköna ord till dig

Bär mig över stenig väg. Gå med mig när vägen är lätt. Ber dig herre om svalkande vatten när tungan blir torr. Ber om din glädje när livet går i dur.

Att Gud finns i sin natur är väl ingen överraskning. Tänk om vi alla förstods hans andetag i skogens sus. Hans kärlek i solens värme. Att regnet är hans livgivande kraft. Tänk om vi alla kunde förstå hans porlande hälsning i vattenbrynets vågskvalp.

Vi är omgivna av hans ständiga försök att göra oss påminda om hans storhet. Om hans ödmjuka längtan att få röra vid vårt inre med sin beröring genom vindes smekning mot vår kind.

Tänk om vi alla kunde höra hans viskning ”Jag älskar dig!” när vinden leker i trädens löv. Tänk om vi alla kunde förstå hans omsorg om natten då måne och stjärnor lyser oss igenom nattens vila som Guds vilande ögonkast på oss.

Tänk om vi alla kunde förnimma den frid han låter mjukt genomsyra vårt inre med solens uppgång som tränger undan dimman som lagt sig över marken.

Herre tack för din smekning av din andedräkt när du säger att du är oss så nära. Så nära att vår kropp värms av din värmande kram.

När jag tittar norr upp ser jag horisonten. Himmel möter jord. Guds påminnelse om att himlen är inte långt bort från någon av oss. Den är där du är.

Kanske stämmer du in i min tacksamhet om att få tillhöra denne vän till Gud. Han som låter hela sin skapelse viska till oss ”Jag älskar dig mitt barn”