En helg av eftertänksamhet ….

Jag kanske är lite konservativ. Lite gammal i tänket. Men denna helg har jag lite svårt för halloween. En helg vi missförstått och som skapar mer problem än den behöver. Förstår inte varför man ska klä ut sig till häxor och skrämmas för att få godis.

Denna helg har varit en helg av eftertänksamhet. Att minnas. Respektera dom som ”gått före” som vi säger. Med det menar vi dom som fått slutat sina dagar i livet – dött. Dom minns vi. Hedrar. Respekterar. Är tacksamma för.

Eftertänksamhet – en tid av reflektion av livets skörhet. Dom flesta lämnar jordelivet mätta på att leva. I en hög ålder och med all rätt att få vila efter ett långt strävsamt liv. Andra lämnar detta liv för tidigt. Man borde ha fått många år kvar att leva. Andra har haft en lång svår sjukdom. Orättvist för dom. För att inte påminnas om olyckan som ändar liv. Så brutalt orättvist. Livet är skört. Vi tar det ändå alldeles för lätt. Vi tror att vi är odödliga.

Varje dag är en gåva att förvalta väl.

Den är oss given. Inte för att vi förtjänat den. Inte för att vi köpt den. Inte för att vi ansökt om den. Den blir oss given som en gåva.

Gått före – har du tänkt på det uttrycket ? Gått före. Det ger hopp om återseende. Hopp om något som den som gått före har kommit till. Detta något som vi en gång ska till.

För mig är det hoppet om himlen. Den tro jag bär inom mig bär mig in i den tillförsikten att döden är inte slutet. Den är början, eller kanske mer fortsättningen, på något nytt. En plats Gud själv skapat för oss. Himlen.

Denna helgen ger mig en påminnelse om att det finns något som vi kan förbereda oss inför. Det eviga livet. Denna helg ger en försmak och påminnelse om den tillvaron. En evighet med godhetens fader. All trösts Gud. Kärlekens upphov. Det ger ljuset i denna dunkla helg av sorg men också tacksamhet.

🙏 Tack gud för alla som gått före hem till dig. Led mig på den väg som leder mig hem till den plats du skapat oss för. Hjälp mej att respektera dom som gått före. Låt deras goda förebild påverka mig. 🙏

Längtan efter tro – och kunna släppa alla ”om ändå inte..” och ”varför..”

När mycket snurrar inom om oss kan längtan efter tro och tillit växa till.

Livet är ju inte alltid en spikrak väg. Den kan kantas av slingriga bergsvägar, till synes otillgänglig terräng. Vägen kan korsas av flodvågor av bekymmer som vill spola bort oss. Uppförsbackar där livets krafter sätts på prov. Hissnande nedfaret på både gott och ont.

Det är nog då längtan efter en tro på en Gud som kan hjälpa blir som allra störst.

För i medgång har tron en tendens att falla tillbaka något. Tyvärr. Det är under den perioden i livet vi bygger vår tro och tillit inför ett svårare landskap att navigera i.

Trons utmaning är nog känslan av ”varför” och om ändå inte det…”. Händelser, känslor och upplevelser som ifrågasätter tron och Gud. Att släppa alla dessa ”varför” är i sig en utmaning.

Längtan efter en tro behöver få förkörsrätt i den till synes otillgängliga terrängen då vi brottas med ”varför”.

Den dagen vi får modet och kraften att släppa ”varför” och ”om ändå inte…” öppnar det sig en ny väg framåt. Menar inte att att vägen blir som en nyasfalterade motorväg. Men en jämnare väg efter hand.

För alla ”varför” finner inte sina svar. Det är livets stora gåta. Men jag menar att många varför får sina svar i tron. I tron på Gud. Inte så att det är en quick fix. Ibland är det så. Att Gud kommer med en överraskande lösning som svar på Bön. Andra gånger dröjer svaret. Men tron bär oss igenom.

Längtan efter tro är för mig att få hitta uppvindar. Alltså hitta en hund som gör att jag lyfter på något sätt. Där jag känner att det bär. Livet får vind i seglen typ. Måste inte innebära ett liv med högtflygande planer med stor framgång. Inte alls. Utan ett liv där jag känner att tron bär mig framåt. En tillit som gör gott inom mig. Det är då det kan snurra lite omkring oss men trons tillit ger en inre trygghet. En trygghet som , i maggropen, säger att det kommer att lösa sig.

Längtan efter en tro gör att många varför bleknar. Bleknar så att dom tappar sin kraftigaste dragningskraft. Dom får komma in i skuggan lite. Alla ”om ändå inte…” får en annan dimension. Kan inte påverkar så stort. Längtan efter tro drar oss högre upp över dessa ”varför” och vi får ett bättre perspektiv. Får se över muren som står framför. Vi får se kraftens möjligheter.

Ge upp dina ”varför” och låt tron och tilliten ge dig luft att lyfta dig framåt.

När något saknas

När något saknas så blir känslan tom.

En märklig känsla då det finns en tomhet som blir tärande på på något sätt. Jag kan få en känsla av rastlöshet då. Får inget gjort. Känner ingen entusiasm. Får svårt att ta intiativ.

Motsatsen är nog glimten i ögat och känsla av tillfredsställelse.

Men en tom känsla blir svår att förklara. Till och med svår att ta sig ur. Risken är också att vi tappar drivet. Tar inte tag i det som behövs att just ta tag i. Till och med att vi blir håglösa att göra det som skulle förändra läget. Att hitta det som saknas. För skulle vi göra det skulle ju hela situationen ändras.

Att då ta sig i kragen är inte det enklaste. Vi vet innerst inne vad som behövs.

Men hur hittar vi det vi saknar?

Ibland känns den frågan omöjlig. Den saknar möjlighet till svar. Mitt i uppgivenheten är den frågan nästan som ett slag i ansiktet.

Men jag skulle vilja vända på det.

Hur hittar det vi saknar till oss?

Kan man tänka så?

Funderar i termer som att kan vi göra något med oss själva så att det vi saknar vill hitta till oss? Märkliga funderingar men ge dom en chans.

Minns du att jag skrev om mina nycklar? Hur jag tappade dom och bad Gud om att leda mig till dom. Hur jag gick till ett rum och drog ut en låda och där låg dom. Jag påstår att jag leddes dit. Så jag funderar tvärtom här. Att Gud skulle leda det vi saknar till oss.

Kan det fungera så? Att om inte vi hittar det vi saknar så kommer det vi saknar till oss?

Jag tror nämligen att det skulle kunna vara så att det just kan fungera så. Att när vi själva inte kan, har förmåga, hindras, att kunna hitta det vi saknar så ……. just det….. så kan det komma till oss.

Så min bön denna söndag är….

🙏 Gode Fader i himlen, idag ber jag för alla som saknar något i sitt liv. Du ser omständigheterna. Du ser hur svårt det är att hitta. Men nu ber jag att du ska föra det som man saknar till dom. Att ”saknaden” hittar den som saknar den. Du är den bästa upphittaren. Du har det bästa helikopter-seendet. (Det ordet finns visst inte 🙄) Du behöver ingen värmekamera. Du kan föra det någon saknar till den. Gud, börja ditt upphittar-arbete. Hjälp den som saknar något. Rör vid känslan av tomhet. Fyll den med goda känslor från dig. Amen 🙏

Gåvogivaren – är den som skapar förutsättningen

I min värld är gåvogivaren så viktig. Eftersom jag jobbar i en secondhand så är vi behöver vi gåvogivaren. För det är hon eller han som skapar vår möjlighet att sälja en sak. Där där som hela vår process startar.

Men det finns en gåvogivare som är ännu viktigare. Det är vår herre. Han som är alla goda gåvors givare.

Han har lagt ner gåvor i våra liv. Talanger som vi får använda. Som blir till glädje för andra men också för oss själva.

Se inte ner på den gåva Gud har lagt ner i ditt liv. Du behöver inte be om ursäkt för den. Du har inte bett om den. Du har fått den helt gratis.

Du kan frimodigt använda den. För du har inte lärt dig den själv. Det är en gåva. Du kan inte hjälpa att just du fått den. Varför ska du avstå något någon annan gett dig?

Du behöver inte saluföra den. Den märks ändå.

Så det ändå du behöver göra är att låta den flöda i ditt liv. Ett sätt att tacka gåvogivaren att du fått gåvan.

Blygs inte för den. Du är ämnad för gåvan. Du har fått den för att just använda den. Till hjälp, stöd och glädje för någon. Kanske många.

Ingen behöver vara avundsjuk på dig. För dom har fått en gåva som du säkert inte har fått. Som borde istället ha fullt upp använda sin gåva. Ingen skulle ha tid att vara avundsjuk på dig. För alla borde ha fullt upp med att använda sin gåva man fått.

Allt fokus borde vara att vara tacksam till gåvogivaren. Han som gett dom. Honom förutom hade vi inga gåvor att använda. Det är han som skapar förutsättningen för oss att kunna hjälpa till.

Tack gode Gud för att du ger oss människor gåvor, talanger, som vi kan använda helt gratis.

Söndagstankar – hämta styrka

”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.” Efesierbrevet‬ ‭6:10‬ ‭SFB15‬‬

”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.” Efesierbrevet‬ ‭6:10‬ ‭B2000‬‬

Måste man vara under isen för att be Gud om kraft? Inte alls. Man kan i alla livets olika be Gud om kraft. För vi alla behöver den.

Dom olika översättningarna ger oss lite olika öppningar.

”Bli” stark! En väg till att hitta styrkan för sin inre människa. Det är i Guds väldiga kraft som det blir möjligt.

”Hämta” styrka! Vi kan hämta styrka hos honom. Det sker genom bönen och att finnas i hans närhet. Vi får hämta den av/från hans oerhörda kraft. Inte så illa.

Men när livet gungar, det är motigt, vi får helt enkelt inte till det, då får vi hämta styrka hos honom. Kanske är det då vi verkligen är i behov och vill söka det.

Tänk om vi människor kunde svälja lite av vår stolthet och erkänna för oss själva att vi behöver hjälp och stöd i livet. För vi behöver inte högmodigt köra på bara för att visa oss på styva linan. Slappna av. Sök dig till den kraft som finns hos en Gud som så gärna vill bistå dig i livet.

”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.”

Söndagstankar – Att angöra vid en brygga

Kanske du hört den gamla klassikern ”Att angöra en brygga”. Tage Danielssons och Hasse Alfredsons låt.

Den avslutas med texten:

”…. finns någon skönare konst
här i livet än den
att angöra rätt en brygga?”
Det finns bryggor som inte är värda sitt namn. Det finns bryggor som man bör undvika. Det finns bryggor som är förbjudna. Det finns bryggor som inte håller måttet. Det finns bryggor som lockar. Det finns bryggor som saknar vatten under sig. Vi behöver vara omtänksamma om oss själva så att vi inte angöra fel brygga.
Men det finns bryggor som är öppna för att angöra. Det finns bryggor som håller. Det finns bryggor med vackra utsikter. Det finns bryggor som är som att komma hem.
Det finns en annan sångstrof:
”En gång jag seglar i hamn….”
Kanske sången har ett annat syfte än det jag tänker. För livets seglats har också en hamn. En gång kommer vi alla att segla in i den hamnen och angöra dess brygga.gäller det att man valt rätt hamn och rätt brygga.
Trons hamn – himmelns hamn – beskrivs ofta som att komma i hamn.
Lika sant som att man tar ut sin sjöresa på sjökortet, tar ut rutten för att inte köra på grynnor och skär, så får vi ta ut vår livsrutt. Så att vi når hamnen vi tänker oss.
Guds brygga är inte ur spel. Den håller inte på att förstöras. Den är vid god vigör.
Himlen är ett medvetet val vi gör här i livet. Lotsen dit är Guds ande. Vid rodret vill Jesus stå.
Som avslutning måste jag väl också citera den lilla sången ”Min båt är så liten…”

Min båt är så liten och havet så stort, men Jesus har gripit (fattat) min hand.

//: När Jesus (Han) styr(er) båten, då går det så bra på vägen till himmelens land ://

2. Nog möter mig motvind och dimma och storm, men Jesus har gripit min hand.

//: När Jesus styr båten, då går det så bra på vägen till himmelens land ://

3. Jag vet ej om resan blir lång eller kort, men Jesus har gripit min hand.

//: När Jesus styr båten, då går det så bra på vägen till himmelens land ://

Det är då jag tror vi kommer säkra i hamn. Att vara på stormigt hav vet vi nog hur det kan upplevas. Att försöka angöra en brygga i sjögång likaså.

När lärjungarna var ute på stormig sjö sa Jesus åt vinden att lägga sig. Och den löd honom.

Det är min bön denna dag att den storm du upplever ska få lägga sig. Att Jesus ska få möjligheten att styra din livsbåt. Att Guds ande ska få vara din lots i livet och föra dig fram på säkra vatten.

Det finns en brygga som inte rasat samman och som väntar på dig.

Söndagstankar – Vad formar min tro?

Fader, vem gav mig budskapet som skapade mitt hjärtas tro?

Frågan mötte jag i den bibelläsningsplan jag följde. Å ena sidan är det vän en konstig fråga. Det är ju naturligt att tänka att vår tro formas av den som tron riktas till. Alltså Gud själv.

Men funderar man lite mer så är kanske svaret inte riktigt så enkelt.

Vad formar din tro? Vem får påverka din tro? Vem lyssnar du till?

En högst relevant fråga. Och så viktig. För en tro behöver formas av källan själv. Därför behöver vi vara mer ivrig att formas av Gud än av oss själva eller någon annan.

Likaså behöver vi lyssna på ett prövande sätt när vi lyssnar till en predikan. Inte att dissikera den kritiskt och utgå från att den är fel. Utan mer att söka dess ursprung. Vart hämtar den sin inspiration? Stämmer den med Guds eget ord? Vad har den att ge oss? Så bearbetar vi den så att vi behåller det goda och lämnar det övriga åt sidan.

Formas vår tro av gamla minnen eller nyvunna erfarenheter varje dag?

Tro är ingen merit. Tro är ingen formel. Tron är inget arv från något. Tro är en levande relation med Gud själv.

Vad formar din tro? Sök ditt svar. Det kommer att hjälpa dig framåt.

Kolla denna länk också.

Närmare Gud till dig. En sång som påminner om att där, närmare Gud, där formas min tro.

…. om nödvändigt , använd ord…..

Hittade denna bild hos min vän Roger på hans Facebookssida.

Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använda ord.

Fundera på den meningen av Franciscus av Assisi en stund.

Jag är ingen predikant kanske du tänker. Du kanske är det mer än du tror.

Allt för ofta förknippar vi predikandet med massa ord. Men det som talar högst är våra handlingar.

Evangelium är mer av praktisk art än ord.

Så….

Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använda ord.

Söndagstankar – Ta emot Guds Kraft

Vilka än dina omständigheter än är, vad du än måste uthärda eller offra, så blir hans kraft din i nödens stund.

I en tid där vi skall klara oss själva är detta en svår tanke. I egoismens anda likaså. Att vara den som vänder sig bortom sig själv för att få kraft uppfattas som svag.

Men tänk så fel man har då. Den som inser sitt bästa hämtar kraft från Gud. Har inget med misslyckande att göra. Det är det mest lyckade man kan företa sig.

Vad du än går igenom just nu, vad det än är som tar på dina krafter, ta emot Guds Kraft. Hans kraft blir din.

Den bär. Den lyfter. Den för fram. Den smittar av sig. Den är som en bro över det du möter. Den är som en powerbank. Den för genom dimman. Den blir bara mer och mer. Den tar aldrig slut. Den räcker och blir över. Den är till för dig.

Det finns bara en sak som måste till…….

Du måste ta emot den.

Annars blir den verkningslös för dig. Den blir inte bron över mörka vatten. Den blir inte din powerbank. …. …. ….

Så välj den bättre vägen.

Ta emot Guds Kraft!

Söndagstankar – Ta emot Herrens välsignelse.

Ganska ofta avslutas våra gudstjänster med välsignelsen. Pastorn eller prästen säger då….

Ta emot Herrens välsignelse!

Så läser han välsignelsen. Och kanske är det ingen läsning. Utan det är mer av ett förmedlande. Jag brukar kupa mina händer som en signal om att jag är beredd att ta emot. Att jag vill visa mig själv och Gud att jag gärna vill ha del av hans välsignelse.

Herren välsigne er och bevare er. 
Herren låte sitt ansikte lysa över er 
och vare er nådig. 
Herren vände sitt ansikte 
till er och give er frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.

Läs den igen. Och igen. Och igen.

Låt varje sats smälta in inom dig. För visst är det lätt att den bara blir en snabb läsning. Så lämnar man gudstjänsten till kanske ett kyrkkaffe.

Wikipedia beskriver välsignelse så här:

En välsignelse är en formel uttalad över någon eller något för att förmedla välgång och lycka

Formel? Det är just var den inte är. Inget hokuspokus. Inget man bara rabblar så händer det något. Alltid. Nej, det är en hälsning från det gudomliga, Gud själv. Och den har, och får inte, ingen betydelse om den inte tas emot som just en levande hälsning från Gud själv.

Så läs den på nytt och nu inte som en formel. Utan som Guds hälsning till dig. Ta emot. För Gud menar vad han säger. Han vill välsigna och bevara dig. Han vill låta sitt ansiktes ljus lysa över dig. Han vill bevisa sin nåd över dig. Han vänder sitt ansikte till dig för att låta sina ögon, sina kärleksfulla ögon, se på dig. Han vill ge dig sin frid. Så läs igen.

Herren välsigne er och bevare er. 
Herren låte sitt ansikte lysa över er 
och vare er nådig. 
Herren vände sitt ansikte 
till er och give er frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.

https://meandmyhousestore.com/produkt/poster-valsignelsen/ Du kan hitta trevliga posters via denna länk. Bra påminnelse om att ta emot Herrens välsignelse.