Vandra i tro och tillit

Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom. Klagovisorna 3:22-24

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. Ordspråksboken 3:5-6

Många gånger står vi inför avgörande skeenden i livet. Det kan vara vägval. Det kan vara livsval. Det kan vara val av olika karaktär. Det kan vara valet att fortsätta på den inslagna vägen. Det kan vara svårigheten att hantera livskrisen. Eller att livet möter så mycket motstånd eller annat negativt som sätter livet i ett knepigt läge.

Att då förtrösta på Gud blir en avgörande skillnad på utgången av det ”nu” livet har. Att vandra i tro och tillit till en Gud som lovat att alltid vara med.

Det är gott att påminna varandra om att Guds barmhärtighet och nåd tar aldrig slut. Den är ny varje morgon. Den är alltså lika bra, lika fräsch, lika kraftfull, lika möjlig, lika vacker, varje dag och varje minut. Den tappar aldrig sin kraft.

Vi förlitar oss allt för ofta på vårt eget förstånd. Vi ska inte belasta någon annan med det vi möter. När vi även möter Gud med samma attityd har vi missat den stora poängen med Gud och tilliten till honom. Vi får räkna med honom på alla våra vägar, så ska han jämna våra stigar. Det är också gott att påminna oss om att det är så.

Vi har löftet om att alltid kunna komma till Gud med våra bekymmer. Han vill hjälpa oss. Glöm aldrig det.

Vandra varje dag vidare i trygg tillit till att Gud är med i allt.

En sång som har en fantastisk text som stryker under denna vandring i tro och tillit…. Läs gärna denna text.
På min vandring, varje steg jag tar är Du med mig 
Aldrig ensam, Du lämnar aldrig mig lämnar aldrig mig Stor är Din trofasthet, Jesus 
Stor är Din trofasthet, Jesus  
Stor är Din trofasthet 
Alla dagar är Du med I min oro, Du står alltid kvar 
Du är klippan 
I din närhet, min rädsla rinner av 
rädsla rinner av Stor är Din trofasthet, Jesus… Jesus Kristus, Du är min trygghet  
Helt säker i Din famn  
Jesus Kristus Du är min framtid  
Mitt hopp är i Ditt namn

”Vi går åt ett annat håll”

”Vi går åt ett annat håll!”

Textraden är hämtad från det tillfället som Jesus botar Petrus svärmor. Markus 1:29-39

När han hade gjort henne frisk kom det många som också ville bli friska. Inte alls så konstigt. ”Hela staden var samlad utanför dörren”. Så det måste har varit rätt många och ryktet drog säkert till sig många nyfikna. Fantastiskt att människor blir friska och helade på det sättet.

Det som slår mig i denna händelse är vad som händer dagen efter. Jesus drog sig tidigt undan på morgonen för att vara för sig själv och be. Lärjungarna letade efter honom. När dom fann honom så säger dom: ”Alla söker efter dig.” Inte så konstigt. Jesus hann säkert inte hela alla där på kvällen. Uppståndelsen var stor. Man ville lära känna honom.

Det hade varit lätt för Jesus att stanna kvar där i framgången. Och fortsätta att vara den efterfrågade. Kanske tom glänsa lite.

Men han faller inte för det. Han säger lite överraskande:

”Vi går åt ett annat håll!”

Han ville vidare. Han visste att fler behövde höra budskapet om riket. Om tron på Gud. Om evighetens värde. Han ville till fler ställe än för att predika. Han visste, som troligen ingen annan visste då, att hans tid var kort. Han behövde skynda på.

Hur lätt är det inte att vi stannar kvar i något för att det kittlar. Vi trivs i framgång. Surfar gärna på vågen. Medan kanske det är tid att gå vidare.

Men det behöver inte vara så drastiskt. Det kan bara vara vara något man fastnat i just där man står. ”Bara vara” ? Ja, kanske inte så ”bara”. Kan vara nog så svårt att lämna och gå vidare även i det lilla.

Kanske ska du gå åt ett annat håll. Kanske ska du bryta upp från ett sammanhang till ett nytt. Kanske är det bara något du behöver vända blicken från. Vad vet jag. Men kanske behöver några av oss idag bestämma oss för att ”gå åt ett annat håll”. Våga. Ta mod till dig. Det kommer att välsigna dig.

Svep in dig i rätt filt

Ta Guds sköna filt av osviklig obegränsad och villkorslös kärlek. Svep den omkring dig och njut av värmen och tryggheten.

Kan det beskrivas bättre? Möjligen men detta är gott nog. Livet kan vara kyligt. Man kan känns sig sviken. Kärleken blev inte som man tänkt. Det kan kännas otryggt. Och mycket av mänsklig omsorg räcker inte till.

Då kan det vara gott att påminna oss om att inget kan skilja oss från Guds osvikliga obegränsade och villkorslösa kärlek. Där finner vi tröst. Hopp. Där behöver vi inte känna oss svikna.

Kryp upp i din favoritplats. Ta en filt. Låt den symbolisera Guds kärlek och omsorg. Svep in dig i den. När värmen smyger sig in inom dig så låt det påminna dig om Guds kärlek. Låt dig föras närmare Guds hjärta och hans omsorg om dig.

Gud välsigne dig och din dag. Gud älskar dig.

Han är som ett träd planterat vid vatten….

Salig är den som inte följer

de gudlösas råd,

som inte går in på syndares väg

och sitter bland föraktare,

utan har sin glädje

i Herrens undervisning

och begrundar hans ord

både dag och natt.

Han är som ett träd,

planterat vid vattenbäckar,

som bär sin frukt i rätt tid

och vars löv inte vissnar.

Och allt han gör, det lyckas väl.

Psalms 1:1-3

Att placera sitt liv rätt är en förutsättning för att det ska bli ett välsignat liv. Jag tänker inte att det innebär per automatik att vara rik. Ha ett arbete, bil och allt det som vi ofta tänker på som hör ihop med ett bra liv.

Nej, det handlar mer om att det liv jag lever är ett gott liv på djupet. Ett liv som lever i en högre harmoni.

Skrev om genvägar för en tid sedan. Ofta vill vi i detta ta genvägar. Vi vill komma till en snabbare lösning och tillväxt. Vi hoppas och tror att vi snabbt kan få en andlig tillväxt. Jag ska inte döma ut Guds möjligheter att ge det. Men dessa verser visar mer på vad jag tror att det handlar om. Liksom trädet står där och växer över tid så växer också vår tro och tillit till Gud över tid. Den tid vi låter den växa. Genom att vi är planterade vid vatten. Alltså har vår glädje i Guds ord och gemenskap. Liksom trädet växer och bär frukt kommer vi att göra det.

Så vår stora utmaning är att bli där. Vara där. Läsa där. Be där. Vi får det inte genom att jaga oss fram till olika platser där vi uppfattar det som extra välsignat. Vi får det vid det stilla vattnet intill Guds levande ord och närhet. Där gör han något med oss.

Tre vise men – vad kan vi lära av dom?

Trettondag jul. En dag som handlar om tre vise män. Inte vilka som helst. Det finns många visa män. Även ovisa. Tyvärr.

Dessa tre kom för söka efter kungasonen som hade fötts. Dom sökte först på fel plats men kanske den mest logiska. I kungahuset. Men där fanns inte denne kungason.

Dom hittade honom i ett stall.

Som gåvor gav dom:

Guld som står för kunglighet – Jesus var kungars kung

Rökelse står för väldoft i offer. Detta tala för Jesu syndfria liv som blev det felfria offret som tar bort världens synd.

Myrra använda vid balsamering och förutsade Jesu död och uppståndelse.

Vi vet inte m mycket om dessa män. Men ändå har dom något att lära oss.

1 Att söka Jesus tills man finner honom. Att inse att man kan söka på fel plats. Att du leta sig vidare till rätt plats och inte säga att han inte fanns bara för att han inte hittades där vi letade.

2 Ge sina gåvor till Jesus. Inte vara dela med sig av sina ekonomiska gåvor utan också det vi är bra på.

3 Att tillbe Jesus. I bön och lovsång. Alltså att prata med Jesus. I bön – bönesamtalet.

Då är man en vis person. Det är ju inte så dumt.

”Slå följe” med dessa tre vise män. Det kommer att välsigna ditt liv.

Gläd dig över det enkla

 

De bästa eller finaste dagarna är inte nödvändigtvis de när något mycket speciellt eller fantastiskt spännande händer, utan kanske de som till exempel bjuder på en vacker solnedgång.

Citat ur ”Guds lilla gröna”

Allt för ofta strävar vi efter det storslagna. Det magnifika. Ska vi uppskatta något måste det vara lite utöver det vanliga. Lite mer kostsamt. Det lilla extra. Det gör nog att vi har svårt för, eller blir ”blinda” för, det enkla lilla. Som finns där, kanske hela tiden, men vi helt enkelt missar det.

En vacker solnedgång… Ja, den som känner mig vet att jag älskar solnedgångar. Kväll efter kväll kan jag gå ut för att se den. Insupa dess skönhet. Njuta av den stillhet som följer med den. Dofterna som kommer fram när vinden lägger sig.

 

Det enkla är ofta gott nog. Vi behöver fånga det. Eller kanske mer rikta vår uppmärksamhet till det. Det är då vi upptäcker att det enkla kan var mer värd än det värdefulla. Det enkla som fäster sig i vårt minne har förmågan att finnas kvar. Det storslagna slås ut av nästa storslagna vy. Så flackar vi vidare för att upptäcka nya ”höjder” och hinner inte njuta av det goda. Så läggs det i glömskan. Medan det enkla behöver inte hävda sig. Det finns där kravlöst enkelt. Behöver inte framhäva sig för det kan inte mäta sig i storslagenhet. Bara visa upp sin enkelhet. Som i sig är vackert bara man låter sin blick falla på just det enkla vackra.

Det nya året som ligger framför kan bli ett år där enkelheten får sitt rätta utrymme. Bara du och jag kan skapa och ge det det utrymmet.

Gläd dig över det enkla. Det kommer berika ditt liv i myckenhet.

Från evighet till evighet

Julens budskap är att Jesus föds till vår jord som världens frälsare. Ändå kan vi läsa att han är från evighet till evighet. Ett nu som har ett evighetsperspektiv.

På något sätt hamnar också vi i det perspektivet. Vi är från evighet och går mot evighet. Det är så lätt att vi trångsynt ser oss bara i ett ”nu” i ett tidsperspektiv på omkring 85 år.

Vårt ursprung har vi i Gud. Eller som visan säger: ”mamma, var fanns jag innan jag kom in i din mage? Lille Ole, du fanns i Guds tanke”. Där började det. Före det vi kan kalla för vår födelse.

Vår utgång är också av evighet. Vi är ämnade för en evighet. Bibeln kallar oss till himlens evighet, tillsammans med Gud själv. Så är cirkeln sluten. Vi kommer från Gud och återvänder till Gud.

Det är i det perspektivet vi hör hemma.

Man kan utrycka det som att hitta hem. Du vet uttrycket ”borta bra men hemma bäst”. Det är nog ett av dom bästa sätten att utrycka vad tron och evighetsperspektivet är.

Julens sammanfattning är att han vill ge oss ett vingslag från vårt ursprung. Att vi ska få lyfta vår blick längre fram bortom horisonten. Att mötet med världens frälsare sätt oss in i vårt rätta perspektiv och historia. Vi är ämnade för gemenskap med Gud.

Jesus är huds gåva till oss. Vi får tacksamt ta emot den och säga vårt ja till honom.

God fortsättning på julen.