Etikett: söndagstankar

Publicerat den

Dom två katedralerna

Domkyrkan Strängnäs

Igår var jag i två stora katedraler. Ja, kanske skulle man säga kyrkor eller mer två stora Huds Hus

Den ena var Domkyrkan i Strängnäs. Vi avslutade vår vecka av gemensam bön bland kyrkorna där. En magnifik stor kyrka. Första gången jag var inne i den blev jag överraskad av det storhet. En pampig kyrka som rymmer mycket folk. Det var gott att vara i detta rum. Ett rum som är särskilt vigt för Gudsmöten.

Det är något speciellt med kyrkor av detta slag. Man liksom smyger in av respekt. Tycker mig se det hos vem jag än möter i sådana kyrkor. Som att man beträder en helig plats. Kanske har du gjort liknande upplevelse.

Den andra katedralen jag var i var Kronskogen. Ja, du läste rätt. Kronskogen. För mig minst lika pampig. Det är i skogar som dessa jag gjort för mig stora gudsupplevelser. Guds natur, som han skapat, är en jättestor katedral för Gud tänker jag. Där Gud ställer sina fötter liksom i kyrkan.

Kronskogen

Naturen har för mig under lång tid varit en plats där jag och Gud mötts. Där har jag haft de förtroliga samtalen med honom. Genom tider har jag haft mina promenader av bön i naturen. Det är där jag återhämtat mig och känt att Gud varor omsorgsfull över mitt liv. Jag har kunnat känna samma helighet som Kyrkorummet gett mig i Guds natur.

Vilka är dina katedraler? Vilka rum har du upplevt Gud i? Rum jag tror har varit viktiga för dig.

Ett rum blir heligt när vi stannar upp med Gud i det. Annars blir det bara ett vanligt rum av det. Men när vi träder Gud nära kan till och med en skrubb bli en katedral där han möter oss.

Ett rum, en plats, som vi viger åt att söka Gud på är en bra plats att vara på.

Publicerat den

Barns sköna världsbild

När jag flög till USA nyligen så satt det en lite flicka på 2 år rätt nära mig. Barn är långt ifrån ett problem på flygresor. Visst, ibland kan de låta mycket. Men oftast har jag fascinerats över deras nyfikenhet.

Alltså – deras världsbild är ju så fantastiskt. Dom gläds över flyget. Häftigt när det ska startas. Deras nyfikenhet är så intressant. Lika snabbt som dom är nyfikna på flygplanet tappar dom det till något helt annat. För att senare komma tillbaka till nyfikenheten på flygplanet.

Jesus säger i ett sammanhang om barnen…

”Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.””
‭‭Markusevangeliet‬ ‭10‬:‭15‬ ‭SFB15‬‬

Kan det ligga något i detta med ett barns nyfikenhet ? Eller handlar det om deras enkelhet till tro? Är deras enkelhet till att vända om? Jesus använder dom som ett exempel helt klart.

Vi vuxna tar mycket för givet. Vi har sett det för mycket kanske. Kanske skulle vi försöka se på saker mer genom ett barns perspektiv. Då skulle vi inte krångla till det så mycket. I skulle kanske ha en större tillit. Mer tro på att att det var möjligt.

Ett barns perspektiv på sina föräldrar är ofta att deras mamma och pappa kan allt. Har råd med allt. Kan göra allting samtidigt med allt annat som ska göras. Och kan förutse att man behöver något utan att de ska behöva fråga efter det. Helt enkelt – dom kan allt och vet allt.

Vad var det Jesus så?

Vi måste bli som ett barn.

Kan det ha varit detta Jesus tänkte på? Den enkla tilliten till honom som barnet har till sina föräldrar?

Det kan vara värt att fundera lite på. Jag tänker att då vill jag gärna blir som ett barn. Jag vill lära mig att ha en sådan tillit till Gud.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 20 oktober

’Den allsmäktiges skugga’

Psalms 91:1-2
”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren : ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.”

På bibelns tid så fanns det en regel. Satte man sig under trädet på gården hade man ägarens beskydd. Det tillhörde ägarens skyldighet. Man hade också ansvaret att ge den mat. 

Man kan undra hur man lyckades med det. Och gjorde man det? Ingen aning faktiskt. Men tanken var så. 

Att sitta under den allsmäktiges skugga är däremot något som verkligen fungerar. Hans beskydd fungerar. Där kan man verkligen säga att man kan ta sin tillflykt till. Han är verkligen en borg. 

Till vem skulle vi annars gå? Det är i Herren vi kan finna skydd. Ibland har jag en känsla av att vi inte vill tillskriva Gud den hjälpen. Vi skall klara oss själva. Vi behöver inte det stödet.

Lyssnade till en tanke för någon dag sedan. Om vi har brutit våra ben är vi rätt tacksamma för att kunna ta oss fram med en rullstol. Har vi brutit ett ben är vi tacksamma för dem hjälp kryckor kan ge oss. Varför är det då så svårt att vara tacksam för den hjälp man kan få i Jesus? Vi är alla lite sönder inuti på olika sätt. Ibland lite och ibland mycket. Varför kan vi då inte ta emot den hjälp Jesus ger?

”Min Gud som jag förtröstar på”. Litar på. Kärnbibeln stärker det något. ”… jag vill lita, kommer att förtrösta, på honom”. Jag bestämmer mig alltså på att göra det. För jag inser, anar, förlitar mig på, att Han kan hjälpa mig. Han är mitt starka fäste. Till vem kan jag gå som är ett sådant starkt fäste som honom? Ingen annan. 

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att förstå att du är min borg. Det är hos dig kraften finns. Likaså beskyddet. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Att be tillsammans…

En sak jag blivit påmind om den senaste tiden är vilken välsignelse det är att be tillsammans. Tänker då inte bara på den större gemensamma bönen i kyrkan utan mellan två stycken. Eller den mindre gruppen.

Att få stanna upp en liten stund, be tillsammans, gör något med oss. Det är som att det händer något mer på djupet.

Jag upptäcker att bönen blir mer nära också. I det större sammanhanget kan det visst bli så men i den lilla gemenskapen blir den närmare. Intimare och tydligare på något sätt. Jag menar inte att Gud inte svarar på bönen i ett större sammanhang. För det gör han helt klart. Men när man ber mellan två personer eller mindre grupp blir den på något sätt mer på riktigt.

Kan man säga så? Pröva och bedöm själv. Berätta gärna hur du upplever det.

En sak är säker. Det känns verkligen gått när någon tar tid och ber för en. Att få bli välsignad av att någon ber för en är gott. Som tar tid för ”lilla” mig. Har du möjlighet att välsigna någon med din bön så gör det. Det är också gott att bli föremål för förbön. Låt någon be för dig någon gång. Det gör dig gott.

Publicerat den

Jag hörde Herrens röst

Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ”Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!” (‭‭‭Jesaja‬ ‭6‬‬:‭8‬ ‭SFB15‬‬)

Har du någon gång hört Herrens röst? Att han talat till dig? Hörbart? Jag vet ju att nu finns som varit med om det. Jag tycker att det är något av det finaste man kan vara med om.

För mig har det mer varit en inre maning. Att jag ”hört honom mer i tanken”. Det har varit som det vore hörbart men det kan jag inte säga att det var.

Det har också hänt att jag uppfattat Guds tilltal genom någon annans röst. Och det som det vore hörbart men det kan jag inte säga att det var.

Det har också varit genom att läsa bibeln. Så har Ordet blivit så levande på något förunderligt sätt att jag känt Guds tilltal genom det. Som det vore hörbart men det kan jag inte säga att det var.

Ett är säkert, det har i all fall påverkat mitt liv åt en riktning. Och jag har sett att det har fungerat. Så min erfarenhet är att ett lyssnande med ett prövande har välsignat mitt liv.

Samuel hade fått lära sig genom Eli att förstå vad som är Guds röst eller inte. Det tog ett tag men det fungerade till slut.

Detta borde vara en av de saker vi borde utveckla mer i vår tro och kristna liv. Att vilja förstå när Gud talar, att det är just han. Kanske kan det bli vår mission den närmaste tiden. Att be om Guds tilltal. Att förstå att det är Han som talar till oss. Att kunna urskilja vad som är han och vad som är mina egna tankar.

Att kalibrera förmågan att lyssna in. Att träna sig i att förstå. Men också att stanna upp i stillhet för att hinna med och lyssna. Kanske är den utmaningen minst lika svår att lära sig.

Så när hm talar till dig – gör dig beredd att svara då också. För han har redan lärt känna din röst. Han vet direkt att det är du när du svarar honom. Så var frimodig att tala med Gud.

Publicerat den

Det går en ängel kring vårt hus ….

”Det går en ängel kring vårt hus, hon bär två förgyllda ljus, hon har en bok uti sin hand, nu somnar vi i Jesu namn.” 

”Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom, och han befriar dem.”
‭‭Psaltaren‬ ‭34‬:‭8‬ ‭SFB98‬‬

Att änglar finns tvivlar jag inte på. Att änglar finns i vår tid här på jorden tvivlar jag inte heller på.

När Jakob ser stegen i sin dröm läser jag att ”änglar gick och och ner” på stegen. Det tyder på att dom var på jorden och således utgick från jorden. Var alltså inte i himlen och gick ner.

Änglavakt – det är ju rätt vanligt att vi säger. Och kanske är det mer sant än vi vågar inse. Kanske är det så att änglar räddat oss fler gånger än vi egentligen vet.

Denna bön ger oss en trygghet som är gott att ha. Vi är inte ensamma. Inte övergivna.

Du har en ängel vid din sida.

Nu ber jag inte direkt till änglarna. Men det händer att jag ber Jesus sända ut sina änglar till beskydd

Jag uppfattar mig trygg att veta att det finns en ängel runt mitt hus. Känner du dig otrygg så tror jag i alla falla att man kan be om deras beskydd.

Publicerat den

Franciskus av Assis bön

Ibland kan behöva hjälp med att få orden till vår bön

Ibland behöver vi hjälp att be en bön som är viktig till innehållet.

Franciskus bön har något viktigt att bidra med. Den bönen har en riktning i livet vi skulle behöva ha.

Bönen visar också hur vi skulle behöva vara till vår omgivning. Hur vårt fokus skulle behöva vara mer.

Så denna söndag, vill du be den med mig? Skulle du vilja be om att den skulle vara mer tydlig i ditt liv? Fundera. Berörs. Kanske är en ny livsstil som växer fram om vi lät den bli en del av oss. Kanske skulle samhället ändras om den fick vara mer tydlig

O Herre, låt mig få bli en förmedlare av din frid,
låt mig bringa kärlek där det nu råder hat.

Låt mig föra in förlåtelsens anda där det nu råder orättfärdighet,
låt mig bringa harmoni där det nu råder tvedräkt.

Låt mig bringa sanning där det nu råder villfarelse,

låt mig bringa tro där det nu råder tvivel.
Låt mig bringa hopp där det råder misströstan,

låt mig bringa ljus där det råder mörker och
låt mig bringa glädje där det råder sorg.

Giv, Herre, att jag hellre må söka trösta än att bli tröstad,
hellre förstå än att bli förstådd, hellre älska än att bli älskad.

Ty det är genom att glömma sig själv som man finner.
Det är genom att förlåta som man får förlåtelse.
Det är genom att dö som man blir medveten om det eviga livet.

Amen.

Publicerat den

Heliga Birgittas bön – visa mig din väg

”Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den”

Jag skulle tro att bönen om Guds ledning ber vi gärna. Att bli ledd av Gud likaså. Att Gud ska hjälpa oss att hitta rätt är, tror jag, en återkommande bön för oss.

Birgittas bön visar på en del i bönen som kan vara lite svårare natt be. Lite mer utmanande. Kanske också lite avslöjande.

”… gör mig villig att vandra den”

När svaret från Gud kommer behöver vi våga följa den. För svaret kan inte bland bli ett svar vi har lite svårt att följa. Svaret kan vara utmanade.

Vi behöver vila i att Gud svarar ett svar han tror vi klarar av. En väg han tror är bra för oss. En välsignad väg för oss. Men den kan kräva tro hos oss.

Så utmaningen är ofta att vi behöver be Gud om hjälp att våga följa hans svar. Att han gör oss villiga att följa. Birgitta har ett mod att visa på det. För det är rätt känsligt. Vi vill nog inte alltid erkänna det.

En av våra viktigaste böner att be är att be om Guds ledning. Att han ska visa sin väg för våra liv. Hans perspektiv är så mycket bättre än oss. Så att följa honom blir vårt bästa val

Kanske kan denna bön bli en bön vi ner denna söndag. Låt den sjunka in och beröra dig. Var öppen för vad Anden vill visa dig. Be sen om villighet att följa det Gud visar dig på.

Tips: Om du vill följa min blogg de närmaste dagarna och vill läsa den på morgonen så kommer ett tips:
Gå in på https://pedherskoog.com när du vill läsa så hittar du den senaste bloggen. För att inte missa något kan du trycka på knappen ”Följa” så får du ett mail när ett nytt inlägg kommit. Jag kommer att ha svårt att skicka upp bloggen på facebook på morgonen under ett par veckor

Publicerat den

Fader vår – bönen för hela livet

Vår Fader, du som är i himlen. 
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. 
Ge oss idag det bröd vi behöver. 
Och förlåt oss våra skulder 
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 
Och utsätt oss inte för prövning 
utan rädda oss från det onda. 
Ditt är riket.
Din är makten och äran
i evighet. 
Amen. 

Lär oss att be sa lärjungarna. Så tog Jesus med sig dom in i en bön som fyller behovet av bön för hela livet.

Den utmanar. Den har omsorg. Den skapande i sig.

Varje del i sig har denna bön det vi behöver be över våra liv. Om förlåtelse. Att förlåta det vi själva gjort fel. Att vara förlåtande till andra. Att Guds namn ska helgas. Att inte utsättas för prövning. Att få det vi behöver för dagen. Att Guds vilja ska ske. Även i våra liv. Beskydd från det onda vi kan riskera att möta och bli utsatta för. Hjälp mot frestelserna.

Hela livets bön tänker jag att den är. Det vi behöver helt enkelt.

Kanske kan denna söndag få bli en meditation över denna bön. Be den. Reflektera över den. Sök djupet i den. Låt den sjunka in. Den har något till oss även idag

Om lärjungarna, som vandrade så nära Jesus , har behov att be om hjälp med bönen kan vi behöva det med. Så låt oss bli undervisade i bönen av den helige ande som får visa oss på djupet i denna bön.

Publicerat den

Att spela för sitt land

Just nu spelas fotbolls-EM. Spelare sätter på sig landslagströjan och spelar för sitt land. Jag har aldrig hört talas om någon spelare som inte ser detta som ett hedersuppdrag. En ära att få representera sitt land.

Och den känslan verkar alla ha som får representera sitt land i en sport vad det än är. För det är sitt land där man har sitt medborgarskap. Det är där man hör hemma.

Jag har aldrig fått uppleva det. Men jag minns att jag blev uttagen ett år gånger att representera min skola i skolmästerskap. Det var också en hederssak.

Du som tror på Gud har ett medborgarskap i himlen. Du kanske inte drar på dig en lagtröja från himlen. Men kanske bildligt talat skulle vi göra det. För vi representerar himlen när vi är här på jorden. Vi tillhör Guds lag.

Jag skrev om Lewi Pethrus Nationalsång. Den skulle kunna modifieras lite för att passa himlens nationalsång.

Det är en heder för oss att få representera himlen. Det laget är inte en elit som plockas ut. Inte en liten trupp på kanske 20 personer eller hur många nu ett landslag får ha med sig. Landslaget för himlen är alla som tror på Gud. Alla platsar. Hur stort är inte det?!!!

En spelare i landslaget kan inte bete sig hur som helst. Likaså behöver betänka vem vi representerar.

En spelare göra allt den kan för att genomföra sitt uppdrag på bästa sätt. Hur mycket mer skall inte vi gör det då?

En spelare vill verkligen göra allt för lyckas vilket jag tänker att vi kanske skulle ta efter.

Framför allt handlar detta om att med respekt bära förtroendet högt när vi får representera himlen. För vi är dess ambassadörer. Guds sändebud. Så sträck på dig. Du har ett dom viktigaste uppdragen som finns på denna jord.